Att hata någon är inget jag tycker att man skall göra, inget jag tycker att man borde göra, och inget jag vill göra. Men i detta fall så är det oundvikligt.
Tim fortsätter att förstöra mitt liv, och ändå så tog det slut för ett år och fem månader sedan. Men fortfarande så styr han delar av mitt liv, och jag kan inget göra! Och varje gång han hör av sig så kommer all ilska upp till ytan, alla hemska minnen tillbaka, jag blir ilsk och irriterad!
För er som inte känner till historien så skall jag dra den lite kort;
Jag och Tim var alltså tillsammans i tre år. Innan dess så hade vi varit vänner i flera år. Vårt förhållande började konstigt på en gång, men kärleken e ju blind, så jag anade inget då. Han ville att vårt förhållande skulle vara hemligt, för att inte såra sitt ex. Jag köpte det till en början, men efter ett halvår så tyckte jag att det både var konstigt och jobbigt. Tim ville heller inte att hans familj skulle veta något, så jag fick aldrig följa med då han träffade dem, eftersom han ”hade ju ingen flickvän”. Till slut, efter en hel del bråk, och då jag blev trött på att hans ex ringde varje natt på helgerna, så blev vi iaf offentliga. Men hans bästa vän Pandan gillade inte det, då han ville ha Tim för sig själv. Så Pandan gjorde allt för att jag skulle känna mig utanför och ta avstånd. Tim tyckte inte alls att Pandans beteende var konstigt, utan sprang hem till honom för minsta lilla. Så till en början så sågs jag och Tim inte så jättemkt, och det fick mig att må dåligt, och känna mig dålig. Tim hängde på krogen varje helg, och jag satt hemma och grubblade. Men efter några månader så hände något, vad vet jag inte, men Tim började att umgås med mig. Han ville umgås med mig varje dag, och hitta på saker och ting. Jag blev lycklig, men det varade bara i några månader. Pandan hade ett seriöst samtal med oss bägge. Till mig sa han att han inte längre kände Tim, då jag hade tagit honom ifrån honom. Så hängde endast de två igen, jag och Tim sågs inte annat än på nätterna, eller när han kom förbi nån sekund för att ge mig en puss, innan han gick hem till Pandan igen. Så där höll det på, fast de två sista åren blev allt ännu värre…
Tim fick sparken ifrån sitt jobb, eftersom han nästan aldrig var där. Han fokuserade istället på att ligga i badkaret, eller att umgås med Pandan. I samma veva så hade vi, konstigt nog, bestämt oss för att flytta ihop. Tim lovade att skaffa ett nytt jobb, och min brorsa erbjöd honom ett på hamburgerbaren. Det hade han ingen lust med, vilket jag kan förstå, men han sökte heller inget annat. Tims arbetslöshet resulterade i att jag nu fick försörja oss bägge, med mat, kläder, pengar till hans mobil, betala bägges räkningar, och bägges hyror. Och så skaffade vi katt.
Tim ville inte hyra ut sin lägenhet, som han hade lovat att göra till min brorsa. Utan han ville ha sin ”friborg”, som han kallade det för, att fly till, när han kände för det. Och det gjorde han då och då, men ganska så snabbt så kom han på att han ville vara i sin ”friborg” två dagar i veckan, för att rensa huvudet, vilket var väldigt viktigt för honom. Jag gillade det inte alls, men försökte stötta honom, så jag gick med på det. Men grejen var att han oftast, när han sa att han var i sin ”friborg”, sov hos Pandan, och gick ut på krogen istället, utan att säga något till mig.
När vi hade varit ”sambo” i tre månader, så berättade han att han var tvungen att bo i sin ”friborg” i en hel vecka, och att han inte kunde träffa mig under den tiden. Jag flippade ur och blev jätteledsen. Men han insisterade på att han behövde det, och tyckte att jag var ego som inte förstod honom. Och det resulterade i att jag kom på honom med att ha en tjej boendes hemma hos sig. Jag låste upp dörren, oanmäld, en kväll hemma hos honom. Och där satt han och en blond liten sak i hans soffa och såg på mina DVD-filmer. När jag ville få svar på vem hon var så sa han att det var hans lillasyster. Men grejen e att han inte har någon lillasyster. Blondinen sa inte ett ord, jag och Tim började att bråka, jag smällde till honom, och slog sönder en tavla på honom och mig som jag hade ritat. Vi gick ut på gatan och fortsatte, då Tim tyckte synd om den lilla blondinen. Tim sa att han skulle anmäla mig för misshandel, att han ville ha tillbaka sin dörrnyckel, och att han inte visste om han ville se mig någonsin igen, eftersom jag betedde mig så illa. Jag höll inte alls med, utan ville ha en förklaring på vem tjejen var, och vad de hade för relation. Men manipulativ som den idioten var, så lyckades han få mig att lägga hela skulden på mig själv! Detta var i slutet av februari/mitten av mars, och vi började inte att umgås igen förrän i juni, då han följde med på SRF, som jag betalade hela kalaset för. Men under dessa tre månader så var vi fortfarande ändå tillsammans, och jag fortsatte att betala allt för honom, försörjde honom, katten, och mig själv. Av någon anledning så var det ändå viktigt för honom att ha koll på mig, under dessa tre månader. Så han besökte mig då och då på nätterna, när jag låg och sov. För han behövde minsann inte lämna tillbaka någon nyckel! Han kom hit, och ställde sig och tittade på mig då jag låg och sov. Sedan så skrev han antingen en lapp om hur jag såg ut när jag sov, och la bredvid mig, eller så skickade han ett sms som jag sedan såg när jag vaknade. Detta gjorde mig paranoid, och jag mådde riktigt dåligt. Men samtidigt så var jag så fruktansvärt arg på mig själv som aldrig vaknade och fick träffa honom. Och så var jag livrädd för att han skulle ta katten ifrån mig. Han kom även hem till mig ibland på dagarna när jag var på jobbet. Då flyttade han på saker och ting, så jag blev ännu mer paranoid när jag kom hem! Och så tog han saker, såsom sprit, mynt, mat, och så tömde han DVD-fodral.
Vi sågs bara en gång under de här tre månaderna, och det var då han messade mig och ville att jag skulle komma ner och köpa pizza åt honom. Jag min idiot gjorde det. Och han sa åt mig att stå ut lite till så skulle han en dag komma tillbaka! Jag mådde bara sämre och sämre, och skar mig mer och mer!
Men så kom han tillbaka dagen innan det var dags att åka på Srf. Jag betalade bägges biljetter, bensinpengar, husvagnsavgift, mat, och shopping. Och det var viktigt att vi åkte utomlands, då han inte mådde bra annars, så straxt efter att vi hade kommit hem så drog vi till Kreta, jag betalade för hela det kalaset också.
Vi ”umgicks” igen, men han hade fortfarande inget jobb. Fast han lovade att snart skaffa ett och börja betala tillbaka allt han var skyldig mig. Det började att bli riktigt dyrt för mig. Jag började att få stora skulder, och fick ta lån med höga räntor för att ”äta upp” så mkt skulder som möjligt.
Tim fick ett jobb på hösten, men han blev snabbt av med det, eftersom han aldrig gick dit. Till slut fick han socialbidrag. Då började han iaf att betala sin hyra själv. Jag hade inte längre råd att betala hans hyra, då jag stod för allt annat, och inte hade råd med så mkt fler lån. Så han hade fått låna pengar 2-3 gånger av sin farmor till hyra, men skämdes så mkt för det, så han såg till att få socialbidrag. Det kändes skönt, för nu skulle jag få hjälp med alla räkningar, och med maten. Men ICKE! Tim tyckte att han nu hade rätt att lyxa till det, då han själv hade pengar att gå på krogen för. Så det hela fortsatte precis som förut, jag betalade allt, mat, kläder, nya mobiler, hårfärg, räkningar, nöjen, resor, kryssningar, och krogbesök då hans pengar till alkohol tog slut.
Jag mådde bara sämre och sämre, och fick starkare och starkare antidepressiva tabletter. Mina vänner försökte få mig att vakna och inse att jag var tvungen att göra något åt min situation, men jag var helt uppe i det blå. Men jag blev oerhört sårad varje gång Tim drog på kryssning, eller lämnade sthlm, tillsammans med Pandan, utan att säga något till mig, och jag fick veta det genom Facebook. Då bråkade vi, jag grät, och han straffade mig genom att inte träffa mig på en vecka.
När det återigen blev mars och vi bägge hade fyllt år så bestämde vi oss för att ha en stor fest i en lokal. Tim fick pengar av sin släkt i present och lovade att stå för hälften av kostnaderna till festen. Men det gjorde han inte, utan jag fick betala vår outfit (vi hade 80-talstema), all mat, allt godis och snacks, och hyran för lokalen. Han köpte två plattor öl till baren på festen. Jag försökte få honom att köpa mer, då jag förstod att det inte skulle räcka speciellt länge på 42 gäster. Men han köpte inget mer, jag hade inte råd att köpa mer, och ölen tog slut tidigt på kvällen.
Ingenting förändrades, varken mellan oss, ekonomiskt, eller psykiskt. Till slut så orkade jag inte längre, och gjorde ett självmordsförsök. Tim kom aldrig till sjukhuset, även fast jag bad honom. Men han kom och besökte mig på psyket. Men återigen så var det han som behövdes tas om hand, och det var hans känslor som var viktiga. Jag fick tvinga honom att komma och hämta mig den dagen jag fick lämna psyket. Han ville först inte, men jag fick inte ensam gå därifrån. Jag ville inget annat än att få komma hem, hem och krama om katten. Det tog halva dan innan han kom, men han kom till slut. På vägen hem så bjöd han mig på restaurang. Men efter tre dagar så försvann han igen, och allt blev som förut. Då gjorde jag slut!
Nu är detta ett år och fem månader sedan. Jag har varken skurit mig eller ätit några antidepressiva tabletter sedan dess.
Men Tim fortsätter trotts vårt avslut och mitt psykiska välmående att förstöra mitt liv! Han har hela tiden lovat att betala tillbaka de pengar han är skyldig mig. Men han har på ett år och fem månader, endast betalat 5000kr!!! Detta har gjort att jag, i september förra året, höll på att gå i personlig konkurs, pga av alla höga räntor!!! Några nära och kära dök upp här hemma hos mig, utan förvarning, bad mig att lägga alla korten på bordet, och betalade allt Tim är skyldig mig, rent pengamässigt, så att jag skulle slippa att förlora allt, lägenhet och hela skiten! Men det har ändå tagit tid att komma på fötter igen, trotts detta. Det har varit mkt småsaker att skrota av! Och nu skall jag snart börja att betala av mina nära och kära, fast räntefritt. Men egentligen så är det Tim som skall göra det! Egentligen så är det han som nu är skyldig mina nära och kära 80 000kr! Hade han behagat att betala mig, då han fortfarande hade chansen, så hade han bara behövt att betala 50 000kr, då jag var schysst! Men jag fattar ju att jag inte kommer att få en krona till av honom! Han har inte betalat på flera månader. Men ändå så har han råd att åka utomlands och gå på krogen. Jag såg på Facebook att han häromdan kom hem ifrån Aya napa! Och igår så messade han mig och frågade om jag skulle på Kellys, vilket betyder att han var där. Han vill inte träffa mig ute, för han tycker att jag är så dryg! Men när han går på mitt hak, så försöker han att manipulera mina vänner, så att de skall tycka så bra om honom som möjligt! Och han är väldigt bra på att manipulera, det brukar psykopater vara, det är väl därför han fortfarande har 50 av mina vänner, kvar på Facebook. Medans jag själv inte har kvar honom som vän. Men jag klandrar dem inte, jag har själv fallit för hans manipulativa sida, i hela tre års tid!
Men det som fortfarande stör mig, och sårar mig, är att det helt plötsligt inte bara räcker med Pandan! Han som betydde allt medan vi var tillsammans! Då var inte mina vänner värda ett skit, eller något intressant överhuvudtaget! Men nu är dem tydligen det! Om han ändå kunde lämna mina vänner ifred, så skulle iaf en hel del ångest att försvinna! Och likaså katten. Han har aldrig någonsin brytt sig om Gregge, ALDRIG! Men när det tog slut så började han helt plötsligt att betyda något, efter någon månad! Hans krav för att ge mig en 500-lapp, de få gånger han har gjort det, är att få sitta i mitt kök och klappa på Gregge i en timme. Samtidigt som han försöker att få reda på allt om killarna i mitt liv. Men de senaste tre gångerna då han har kommit så har han, efter att han har fått klappa lite på Gregge en stund, sagt att han inte har några pengar, och då har jag bett honom att gå. Nu vet han att jag är förlovad, och nu vill han inte komma och klappa på Gregge, eller tycker sig ha skyldighet att betala tillbaka de pengar han är skyldig mig!!! Så han kommer att fortsätta att förstöra mitt liv, så länge jag har en skuld till mina nära och kära att betala av. Och det bidrar i sin tur till att jag och min pojke inte har någon möjlighet att gifta oss förrän om två år. Och det stör mig som fan, att mitt jävla ex bestämmer det! För då han inte tänker betala av sin skuld, så kommer han att styra mitt liv, ganska så hårt, i minst ett år framåt! Och det, det HATAR JAG HONOM FÖR!!!
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
Cassandra Solback 