Som rubiks kub

Precis som rubiks kub så finns det många sidor i livet med många små bitar som man måste placera tillsammans på rätt sätt för att få till den önskade helheten…

Bostad: Jag har nu bott i min lägenhet på Folkungagatan i två år och sju månader. Jag brukar inte bo på ett och samma ställe så länge, eller iaf inte i samma lägenhet. På söder så är detta min fjärde lägenhet runt en och samma innergård. Jag trivs bra här och vill fortsätta att bo i det här kvarteret. MEN…jag brukar få panik av att bo i samma lägenhet i mer än ett år. Efter ungefär ett år så brukar jag känna att jag måste förnya mig och börja om, och då brukar jag flytta. Men nu e jag fast här och det skaver i mig. 
Då jag köpte denna lägenhet så var tanken att jag och min dåvarande pojkvän Tim skulle bo här tillsammans. Det blev väl lite sisådär med det. Han tog hit en hel del grejor, men långt ifrån allt. Vi hade inflyttningsfest för att fira lägenheten och att vi hade blivit sambos. Men han sov inte här varje natt. Vi pratade om att hyra ut hans lgh men han kände att han ville ha sin lilla borg att fly till då han behövde vara själv. Till en början så gjorde han det en gång i veckan, men sedan så blev det bara mer och mer. I slutändan så sov han här en gång på två veckor. Tim var väldigt rädd och ängslig av sig så jag hade hoppats på att det bara var en fas. Men det blev väldigt dyrt för mig. Han fick sparken ifrån sitt jobb samma dag som vi flyttade ”ihop”, så jag satt och betalade hyra för bägge lägenheterna, samt försörjde oss båda. Efter tre månader, då jag åkte till hans lägenhet för att få träffa honom så kom jag på honom med en annan tjej. Jag blev skogstokig, slog sönder saker, och slog på honom. Manipulativ som han var så lyckades han få mig att tro att det hela var mitt fel. Han behövde tid för att tänka över saker och ting och om han kunde förlåta mig. Nästan tre månader gick, men jag fortsatte att ge honom pengar iaf. Vilket jag idag ångrar något kolossalt! 
Denna manipulativa msk fick mig att trycka ner mig själv i skorna, att hata livet, och att försöka göra allt för att bli ”snäll” och lyckas göra honom lycklig. Vårt sista år tillsammans bestod av att vi inte sågs så jättemkt, att jag aldrig fick följa med honom på saker och ting, men jag fick betala alla hans nöjen, nya mobiler, kläder, ge pengar till krogen, betala utlandsresor, hjälpa honom med räkningar etc etc. Detta bidrog till att min ekonomi gick från bra till kaos! Därför kan jag idag inte flytta! Jag har alldeles för mkt skulder för att få göra det. För första gången sedan jag skaffade bostadsrätt så får jag inte sälja för att köpa större, trotts att jag skulle tjäna några 100 000 på det som jag kunde lägga på lånet, utan jag är fast! Jag drömmer om en etagelägenhet här bredvid, med badkar och plats för ett stort bord där jag kan ha medlemsmöten. Hade jag inte varit så jävla dum och låtit denna msk utnyttja mig på detta sätt, så hade jag kunnat köpa den lgh´n idag! Nu måste jag nästintill vantrivas här i ett år till, MINST!

Kärleken: 
Det känns verkligen som att jag äntligen har träffat en riktigt fin kille! Nu vet jag att han kommer att läsa det här och min erfarenhet e att man aldrig skall säga det till dem, då visar dem sitt sanna jag. Men jag hoppas och tror att det e annorlunda i detta fall. Men jag vågar inte släppa honom alltför nära. Man lär sig av livets erfarenheter, och jag har fått lära att det är riktigt tufft och att man måste vara stenhård om man skall överleva. Om vi fortsätter tillsammans och längre fram bestämmer oss för att flytta ihop på riktigt så kommer jag inte att gå med på att vi bägge säljer våra lägenheter och köper något tillsammans. Utan jag kommer då att köpa en lgh som vi tillsammans kan bo i, så får han hyra ut sin på heltid. För jag tänker aldrig någonsin igen sätta mig i den situationen och riskera att stå på gatan igen, behöva flytta runt, eller kanske tom hem till päronen ett tag, ALDRIG!
Men han får mig att må otroligt bra och jag trivs med den lilla pojken!;)

Det ouppklarade: Mitt förflutna gör ganska mkt intrång i nuet. Det handlar återigen om Tim. Jag skulle helst av allt bara vilja få bort relationen helt och hållet. Men varje vecka så får jag ett mess om att han vill komma och hälsa på katten, som han aldrig har brytt sig om. Det e inte ofta han får komma, och de första månaderna så fick han sitta i hallen, nu får han sitta i köket. Detta för att det för mig tog väldigt lång tid innan jag fick bort honom ifrån lgh´n rent psykiskt. Jag vill inte att han ska komma hem till mig och sitta i min soffa, det känns inte bra. Det e också väldigt psykiskt jobbigt då han kommer hit. Minnen kommer tillbaka, ilskan sätter sig i halsen, och så frågar han en massa om killar. Oftast så slutar det med att vi bråkar och halva dagen blir förstörd. Efteråt så skickar han alltid en massa mess där han oftast frågar om jag verkligen inte har några känslor kvar för honom. Då blir jag alltid jättearg, fast jag svarar oftast inte. Jag gjorde allt för den där mskan i nästan tre år! Jag ställde alltid upp för honom, försörjde honom, accepterade att han ville vara mkt själv, svalde hans lögner, gav upp mig själv etc etc. Men sällan fick jag något tillbaka! Fick aldrig följa med på fest hos hans vänner, jag var alltid den enda flickvännen som inte var med. Hans bästa vän Pandan hatade mig utan anledning, Tim accepterade det och det sårade mig något enormt. De två var mer ett par än vad vi var. Ofta under vårt förhållande så såg jag på filmen ”En kille och en tjej”, det paret var exakt en kopia av oss. Lasse träffade Lena som ville ha ett seriöst förhållande och flytta ihop. Lasse vågade inte hyra ut sin lgh, inte ens ta hem sin stereo till Lena. Och han rände väldigt mkt på krogen och på fotbollsmatcher med sin bästa vän. Hans bästa vän var också väldigt avundsjuk på Lena, precis som Pandan var. Lena fick ha Lasse mkt mer än vad han fick. I den filmen så åker dem tom till samma ställe i Tunisien som jag och Tim har varit på.
Nu kanske det låter som om jag inte har kommit över Tim ännu. Men faktum är att jag gjorde det någon månad innan det tog slut mellan oss. Men jag mår så sjukt dåligt av att han helt plötsligt vill ha kontakt med mina vänner. När vi var tillsammans så var han inte det minsta intresserad av dem, och han tyckte inte ens om hälften av dem. Men nu får man höra att han frågar mina vänner om de vill gå ut med honom etc etc. Jag vill bara få ut honom ur mitt liv! Och jag blir sårad då mina vänner ibland bjuder med honom på fester. Visst e det deras beslut och jag kan inte säga något åt det, men den där mskan fick mig att vilja avsluta mitt liv för ett år och två månader sedan! Det enda sanna skälet, i mina ögon, till att vi fortfarande har kontakt e för att han e skyldig mig ofantligt mkt pengar! Han har hittills betalat fem gånger sedan i oktober 2011. De två första månaderna fick jag en tusenlapp, sedan gick det ner till en femhundring. Nu har det varit noll i några månader då han har varit arbetslös igen. Visst e summan som en loska i Saharaöknen, men illa nog så har jag varit så beroende av den minimala summan och är det fortfarande. I somras så började min ekonomi att rasera rejält! Jag hade inte längre råd att betala räntorna på alla de smålån jag hade tagit för att kunna försörja honom och göra honom lycklig. Jag fick inget större lån, utan började att ta sms-lån för att kunna betala allt varje månad. Jättedumt jag vet, men jag fick panik! Sms-lånen resulterade till slut i att jag fick ta sms-lån för att betala sms-lån och det blev bara mörkare och mörkare. Jag e inte den som ber om hjälp när det gäller mig själv. Jag fick som sjuåring lära mig att ta hand om mig själv med egen dörrnyckel, att vara ensam hemma etc etc. Jag har kämpat mig fram till allt jag har uppnått här i livet. Men efter ett par öl med moster tidigt i höstas så nämnde jag något om situationen. Hon blev arg, men inte över själva situationen, utan för att jag inte hade sagt något. Anledningen till att jag nämnde något var nog för att jag var nära personlig konkurs. Min moster och mina farmor och farfar styrde upp det hela och stöttade mig. Idag e läget under kontroll och jag tar inga som helst lån längre. Men läget e fortfarande väldigt knapert och det e inte många ören man har kvar efter räkningarna. Jag och Tim bråkar fortfarande varje månad den 25:e, och jag e fortfarande beroende av den lilla skitsumman! Och det e så jävla surt att veta att jag skulle få tillbaka hela mitt liv om han bara betalade tillbaka allt. I den här takten så kommer det att ta flera år! Jag önskar verkligen att jag inte behövde dessa pengar och bara kunde bryta helt, men så e inte fallet. Och det suger att behöva tänka på vad man gör hela tiden då jag har varit van vid att kunna tatuera mig, gå på K när jag vill, äta söndagsmiddag på K, köpa kläder, heminreda etc etc. Idag kan jag inte göra något av detta. Men Tim han e på krogen var och varannan helg och åker på kryssningar då och då! Det gör mig skitförbannad! Hans försvar e alltid att andra bjuder. Antingen så e dessa msk väldigt dumma, rika, eller så har han manipulerat dem också! Detta skaver i mig!

Framtiden: Jag vill bli rockstar, författare och ombudsman. 
Musiken har tyvärr legat på hyllan ett tag och måste nog tyvärr göra det ett tag till. Jag har ju skrivit en självbiografi på ca.300 sidor. Den e klar, omslaget e på g, men resten har jag inte satt igång med, men jag skall snart göra det. Det som ligger mig varmast om hjärtat just nu, och har gjort väldigt länge, e det fackliga. Jag brinner verkligen för det! Det e sjukt kul, sjukt frustrerande, sjukt krävande, tar sjukt mkt tid, finns sjukt mkt att göra, finns sjukt mkt som bör och måste förändras, men e sjukt kul! Jag vill verkligen bli ombudsman! Jag sitter varje kväll och jobbar på mina två största fall. Dem e knepiga, kräver mkt taktik, kunskap, uträkningar, och tankevidd. Sedan så hjälper jag även medlemmar på andra butiker. Fritiden existerar inte längre, men det gör inte så mkt. Fast hade jag inte haft en tålig pojkvän som låter mig få jobba och matar mig, så skulle det bli ganska så ensamt rent privat. Men ibland så blir det ganska så psykiskt. Ibland så känns det som om medlemmarna inte tror att jag gör något, att de inte vet hur mkt jag kämpar. Då sätter jag ännu högre press på mig själv, men blir samtidigt ganska så frustrerad. För jag vet att jag gör så mkt jag bara kan och så snabbt det bara går. Men man måste också vara taktisk för att vinna, annars kan allt gå åt helvete och man förlorar. Men jag hatar att ha den känslan i kroppen. Men tills nog så kommer dem att se hela resultatet!

Mitt allt: Min mormor är mitt allt!
Min mormor rasade ihop och hamnade på sjukhus i fredags. Min moster ringde till jobbet och bad en av cheferna att vara nära mig medan vi pratade. Jag fick ont i hela kroppen och det kändes som om jag hade isklumpar i magen. När min moster sa att hon inte trodde att hon skulle överleva så ville jag bara dö! Jag stod i diskrummet på jobbet och visste inte var jag skulle ta vägen. Jag meddelade mina chefer, men sedan blev det svart. Jag kommer inte alls ihåg resten av arbetsdagen. När min moster ringde än en gång (har hon berättat) och frågade om hon skulle hämta mig för att åka in så sa jag att jag ville jobba. Det e inte jag överhuvudtaget!!! I vanliga fall, och i tidigare fall, så har jag börjat att störtböla och åkt in på en gång! Jag vet inte vad det var med mig, jag minns ingenting vilket e sjukt äckligt, och jag skäms över hur jag betedde mig! Dagen efter så åkte jag och hälsade på mormor. Det var jobbigt men kul att se henne. Hon mådde mkt mkt bättre, men jag var livrädd. Jag och mormor svor en ed då jag var sju år, om att vi skulle dö samtidigt. Jag står fast vid det än idag, jag kan inte tänka mig ett liv utan henne. Jag e uppvuxen hemma hos mormor och morfar, mormor e mitt allt och min allra bästa vän! 

Nu e hon hemma igen. Det går väldigt tydligt att se ärftligheten av min ADHD. Först via mamma och sedan via mormor. Mormor e 84 år, sitter i arbetarkommun, i kyrkorådet och spelar teater. Nu när hon var på sjukhuset så ville hon hem så fort som möjligt för att gå på möte med kyrkan och åka till Trosa med arbetarkommun. Det e kul att hon håller igång, det e sådan hon är, men hon måste ta det lite lugnt också! Hon har pacemaker, ny hjärtklaff, problem med benen, e halvt döv, halvt blind, och har kol. 
Idag var jag hemma hos henne. Hon har lovat att ta det lugnt tills på torsdag iaf. Idag så drack vi kaffe, tittade på gamla foton, pratade om hennes tid som fackombud, pratade politik, och om kungafamiljen.

Mormor apar sig!=P

Livets vandring: Idag döptes vår nya prinsessa Estelle Ewa Silvia Mary. Att tycka om kungahuset har jag fått ifrån mormor, då jag alltid var där som barn. Kungahuset och svensk långfilm med Sickan Carlsson och Alice Babs. Min pojke kallar mig för pensionär emellanåt. Men för mig ligger det varmt om hjärtat. Jag har också lovat mormor att hon skall få se mitt bröllop och mina barn. Precis som alla tjejer, iaf förr, så drömmer jag om ett stort bröllop. Jag mår nästan dåligt av att jag inte kan gifta mig lika stort och mäktigt som Victoria och Daniel, och att inte mina barn kan få ett lika uppmärksammat dop som Estelle. Men antingen så får jag gifta mig med Carl Philip, eller så får jag fixa ett så stort bröllop jag bara kan. Men måste nog spara i några år!=( 
Jag skall gifta mig i Katarina kyrka, Olle skall viga mig och min blivande man. Jag har valt ut mina brudtärnor och vet hur deras klänningar skall se ut. Jag själv skall ha svart klänning, rosa slöja och rosa bukett. Min blivande man skall ha svart frack, vit skjorta, rosa slips/fluga, och en rosa ros i bröstfickan. På sidorna av varje bänkrad skall de hänga rosa blommor. Kantorn skall spela ”Phantom of the opera” på orgeln innan ingångsstycket och kören skall stå i svarta och rosa kåpor och doa. Dresscoden skall vara rock. Sedan skall vi åka hd (jag i sidovagnen, min man bakom föraren) i led ner till Kellys som vi har hyrt för bröllopsfest. 

       Precis som Rubiks kub så har varje msk sidor att fylla med alla pusselbitar innan det blir fullständiga. Dessa är mina sex sidor. Vissa av dem har fler pusselbitar av samma färg än andra, men fullständiga skall dem bli! 
Jag skall köpa min etagelägenhet med plats för kontor, möte och badkar. Snart så skall jag vara där!
Jag skall ge min lilla pojke en ärlig chans och se vart det hela leder!
Jag skall utplåna Tim ur mitt liv så att jag kan fokusera på nuet helt och hållet och må 100% bra!
Jag skall fortsätta att kämpa för mina medlemmar och göra dem lyckliga och nöjda! 
Min mormor är och förblir mitt allt! Hon skall få uppleva det jag har lovat henne, och jag tänker INTE acceptera att hon lämnar mig!
Jag skall gifta mig och skaffa barn! Men först skall jag se till att få bra ekonomi igen så att jag kan flytta och spara till bröllopet. Och så skall jag bli ombudsman!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s