Gammal rockstar!=P

Man skulle kunna säga att jag är född på scenen!
Enda sedan jag var riktigt liten har jag stått på scen, på många olika sätt!
    Först var det baletten, sedan kom sången, och efter det även teatern.
När jag var 12 år hade jag sjungit i kör i fyra år, var med i en liten sånggrupp, tog sololektioner, och hade kontinuerligt någon form utav konsert.

Utöver detta så hade jag spelat teater i tre år och hade även en hel del teaterföreställningar.

    Detta var mitt liv!
När jag var 7 år och min farmor och farfar frågade vad jag skulle bli så svarade jag; ”Popstjärna!”, och det första svåra ordet jag lärde mig att stava till var konsert.

Jag skrev min första egna låt när jag var 8 år. Så här höll det på under hela min uppväxt, och i gymnasiet gick jag musik med inriktning sång.
I gymnasiet fick jag kontakt med facket för första gången, och mitt första fackförbund blev Musikerförbundet!
Jag flyttade hemifrån när jag var 16år, vilket innebar att jag var tvungen att behöva jobba efter skolan och på helgerna. Hade jag inte flyttat hemifrån tidigt så hade jag kanske kommit längre med musiken, kanske inte.
Musik är ett sådant intresse som är svårt att leva på. Men jag önskar verkligen att jag hade haft chansen att kunna spela piano ordentligt, då hade jag kanske kunnat arbeta som musiklärare.
Idag har jag bara teorin kvar, och endast delar av mitt sångregister.
    Att ha kroppen som sitt instrument kräver att man ständigt övar, annars tappar man sitt register.
Jag är van att kunna ta vilka höga toner jag velat, så är det inte idag! Jag kommer inte ens upp i mina favoritlåtar längre=s. Men, visst det är bara att börja öva igen, men då kommer nästa problem, tiden.
    Man kan varken stå och gala tidigt på morgonen, eller sent på kvällen, därför blir det sällan av!

Jag har börjat att sjunga lite då och då igen, även om det inte blir så länge, och inte räcker för att återfå sitt register eller tonsäkerheten. Men det e alltid en början iaf!
Jag skulle verkligen tycka det vore jätteroligt att börja stå på scenen igen! Även fast rädslan ökat att stå där, med alla års paus! 

Sedan musiken blev mindre i mitt liv, så har jag heller inte varit speciellt mkt för konserter. När jag är på konsert så njuter jag inte längre som förr. Utan jag blir avundsjuk och vill själv stå där.
 
Men i fredags var jag på Black Sabbath, för andra gången, och jag kunde verkligen känna glädjen i hela kroppen!!!
    Fast jag var ändå lite avundsjuk!=P
Något annat som var väldigt intressant, var att jag satt ned. Jag har alltid haft ståplats på alla konserter jag varit på! Men jag har börjat känna att jag inte riktigt orkar detta längre.
Jag tycker det e jobbigt att stå och trängas, och svettas, och bli kliven på tårna hela tiden!
    Sedan så har jag oftast väldigt svårt att se något då jag e så kort.
Är detta ett tecken på att man börjar bli tråkig, eller att man börjar bli gammal?!=P
Black Sabbath
Black Sabbath

Det var ganska så skönt att sitta ned under konserten, och se hela scenen!
    Fast det var väldigt ovant att kunna gå på toa mitt i, dricka öl, och kunna sitta och prata med sin kompis!;)
Men man kunde ju inte se bandmedlemmarna i detalj, och bilderna blev klart sämre!
Dessa två bilder är ifrån Black Sabbath i fredags, dem bästa jag fick!=P
    Jämför det med dessa bilder på Kiss från i våras, och Twisted sister från 2012!

Kiss
Kiss
Twisted sister
Twisted sister
Är riktigt kul att Ozzy fortfarande orkar och gör bra konserter!;)
\m/
 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: