Familjemiddag – såkallad söndagsmiddag och positivt graviditetstest!

Familjemiddag:
Thobbe har fått träffa min mormor, farmor och farfar, moster, kusin, mamma, pappa och lillebror.
Jag hade fått träffat hans pappa och hans särbo samt hans storebror på en teaterföreställning då vi inte var tillsammans och då man inte kan prata med varandra eftersom att man ser på teater. Dessutom så var hans pappas särbo en av skådespelarna.
Varje söndag så har hans familj söndagsmiddag, varannan gång hemma hos hans mamma och varannan gång hemma hos hans pappa. De senaste månaderna så har den typen av middagar dykt upp i mitt liv fast jag har aldrig medverkat. Det har varit vänner som haft sådant med sin familj, och killar jag dejtat. För mig har det där med söndagsmiddag alltid verkat lite snobbigt! Och det verkar bli ett jävla liv om man inte har tid att gå på en sådan! Men jag måste ändå medge att det är lite smått frustrerande och småsorgligt att inte bli medbjuden på en sådan. Dessutom så är en av mina värsta svagheter att jag har oerhört svårt med att hantera att inte vara accepterad, medräknad, eller att man inte vill lära känna mig. Jag hade nu en tid undrat varför jag inte hade blivit medbjuden på en söndagsmiddag till Thobbes familj. Varför ville de inte veta vem jag är och lära känna mig? Och varför ville inte Thobbes mamma och lillasyster träffa mig? Men så i lördags så ringde hans pappa och frågade om jag ville följa med på familjemiddagen på söndagen. Jag blev jätteglad över inbjudan och tänkte ”har de nu äntligen förstått att jag är hans flickvän?”. För av någon anledning så har inte Thobbe berättat det för dem, vilket är oerhört sårande! Vi har bråkat om det några gånger men aldrig riktigt kommit någonvart i frågan. Däremot så har han berättat för sin mamma men hon har lite svårt för mig, trots att vi aldrig har träffats. Thobbes mamma är oerhört mammig och väldigt gammalmodig. Hon är extremt rädd om sin lilla son och skyddar honom till tusen! Och så träffade han mig som är rak, framåt och går emot normen. Stackars hans mamma, det kan inte vara lätt!=P
Middagen hos hans pappa var iaf väldigt trevlig! Han hade gjort jättegod vegetarisk mat till mig och vi drack rött vin. De som medverkade var jag, Thobbe, hans pappa och särbo, hans storebror och hans lillasyster. Det var jättekul att få träffa dem igen och väldigt kul att få träffa en till familjemedlem, nämligen hans syster.
Under middagen så pratade vi om Handels, SL`s planerade utveckling för SL-korten (Thobbes pappa jobbar på SL), om Twilight och andra vampyrfilmer, om att skriva och läsa böcker. Efter middagen så drack vi kaffe och vin i vardagsrummet och tittade på ”Så ska det låta” och ”Äkta människor”. Det kändes oerhört Svensson men väldigt mysigt! Jag hade inte sett på ”Så ska det låta” sedan Harryson var programledare, sedan Whels spelade piano och poängtavlan var blädderblock. Och jag måste ju säga att ”Äkta människor” är sjukt larvigt och saknar helt och hållet egen fantasi från den som har skrivit den! Men man fick sig iaf ett gott skratt då och då;) Kanske blir jag så småningom medbjuden på söndagsmiddag hemma hos Thobbes mamma också, det återstår att se.
Återbesök på gyn:
Igår var det dags för återbesök efter min medicinska abort. I måndags så sa jag till en kollega att det inte skulle förvåna mig om det fanns något kvar i min mage, det är liksom lite min vanliga tur att det skulle vara så. Dessutom så har jag fortfarande ganska så ont i brösten, mår illa då och då om morgnarna, har halsbränna och sötsug emellanåt, vilket jag aldrig annars har. Och mkt riktigt, jag kom dit och gjorde ett positivt graviditetstest! Barnmorskan kom fram till mig med testet och sa ”Ser jag fel eller är det två streck i rutan?” varpå jag svarade”näe, det är två streck. Ett starkt och ett lite svagare..”. Sedan lämnade hon rummet för att prata med en kollega. Innan dörren stängdes igen så såg jag för ett ögonblick in i Thobbes ögon som satt i väntrummet och väntade på mig. Jag blev lite orolig för hur han skulle reagera om jag fortfarande var gravid, och hur fan skulle jag själv reagera egentligen?!
Barnmorskan kom tillbaka in i rummet och bad mig att följa med henne till ett annat rum för att göra ultraljud. Datorn var sjukt seg så det tog en bra stund innan skärmen kom igång så jag satt där med naken nederdel på gynstolen och väntade med en rörig hjärna. När skärmen sedan äntligen kom igång och vi kunde påbörja ultraljudet så konstaterades det att delar av fostret fanns kvar. De sa att det förmodligen var därför jag blödde så mkt och fortfarande hade sammandragningar och sa att det i vissa fall kunde bli så här men att det inte var så vanligt. I mitt liv hör ovanligheten och det sjukaste sjuka till vanligheten så jag blev inte förvånad, bara trött. Så nu måste jag genomgå en kirurgisk abort iaf och det blir då femte gången jag opereras där nere! Jag ser verkligen inte fram emot det utan mår faktiskt riktigt dåligt av det. Jag vill ju så gärna ha barn men det var fel på det här barnet och Thobbe är långt ifrån redo att bli pappa. Men ändå så verkar det oerhört svårt att få igenom den här aborten, varför om det inte ens var meningen att jag skulle ha det här barnet? Tankarna far omkring i mitt huvud, jag har ångest och känner oro inför kommande graviditeter, och så känner jag mig väldigt ensam. Thobbe pratar knappt alls om det här. Han pratade mer om barn innan jag blev med barn och har nog inte nämnt aborten en enda gång efter att den gjordes, och nu skall den göras igen. Det hela börjar att göra mig lite deppig och jag skulle verkligen behöva min psykolog nu. Vi lyckas alltid glida ifrån varandra när jag behöver henne som mest! Jag hade en tid första veckan i januari men fick förhinder, sedan har vi inte lyckats boka en ny tid. Jag träffade senast henne innan jul och när jag nu (när det än blir) kommer att träffa henne så kommer jag hittills på hennes fråga ”vad här hänt på sistone?” att svara ”Jo jag har träffat Thobbe mer intensivt, blivit med barn, blivit dumpad, gjort medicinsk abort, blivit tillsammans med Thobbe, råkade fortfarande vara med barn och fick göra en kirurgisk abort”. Jag hoppas verkligen att vi får till en tid snart och under tiden så skall jag försöka att inte tänka så mkt. Igår så fortsatte jag att fixa i lägenheten och borrade upp en jävla massa hyllor med pappas hjälp, ikväll jobbar jag en massa fackligt inför mormondagens möte med ombudsmannen på jobbet. På fredag skall jag och Thobbe på middag hemma hos min kompis Kicki och i helgen måste jag ta tag i min bok så att den blir klar till nästa vecka. Jag har satt sista deadlinen innan min födelsedag som är den 10/2. Boken är klar men jag kommer hela tiden på smågrejor som jag vill lägga till eller justera. Jag tror inte att man någonsin kommer att bli helt klar då det är ens lilla bebis, men jag måste verkligen släppa iväg den nu!
Vi får se vad mer för spännande saker som hinner hända innan dess!