töser, flickor, tjejer, kvinnor, damer

 

Det här med jämställdhet och att kalla sig för feminist har blivit ett hett samtalsämne!
    Tyvärr har debatten inte riktigt lett åt det håll jag hade önskat!

Många stora politiska män har nu valt att kalla sig för feminister, medans andra högt uppsatta gubbar valt att inte sätta en ”stämpel” på sig, och en del kvinnor pratar om att man inte riktigt förstår debattens innehåll, då man inte upplever någon problematik med att vara kvinna!

Om vi då börjar med begreppens innebörd!
    Om man slår upp ordet jämställdhet i en ordbok så står det;
”Lika rättigheter för män och kvinnor”
Feminism/feminist; ”Feminism är en samling rörelser och ideologier som verkar för kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter och kvinnans likställighet med mannen.
Feminist var en person som inte anpassat sitt beteende till de förhärskande könskonventionerna. Ordet lanserades som benämning på kvinnosakskamp vid den internationella kvinnokonferensen i Paris 1892. Det avsåg då framför allt lika rättigheter, inte minst i ekonomiskt hänseende.”
   
    Svårare än så är det inte! Men vad är då problemet? – Varför är detta ett sådant laddat ämne?

För flera hundra år sedan dyrkades kvinnan, då man såg henne som helig för att hon kunde föda barn och sätta liv till världen.
    Om vi tittar på det århundrade jag kommer ifrån – 1900-talet så kan man istället se en väldigt negativ kvinnosyn, men samtidigt en relativt stor framgång för kvinnan!

Till en början fick hon inte arbeta, och i vissa fall inte heller studera, utan hon skulle vara hemma och ta hand om hushållet samt om hushållets barn.
    De kvinnor som inte kunde få barn då? Var de inte ”riktiga” kvinnor?


Sedan blev kvinnan en slags sexsymbol och ordet ”pinuppa” blev världskänt!
    Pinuppan var något för mannen att titta på och njuta utav, medans frun där hemma hade sin plats i tvättstugan, vid strykjärnet och framför spisen!
    Men oavsett så skulle hon vara fin i håret, vara glad och underhållande, inte klaga och bära kjol för att visa sina fina spiror samt för att symbolisera att hon var just kvinna.
    Detta oavsett väder och aktivitet. Vid hästridning t.ex. har kvinnan länge ridit med bägge benen på samma sida av hästen, istället för att göra något så enkelt som att ha byxor på sig och kunna sitta både säkrare och bekvämare på hästen.
    Min mormor har berättat att när hon var ung så hände det att nylonstrumpbyxorna frös fast på benen på vintern.

Jag har aldrig sett min farfar laga mat, utan det har varit farmors ”uppgift” – sedan några år tillbaka har hon slutat med detta och de äter nu oftast ute istället.
    Många äldre män, som blivit änklingar, vet inte ens hur man lagar mat!
De har aldrig ”behövt” lära sig detta, då det inte varit ”deras” uppgift!

Men så reste sig kvinnan upp!
    Först började hon att förvärvsarbeta, de lediga stunder hon hade, ifrån man och barn.
I Stockholm ägde en demonstration om fler dagisplatser rum då kvinnan kämpade för att bli mer självständig och ville ut på arbetsmarknaden på riktigt!
    En mänsklig rättighet är ju ändå att få äga sig själv och att ha rätten att kunna klara sig själv, eller hur?
Men utan egna pengar är man beroende utav någon annans pengar – i detta fall mannens, och utan inkomst överlever man inte på sin pension och är även i äldre dagar beroende utav sin partner, och om han inte finns kvar hos en då?
    Och om det är två kvinnor som lever ihop, hur blir det då?

Idag har pinuppan förvandlats till en ”reklamkvinna”, ett ideal som inte göms i några pinupp-tidningar, utan sitter uppe överallt – i busshållplatser, i tunnelbana och i stora inglasade – lysande skylttavlor ute på gator och torg.

Pinupp-tidningskvinnan har förvandlats till en platsikopererad kvinna med silikonbröst.
    50-talets kvinnoform kallas idag för ”mullig” och jämförs med den ”moderna” kvinnoformen.
På något sätt verkar man tycka att man kommit långt när man nu år 2014 givit plats åt den ”mulliga kvinnan” även på framsidan utav de kataloger som kommer hem i brevlådan.      
    Fick senast här om veckan hem en katalog med ”idealkvinnan” och ”den mulliga kvinnan” på framsidan – jag blev arg och slängde skiten i soporna!

Det är däremot inte konstigt att dagens kvinna arbetar, bär kavaj och portfölj – men helst kjol till detta förstås!
    Däremot så tjänar hon inte i närheten utav lika mycket som mannen!
Hon arbetar sällan heltid, då många arbetsgivare inte vill ge kvinnor heltid – speciellt inte om de är i den ålder man ”bör” skaffa barn i – då skall hon istället vara glad över att hon får en trygg anställning, överhuvudtaget!

Minimilönerna gör inte skillnad på kön, men lönehöjningen därefter gör detta och kan vara svår att spåra!
    Sedan är kvinnan oftast den som är hemma både mest och längst under föräldraledigheten iom att det oftast är billigast för hushållet, då kvinnan tjänar mindre än mannen.
Men det tar inte slut här, utan när barnet/barnen sedan börjar på förskola, så går kvinnan oftast ned ytterligare i tid, medans mannen arbetar heltid, för att hämta och lämna på förskola.
    Och i dagens samhälle, när även äldreomsorgen krakelerat, så är det inte ovanligt att kvinnan går ned YTTERLIGARE i tid för att även hinna med att ta hand om sina äldre släktingar!
Är inte detta mönster skrämmande likt det förgångna? – Hushållsansvar och arbete!
    Om man gör en enkel uträkning på inkomstsnittet mellan män och kvinnor inom de vanliga arbetaryrkena så kommer man fram till följande:

– Män tjänar 8035kr mer i månaden än kvinnor
– Män tjänar 96000kr mer per år än kvinnor

Man jobbar i snitt i 40 år utav sitt liv, på den tiden får männen;
-3840 000kr mer än kvinnor
-883 200kr mer i pension än kvinnor (allmän+tjänstepension)
     Män tjänar totalt på 40 år;
-4723 200kr mer än kvinnor!!

Jag kan bara titta på mig själv och se detta tydliga mönster!
    Jag har aldrig arbetat heltid, eller rättare sagt, jag har aldrig haft en heltidsanställning men har många, många gånger kommit upp i dem timmarna och flera gånger tom över!
Min blivande man, som inte har i närheten utav samma arbetslivserfarenhet som jag har, arbetar heltid och både tjänar mer än jag och får in mer pengar på pensionskontot än vad jag får.
    Ändå har jag haft fler jobb än honom, och varit i arbetslivet längre än honom och han och jag är inte unika!

Vad är då problemet?
Varför är det så här?
Varför gör vi inte något åt det?
Vad är vi rädda för?
Vilka är rädda för en förändring utav detta?

Jag skulle nog säga som så att det både handlar om makt och att man skäms!
    Om man tittar på de högt uppsatta männen som kallar sig för feminister så blir det hyllade, medans de kvinnor som kallar sig för feminister får frågor som; ”Vadå, rakar du dig inte under armarna?/ Rakar du inte benen?/ Hatar du män?”
    Om vi istället vänder på det –  hatar de män som som kallar sig feminister män?
Rakar sig inte de män som kallar sig feminister?

Som jag tidigare sa så handlar jämställdhet och feminism om allas lika värde, oavsett kön, vad har det då med hat och hår att göra?! Jag fattar verkligen inte!
    Det enda svaret jag kan finna är RÄDSLA!
En rädsla för att kvinnan skall bli för stark, en rädsla för att man skall komma till något så mänskligt som att konkurrera med kompetens och inte lön och kön!
    Och en rädsla för att behöva öppna sina ögon och inse att vi ännu inte är framme vid målet!

Det jag försöker säga är att denna acceptans, om något så oacceptabelt som ojämställdhet inte bara är männens fel, utan även kvinnors!
    Vi har idag en regel om att varannan person på t.ex. riksdagslistan skall vara kvinna – är det en seger?!
    Nej, det är snarare en förlust att vi ens måste ha en sådan regel år 2014!
Kvinnan har nästan haft rösträtt i 100 år, men vi har inte samma rätt att vara politiskt aktiva! Och det är inte ett dugg populärt att prata om detta!

När jag tar upp jämställdhetsfrågor på Facebook så får jag kommentarer och mail ifrån män som tycker att jag inte ser hur svårt männen faktiskt har det – och av kvinnor som tycker att jag överdriver och generaliserar!
    Om jag skall generalisera så kan jag säga att är det några som är duktiga på att hålla ihop så är det männen, och är det några som är duktiga på att inte hålla ihop och tävlar mot varandra så är det kvinnorna, och i denna fråga så syns det verkligen!

Jag skäms inte för att vara kvinna, varför skall jag göra det?
    Jag ser mig inte som mindre värd för att jag inte har en snabel mellan benen, varför är den så viktig inom så många områden?
Och jag skäms inte över att stå för att detta är ett problem och att det är så här verkligheten ser ut!
    Men jag skäms däremot över att vi inte kommit längre än så här, och över att vi inte gör något åt detta på riktigt!
    Samt att vi kvinnor fortfarande inte, år 2014, har ett riktigt ord för våra könsorgan, medans männen har hur många som helst!
Om det nu är så viktigt, varför har vi då inte ens ett eget ord?!

Kamp är läskigt, kamp kräver styrka och tålamod, så är det bara!
MEN RÄDSLAN RÅDER!
    Jag känner av detta dagligen!
Jag är både ung och kvinna – vilket ställer till det inom många områden!
Hade jag varit man hade det inte spelat någon roll om jag hade varit ung eller medelålders!
    Hade jag varit ung, kvinna, med funktionshinder och annan etnisk bakgrund så hade jag kvalat in både här och där!
    Men jag är ung, kvinna och bisexuell – det räcker inte helt och hållet! Och det är här man kommer in på ett till läskigt område…tycker jag nu illa om dessa personer, är jag rasist?
NEJ, det är inte det, det handlar om! Utan det handlar om själva kategoriseringen – det är DEN jag inte tycker om!
    Är du kvinna, så är du mindre värd! Är du en ung kvinna så är du ännu mindre värd, fast en del unga är ändå bra att ha för framtidens skull! Men har du ett funktionshinder, en annan etnisk bakgrund än det land du bor i, och en sexuelläggning som inte följer normen – så är det lite synd om dig och vi måste ”skydda” dig!
Könet, läggningen, ursprunget, åldern, utseendet, diagnosen – inget utav detta skall ha någon betydelse, vi är alla människor!!!
Varför är det då så svårt att få alla att behandlas som just människor då?
KATEGORISERINGEN MÅSTE DÖ UT!

Samtalade för en tid sedan med en kille jag inte kände…vad är det första vi frågar när vi träffar nya människor?
    Jo; ”Vad heter du?, Vad jobbar du med?, Hur gammal är du?, Vart bor du?”
Vad säger egentligen svaren på dessa frågor om människan vi pratar med? – INGENTING!
    Därför försöker jag fly dessa frågor, och denna gång jag gjorde detta, såg det ut som följande:

Då jag inte ville svara på hur gammal jag var så verkade vi fastna vid denna fråga!
    Jag har märkt att när man får åldersfrågan utav äldre och ställer samma fråga tillbaka så får man en chockerande min utav att man ställt en så pass ”olämplig” fråga. Denna gång ställde jag samma motfråga till en ung kille – fick inget svar, men var oerhört viktigt att jag skulle svara!
    Sedan får jag en kommentar på att jag ser yngre ut än hur gammal jag ”verkar vara”, iom de frågor jag pratar om.
    Berättar att jag Kämpar emot förtryck, normer och utanförskap och därmed försöker kämpa för våra unga, gamla och kvinnor.
Sedan förklarar jag att kvinnor inte blir ”tillräckligt” gamla inom mansdominerade områden förrän hon e typ 60, medans männen behöver va typ 23, men samtidigt så minskar vårt kvinnliga värde när vi e just 60.

Efter detta fick jag en lång sympatiförklaring på hur jävla synd det är om 30-åriga män inom innebandyn, som anses vara så åldersutsatta och diskriminerande, att jag absolut aldrig skulle kunna förstå och jämföra mig med detta som kvinna!…
    Jag kunde konstatera följande efter detta;
*ett – jag har fortfarande inte snabel och förstår därför inte.
*Två – jag har uppenbarligen missat ett stort samhällsproblem.
*tre – finns andra som har större ålderskomplex än jag själv.
*fyra – jag blir fan mörkrädd!
Avslutningsvis så skulle jag vilja rekommendera en riktigt, jävla bra film som handlar om skillnaden mellan män och kvinnor, och hur det kan se ut och bli om man försöker göra något åt det och hur de feministiska männen då helt plötsligt kan ändra åsikt!
    Jag fick alltid, på lågstadiet, höra att jag både väsnades och tog för mycket plats som tjej – ändå var jag som motsvarigheten till den kille som tog mest plats i klassen. På mellanstadiet, och början utav högstadiet, blev jag sedan tyst för att till sist klassas som annorlunda/speciell, och idag kallas för en snusande feminist som tar saker och ting på för stort allvar!

https://youtube.googleapis.com/v/THcykRj_60M&source=uds
Detta är ett klipp ur filmen ”Så mycket starkare” – har ni inte sett den, se den nu!
Har ni sett den – se den igen! Den borde ingå i skolundervisningen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: