Det är inte alltid så lätt att fylla år!

Den blonda lilla fläcken ni ser i mitt hår som ligger mot bröstet, är resultatet av mitt försök att bleka mitt underhår för att färga det blått – kanske en del av min 34-års kris!;)

Till att börja med så var det nu ett tag sedan jag bloggade – Igen – Jag vet!;) Men livet svänger ibland och det blir inte alltid som man har tänkt sig! Mitt 2019 slutade smärtsamt och väldigt jobbigt. Mitt 2020 startade med tårar och januari har vänt upp och ned på min vardag! Nu jobbar jag, på både det ena och det andra, för att få livet att fungera och bli stabilt igen – för att må bra!
    Idag fyller jag 34 år. Att fylla år är speciellt för mig. Jag tycker att födelsedagen är födelsedagsbarnets dag – det är en dag man har på ett helt år så varför då inte fira den dagen ordentligt? Jag förstår mig inte riktigt på dem som inte firar och som säger ”Det finns väl inget att fira?” – jag säger, det blir vad man gör det till!;) Kungen firar alltid i minst en vecka så då tycker jag att jag också kan göra det!;)
    För några dagar sedan berättade Thobbe att han tänkte fira mig fredagen innan min födelsedag – alltså nu i fredags. Han hade inte tänkt att säga något först, men blev tydligen orolig för att jag skulle boka in något den kvällen, då jag planerat in en del saker under min ”Födelsedags-vecka”!=) Så jag trodde att vi skulle ut och äta middag och fick veta att svärmor skulle komma över för att vakta Jiro under tiden. Men jag fick inte veta vart vi skulle. Svärmor kom och vi pussade hejdå till Jiro, sedan gick vi hemifrån. Vi gick runt omkring i kvarteret, tydligen för att fördriva tid vilket jag tyckte var lite konstigt. Thobbe hade även bett mig att hämta Jiro på föris, så att han kunde fixa något efter jobbet och innan han kom hem, men han hade ingenting med sig hem så jag fattade inte riktigt. Jag tänkte har han gått till någon restaurang för att prata med kocken om något eller vad skulle han fixa innan restaurangbesöket och varför skall vi vandra runt? Men han ville bara förvirra mig!;) När vi till slut kom fram till Åhlens vid Ringen så blev jag lite orolig – skall vi äta på en pizzeria? Det finns nämligen inte så mycket mer där än det och Subway. Men samtidigt som jag tänkte det så sa han att vi skulle ta en taxi och pekade på taxibilarna som stod längs trottoaren. Aha, nu skall vi till en annan stadsdel tänket jag men såg att inga av de taxibilar som stod där hade kollektivavtal så jag frågade lite fint om vi verkligen skulle ta någon av dessa bilar. Nej sa Thobbe då och ändrade tvärt färdriktning – ”Vi skall hitåt!” sa han och gravade och tog med mig in på Clarion Hotell. Men nu trodde jag inte på honom, efter att ha gått hit och dit i närmre 45 min. Det var först då han blippade oss upp i hissen som jag förstod att han talade sanning. Han hade bokat ett hotellrum åt oss över natten så att vi skulle få lite egentid tillsammans!;) Svärmor och min svägerska skulle sova över hemma hos oss. 

Han hade redan checkat in oss – införskaffat skumpa och fyllt handfatet i badrummet med is!;) Så fint och så mysigt!!! Jag frågade om packningen men han hade bara tagit det viktigaste – p-piller, ADHD-medicin och bindor haha! Eftersom jag är ett riktigt kontrollfreak så var jag tvungen att ringa till svägerska och svärmor för att gå igenom lite saker och nu kanske ni tänker att det har med Jiro att göra, men nej, jag vet att de tar hand om honom – det handlade om brandsäkerheten!;)
    Sedan så beställde vi upp mat och badade skumbad, följt av såg på film och sov som stockar!=)

Det var så välbehövligt för oss två att få vara ensamma och bara vara en hel kväll, natt och morgon!!!<3<3<3 Sedan promenerade vi hem och åt lunch tillsammans med Jiro, Svärmor och Svägerskan!;)

De bägge skulle komma hem till oss även på söndagen, då jag bjudit hem till födelsedagsfika. Så har man nämligen alltid gjort i min släkt så enda sedan jag och Thobbe träffades för åtta år sedan så har vi bägge bjudit in till födelsedagsfika och det har även Thobbes två syskon och sedan deras respektive också gjort. Men här kommer också en stor skillnad, våra familjer emellan. Thobbes familj tycker inte alltid att det är så viktigt att fira att man fyller år, utan ibland kanske bara när man fyller jämt. Julafton och julklappar är inte heller så viktigt. För mig är julen jätteviktig!!! Påsken räcker det med om man äter finmiddag med familjen någon dag – midsommarafton räcker det också med en mysig middag med familjen men julen och framför allt julafton är jätteviktig för mig. Detta har väl med min barndom att göra – midsommar har firats på många olika sätt, påsken har bestått av någon middag och en massa godis och påskägg. Julafton firades alltid hemma hos min mormor och morfar när jag var som yngst – utan alkohol och det var den dagen man alltid var säker på att morfar var nykter. Julafton har sedan firats hemma hos mig (alltså då hemma hos mina päron) och ibland hemma hos min farmor och farfar. Efter att jag flyttade hemifrån har jag åkt hem till mina päron på julafton – antingen för bara några timmar eller för hela dagen. Min och Thobbes första jul firade vi på varsitt håll. Julen efter var det bråk mellan mig och mina päron igen så jag och Thobbe bjöd då hem min mormor, min farmor och farfar och Thobbes familj och så har det varit sedan dess – jag och Thobbe bjuder alltid in hans familj och jag min mormor, farmor och farfar till oss på julafton. Ibland kom även min mormors lillebror och min morbror förbi. Men så dog mormor år 2015 och sedan dess har det bara varit min farmor och farfar ifrån min sida. Sen så träffade Thobbes brorsa sin sambo och fick barn, så då försvann dem. Så fick vi lille Jiro och blev en egen liten familj, men vi bjöd fortfarande hem alla. Sedan så träffade Thobbes syrra sin sambo och de var med ett år men har efter det inte kommit. 2018 dog min farmor och samma år så ville Thobbes pappa fira hemma hos sig då han inte orkade åka runt, så då var vi plötsligt bara vi tre, Thobbes mamma och min farfar. Och nu julen 2019 så minns min farfar inte längre något så nu i julas så var det bara jag, Thobbe, Jiro och Thobbes mamma. Men varför pratar jag egentligen om julen i ett födelsedagsinlägg? Jo, för att det är lite samma sak för mig när det kommer till födelsedagar.   

Thobbes föräldrar firar numer bara födelsedag ibland – likaså Thobbes syrra och hennes sambo. Thobbes brorsa och hans sambo firar numer bara sitt barns födelsedag och nu i december när Thobbe fyllde år så ville han inte heller ha något födelsedagsfika. Men för mig är det jätteviktigt att fira, för jag vill ha den typen av närhet och umgänge med nära och kära! Men numer så känner jag mig också dum för att jag vill fira, vilket är jättejobbigt! Anledningen till detta är relationen till min familj och den släkt som finns i Stockholm. Mina föräldrar dök upp under ett födelsedagsfika, jag tror att det var år 2014 – alltså samma år som jag och Thobbe gifte oss. Men det blev bråk på fikat och det var ju hur mycket bråk som helst om bröllopet – till och med kvällen innan vårt bröllop, så sedan dess har de inte varit med på något fika. Faktum är att Thobbes föräldrar inte känner mina föräldrar och det är väl bara Thobbes mamma som har träffat min brorsa och det var på min mormors begravning. Min brorsa kom nämligen inte på mitt bröllop och heller inte på Jiros dop. Om mina föräldrar skulle komma på mitt och Thobbes bröllop var vi inte helt säkra på, förrän vi såg dem i kyrkan. Så våra föräldrar har träffat varandra under min bråkiga födelsedag år 2014, på vårt bröllop år 2014, på mormors begravning år 2015, på Jiros dop år 2017 och Thobbes mamma träffade dem på farmors begravning år 2018. Så på födelsedagsfika under dessa åtta år så har min mormor, min moster (vi tappade kontakten när min mormor dog), min farmor och farfar, mormors lillebror och min mammas tre kusiner (ibland bara två av dem då den tredje bor i Dalarna) varit de som ”representerat” min familj. Förra året var första året då min farmor inte var med, eftersom att hon dog året innan. Min farfar hade precis flyttat in på ett äldreboende så han var inte heller med. Men min mormors lillebror och min mammas tre kusiner var med. Men så i år så kunde inte mormors lillebror, mammas ena kusin var nyopererad hemma i Dalarna, mammas andra kusin var sjuk och mammas tredje kusin ville inte komma själv så i år var första året då ingen fanns och representerade min familj – det var riktigt tungt! 

Varje gång jag fyller år så undrar jag om jag kommer att få något sms av mina päron och min lillebror – varje gång mina päron fyller år så undrar jag om jag skall messa eller ej. Idag har jag fått ett sms från min pappa (för både honom och mamma – min mamma kan inte sms:a mig så jag vet inte om hon har försökt) och min lillebror. Jag undrar numer samma sak när Jiro fyller år och när det är jul. När han i höstas fyllde två så var det helt tyst, men denna jul fick han en julklapp.
    Alldeles nyss så fick jag jättemycket kärlek av min älskade mormor, min farmor och farfar – och ibland även av min mormors lillebror och min mammas kusiner! Men min mormor som i vanliga fall skulle ha suttit under hela mitt födelsedagsfika och berömt mig, berömt Thobbe, frågat saker om oss och om livet och som skulle ha älskat Jiro som sitt eget lilla barn, precis så som hon har älskat mig, finns inte längre! Och min älskade farmor och farfar som fram till min 32:a födelsedag, alltså år 2018 stod och sjöng för mig i dörren och stannade så länge jag ville finns inte heller längre – ja, farfar lever men han vet inte längre vem jag är. Min mormors lillebror och min mammas kusiner har alla egna familjer, så det är inte alltid dem kan och i år kunde dem inte.

 Igår var Thobbes mamma, pappa och flickvän, brorsa med familj, syrra och sambo här på mitt födelsedagsfika – trots att jag nu är en av få som firar födelsedag i hans/vår familj. Thobbes mamma säger ofta ”Du är en del av min familj!” och jag blir så glad när hon säger så, men det är ju fortfarande Thobbes familj och det blir väl ibland extra tydligt just när man fyller år. Det var jättemysigt och jag är jätteglad över att dem kom och de sjöng för mig, men jag är ingift och det är kanske inte helt naturligt att vilja prata om mig och de har ju heller inte stenkoll på min barndom (som min mormor, farmor och farfar brukar prata om när man fyller år) och har ju heller inga sådana minnen med mig. Trots att huset var fullt av folk igår så kände jag mig så sjukt ensam! Jag skäms över att säga så, eftersom de kom hit för att fira mig, men igår så blev det så tydligt för mig att det här med att stå i centrum när man fyller år, det är något som numer är ett minne. 

Jag kanske är otacksam, jag kanske överdriver! Jag är superglad och överlycklig för att jag har Thobbe och Jiro!!!<3<3<3 Och jag är jätteglad över att jag har Thobbes jättefina familj!!!<3<3<3 Jag Är tacksam!!! Men jag är också känslig och har så många issues att fajtas med och det här med att inte ”ha egna” nära och kära är ju något som har blivit tusen gånger jobbigare sedan jag blev förälder och jag känner så ofta att jag måste kämpa för att Jiros skall få en del vanor, uttryck och traditioner ifrån min sida också! Men idag är det min dag och jag tycker att jag har rätt att tycka lite synd om mig själv och att vara lite ledsen! För det har jag varit till och från idag och är just nu – idag har jag inte haft några kollegor att bjuda på tårta och just idag har Thobbe inte haft tid att ringa mig på lunchen, så min känsla av ensamhet var förstärkts ytterligare, vilket gjort mig ledsen! Men om ett tag skall jag träffa mina prinsar och på lördag skall jag ha födelsedagsfest med mina vänner!!!=)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: