SRF/”Vi hade iaf tur med vädret” Njae, åtminstone en dag=P

Så har ännu ett år av srf passerat och ännu ett band finns till min samling. Har sju stycken nu, men detta år var inte på något sätt likt de andra sex åren. Detta blir inte ett srf-år att lägga i högen ”positiva minnen”. Detta e bland det värsta jag har varit med om i festival väg. Och då blev jag ändå våldtagen ett år! Men tom det året så fick jag uppleva en enormt skön stämning rockers emellan, och ett riktigt starkt g(gemenskap)! Detta år har varit allt annat än skön stämning, och ett g har knappt existerat. Totalt så har jag varit på festival nio år, men jag har aldrig någonsin upplevt så mkt tjafs, barnslerier och osämja tidigare! Det har varit skrik, tårar, man har kastat saker, det har varit en nivå som ”(Mamma) titta vad han gör!”, man har tagit andras saker, och istället för att velat lösa det hela så har man sprungit iväg, splittrat gruppen, och surat på eget håll för att sedan dyka upp då och då och bara vara sur! Man har faktiskt skippat allt vad srf står för! Men e man ny på festivalen så kanske det kan vara svårt att veta hur man skall bete sig och hur jävla mkt man faktiskt kan njuta! Men då ställer jag frågan, brukar det vara så här hemma? NEJ!
Tack och lov så löstes det som de villiga ville lösa, och sista dagen var en snudd av äkta srf-feeling, och en historisk händelse inträffade!;)
Vi tar det hela ifrån början…

Tisdagen den 5/6:
Bilresan ner

Vi sätter oss i bilen och påbörjar vår resa ner till Norje.
Alla e lite nervösa, precis som det ska vara. Jag e den enda i bilen som har varit där tidigare, så jag e inte bara nervös utan längtar också till mitt underbara himmelrike, som jag nu har gjort i ett helt år än en gång!
Vi var fyra personer i bilen men fem personer skulle bo i husvagnen som jag hade hyrt och som skulle stå på plats då vi kom ner! Den femte personen åkte ner en dag tidigare och hade en temporär sovplats under tiden.

Min och pojkens sovplats i vagnen


Vi kommer fram kring åtta på kvällen, hittar vår husvagn och börjar att packa upp. Peter mötte upp den femte personen Malin. Och jag, pojken och Kajsa gick på rundtur med mig själv som guide. Sedan gick vi alla fem till Benjamins vagn och hängde en liten stund. Efter det delades gänget och gick åt olika håll. Jag och pojken som alltid går upp i ottan, och aldrig e lediga tillsammans, var trötta och gick och la oss och sov ut ihop, ganska tidigt på kvällen.
Peter ramlade in någon gång under natten. Klockan sex på morgonen ramlar Kajsa in i vagnen, och hon och Peter börjar att tjafsa. De har dejtat ett tag, men hade tappat bort varandra under kvällen.

Onsdagen den 6/6 – Sveriges nationaldag!!!=)
Peter och Kajsa e osams hela dagen.
Malin sov någon annanstans, ingen visste riktigt var, men det fanns egentligen bara två ställen att välja på. Den roliga skåningens buss, eller Benjamins husvagn.
Jag, pojken och Kajsa ville ner till vattnet, men Peter ville inte följa med.

Vi tar en tripp till vattnet. Jag leker hund, Kajsa och pojken e mina ägare

 

Jag som hunden Rocky

 

Det var tre år sedan den lilla chihuahuan Rocky senast visade sig. Så det tog ett tag innan man började komma in i det någotsånär. 

 

Ägarna gick in i rollen ganska så bra och förstod vad de skulle göra

 

Rocky visade att det var dags att lämna stranden och, olydig som han kan vara, drog han in ägarna på Runessons camping.

 

Rocky drog till bussarna (bodde där förra året), och fick träffa en massa vänner som man inte sett på länge. Dels Märstagänget, men också vänner som Blackie och hennes gäng. Det kändes jobbigt att inte kunna prata med folk så vi gick till vagnen för att lämna kopplet. Har aldrig känts så tidigare då jag har lekt hund, kanske har man kommit lite längre fram i livet;)

Vi gick tillbaka till bussarna och satte oss i den buss jag bodde i året innan. Det kändes lite smått skumt att sitta där inne i år. Ni som läst min bok vet varför.

Jag fick också en Sverigeflagga på kinden innan det var dags att bege sig in på området, som just öppnat, för att lyssna på nationalsången framförd av Sabaton.

Kroppsvisitationen till området

Inne på området så gick vi förbi två norrmän. Då jag hörde den ljuvliga norskan, så stannade jag upp och började att prata med dem. Jag berättade att jag e svag för norrmän, att jag tycker att norska e ett sjukt gulligt språk, och passade på att be om ursäkt, åt Sveriges vägnar, att vi inte gav dem en tolva i Eurovision i år, trotts att vi annars alltid ger varandra det. De var lite besvikna, men snälla norrmän som dem e, så bad de istället om ursäkt för ett dåligt bidrag!=P

Jag och norrbaggarna!;)

Och iom att jag hade stannat upp, och pojken sprungit upp mot stängslet för att pissa, så tappade jag bort pojken och Kajsa. Så jag stod och sjöng nationalsången tillsammans med norrmännen, som kunde den bättre än alla andra, sorgligt! Och så var jag sur över att missa denna stund tillsammans med min pojke, då jag e mkt för traditioner! Men som tur e så e han lång, så efter ett tag (dessvärre efter nationalfirandet) så såg jag honom i folkhavet.
Vi tre satte oss ner tillsammans med norrbaggarna som bjöd på öl och vin. 

Det var kallt men jävligt ljust så jag fick låna Petters(ena norrbaggen) jacka och glajjer

Vi satt och diskuterade om norska fjäll, De syv søstre, Sverre Anker Ousdal, och hånade danskar=P. Efter ett tag så tyckte min pojke att Petter var för närgången och blev svartsjuk. Jag höll inte med. Vi alla gick ut ifrån området för att gå till vårt camp och festa. Norrmännen skulle bara in på griscampingen och hämta dricka först, vi väntade utanför då det kostar 450spänn att gå in där, men de kom aldrig tillbaka.
Jag, min pojke och Kajsa vandrade mot vårt camp, jag en liten bit bakom då min pojke var lite sur. Då jag nästan var framme vid campet så mötte jag Kajsa som redan hade hunnit vara inne vagnen och vänt. Hon var upprörd och sa att Peter hade skällt ut henne. Vi stod och pratade i någon minut om vad som hade hänt. Jag och pojken gick till husvagnen och hämtade dricka. Peter sov, trodde vi, så vi låste dörren som vi hade bestämt att vi skulle göra om någon sov, med tanke på stölder. Alla hade nycklar. Jag rundade vagnen framför vår, för att möta upp Kajsa, medan pojken låste dörren. När han kom ikapp så sa han att Peter hade vaknat, blivit skitförbannad och bett honom att dra åt helvete. Jag blev skitarg, undrade vad det var frågan om, och vände om mot vår vagn. Jag gick in och frågade Peter vad det var frågan om. Han skrek åt mig att dra, sa att jag inte hade med det att göra, och sa att jag inte var hans morsa! Jag blev förbannad och sa att jag började att bli trött på tjafset, vad det nu handlade om. Peter sa att han ville åka hem. Jag ifrågasatte och sa att vi skulle lösa det hela. Han bad mig att dra därifrån än en gång. Jag blev både ledsen och förbannad och smällde igen dörren till vagnen. Jag visste att Kajsa och pojken hade gått till några tyskar längst vägen, som Kajsa hade sovit hos natten innan, men jag visste inte exakt vart. Var en del förtält längst vägen men till slut såg jag dem, men då var jag riktigt upprörd. Jag var trött på att alla tjafsade och fattade inte varför, jag var irriterad över att behöva leta efter Kajsa och min pojke då jag hade gått tillbaka till vagnen för att försvara dem. Och så var jag ledsen efter mitt och Peters bråk, som jag aldrig tidigare hade bråkat med. Så jag gick fram till Kajsa och min pojke, tog två öl i påsen och stack därifrån gråtandes. Då jag nästan hade kommit ut ifrån vår camping så kom pojken ikapp mig. Han frågade vad han hade gjort, men jag var för upprörd och ledsen för att prata, och rädd för att bli förbannad så jag bad honom att lämna mig ifred. Jag gick över till Runessons camping och satte mig utanför Den roliga skånens buss som verkade tom. Jag satt i en fåtölj, drack öl, grät och kände mig ensam i regnet. Efter en stund så försökte jag att ringa till min pojke, men som vanligt varje år så blir nätet överbelastat, och det gick inte att komma fram. Men har man tur så går det att ringa till sthlm. Så jag ringde till mamma och pratade en stund med henne. Mitt under samtalet så gick en snubbe förbi, dörren till bussen öppnades och killen drog snabbt in. Då förstod jag att den inte var tom så jag blev irriterad och gick!
En och en halv dag hade gått, och den hade inte bestått av så mkt annat än dåligt väder och tjafs. Det här var inte den srf jag var van vid så jag bestämde mig för att gå till vagnen och sova och hoppas på en bättre morgondag. När jag kom till vagnen så blev det ännu mera tjafs, mellan mig och Peter. Jag blev skitförbannad sa att det här inte var srf och bad honom att hälla käften. Det hela slutade med att jag sulade mina skor på honom, min öl i taket, satte på skyhög musik då han inte var tyst, skrek att han hade förstört min festival, och la mig under täcket och grät. Min pojke kom in i vagnen och försökte att lugna ner mig. Jag sa att jag var för irriterad för att vara vaken och hade bestämt mig för att sova.

Torsdagen den 7/6
Jag vaknade tidig på morgonen. Jag, min pojke och Peter var i vagnen. Malin hade fortfarande inte sovit där en enda natt, men hennes grejor var där. Kajsa syntes inte till.
Klockan sex på morgonen så gick jag och min pojke ut för att köpa frukost.

Det finns inte så mkt för mig att välja på i matväg, så för min del blev det pommes frites med vitlöksdressing
Näst intill hela festivalen sov, förutom några schweizare som aldrig sov=P och städpatrullen som jag aldrig tidigare har sett. Vet inte om det e nytt för i år då bönderna har ett helvete att få bort allt skräp efter festivalen, eller om de alltid har varit där. Men det har aldrig någonsin, under mina år, varit så rent som i år.

Jag och Kajsa hade bestämt att vi skulle gå och duscha tidigt innan köerna kom, så jag väntade till halv tio. Hon kom inte så jag och pojken gick och duschade. När vi kom tillbaka så hade hon fortfarande inte kommit till vagnen. Jag blev orolig så vi gick omkring och letade efter henne. Vi hittade henne hos tyskarna där hon låg och sov. Hon hann inte duscha innan dem stängde och blev lite irriterad över det. Hon frågade om hennes kompis Anna, som inte hade någonstans att bo, också fick bo i vagnen. Då skulle vi vara sex personer som bodde där, vilket kändes lite trångt så jag tvekade. Hon sa att hon hade pratat om det med Malin och att Malin hade sagt att hon skulle bo på Runessons resten av veckan. Jag sa att jag inte visste vem Anna var och att jag ville vara säker på att Malin kände som hon hade sagt, och att vi alla var tvungna att bli sams. Kajsa sa att hon skulle piggna till lite sedan skulle hon komma bort till vagnen för att prata ut med Peter. Jag och min pojke gick mot vagnen för att byta om och invänta freden.
Peter vaknade och vi tre pratade med varandra, men stämningen var stel då vi inte hade talat ut, det var mest svar på tilltal eller att man frågade vart någonting var.
Kajsa kom till slut och fredens tid var inne, trodde jag.
Peter var fast besluten vid att åka hem, och han och Kajsa småtjafsade lite till. Kajsa frågade honom om det var ok att Anna skulle bo där istället för Malin, och sa att Malin själv hade kommit med förslaget. Han tyckte inte att det var ok. Jag frågade honom varför och om det hade med något förflutet att göra. Han sa att det var av ren princip sak. Malin dök upp och jag berättade för henne att vi försökte att bli sams i vagnen. Hon sa till Peter att det var ok för henne att Anna skulle bo i vagnen. Han sa att han ville ha Malin där men också att han tänkte åka hem, han var bara tvungen att ta reda på hur. Jag frågade Malin vart hon skulle bo, och hon svarade att hon mest festade hela nätterna och sov där hon sov. Jag sa att det bara var att dyka upp när hon ville så skulle vi tränga ihop oss, och att hon kunde ha sina grejor kvar. Kajsa drog iväg, jag, min pojke, Peter och Malin fortsatte att diskutera. Jag sa till Malin att jag trodde att Peter kände sig ensam då hon, som e hans bästa vän, inte hade varit där, och då Kajsa hade varit borta två nätter. Malin trodde också det, Peter hörde vad vi sa, kom ut ur vagnen och sa att han kände sig skitensam. Han kom fram till mig, vi pratade ut, kramades och han bad om ursäkt för det han hade sagt. Han och min pojke var redan sams, lite skrik och sedan e det bra, killar!=P
Malin sa att hon skulle prata med Peter om att stanna kvar. Jag och min pojke gick till tyskarna för att prata med Kajsa. Hos tyskarna satt både Kajsa och Anna. Jag sa till Anna att hon fick bo hos oss, men att det var lite rörigt men på bättringsvägen.

Fortfarande dåligt väder

 

Jag och min pojke gick till bussarna för att träffa lite glada msk.
En liten stunds solsken kom;)

Jonna och Rikard var där, som jag lärde känna väldigt bra förra sommaren. Det var jättekul att träffa dem. Oto och Cecilia var också där. Efter en stund satte sig Jonna bredvid Cecilia. Jag såg att de pratade om mig, och frågade sedan Jonna då hon kom tillbaka och satte sig vid oss om hon undrade vad som hade hänt mellan mig och Oto. Hon sa att Cecilia hade sagt att jag knappt pratade med dem längre. men att hon inte visste varför. Jag sa att många undrade vad som har hänt mellan mig och min bästa vän, men att jag inte visste vad jag skulle göra. Hon frågade vad som hade hänt och jag berättade för henne och Rikard att vi hade varit på kryssning i november, och att Oto hade kommit in i hytten då jag hade gått och lagt mig, och sedan tryckt in sina fingrar i mig och börjat att leka. De tittade chockat på mig och sa att det var ett övergrepp. Jag sa att jag var besviken på Oto som känner till de övergrepp jag har varit med om, och att jag inte längre klarade av att umgås med honom då jag hade blivit förvirrad av händelsen och den fick mig att må dåligt. Jag berättade att Timo, min andra bästa killkompis och Otos bästa killkompis, hade skällt på Oto och sagt åt honom att be mig om ursäkt. Oto har ringt flera gånger sedan i november, men jag har bara svarat två av gångerna, men då har han låtsats som ingenting, vilket har fått mig att må ännu sämre, så nu svarar jag inte längre. Jonna och Rikard sa att jag var tvungen att prata med Cecilia, men jag var rädd för att hon skulle bli arg på mig. Efter en liten stund så kom Oto fram och hälsade på mig. Det kändes jätteskumt och jag fick nästan lite panik. När han sedan gick iväg så puschade Jonna och Rikard på mig att gå fram till Cecilia och prata med henne. Jag tog en stor klunk öl och gav sedan burken till min pojke och gick fram till Cecilia. Jag frågade om vi kunde gå iväg en bit och prata lite. Hon sa ”Du har ingen anledning att vara arg på mig”. Jag sa att jag hade förstått att det var det hon trodde, men att så inte var fallet. Hon följde med mig och vi gick och ställde oss bakom en buss längst muren ett stenkast ifrån de bussar vi satt vid. Jag sa att det var svårt och fruktansvärt jobbigt det jag skulle berätta, och att jag inte var det minsta arg på henne. Jag började att prata om kryssningen i november och sa att något hände på den då Oto hade gått för att hämta medicin i hytten (har jag fått höra efteråt). Cecilia började att se orolig ut, och när jag sedan berättade vad som hade hänt så fylldes hennes ögon av tårar och hon sa ”Bara så att du vet så kommer jag att ta det här med honom nu. Vi kommer inte att vara tillsammans efter det här”. Jag sa att jag inte ville vara orsaken till att de skulle göra slut, då jag har försökt att hjälpa dem att hitta tillbaka till varandra då de haft problem tidigare. Hon ville gå och prata med Oto på en gång, men jag bad henne att stanna kvar tills jag hade pratat färdigt. Oto dök upp upp bakom bussen och såg orolig ut, jag förstod att han visste vad vi pratade om. Jag tog tag i honom och bad honom att gå tills vi hade pratat klart, han gjorde som jag sa. Jag kramade om Cecilia som frågade varför jag inte hade sagt något tidigare. Jag förklarade att jag inte visste hur jag skulle göra, att situationen var så fruktansvärt jobbig, och att jag hade hoppats på att hon skulle frågat mig vad det var för fel då jag och Oto inte längre pratade i telefon 2-3 gånger om dagen. Hon sa att hon hade frågat honom varför jag verkade så off när vi sågs och varför vi inte verkade prata så mkt längre, hon hade tom frågat gemensamma tjejkompisar om det hade hänt mig något. Men Oto hade sagt till henne att han hade pratat med mig och att inget var fel, och våra gemensamma tjejkompisar visste inget. Jag förklarade då att jag inte hade berättat vad som hade hänt för så många, då det inte kändes schysst emot henne. Jag berättade att jag precis hade berättat för Jonna och Rikard om vad som hade hänt, och att de hade fått mig att ta steget. Jag sa till Cecilia att hon absolut inte fick tro att jag hade varit sur på henne, utan att jag hade undvikit dem bägge pga att det hela var jobbigt, men att han nu hade haft sju månader på sig att göra något åt saken. Jag sa att en ursäkt ifrån Oto skulle kännas bra, men att vår relation nog var förstörd för alltid. Cecilia sa att hon nu ville gå iväg och prata med Oto, men att hon ville att vi skulle höras senare. Vi gick tillbaka till gänget. Jag satte mig bredvid min pojke, Jonna och Rikard. Cecilia gick fram till Oto och ville gå iväg med honom. Han såg sjukt nervös ut och verkade först inte vilja gå, men till slut så reste han sig upp ur solstolen och de gick iväg. Jag mådde skitdåligt, men min pojke, Jonna och Rikard försökte få mig lugn och sa att det var jättebra att jag hade berättat. Jag såg inte Oto och Cecilia under resten av festivalen. Resten av dagarna så frågade alla vid bussarna mig om jag visste vart de var, jag sa bara att jag inte visste.

Vi gick in på området. Rikard smugglade öl i kallingarna=P
Sådana här sköna lirare brukar det finnas en del av på srf, men det var väldigt kallt i år, så dem var få. Men ack lika roliga=P              

 

Vi kollade på Sebastian Bach
Sebastian Bach

 

Köpte rocksnus, äkta srf!;)
 

 
Sedan gick vi till bussarna igen och festade. Jonna och Rikard bodde inte i ena bussen i år, då H.E.A.T bodde där i år. Dynazty hängde också tydligen där. 

Märstafolket älskar H.E.A.T så trodde först det var därför de hade målat det på bussen.

Jag visste inte ens hur dem såg ut. Men det märktes ganska snabbt. De gick omkring rakryggade och det kändes i luften att de tyckte att de hade hög status. Den äldsta var tydligen 27, så det var ett gäng småpojkar=P De gick omkring och poseade, hade en flock med småtjejer omkring sig, borstade tänderna titt som tätt och undvek kameror.

Början av natten satt vi ute, sedan blev det sjukt kallt, så vi gick in i ena bussen
Inne i värmen

Jonna och Rikard bodde på hotell. Vi följde med dem till bussen dit på natten. Efter att vi sagt hejdå till dem så hoppade fyra poliser på en tonårskille. Han hade tappat sin mobil i diket, polisen gick förbi (har aldrig sett så mkt poliser där tidigare, men det var någon som blev skjuten en halvtimme bort första kvällen, så var nog därför) och han bad dem om hjälp. De hittade inte telefonen så tonårskillen blev arg och slängde sin öl i marken. Då fick de fyra poliserna frispel, tryckte ner honom mot marken och satte sig över honom. Killen skrek som en galning och verkade få panik. En folkmassa samlades runt händelsen, en kille filmade. Min lilla pojke blev skogstokig, gick fram till dem och bad polisen att släppa killen. Två av poliserna blev irriterade, reste sig lite upp och bad honom att gå därifrån. Min lilla pojke blev arg, jag drog bort honom och bad honom att lugna ner sig. Då blev han arg på mig och sa att det var viktigt att stå upp för sina rättigheter, och inte låta myndigheter jävlas med en. Jag sa att jag höll med, men att det inte var en lösning att hamna i fyllecell två mil ifrån festivalen.
Två vänner till tonårskillen stod bredvid oss, jag började att prata med dem, och en av dem försökte att lugna ner sig kompis, men han hade verkligen panik. Vem fan skulle inte få panik av att ligga nedtryckt mot marken, med både armar och ben på ryggen, och fasthållen av fyra msk!?
Min pojke blev ännu argare och gick fram än en gång. Han höjde rösten och kallade poliserna för fittor! Dem började att bli riktigt irriterade på min lilla pojke, så jag och en av tonårskillens vänner, slängde oss fram och drog bort honom. 

Jag blev förbannad på min pojke och tog honom därifrån. Resten av festivalen drev jag, Peter och Malin om detta=P

Fredagen den 8/6
Jag, min pojke och Peter vaknade upp i vagnen. Kajsa visste ingen vart hon var, men vi misstänkte vart. Anna visste ingen heller vart hon var. Malin dök upp helt slut och hade skitsvårt att andas! Vi blev jätteoroliga för henne och var nära att ringa 112. Tack och lov så lugnade det ner sig och hon gick och la sig en stund. 
När vi alla sedan var uppe så bestämde vi oss för att sluta fred i hela bussen och börja att umgås med varandra. Vi tog ut stolarna och bandaren och satte oss utanför och började att festa. Peter ville prata ut med Kajsa så vi hoppades på att hon snart skulle dyka upp. 
Vi ville inte förlora ännu en dag så när klockan var elva så gick vi med Peter till tyskarna (han visste inte vart dem bodde) för att kolla om Kajsa var där. Det var hon, men hon låg och sov och bad en av tyskarna hälsa att vi skulle komma tillbaka en kvart senare. Vi gick iväg och åt under tiden, men när vi sedan kom tillbaka så var det ingen där, så vi gick till vagnen igen.
Det duggade och var kyligt, men vi ville ändå vara ute.

Jag och Malin satte oss i skuffen

 

 
Till slut dök Kajsa upp. Hon och Peter gick in i vagnen för att prata ostörd. Efter en stund så sprang hon ut och sa till mig att Peter hade bett om ursäkt men fortfarande var dum. Hon hoppade in i skuffen, fällde ner sätet och lade sig ner. Jag suckade och sa att jag ville att vi skulle lösa det hela nu och se till att njuta av de två sista dagarna av festivalen. Jag sa att jag aldrig hade varit med om något liknande, och att jag hade erbjudit dem att dela vagn med mig för att vi e vänner som tycker om varandra, och gillar att umgås, inte bråka som små barn! Malin höll med mig och sa att inte hon heller hade varit med om så mkt tjafs under srf tidigare. Kajsa sa att hon inte ville att jag, min pojke, och Peter skulle förfölja henne, att hon inte tyckte om att bli störd när hon sov, och att hon inte ville att vi skulle komma förbi tyskarna något mer. Jag blev förbannad och sa att vi hade väntat med att gå dit till klockan elva, att vi inte kunde vetat att hon sov, och blev skitirriterad över att hon sa att vi hade förföljt henne! Jag blev också arg över att hon sa att vi inte fick gå dit något mer då anledningen till att vi hade gått dit var för att lösa tjafset i vårt camp, och att vår vagn inte var någon avlastningscentral/lagerlokal dit man kom och hämtade/lämnade grejor när man kände för det, med en sur min på läpparna. Srf åker man på för att ha kul, uppleva en enorm gemenskap och frihet. Ingen ville komma och hälsa på oss i vårt camp, som egentligen inte var ett camp, iom stämningen. Jag bad Kajsa och Peter att lägga ner stridsyxan och ta tag i det då dem kom hem istället, för allas trevnad. De första dagarna så verkade inte Peter vilja det, utan ville istället hem. Nu var det Kajsa som inte ville bli sams, utan tyckte istället att Peter kunde åka hem som han hade lovat. Jag höll på att bli galen! Anna kom förbi, hon och Kajsa gick in i vagnen. Vi andra satt utanför en stund, sedan bestämde vi oss för att gå iväg och ha kul tillsammans på Runessons. Det började att spöregna så vi gick in i vagnen för att sätta på oss regnponchos. Kajsa och Anna hade bäddat åt sig på min och pojkens sovplats…

Vi alla gick till Den roliga skånens buss, och sedan till de andra bussarna.
Jag hade inte lite blöta fötter=P

Sedan gick vi in och kollade på Motörhead, som inte var så bra. Sedan The Darkness (har aldrig sett dem live förut) som var riktigt grymma!

The Darkness
The Darkness

Och sedan gick jag och pojken på Twisted Sister, som alltid e lika awesome!!!;)

 



 

 

 

 



 

 

E riktigt nöjd med den här bilden!!!;)
Inte heller så pjåkig=P

 

 

GRYMT!!!
The whole gang!;)
Den här bilden tycker jag blev riktigt grym!
Sedan gick vi tillbaka till husvagnen med gåshud på kroppen!;)
Det var riktigt jävla kallt ute!

 


Lördagen den 9/6
Jag, pojken, Peter och Malin vaknade med ett glatt humör och gick ut i solen som äntligen kommit!;)
Men lite irritation fanns ändå, då kläder hade försvunnit ur vagnen utan att man frågat berörd person. Peter fick höra att han hade slagits och vält tält också, vilket han var både irriterad och förvirrad över.

Jag sitter och njuter av att det riktiga srf-vädret äntligen har kommit! Hoppas att stämningen snart kommer också!
En tjej(ej rocker) råkade gå in i mig då jag hade dessa glajjer på mig. Hon vände sig om, bad om ursäkt och blev sedan livrädd och började att skrika. HA HA!!!=p
Vår sophög

 

Äntligen var värmen här, och den var riktigt påtaglig! Dags att vandra omkring!;)

 

 

Vi gick till bussarna och hängde

 

Jag återupptog mitt årliga soldäckande=P
Randig blev man också!=P

 Vi tog en sväng in på området för att se på Electric boys.

Electric boys

Året då jag blev våldtagen på festivalen så lärde jag att känna paret Anna och Måns. Sedan dess har vi setts varje år, då de har kommit förbi och hälsat på mig på festivalen. De bor i närheten av den. Nu har de tyvärr gjort slut, men Måns kom förbi!=)

Under dagen så bestämde jag och min pojke oss för att förlova oss. Måns var med när vi gjorde det;)

Måns håller i våra ringar
Jag och min pojke med ring på fingret!;)
 Vi firade vår dag med att festa runt!;)
Vi gick förbi min kära vän Den roliga skåningen;)
På kvällen gick vi in på området och vandrade omkring tillsammans.
Jag fick låna Rikards jacka så att jag inte frös. Den var som en aftonklänning på mig;)
Vi besökte ”Lilla srf”;)
 
 

Sedan hade vi picknick till King diamond med öl och pizza;)

 
Efter det gick vi på Mötley crüe=)
 

 

 
Vi såg inte hela konserten, utan bestämde oss för att gå till vagnen och mysa.
 
Söndagen den 10/6
Vi vaknade av meningen ”Klockan e nio! Packa! Peter e körduglig nu!”. Vi började att packa och städa ur vagnen. Hjälp att städa ur vagnen fick man inte, vilket gjorde mig irriterad, men jag sa inget. Har man hyrt en husvagn av någon så är det en självklarhet att lämna igen den hel och ren! Jag och pojken dammade av sofforna, putsade väggarna, diskbänken, kylen, spegeln, och gnuggade bort fläckar ifrån golvet. Samt fixade till gardinerna, vädrade ur vagnen och ställde allt till rätta!
Sedan satte vi oss, jag, min fästman, Peter och Kajsa i bilen och körde därifrån. Det var stel stämning i bilen hela vägen hem. Ena vindrutetorkaren på bilen gick sönder mitt i ösregnet, livsfarligt! Peter såg inget så vi fick köra av motorvägen och in på en rastplats. Där hade vi turen att träffa på en gubbe i husbil som hade rätt sorts skiftnyckel som vi behövde ha för att laga den. När det var gjort så fick vi inte igång bilen, utan fick rulla igång den!=P
 
SAMMANFATTNING AV SRF 2012:
Ja, veckan har minst sagt varit händelserik! Har aldrig tidigare varit med om så mkt tjafs under srf! Det e även bevisat att 40-åringar ibland kan vara lite smått barnsliga!=P
För första gången har jag upplevt en katastrofal srf, med tjafs, dålig stämning och ingen som helst gemenskap! Det var även första gången det inte fanns något riktigt camp där jag bodde, och det e ändå halva grejen!
Det var tredje gången det var dåligt väder, under mina år på nacken. Skönt iaf att vädret kom sista dagen, så man hann bli lite sönderbränd=P Annars brukar folk alltid fråga om man har varit utomlands när man kommer hem.
Det var första (och förhoppningsvis sista) gången jag bott på en avlastningscentral/lagerlokal. Vi skulle ha varit sex personer som bodde i vagnen, men vi var bara tre. 
Det var första gången jag ”bodde” med fyra personer som aldrig tidigare besökt srf. 
Det var första gången jag blivit riktigt förbannad under festivalen.
Det var första gången jag fick rädda en pojkvän ifrån att bli gripen av farbror mässing under festivalen.
Det är första gången jag förlovat mig under festivalen!;)
Det var första gången jag lyckades få min pojke chockad och orolig över mitt lugn, och min näst intill icke existerande hyperaktivitet. Det finns inget annat ställe (i vanliga fall) som får mig att må så bra och som ger mig lugn!
Men vi hade iaf tur med vädret, åtminstone en dag!=P
 
 SRF BESTÅR I VANLIGA FALL AV:
Vänskap och gemenskap
Camp med gemenskap
 
 
 
 
Sol
Sönderbränd, FAST redan första dagen!
 
Glädje/Kärlek

 

 
Och humor!!!
Och det HELA VECKAN!!!
 
 
Jag har stora förhoppningar på SRF 2013!!!
Och tills dess skall jag försöka att fixa en egen cool vagn med kravet för inneboende; glädje, gemenskap och en SRF-ANDA!!!
Kanske kommer den att se ut ungefär så här!;)
 
SRF! VI SES NÄSTA ÅR!!!
\m/
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s