Ålderskris men kroppsbekväm!

På altanen på Landet Paradiset, sommaren 2019

Jag har under en tid varit i någon slags ålderskris eller livskris! Det är väl egentligen lite både och faktiskt. Dels så har det gått upp för mig att jag blir äldre – jag som alltid velat vara äldre, men nu så känner jag att tiden verkligen går fort! Jag blir 34 år i februari – hur fan gick det till egentligen? Sedan blir jag 35 och då är det bara fem år kvar till 40 helt plötsligt! Shit säger jag bara! Det tog hundra år att bli 30 år, men nu jävlar går det verkligen undan!=O Det som egentligen ger mig panik här är när jag funderar på om jag borde ha kommit längre med mitt liv? Hur vet man egentligen det och hur fort kommer de kommande 30 åren att gå? Detta är riktigt jobbiga tankar!
    Något annat jag kämpat med (sedan Jiro föddes för nu två år sedan) är min vikt! Innan vi blev gravida så pendlade jag mellan 58-62kg – min graviditet slutade på 93kg och var som mest uppe i 94kg. Sedan dess har jag mått dåligt av att ha ökat i vikt och försökt att gå ned, men det har varit svårare än någonsin tidigare!

Jag har varit ätstörd i hela mitt liv! Jag hade precis börjat trean på lågstadiet första gången jag började banta! Jag har under tonåren och i 20-årsåldern straffat mig själv på olika sätt när jag ”slarvat med maten”. Åt jag t.ex. på McDonalds så tillät jag inte mig själv att äta på två dagar efter det. Under en period i mitt vuxna liv så försvann min mens. År 2013 mådde jag riktigt dåligt och gick då upp i vikt och vägde till sist 73kg – det gav mig panik! Jag började att tok-banta och träna, men har svårt att gå ned i vikt. Målet var ”att bli smal” igen till mitt och Thobbes bröllop våren 2014. Då vägde jag 64kg och var inte i mål. Mellan 2015 till slutet av 2016 vägde jag 57kg – där har alltid mitt mål som vuxen varit. Som tonåring vägde jag 53kg när jag var nöjd och 64kg som onöjd. När jag i mars 2017 fick veta att vi var gravida så vägde jag 65kg och hade panik. I nästan två år har jag försökt att komma ned till 57kg igen – fast denna gång utan samma kraft och energi. Ibland verkar jag inte ens ha brytt mig, även fast jag gör det! I somras tog vågens batterier slut och det mår jag bättre av – samtidigt som det ger mig panik eftersom jag nu har noll koll! Innan vågen blev svart stod den på 74kg. Jag har noll koll på om jag har gått upp eller ned sedan dess, men jag har bestämt mig för att inte bry mig – även fast det är sjukt tufft! Men jag orkar inte längre leva med att dagligen gå hungrig och ha matångest – det är inte hälsosamt! Jag kämpar varje dag med dumma tankar om min kropp, men jag måste vinna över dem – för min skull, men också för Jiros – jag vill inte att han skall växa upp i samma Baywatch-idealsamhälle som jag gjorde!
Jag har bestämt mig – nu får det vara nog!

Hemma på Söder, hösten 2019

Sedan så har vi ju det här med alla krav-hjärnspöken man har – det är nog dem som kan ge en vardagligt komplex och förvirring! Jag har en underbar man och tillsammans så har vi ett underbart barn, vi bor på världsbästa Södermalm i Stockholm, vi har ett jättefint landställe och jag har ett jobb jag älskar!!! Jag vill såklart utvecklas i mitt jobb och som individ, bo större, ha högre lön och ett barn till men allt måste väl inte ske just nu? Men det är väl det att tiden plötsligt går snabbare och ålder ger ju vissa begränsningar ändå – om man t.ex. skall skaffa fler barn så borde vi ju göra detta innan jag blir 40 (shit – det kändes konstigt att säga!) så att vi är mer säkra på att hinna få fler barn.
    Mina hjärnspöken pendlar som sagt en hel del – vissa dagar/stunder är jag överlycklig – andra så har jag panik och prestationsångest, haha!

Familjen ute på Landet Paradiset, Midsommar 2019

Sedan så har vi ju det här, återigen, med det yttre – fan vad unga vi var nyss!
    I januari har jag och Thobbe varit tillsammans i åtta år och i maj varit gifta sex år!!!=) Jag är såklart jätteglad över det och vill fira detta, det är inte det som är grejen – grejen är att, hur har det redan kunnat gå åtta respektive sex år?! Det är helt galet och när vi kollar på bilder från vårt bröllop så tycker vi att vi ser ut som två snorungar haha! Men även när vi tittar på bilder från 2015 och 2016, som ändå känns som nästan nyss – fast så inte är fallet utan det var fyra respektive tre år sedan. Oki, det var väl ändå inte så jättelänge sedan men vår lilla Jiro fyllde hela två år i förra veckan och när Thobbe säger att det nu bara är 16 år kvar tills han är myndig så får jag riktig panik!;)

Grand Hotell, mars 2016

Två små snorungar i soffan med ett varsitt glas vitt, i en svit på Grand Hotell för att fira att jag fyllt 30!;) Alltså snart fyra år sedan och sjukt mycket yngre till utseendet – bara Thobbes hår är knappt längre än till öronen, idag går det ned till rumpan!;)

Hemma på Söder, oktober 2019

Så nyss så låg Jiro i min mage och nu sitter han med oss i soffan och spelar på sin dator, medans hans mamma och pappa sitter och jobbar!;) Bar han inte blir vuxen och vi gamla alltför snabbt!!!=)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s