Julen

Julen är en symbolisk tid – glädje som skall delas med nära och kära.
    Men för många är julen riktigt jobbig!

Den kostar en del då mycket läggs på mat och klappar, men den kan även vara psykiskt jobbig – på många olika sätt!
    Denna jul var för mig ovanligt jobbig, rent psykiskt…

Jag kan inte säga att jag minns exakt varje jul från när jag var liten, för det gör jag inte – även om jag minns ofantligt mycket ifrån min barndom.
    Jag tror att anledningen till att jag inte minns specifikt vad som sagts och gjorts under de julaftnar jag upplevt, beror på att de är väldigt lika varandra.
Visst minns jag helheter – vilka som var med och vart vi var, och även de julaftnar som inte var riktigt lika roliga.

När jag var liten så firades julen hemma hos min mormor och morfar, tillsammans med min familj och min mammas syskon med familj, och ibland även med min mormors bror med familj.
    Där umgicks vi tillsammans hela dagen intill kvällen, och hade det riktigt trevligt och mysigt!
På Julafton så åt vi alla tillsammans, gav varandra julklappar, och ingen alkohol förtärdes – då min morfar var nykter alkoholist, som då och då fick återfall.
    För mig var detta inge konstigt, och för mig var detta julen och den dag då alla var glada och hade det trevligt tillsammans.
Senare under min uppväxt firade vi istället jul hemma hos min farmor och farfar – då var släkten på olika håll och kanter och det var bara min familj som närvarade.
    Varför alla inte längre var tillsammans, vet jag inte, och varför farmor och farfar inte kunde vara med hemma hos mormor och morfar vet jag inte heller.
Sedan ändrades traditionen igen, och julen började att firas hemma hos min familj tillsammans med mormor – ibland med morfar, och med farmor och farfar.
    De övriga som tidigare hade varit med på Julafton var på eget håll. Julölen dök nu upp på julbordet.
    Jag minns att jag tyckte att det var riktigt mysigt att fira jul hemma hos min familj, då det alltid var så mycket julpynt där, men jag saknade den övriga släktens närvaro.

Sedan flyttade man hemifrån och julen blev sig ännu mer olik!
    Nu fick man åka runt till höger och vänster för att kunna träffa de man ville träffa – julsnapsen dök upp i mitt julfirandet – det som alltid hade varit tabu!
År 2005 separerade jag och min sambo som jag var förlovad med – jag firade inte jul detta år…
Sedan jag blev vuxen har jag drömt om en jul lika stor som när jag var liten!
    Jag har väckt frågan många gånger, och försökt få övriga att vilja samlas på ett och samma ställe igen – utan resultat.

Detta år var första julen som gift – det kanske inte låter som något gigantiskt, men tro mig – något händer i en när man gifter sig – man får andra perspektiv och verkar ha lättare för att bli lite sentimental ibland.
    Att jag börjar närma mig min första ålderskris, åt rätt håll, när nog inte heller direkt någon fördel!;)
Som gift får man en ny släkt – eller en till rättare sagt. Visst, den fanns ju där redan innan, men nu tillhör man den på ett helt annat sätt, men det betyder ju inte att min släkt inte längre existerar – jag är ju inte bortgift som förr i tiden!?

I år, precis som de två senaste åren firade jag och min man julen hemma hos oss.
    Jag tycker det är mysigt att ha den hemma hos oss med mycket julpynt och där jag får bjuda på mat och försöka få alla att trivas!;)
Mina föräldrar har jag inte firat jul med på tre år, och övriga släktingar har jag slutat att besöka på Julafton då det känts som att jag våldgästat dem.
    Min farmor och farfar, min mormor och ibland även hennes bror har varit hos oss under dessa år – men i år var det bara min farmor och farfar ifrån min släkt som närvarade.
Visst är jag självfallet jätteglad över att min farmor och farfar firar jul hemma hos mig – utan dem hade ingen utav min släkt närvarat, men det känns som att alla ifrån min sida bara faller bort, och det gör ont!
    Min farmor och farfar är numer de enda som hör av sig och frågar om hur Julafton skall firas – ifrån övriga är det helt tyst – de har sitt!

För mig är julen något heligt – den är symbolisk, vacker och varm!
    Julen är för mig viktig, rent religiöst, och skall tillbringas med nära och kära – släkt/vänner. Man skall umgås, äta gott, mysa, njuta av varandras sällskap och ge varandra små gåvor – precis som man gjorde till Jesus, och det skall inte vara för mycket alkohol – det klarar jag inte av denna dag – för mig är julen en nykter dag!
    Man behöver inte ge varandra mycket saker, eller dyra saker – det räcker med en blomma, men själva givandet är för mig symboliskt för själva högtiden.
I år var endast min farmor och farfar här ifrån min släkt, resten var någon annanstans.
    Folk kom antingen jättesent eller gick väldigt tidigt. En del kan inte umgås med andra, och julklappsdebatten dök upp än en gång – fick inte ens ge alla julklappar till en början.
För mig är Julafton den dagen då man verkligen håller ihop – då man umgås och bryr sig om varandra. Så har det varit sedan jag var liten.
    Jag vet att jag egentligen inte får klaga, och att det kunde vara betydligt mycket värre, men för mig har Julafton gått ifrån att vara en dag då vi alla tillsammans håller ihop, umgås och värnar om varandra, till att bli en dag då man blir utskälld och måste kämpa för att få folk att stanna kvar.
Julafton får mig att längta efter att bilda egen familj…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s