Farväl Farfar!!!

I torsdags var jag på väldigt bra humör, efter att ha varit förbi Riksdagen och pratat med en politisk kollega och syster om framtida feministiskt arbete! När jag satte mig i bilen så såg jag att min pappa hade ringt så jag förstod att det var något speciellt och tänkte direkt på farfar. Även fast jag tänkte att det hade med farfar att göra så blev jag chockad när jag hörde orden ”Farfar är död”. Vi lade på och jag ringde till Thobbe på jobbet för att berätta. Jag ringde även till det ålderdomshem farfar numera bodde på, för att höra ifall jag fick komma förbi för att ta farväl och det fick jag. Sedan sa det bara pang och jag grät utav bara den! Jag blev så glad över att jag grät och det kanske låter konstigt men jag har börjat bli orolig för att bli känslokall! Det har hänt så sjukt mycket under de senaste två åren och bara de senaste tre månaderna, så jag hänger inte riktigt med mentalt känner jag och den största anledningen till det är väl att jag hela tiden måste vara så stark – det finns liksom ingen möjlighet till att ligga och gråta i lugn och ro! Det kan inte vara nyttigt att inte ha den möjligheten!

 Jag, Thobbe och Jiro åkte ut till Saltsjöbaden för att ta farväl av min farfar! På detta sätt har jag tagit farväl av min morfar år 2000, min mormor år 2015, min farmor år 2018 och nu också min farfar år 2020. Nu är de alla borta – dem som jag stått så nära!!! Jiro är ju bara 2 år och 4 månader, men han har sagt farväl till min farmor, vår katt Gregge som dog i slutet av 2018 och nu även farfar. Denna gång förstod han betydligt mer än tidigare gånger, då han är äldre, så först blev han lite rädd när han såg farfar ligga där i sängen, både vit och smått gul. Sedan frågade han varför gammelfarfar inte vaknade. Vi sa till Jiro att gammelfarfar inte kommer att vakna mer, då han har flyttat till himlen och att vi därför säger hejdå till honom. Sedan har vi pratat om att vara ledsen. Jag och Thobbe tror att det är viktigt att inte dölja för sina barn att man är ledsen eller att man sörjer utan att detta är något man skall prata om och förklara kring.
    Personalen på farfars hem var så snälla och trevliga och de hade gjort både honom och hans bädd så otroligt fin! Jag tackade dem så mycket för allt – de gav mig en kram och sa att jag när som helst fick komma dit och prata eller fika om jag ville. De skickade även fina och stöttande sms till mig under kvällen.

Denna bild är från farmors och farfars bostadsrättsförenings brygga ute i Saltsjöbaden, våren 2018 när farfar fyllde 85 år. Jag, Thobbe och farfars granne (till höger i bild) bestämde oss för att styra upp ett litet födelsedagsfika ute på bryggan. Detta var kort efter att farmor lämnat jordelivet. Efter ett tag kom det flera grannar dit, som bjöd på plockmat, frukt, vin och fina tal!
    Åtta månader efter farmors bortgång, flyttade farfar till ett äldreboende, vilket blev en stor omställning för honom då han förlorade det hem och den trygghet han haft tillsammans med farmor – de har levt ihop i hela sina vuxna liv! Han förlorade även den dagliga kontakten med sina grannar och vänner, som han alltid hjälpte på olika sätt då han var väldigt händig. Sedan farmor blev sjuk i början av 2018 så har jag och farfar pratat väldigt intensivt i telefon, enda tills sommaren 2019. Jag mådde inte toppen, var väldigt sönderstressad och behövde fokusera lite på mig själv och på min familj vilket gjorde att vi inte hördes så mycket under semestern. Farfar blev då snabbt sämre och kunde sedan inte hantera sin mobil, så den plockades bort tidigt i höstas. Detta gjorde att vår kontakt förändrades markant och blev betydligt mer gles. Det har nämligen varit en del svårigheter med att hälsa på honom, då de gärna inte vill att man kommer under middagstid (som för dem var mellan kl.17-18) vilket var den tid som funkade bäst för mig, då jag kunde komma förbi efter jobbet. Och senare än så var inte heller lätt då de hade sina kvällsrutiner. Så det var i princip helgerna som gällde så till en början åkte jag dit med Jiro de helger Thobbe jobbade, men ju större han blev desto svårare blev det att lyckas få honom att vara hyfsat lugn på hemmet, så sedan blev det lättast att jag försökte åka dit själv när Thobbe var hemma.
    När farfars kontakt med omvärlden blev mindre och mindre så förvärrades hans tillstånd oerhört snabbt och hans demens tog mer och mer över. De senaste gångerna jag besökte honom så satt han mest och blundade och det tog minst en timme innan man fick honom att prata. I torsdags så hade han dock pratat en hel del och varit väldigt pigg så personalen var chockad över att han sedan bara dog.
    Det är så otroligt sorgligt allting och hur farfars liv både blev och slutade efter att farmor lämnade jordelivet i maj 2018! Det gick ju otroligt fort för henne också, bara tre månader.  Farmor och farfar som alltid varit så mycket starkare än jag – de har alltid ätit bra, tränat till tusen, inte rökt och knappt druckit alkohol! De var så pigga och tränade varje dag enda fram tills farmor blev dålig i januari år 2018. 

Här är jag, Thobbe och farfar (Jiro i vagnen) ute på Waxholm för att äta Waxholmsströmming sommaren 2018. Det var nämligen en tradition för mig och farmor (ibland var farfar med) så efter hennes bortgång bestämde vi oss för att föra traditionen vidare med farfar.
    Jag och farmor och farfar hade en hel del traditioner ihop. Efter att det brakat helt mellan mig och mina föräldrar så har farmor och farfar, varje år firat jul hemma hos oss, vilket är de senaste åtta åren för farfar och sju för farmor. Nu senast så besökte jag och Jiro farfar på hemmet på julafton, innan vi hämtade Thobbe på jobbet. Under min barndom så var det alltid farmor och farfar man semestrade med. Det är med dem jag har lärt mig att åka längdskidor, slalom och snowboard, då vi reste till fjällen på sportloven. På somrarna åkte vi på campingsemester runtom i Sverige, till släkten i Dalarna eller släkten i Finland. Farmor sydde till mina brudtärnor klänningar och farfar var den som gick med mig i altargången fram till Thobbe. När Jiro döptes var det farmor som bakade tårtorna och när jag har flyttat så har farfar kommit över för att borra upp saker och ting. Farmor stod jättenära min mormor, som för mig var min bästa vän och jag och farfar fick en helt annan relation och kom varandra betydligt närmre när han blev ensam.
    Jag har lite svårt att få fram ord och känslor märker jag – farfar var liksom den sista nära som ”försvann”. Visst har jag fler släktingar på håll, men vi ses tyvärr inte alltför ofta och eftersom vi inte umgås med min familj så är det nu extremt tomt!
Tack för allt farfar Ola!!! Hoppas att du hittat farmor där uppe!!!<3<3<3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s