Blöjfri sedan nio månader – så gick det till!

Det är många som har frågat oss hur vi gjorde när Jiro blev blöjfri sommaren 2019 då han var ett år och åtta månader så jag tänkte skriva lite om detta!;)
    Vi använde oss av boken POTTRÄNING PÅ 3 DAGAR då man skall bli blöjfri under dessa dagar. Och eftersom jag själv är författare och vet hur irriterande det är när folk tar till sig ens böcker utan att köpa den eller låna på bibblan så kommer jag inte att gå igenom hela boken och dess metod, utan endast sammanfatta hur vi gjorde! Jag rekommenderar starkt denna bok!Till en början så är det idag väldigt olika hur länge man låter sina barn använda blöjor, mot vad det var förr. Det finns en jättebra bild som någon myndighet har publicerat, dock så hittar jag den inte nu, där man jämför barns pott- och blöjvanor från 1970-2005-talet om jag inte minns helt fel. Där kan man iaf tydligt se att för oss som växte upp på 70-80-talet så var det ett år som var ”standard” för att vara blöjfri, på 90-talet så blev det kring tvåårsåldern och att det i nutid är enda tills barnet är 3-4 år. Man kopplar ihop detta med att den största anledningen verkar vara blöjans utveckling. Alltså blöjan har både blivit bekvämare och mer funktionell under åren, vilket gör att de inte läcker ens i närheten av så mycket och ofta som de gjorde under 70-80-talet och dess formula gör att barnet inte känner av blöjan lika mycket nu som förr. Blöjans utveckling har gjort storproducenterna stenrika, då så pass många föräldrar idag väntar med potträningen tills barnen är kring 3-4 år. Man menar på att det är bekvämt att låta barnen fortsätta att ha blöjor idag, medans det förr ofta innebar en hel del olyckor och man pottränade barnen så tidigt som möjligt.
    Med det vill jag inte ”trycka dit” någon, utan detta har jag läst och jag tycker att läsningen och kopplingen är väldigt intressant.
I Finland är det däremot vanligare att man börjar med potträning betydligt tidigare – många börjar så tidigt som när barnet är fyra månader. Min syssling i Finland frågade flera gånger om vi hade börjat potträna Jiro ännu och när sedan vår kontakt på BVC även frågade på 1,5 års kontrollen så bestämde jag och Thobbe oss för att börja potträna på semestern – eftersom vi ändå ”bara” skulle vara hemma sommaren 2019.

Vi visste inte riktigt först hur vi skulle börja eller hur vi skulle lägga upp det hela, så jag frågade min syssling i Finland via Insta och hon tipsade oss om att vara konsekventa och att ha flera pottor. I hennes familj hade de en potta inne, en på altanen och en i bilen. Hon tipsade även om att ha hundbajspåsar för att lättare kunna tömma pottan t.ex. i bilen.
    Jag införskaffade en potta innan jag gick på semester och likaså hundbajspåsar. Vi skulle fira midsommar ute på landet tillsammans med Thobbes brorsa med familj, så efter midsommarhelgen tänkte vi åka hem till stan igen för att då potträna. Men under tiden vi var på landet så började vi att presentera pottan för Jiro genom att ställa fram den, förklara vad det var och vad man gjorde med den. Vi satte även dockan Nils på en dockpotta, jag hade köpt en Bamse-pottbok jag hittat på nätet som vi skulle börja läsa för Jiro. Barn-toaringen till förbränningstoan på landet hängde redan på väggen då den kom med toaletten när vi köpte den, inann Jiro fanns.
    Att veta hur man skall få ett litet barn, som då inte pratade alltför mycket, att förstå hur man skall göra och när, kändes som en hel vetenskap så vi började att googla mer och mer. Vi hittade många som tipsade just om boken POTTRÄNING PÅ 3 DAGAR så när vi kom hem till stan igen så köpte vi den digitalt för att kunna börja direkt. Vi märkte redan under bokens första sidor att vi låg efter – att presentera pottan och förbereda barnet skulle man nämligen ha gjort flera veckor innan man startade det hela. Vi ville ju få detta klart helst så snabbt som möjligt men åtminstone under de fem veckorna vi hade semester. Det kändes liksom lättare och schysstare för Jiro att genomföra detta när han var ledig ifrån förskolan och där hade vi tydligen tänkt rätt – i boken så står det nämligen att man skall låsa in sig i fyra dagar! Jag tror iaf att det var fyra dagar, men jag kan minnas fel – det var iaf längre än en helg. Vi bestämde oss för att prova iaf, gick det inte så gick det inte och då fick vi väl försöka igen eller låta det ta längre tid.

Jiro hade blivit presenterad för pottan och vi hade förklarat för honom vad som komma skall – dock visste vi inte hur mycket han förstod av det vi hade berättat. Nästa steg skulle nu vara att vara konsekvent, precis som min syssling tipsat om. Alla blöjor skulle kastas och detta skulle man visa för sitt barn. Blöjor är ju svindyra och om vi skulle misslyckas så skulle vi ju få ångra att vi slängt alla i Jiros blöjkista som dessutom nyss blivit påfylld. Det är lite vår vanliga tur med planering, att se till att fylla på med blöjor dagarna innan man skall sluta använda dem!;) Vi gjorde iaf som så att jag gömde undan en hel drös med blöjor på ett ställe som Jiro inte hade tillgång till – sedan tog vi resten och slängde i soporna och förklarade för honom att vi nu slängde blöjorna då vi skulle sluta med dem och istället gå på potta. Vi skruvade även ned skötbordet och lade upp på vinden. Detta hade vi redan sett till att göra på landet och istället ställt det bord och stolar där som Jiro sitter och ritar vid på första bilden i detta inlägg. Vi presenterade Jiros nya läshörna för honom och förklarade att vi plockat bort skötbordet. Vi körde aldrig med ”Du är en stor kille nu” för den ”metoden” gillar inte jag och Thobbe, utan vi höll oss till att vi skulle lära oss att gå på pottan. Vi var även noga med att berätta för Jiro när vi själva var nödiga och behövde gå på toa. För nu skulle ju Jiro lära sig att känna av när han behöver gå på toa – det är ju något som spädbarnen till slut kopplar bort iom blöjan och som den där myndigheten jag pratade om, även menar på kopplas bort ännu mer pga dagens superbekväma blöjor som gör att barnen inte med en gång känner att det är blött och kladdigt i blöjan nu som förr. Att berätta för Jiro att vi gick på toan och att sedan bjuda med honom till våra toabesök var något som även var intressant för mig och Thobbe. Han och jag kissar med öppen dörr, men bajsar gör vi med stängd dörr och vi har aldrig ”sett” varandra bajsa och jag e ganska så nöjd med det!;) Vi har även en sådan där ”Stockholms-toalett”, alltså ett litet skrymsle som man ställt in en toastol i så det fanns ingen möjlighet att sitta där inne och bajsa med bara Jiro. Istället gjorde vi så att den förälder som inte bajsade stängde in sig i sovrummet under tiden. Vi var dock väldigt noga med att inte få Jiro att förstå att den ena föräldern ”gömde” sig, för att inte riskera att han kopplade toabesök med något att skämmas för. Jiro tyckte att det var spännande att få vara med på toa och jag och Thobbe överdrev det vi gjorde – alltså tog i när vi bajsade osv. Detta för att lättare få Jiro att hitta sina muskler och nödig-känslor igen.

Det absolut jobbigaste var isoleringen. Nu i dessa ”Corona-tider” är det ju perfekt att potträna, om man är isolerad och frisk vill säga. Fyra dagar skulle vi isolera oss och med detta innebar det att vi tre (alltså hela familjen) skulle vara hemma tillsammans alla dessa dagar. Vi fick inte gå ut alls och allt fokus skulle vara på Jiro och då menar jag verkligen allt! Ingen TV, ingen dator, inget mailläsande, ingen Insta, inget Facebookande, inte ens några sms eller telefonsamtal! Allt digitalt skulle ligga nere – detta tyckte både jag och Thobbe var sjukt jobbigt och Jiro saknade Babblarna. Enda gången vi använde mobilen (och då en utvald sådan) var när vi skulle läsa i Pottboken.
    Jag har lätt för att bli uttråkad och mitt tålamod är långt ifrån det bästa, så jag hade aldrig klarat detta utan Thobbe – han är enormt stresstålig och har ett extremt tålamod!!!<3<3<3 All eloge till honom!!!=) För förutom den totala isoleringen och att gå bakåt i tiden iom att allt det digitala försvann, så gjorde man inget annat än att torka upp kiss! Jiro bajsade nämligen inte på tre dagar tror jag att det var, vilket tydligen är vanligt vid potträning. Han gick nu omkring utan byxor och pang så kissade han hejvilt och då han inte hade någon som helst kontroll över snoppen så kissade han ÖVERALLT, på golv, möbler, saker och högt upp på väggarna! Vi klädde in så mycket vi kunde i handdukar, men alla våra handdukar blev snabbt nedkissade och då vi skulle stanna inne så kunde vi inte gå till tvättstugan. Vi använde oss då även av lakan. För första gången så hade Jiro hur mycket rena och torra kläder som helst (eftersom han bara gick i T-shirt) men allt annat i huset var i behov av tvätt, haha! Så man får räkna med att saker och ting kan bli förstörda och om det är något man är extra rädd om så bör man plasta in det/ställa bort det. Jiros Dino- och Ponnyhus som jag just ”lagt” nya golv i och tapetserat blev helt nedkissat. Något JÄTTEVIKTIGT här är att ALDRIG vara negativ i detta skede! Jiro fick ,under inga som helst omständigheter, aldrig känna att han gjorde fel när han kissade ned halva huset – detta för att han inte skulle skämmas eller förknippa kiss och bajs med något negativt! Det är ju helt logiskt tycker jag och tyckte vi, men oj så krävande för tålamodet att alltid vara jätteglad, le och säga ”Åh, vad duktig du e som kissar!”! Sedan så skulle man såklart försöka hinna sätta honom på pottan när han började kissa – som man skulle släpa med sig så fort man rörde sig i lägenheten (som tur är så bor vi inte så jättestort men om man gör det kanske man skall ”spärra av” delar av lägenheten/huset). Det dock tog ett tag innan man lärde sig att se när han skulle börja kissa, vilket man faktiskt gjorde efter ett tag. Och när jag säger efter ett tag så menar jag inte efter några veckor utan vi är fortfarande kvar på dessa fyra isolerade dagar, så såhär i efterhand så är man sjukt imponerad över hur duktig Jiro var och hur snabbt han lärde sig allt!

Men för oss så gick det inge bra med pottan. Jiro gillade inte pottan utan gallskrek så fort vi satte honom på den! Det kändes som om detta aldrig skulle gå vägen och på dag fyra så var mitt tålamod slut så vi bröt mot reglerna och jag gick ut och tog en promenad! Thobbes tålamod var nämligen inte slut – han e fan bäst alltså!;) Dock så gick jag inte ut bara för att få vara själv! Visst jag passade på att smyg-Facebooka och Instagramma lite och jag fick se folk och känna av solen och sommarvärmen en stund, men målet var att hitta en Bamse-pottbok och en annan potta. Vi hade nämligen lämnat kvar Bamse-pottboken på landet och hade nu fått för oss att denna var avgörande i detta projekt!;) Vi ville inte beställa den för att sedan behöva vänta på den i 3-4 dagar så jag gick till kringliggande barnaffärer och frågade runt men ingen hade den. Däremot så fick jag ett tips om att inte ge upp med potträningen och att räkna med olyckor, kanske under flera års tid. Det stod det ju också om i boken, men just nu så kändes det som att vi inte hade kommit någonstans alls!
    Vi hade fått nys om en specialpotta ifrån Kina som var en potta som blev en toapall när man vände på den och som också hade en avtagbar ring som fungerade som en barn-toaring när man tog loss den. Jag köpte denna och gick hem för att testa. Långt innan vi hade börjat med denna potträning så hade vi nämligen införskaffat en barn-toaring men då boken främst pratade om pottor och då Jiro kissade rakt upp de flesta gånger, så kändes den ringen som helt orimlig. Med toaringen som tillhörde pottan ifrån Kina hade som en vägg fram, med ett handtag på, som barnet kunde hålla i under toabesöket. Vi testade och kom ganska snabbt fram till att Jiro föredrog toan istället för pottan, vilket imponerade oss! Han kunde inte säga alltför många ord men han visste att han fördrog toan framför pottan, hur häftigt är inte det liksom?!;) Så det är ett tips – försök att komma fram till vad just ditt barn föredrar!;)
    Nu kunde vi Äntligen börja öva med själva toabesöket! Så fort vi tyckte att det såg ut som att Jiro skulle börja kissa så sprang vi med honom till toan. Ibland var det falskt alarm, men det gjorde inget eftersom detta även visade för Jiro att det är dit man skall när man tror att man behöver gå på toa. På bilderna ovan ser ni även hur liten toa vi har hemma!;) Thobbe skrev ut pedagogiska bilder och satte upp på väggen. Ni ser dem i bilden längst till vänster. Det är ett barn som sitter på toa, en bajskorv och ett barn som kissar. Vi pratade hela tiden om att man kissar och bajsar på toan. jiro älskade att peka på dessa bilder, fråga vad det var och så skulle jag och Thobbe förklara;). Vi satte även in en liten bokhylla (den ser ni i bilden längst till höger) med barnböcker som Jiro kunde läsa medans han satt på toa. Detta för att försöka få honom att vilja sitta kvar och försöka bajsa. Då han ännu inte hade bajsat så började vi att ge honom katrinplommonpuré. I boken stod et att det kunde ta flera dagar, men vi började ändå bli lite oroliga. Vi lät fortfarande Jiro ha blöja på sig när han sov på natten (inte när han sov middag), men han bajsade inte då heller. Vissa kör på blöja under natten och en del även under dagsvilan ett tag efter att man slutat med blöjor – andra inte. Men om man använde blöja under sovtiderna så är det viktigt att förklara för barnet att man har blöja bara för att man skall sova. När Jiro skulle sova middag, och då utan blöja, så sa vi ”Sov gott och så vaknar vi i en torr säng!”, vilket funkade och så sa vi väldigt länge efter att han slutat med blöjor.

Jiro var utan blöjor, förutom på nätterna, men det var inte så att vi hade kontroll på toabesöken ännu. Vi hade börjat använda TV´n igen, men vi spelade mest youtubeklipp om toabesök och vi fick snabbt två favoriter, som vi faktiskt än idag använder oss av när Jiro kommer in i korta perioder med flera olyckor i byxan. Våra två favoriter är Daniel Tiger och ett japanskt klipp.
Klistrar in dem här nedan;
https://www.youtube.com/watch?v=tAMSnbTbF58

https://www.youtube.com/watch?v=WDlKy_MDg18
Det bästa med det japanska klippet är kortvideon efter den tecknade familjen så fortsätt att titta!;) Vi tog även efter dansandet och jublandet och höll i flera månader på med att applådera när Jiro hade gått på toa!;)
    Efter några dagar så skulle man göra kortare utflykter, men så gjorde inte vi! Vi åkte ut till landet vilket kanske inte var jättesmart, med tanke på bilresa på minst 50 min och sedan ro med båt och starta upp toalett. Det skedde såklart olyckor med vi hade tänkt att stanna ute på landet större delen av semestern så därför åkte vi dit. Egentligen så skulle man ju heller inte ta på underbyxor förrän man hade helt koll på läget med toabesöken, vilket vi gjorde när vi åkte ut till landet. Så vi fick börja om lite när vi kom till landet. Då blev det naket nedtill igen som gällde. Trots att vi hade toaring på landet så tog vi med oss ringen vi hade använt hemma, eftersom Jiro verkade trivas bäst med den. Under dag sex så funkade det hela och vi var sjukt imponerade! Nu bajsade Jiro även och han premiärbajsade på toaletten!!!=) Det var inte så att han sade till när han behövde gå på toa utan nu hade han lärt sig att känna när han behövde gå och vi hade lärt oss att se när han behövde gå och hann då ta honom till toan innan han började att kissa eller bajsa!;) Nu blev istället fokuset på att få honom att hålla sig när han behövde gå och när det inte var möjligt att gå på toa på direkten. Till exempel när vi var ute och körde, då förbränningstoan mitt i allt gick sönder och behövde ett nytt element och vi var tvugna att åka till Norrtälje för att köpa ett nytt. Vi gick på toa innan vi åkte (är viktigt att gå på toa innan man går ut och innan man går och lägger sig) men efter ett tag i bilen så märkte vi att Jiro behövde gå på toa igen. Vi hade då med oss pottan och hundbajspåsar, så vi stod parkerade, satte pottan i framsätet på bilen och satte sedan Jiro på den. Men han bara skrek, han gillade verkligen inte pottan. Vi stod dock på tomten tillhörande den lokala hantverkare vi hade köpt elementet till förbränningstoan av, så Thobbe sprang in med Jiro och toaringen för att fråga om de fick låna toan. Det fick dem och nu hade plötsligt jiro lärt sig att hålla sig. Denna utveckling var så sjukt häftig! Detta är alltså fortfarande under en och samma vecka!;)

Nu kunde vi göra små utflykter utan en massa olyckor! Jiro indikerade när han behövde gå på toa och vi såg alltid till att ha hans toaring med oss! Pga väldigt pendlande sommarväder så åkte vi fram och tillbaka mellan stan och landet. Vi var på landet när det var varmt och soligt och hemma i stan när det var mulet och regnigt och gick då på museer och dylikt. Dock så är ju Stockholm inte den bästa staden när det kommer till toaletter! Man måste nästan vara ute med bilen för att då kunna svänga förbi en mack vid behov eller vara på ett museum eller dylikt som har toa för långt ifrån alla restauranger och caféer ”godkänner” att låta barn använda toan, utan att man sätter sig ned och beställer mat eller fika. Om vi kommer iväg till Tokyo i sommar (beror ju på Coronavirusets utveckling) så kommer det att vara något helt annat! Där finns det nämligen fräscha gratistoaletter i varje tunnelbana – utanför spärrarna! Det var inga som helst problem med att byta blöja på Jiro, på en toa, när vi var där sommaren 2018.

Under resten av semestern så blev Jiro mer och mer van vid att gå på toa – hemma, på landet och på offentliga platser – bara han fick ha sin egen toaring och hade någon bok att läsa. Vi var dock lite oroliga inför att förskolan skulle börja igen så vi övade och övade på att få honom att muntligt säga till när han behövde gå på toa, så att pedagogerna på Föris skulle veta om när han behövde gå. Vi övade även extra mycket på att kunna pausa lekandet, även när det var jätteroligt, för att gå på toa och fortsätta att leka efteråt. Detta tar youtubeklippet Daniel Tiger upp väldigt pedagogiskt och vi använde oss även av deras sång ”När du måste gå på toa bryt, gå direkt sätt fart! Spola, tvätta, sen e det klart” Fast vi sjöng ”När du måste gå på toa bryt, gå direkt sätt fart! Kissa, bajsa, sen e det klart!” och sjunger fortfarande när det sker olyckor vid lek. För olyckor sker fortfarande men mest i korta perioder på 1-3 dagar och då mellan 1-3 gånger per dag och då handlar det oftast om att han inte sagt till att han behövt gå på toa när han har lekt och haft väldigt roligt. Men då Föris hade stängt två veckor längre än vad vår semester var och Jiro pendlade mellan att vara med mig på jobbet och att vara hemma med sin farmor så hann vi få kläm på att få honom att säga till när han behövde gå. Under semesterns gång så lärde han sig nämligen att prata en hel del och hann lära sig att säga ”Gå på oa!” tills det var dags att börja på Föris igen!;)

Inför Förisstarten så mailade vi förskolechefen för att berätta att Jiro slutat med blöjor och hur hans toavanor såg ut. Man behövde nämligen fortfarande ta honom på toa innan man gick ut, före läggning och efter att man vaknat. Vi berättade också att Oa betydde toa och bad chefen att meddela övriga pedagoger och vikarier om detta. Sedan så pratade jag och Thobbe en hel del med Jiro om detta och vikten av att säga till de vuxna när han behövde gå på toa. Jag pratade också med pedagogerna varje morgon när jag lämnade på Föris och min och Jiros morgonrutin blev att gå på toa på Föris i lugn och ro innnan vi sa hejdå och jag åkte iväg till jobbet. Är oftast jag som lämnar och Thobbe som hämtar men Thobbe och Jiro har samma rutin!;) Jiro har med sig sin toaring till Föris.
    Allt gick strålande och det hände inte en enda olycka på föris under den närmsta tiden. Vi slutade med blöja även på nätterna och där pendlade det mellan olyckor ett tag men inte alls länge. Jiro lärde sig även att acceptera pottan i bilen, som vi använder vid behov då det inte finns någon toa i närheten men det är bråttom att gå!;)
    Nu är det nio månader sedan Jiro slutade med blöjor och vi slängde de sista undanlagda blöjorna (majoriteten gav jag bort till en kompis i vintras) häromdagen – de hade bara råkat vara kvar i skåpet vi gömt dem i. De senaste två veckorna har det för Jiro varit en del olyckor men det verkar ha handlat om att han haft för roligt när han lekt på Föris, väntat till sista stund och sedan inte hunnit få av sig alla vinterkläder och hunnit till toan, innan det kommit lite i byxorna. Nu i Coronakrisen har det även varit väldigt mycket vikarier och Jiro verkar heller inte alla gånger ha blivit hörd när han behövt att gå på toa. Han kan säga toa numera och han blir numera arg om man bara tar honom på toa utan han säger till själv när han behöver gå. Dock så underlättar det såklart om alla i hans närhet vet om att han går på toa och då har detta i åtanke och lättare märker när han försöker berätta att han behöver gå.
    I övrigt så funkar allt jättebra och det känns som att en längre ledighet är att föredra mer än en helg, för om barnet gör på sig hela tiden så kan förskolan sätta på en blöja och då är det bara att börja om! Att göra detta när det är varmt ute och det är lättare att gå naken nedtill underlättar nog också, men barn är så sjukt duktiga och kan verkligen mer än man tror så det allra viktigaste är nog tid och extremt mycket tålamod!;)
LYCKA TILL!!!<3<3<3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s