2018 – ett kämpigt, händelserikt, sorgligt men ändå bra år!

Så kom då årets sista dag med knappt 12 timmar kvar på detta år! Här sitter jag i soffan med Jiro ett år och två månader och bloggar för första gången på läänge, medans jag försöker få Jiro att se på Tingeling. Thobbe jobbar och katten Gregge är i himlen!!!
    År 2018 inleddes med Sara och Johan, liksom de senaste åren. Min farmor lämnade besked om en tumör i magen. Årets näst sista dag dog vår älskade lille Gregge, hemma på sovrumsgolvet!
Detta år har varit oerhört jobbigt, händelserikt, stressigt, hjärteskärande, sorgligt, intressant, ilsket, men också bra – jag har min älskade familj som jag är överlycklig för!!! Tack käre, gode Gud för det!!!<3<3<3
    I början av året firade jag och Thobbe hela sex år som par! Jag minns pinsamt nog inte exakt vad vi gjorde den dagen (jag skall ta reda på det då jag tycker att sådant är otroligt viktigt!) men jag tror iaf att det var då vi började med att äta middag på Malmen!;) Jag minns inte heller vad vi gav varandra, men jag minns att vi var fattiga småbarnsföräldrar och så har i princip hela året sett ut då en utav oss varit föräldraledig. Mitt minen har blivit betydligt sämre detta år! Eller sämre, det har snarare blivit dåligt – jag har alltid haft sjukt bra minne, men nu minns jag knappt vad jag gjorde i förrgår, men det är tydligen vanligt för småbarnsföräldrar. Detta år är ju mitt och Thobbes första helår som föräldrar och vilken resa det har varit, på gott och ont – Jiro har vuxit och utvecklats enormt! Jag och Thobbe har haft väldigt lite tid för varandra och har under årets andra halva bråkat en hel del – vi som aldrig bråkar annars!
Jiro gjorde sitt första jobb, tillsammans med mig – det var ett fotojobb för LO´s Facket Försäkrar årsbok, där jag och Jiro var ansiktet utåt för föräldraförsäkringen.
    Jag fyllde 32 år och det visade sig att min födelsedag skulle vara sista gången både farmor och farfar var hemma hos oss! Farmor opererades i mars och dog i cancer den 8 maj!!! Jag, Thobbe och Jiro var med henne på sjukhuset under den vecka hon var där. 

Innan farmor tragiskt och chockerande lämnade jordelivet, så gav jag ut min femte bok FEMINISM I EN PERFEKT VÄRLD. En bok om hur jag ser på feminism och vad det egentligen är – hur ojämställt vårt jämställda land faktiskt är och varför så många gubbar ifrågasätter rätten för kvinnan att äga sin egen kropp och bestämma över sitt eget liv! Jag och Thobbe startade även ett eget företag i början av året the Mothership med en webbutik som säljer coola, politiska och nostalgiska affischer, mina böcker, barn- och vuxenkläder med coola och ställningstagande tryck på, stickerkartor med sköna och viktiga budskap, samt appar och spel!;) Vi har inte hunnit upp med allt ännu – faktum är att vi har hunnit arbeta betydligt mindre med vårt företag detta år, än vad vår förhoppning var! Vi skall satsa mer under år 2019!;)
Jag gick klart världens bästa utbildning – Bommersviksakademien som är en fackpolitisk ledarutbildning. Denna utbildning startade hösten 2017, samma helg som jag förberedde mig för BB och kejsarsnittet. Ett flertal helger har spenderats, tillsammans med min familj och 85 stycken deltagare, ute på Bommersvik.
    Jag var en av de betalande, inbjudna författarna på årets BOKEN PÅ ARBETSPLATSEN ute på Runö. Jiro gick sitt livs första, första majtåg (utanför magen;) ) – sedan även sitt livs första prideparad. Jag och Thobbe firade vår fjärde bröllopsdag, alltså Fruktbröllop – minns inte heller hur vi firade detta =O men jag fick ett jättefint feminist-halsband av min älskade make!;)<3 Vad jag gav honom minns jag inte!=O
    Min fina farmor begravdes och allt vad det innebar, förutom den otroliga chocken och sorgen! Hon som var så pigg – gick flera mil om dagen, rökte inte, drack knappt, åt hälsosamt och var frisk som en nötkärna!!! Jag, Thobbe och Jiro spenderade mycket tid, under hela våren, hemma hos farmor och farfar för att hjälpa dem och även hjälpa farfar (förtvivlad och tidigt dement) när farmor åkte in och ut på sjukhus! Efter begravningen och extremt mycket bråk med päron så stack jag med mina två prinsar och Thobbes mamma till Tokyo och Japan för en efterlängtad och välbehövlig semester!;) Tanken var att svärmor skulle hjälpa oss ute om dagarna, med Jiro, och ibland även vakta honom på kvällarna så att jag och Thobbe fick lite egentid i Tokyos nattliv och spelvärld!;) Tokyo är en underbar plats med underbara människor – för den som inte är så bekant med staden, landet  – dess kultur och teknik så kan den vara något främmande och annorlunda. Svärmor hatade Japan och var heller inte blyg med att högt och tydligt berätta detta. Medans hon räknade dagarna hem till Sverige och ville ha svensk mat, så försökte jag och Thobbe njuta utav denna väldigt dyra resa som vi längtat efter i fyra år – sedan vi var där på smekmånad! Vi tre började att bråka en hel del, vilket även fortsatte sedan på hemmaplan. Jag och svärmor, som annars sms:ar flera gånger i veckan, hade ingen kontakt på nästan två månader. Jag och Thobbe bråkade oss semestern och början av hösten igenom! Sommaren, i värmeböljan, spenderades mycket ute på vårt kära landställe där vi hade en hel del jobb att göra, som vanligt med tomt och hus!;) Fasadskrubb, altanfix, bryggfix, tomtfix etc etc.
    År 2018 var det återigen val – denna gång endast i Sverige då EP-valet är år 2019. För första gången, och förhoppningsvis inte sista, stod jag med på riksdagslistan vilket innebär att det gick att kryssa mig i valet, för alla stockholmare som bor i staden (länet har en egen lista). Jag fick 39 stycken personkryss, vilket jag är jätteglad och tacksam för!!!<3<3<3 Sommaren och hösten spenderades alltså en hel del i valstugan på Medis och på olika torg runt omkring i staden, men också länet!;) Jiro var med mig en hel del och det krävs verkligen extra kraft och energi att ha med sig en då en 9-11 månaders i en valrörelse och extremvärme!!!
    Jag fick inte fixa med mina bolån, för banken, som jag hade önskat så vi lade istället pengar på att köpa en ny och större bil – detta blir nu vår tredje på tre år.
    2018 var året då vår lille Jiro blev ett år!!! Detta firades med ett stort kalas nere i vår föreningslokal helgen innan. På självaste dagen firade vi tillsammans hemma, hela familjen. Straxt därefter var det dags för lille Jiro att börja förskolan och då dags för mig att vara föräldraledig för att vara med under inskolningen, som blev kaos! Den tog tre veckor då den saknade struktur, rutiner, trygghet och information. Efter massor av klagomål och ett flertal möten så är vardagen nu, Äntligen, fungerande, trygg och säker – men vi är inte 100 procent nöjda ändå utan står återigen i den gedigna kön.
     Jag firade tre år på jobbet, Thobbe fyllde 31, Jiro hade sin allra första dopdag – som skall firas Gudföräldrarna, det gick väl sådär!;)

Det har hänt extremt mycket detta år och det har gått sjukt fort! Jag lämnade mitt uppdrag i SSU´s Fackliga klubbstyrelse och i min lokala partiförening. Jag hoppade även av som fanbärare. Jag har även detta år varit ordförande för Handels-Sossen och har även uppdrag i Kvinnodistriktet, Södra Kvinnoklubben, Södermalms stadsdelsnämnd, Seko-Sossen, Fackliga Utskottet, Arbetarekommuns representantskap och min bostadsrättsförening.
    Jag har jobbat väldigt mycket även detta år, fastän mindre än året innan, men som kvinna kan man ju aldrig jobba tillräckligt!;) Jag har detta år, mer än kanske någonsin, fått uppleva och erfara hur pass integrerat gubbväldet faktiskt är! Jag har haft en hel del problem med kränkta män jag trampat på tårna pga kunskap de trodde jag inte hade eller ville förneka. Härskartekniker har varit en stor del av min vardag – privat, i arbetslivet och i politikens värld!
    Att vara småbarnsförälder är tufft – fysiskt, psykiskt och det är en prövning för äktenskapet! Men tillsammans med världens bästa make och pappa till mitt barn så kämpar vi på och är ett team!!! Vi har även fått erfara att det här med att uppfostra alla kön likadant och likvärdigt är långt ifrån något alla tycker är en självklarhet, skrämmande nog!
2018 var även året då jag blev deprimerad…Jag hade extremt svårt för omställningen att bli förälder – att vi blev fler människor i familjen och att jag hade blivit mamma – att jag hade ett barn! Att känna så i en värld där alla bara förväntar sig att allt skall vara fluffigt drömiskt och att jag som amma skall gå omkring och vara så sjukt jävla överlycklig hela tiden, är inte det lättaste! Det tog lång tid för mig att ta in detta! Jag hade heller inte tid att söka hjälp för detta och då blev jag tydligen ett ego som inte såg till mitt barns bästa, hur går det ihop egentligen?! Utöver det så hade sjukt ont efter mitt kejsarsnitt enda tills typ nyss och trots att jag har gått ned 17kg så har jag 18kg kvar att gå ned till min idealvikt, 13kg för att landa där jag var då jag blev gravid. Men vågen har aldrig stått så still som nu, men egentligen så bryr jag mig faktiskt inte! Jag mår bra fysiskt! Problemet är bara att inga kläder längre passar och att det är sjukt svårt att hitta kläder som passar en kropp som har fött barn – jag är dessutom kort, så att hitta byxor med rätt midjestorlek som inte har en meter breda ben och inte är en halv mil för långa är näst intill omöjligt! Jag som älskar kläder.
Att sedan farmor dog tog mig väldigt hårt! Var liksom hon och farfar jag hade kvar då mormor är död och halva min släkt försvann i samband med det – min familj är det ju kaos med och har varit även detta år, är så sjukt trött på allt bråk! Efter farmors bortgång är kontakten lika med noll och jag har också noll insyn och påverkan vad gäller allt kring det! Farfar har tagit allt väldigt hårt och jag har lagt så mycket tid jag bara kunnat på honom men med heltidsjobb, småbarn, politik, eget företag och ett äktenskap är det inte mycket tid som blir över – till sist var jag tvungen att prioritera mitt äktenskap ett tag! Och sedan har vi alla dessa gubbar och allt skit de dagligen sysslar med! Även fast det gör mig sjukt arg och ökar min energi till att försöka förändra samhället och världen, så tar det också jävligt hårt på en! Det är väl det gubbarna vet! Och som kvinna så räcker man ju aldrig till – antingen så vet man inte tillräckligt,vet för mycket och måste dumförklaras, är inte tillräckligt fysiskt stark, är inte tillräckligt psykiskt stark, borde fokusera på att vara förälder, borde fokusera mindre på att vara förälder, borde jobba mer fast inte få mer betalt, får för mycket betalt, är för ung och omogen. Det tar liksom Aldrig stopp! Jag har även förlorat en hel del vänner – av någon sjuk anledning så tycker inte alla att man kan vara vän med någon som har småbarn – att det skall vara ett fritt val att inte skaffa barn men inte ett fritt val att skaffa barn. Detta gör ont men är samtidigt så dumt att man skrattar åt det!;) Det är heller inte alla som klarar av att jag är politiskt aktiv och har tagit en tydlig politiskt ställning – det är väl helt enkelt det priset man får ta, precis som det priset att det finns dem som går bakom ryggen på en, snackar skit i hopp om egen vinning på det hela. Ibland undrar jag hur många vi är som har samma mål och som faktiskt tror på jämställdhet, jämlikhet, kärlek och rättvisa?

Då året inte hade alltför många dagar kvar så var det kongressombudsval för partikongressen i mars år 2019. Söder hade fem platser och jag var en av de nominerade. Tusen tack alla 49 stycken Söderbor och Sossar som röstat på mig!!!<3<3<3 Det räckte till plats 14, men era röster är värda betydligt mer än så för mig!!!
    Sorgen kom till mig än en gång och jag är nu full av den, vilket börjar skrämma mig! Jag fick veta ett en gammal tjejkompis blivit mördad, vilket är, förutom sjukt sorgligt, så otroligt svårt att kunna ta in!!! Må du vila i frid älskade vän!!!<3<3<3

Julen firades hemma hos oss, precis som vanligt, fast alla orkade inte komma hit i år så det blev endast jag, Thobbe, Jiro, Gregge, min farfar och Thobbes mamma. Mend et var mysigt fastän det blev en del körande för mig. Årets näst sista dag slutade även den i brutal sorg – min älskade lilla bebis, Jiros storebror, katten Gregge somnade in på sovrumsgolvet efter att ha varit riktigt dålig i ett dygn. Han var blind, döv och dement – åt tre olika mediciner och var alla vårs lilla älskling!!! Han tog sitt sista andetag framför mina fötter – saknaden är enorm!!! Gregge blev hela 22 år gammal, nio av dessa år spenderade han tillsammans med mig, sju år med Thobbe och Jiros livs första år!!!<3<3<3
    Nyårsafton skall, traditionsenligt, firas hemma hos oss tillsammans med Sara och Johan!;)

GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!!!

2 reaktioner till “2018 – ett kämpigt, händelserikt, sorgligt men ändå bra år!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: