Bokföreläsning på Runö

Jag var på Runö Kursgård den 31/10 för att prata om min självbiografi ”Innanför mina rosa små väggar” i deras café!;)

Det var väldigt roligt, även fast det kändes lite ovant att prata om något så personligt.
    Annars när jag pratar inför folk så är det när jag antingen håller kurs, håller skolinfo, pratar politik, eller redovisar något. Men denna gång så skulle jag prata om min bok, som jag skrivit.
Jag började med att berätta varför jag skrivit den, och hur jag kommit fram till titeln.
    Jag berättade även om kommentaren; ”Har du skrivit en självbiografi? Men du e ju ung!” som jag ofta får, när jag berättar att jag skrivit denna bok.
Denna kommentar stör mig enormt, då det inte är åldern som avgör vilka erfarenheter eller upplevelser du har, utan vad du har för miljö runt omkring dig, vilka sorters människor, och helt enkelt hur du är som individ.
Jag berättade att det är tufft att vara ung, men ännu tuffare att både vara ung och kvinna, och inte minst när man kommer till den politiska delen.
    Därför har jag mitt bakvända ålderskomplex och nämner ALDRIG min ålder!

Sedan läste jag upp olika stycken ur min bok. Jag hade valt ut en del oskyldigt ur barndomen, men också en hel del mobbing ur skoltiden, när jag kom fram till att jag är bisexuell, och sedan en hel del om sexuella övergrepp, våldtäkter, kvinnomisshandel, och det svenska rättssystemet.
    Jag tryckte även väldigt mycket på hur viktigt det e med en trygg barndom i form av en trygg hemmiljö, förståelse och chans och stöd till att utvecklas i sin egen takt, samt att få prova på olika saker.

Jag pratade en hel del om psykisk misshandel, som allt för ofta glöms bort, och som inga lagar står bakom!
    Att bli psykiskt misshandlad kan många gånger vara tusen gånger värre än fysiskt, då personen ifråga, som misshandlar, inte ens behöver vara i närheten vid själva övergreppet – utan kan trycka ned en långt under markytan ändå!
    Speciellt idag med all teknik som finns där både facebook, sms, mms, msn, twitter och Instagram kan vara ”hjälpmedel” för detta.

Sedan pratade jag en hel del om att skära sig och att statistiken visar att två tjejer i varje skolklass nyttjar denna livsfarliga och dödsberoende drog!
    Efter min föreläsning så var det frågestund med de som närvarade.
Det var en riktigt skön stämning. Folk satt med sitt vinglas i en fåtölj i det mysiga cafét fyllt av värmeljus.
Jag fick mycket frågor om varför man skär sig och hur man gör för att sluta, och en hel del om sexuella övergrepp.
Man frågade mig vad jag personligen tyckte att man skulle göra för att minska mobbing och om mindre skolklasser skulle vara ett hjälpmedel mot detta.
    Och om jag tycker att man bör skriva om lagar/paragrafer samt lägga till något när det gäller sexuellt ofredande och våldtäkter.
    Vad mina åsikter är på dessa punkter, kan ni läsa om, till den djupaste molekylen, i min nästa bok ”Kampen – i det moderna samhället”!;) 

Det var riktigt jobbigt att läsa de styckena som handlade om sexuella övergrepp och våldtäkter. Jobbigare än jag trott faktiskt!
På slutet kände jag mig tom svimfärdig.
    Jag märkte att killarna i publiken även blev väldigt berörda. De tittade ned i golvet med stirrande blick och såg riktigt obekväma ut efter ett tag.
Det var nästan så jag kände att jag kanske inte skulle gå längre, men jag fortsatte iaf!

Efteråt så skyndade sig killarna ut i receptionen och köpte min bok, och jag fick stora, varma kramar efter att jag signerat dem!;)
    Då kände jag att jag lyckats beröra dem på rätt sätt!
Jag har själv erfarenhet av att killar kan skämmas för sitt eget kön, när man pratar om dessa saker. Efter min första våldtäkt försvann t.ex. min bästa killkompis. Han hörde inte av sig och svarade inte i telefon på väldigt länge. Sedan visade det sig att han hade skämts så mycket över att vara man, att han inte klarade av att träffa mig just då.
    Även fast det var då jag behövde honom som mest. Och det är inte så det skall vara, och inte så killar skall känna!
Jag vet att inte alla killar är svin och förnedrar kvinnor! Och det vet väldigt många andra kvinnor också! Så det kändes riktigt skönt att få dessa killar att ta till sig det hela på rätt sätt!

Efter bokförsäljningen och signeringen, så kom även några tjejer fram till mig och berättade att de har en del liknande erfarenheter som jag, och att de också skurit sig.
    Det kändes väldigt fint att man ville dela med sig detta till mig! Det är precis det jag vill komma åt, eller vad man skall säga.
Jag vill att de som varit med om liknande saker, eller är i liknande situationer nu, skall läsa min bok, känna igen sig, och känna att de inte är ensamma! För det är det värsta i dessa situationer!
Det räcker inte att säga att det är vidrigt att ha upplevt en våldtäkt, ordet är inte tillräckligt brutalt för det!
    Men det värsta är inte själva övergreppet, utan det är förnedringen, smutsen man känner över sig själv, och att man känner sig så sjukt jävla ensam!
Jag hade verkligen velat ha någon att prata med under många utav mina erfarenheter!
    Nu var det inte så, men förhoppningsvis kan jag hjälpa någon/några via min bok, samt få folk runt omkring att tänka till!

Ja, jag kan bara säga att detta var riktigt häftigt och jag längtar tills nästa gång!;)
    Var även en i publiken som frågade mig om jag ville komma till hennes fackförbund och hålla ett liknande föredrag, så det hoppas jag på!

Det är riktigt kul att Runö velat göra detta! Och jag är jätteglad över att de har min bok till försäljning! Och det är riktigt coolt att jag fick bli den första författaren de bjöd in, samt att jag nu skall få mitt första författararvode!;)