Den heta debatten…

Efter EU-valet, och egentligen delvis under EU-valet, tyckte jag att det var väldigt konstigt att Fredrik var så tyst som han var…
    Stefan syntes, så mycket som tilläts under sommaren, innan höstens valrörelse drog igång, men Fredrik fortsatte att vara nästintill osynlig.
Jag funderade mycket kring denna osynlighet och började ganska snabbt tänka Kan det vara så att det kommer att ske ett partiledarbyte?
Jag pratade om detta med ett flertal, men samtliga tyckte att det vore på tok för otaktiskt i och med den korta tiden innan själva valet – hur skulle ett nytt ordförande hinna etablera sig och lära kännas utav folket?
    Jag tänkte snarare att denna tanke borde finnas på tapeten, bland annat i och med den uppmärksammade boken ”Det sovande folket”, all uppmärksammat missnöje, och de rasande mätarsiffrorna.
Men visst vore det otaktiskt att göra ett byte så pass sent, men vad var då planen, och varför var det så tyst?

Jag funderade vidare på detta och kom sedan på hur ett byte skulle vara smart och varför. Nämligen att välja en kvinnlig ordförande!

Jag trodde däremot att detta byte skulle bli innan valet i september, men nu blev det ju ett extraval istället!
    Själva grejen i sig är genialisk! Är det något de högt uppsatta männen har blivit bäst på, och hyllade för de senaste året, så är det att kalla sig för feminister, förutom Fredrik då.
Vad innebär egentligen detta då?

Ja, egentligen så borde ju inte själva uppståndelsen kretsa kring själva könet. Jag menar, om så pass många med makt, och många i vårt land med för den delen, nu är feminister, och vårt land är så pass jämställt som vi påstår, så är det väl oerhört ojämställd att fokusera på genuset?!
    I vårt jämställda land – som vi ständigt skryter om att vi har, så har vi aldrig haft en kvinnlig statsminister!
Runtom i världen har det funnits – och finns det, både kvinnliga statsministrar och kvinnliga presidenter, och Sverige är det enda land i norden som inte haft en, men Anna Lind hade sannolikt blivit den första.

Den första kvinnliga ministern i Sverige var;
Karin Kock 1948-1949 – Socialdemokrat.
Den första valda kvinnliga ledamoten i stadsfullmäktige var;
Gertrud Månsson 1910-1915 – Socialdemokrat.

Den första kvinnliga riksdagsledamoten var;
Kerstin Hesselgren 1922-1926 – Liberala samlingspartiet.
Den första kvinnliga utrikesministern var;
Karin Söder 1976-1978 – Centerpartiet.

SSU`s kvinnliga förbundsordföranden;

Anna Lindh 1984-1990, Anna Sjödin 2005-2006, Jytte Guteland 2007-2011, Ellinor Eriksson.
MUF`s kvinnliga förbundsordföranden;
Beatrice Ask 1984-1988, Tove Lifvendahl 2000-2002.
Socialdemokraternas kvinnliga partiledare;
(Anna Lindh var tänkt att efterträda Göran Persson), Mona Sahlin 2007-2011

Moderaternas kvinnliga partiledare;
Den första verkar bli Anna Kinberg Batra 2015


Långt innan kvinnan fick samma mänskliga rättighet som mannen – att rösta, så intresserade hon sig för politik (uttryckt som om kvinnan inte vore människa).
    Varför skulle man inte kunna vara intresserad utav politik som kvinna? Vad är det som är så unikt? – Det är snarare riktigt sorgligt att man än idag ser på det hela med dessa ojämställda ögon!
Just nu verkar allt fokus ligga på just genuset!
    Är könet det som kommer att avgöra Sveriges framtid?
Är inte de politiska åsikterna, den politiska synen och synen på människor ändå densamma som i höstas?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: