Så vad händer då?;)
Jo, en hel del faktiskt och väldigt mycket har också hänt under detta speciella Corona-år som snart går in på sin tionde månad! Nu ”drog” ju inte Coronan ”igång” förrän i mars men januari och februari känns ju extremt långt borta – likaså tiden då man skakade hand med folk och kramades!
Sommaren spenderades iaf ute på Landet Paradiset. Planen var ju att vara i Tokyo i två veckor – en resa som vi bokade i december 2019 och sparat till. Men nu blev det ju som det blev och Landet Paradiset är ju ändå vårt paradis!;) Dock så är det ju alltid så mycket jobb att göra därute, men så är det ju med ett landställe och när man har hus. Vi har ju dessutom två hus (i trä såklart – varför skall hus i Sverige prompt vara i trä?!) med två stora altaner, en stor träbrygga och en gigantisk tomt att ta hand om!
De förra ägarna var där ett halvår åt gången och fixade alltid med något. Vi är ju bara där varannan helg när vi jobbar och sedan några hela veckor under sommaren. När man dessutom har småbarn så blir det ännu krångligare med att hålla på att fixa stup i kvarten. Det blir ju liksom inte så jättekul för Jiro om vi skall fixa hela tiden, så det blir att vi försöker göra så mycket som möjligt när han sover middag, men då är vi helt slut sedan, haha! Att tiden blivit ännu mer knapp de senaste tre åren sedan vi blev tre, har nu börjat märkas rejält därute. Trät på delar av bägge altanerna och på bryggan har börjat att mörkna, ena husets fasad har fått svartmögel och tomten har vuxit igen! Att ha allt i trä är verkligen idiotiskt och vi fattar verkligen inte varför man prompt skall ha allt i trä jämt i Sverige? Det blir ju så sjukt mycket som skall underhållas stup i kvarten och varje år är det något som skall slipas och målas om, oljas om eller bytas ut!
I år målade jag hela altanräcket på lilla altanen. Det är väl fjärde gången jag gör det! Bryggan brukar vi också behöva måla om varje år och i år är den värre än någonsin, då den nästan legat helt under vattenytan i vintras då vattennivån var extremt hög! Men vi bestämde oss för att skita i brygga och altaner i år och istället satsa på att fixa till och måla om huset med svartmögel. Dock så hann vi bara med halva huset så resten är kvar och måste vänta tills det blir varmt och regnfritt igen! Bryggan och altanerna tänker vi satsa på att byta ut mot nya – helst bägge till nästa säsong, men har vi inte råd med det så kommer vi att satsa på den större altanen, som mår sämst. Tanken är då att bygga i komposit och att ha stålräcken så att vi slipper hålla på och greja så fort vi är ute i vårt paradis!;)
Att ha kunnat hänga utomhus i värmen och bada ostört utan att behöva vara nära andra människor i dessa Corona-tider har ju dock varit guld och vi är så tacksamma över att vi har detta Paradis!!!=) Hemma på Söder har det ju vimlat av folk så fort solen tittat fram så att då kunna packa bilen och dra iväg är ju riktigt nice!;)
Nu har vi stängt igen landet för i år! Vi åker ju ut och tittar till det då och då, men alla utemöbler och så är inplockade. Det blev en kort säsong i år men förra året så kom vintern så fort därute, vilket gjorde att vi inte lyckades komma över förrän i november för att tömma vatten etc, då isen var för tjock innan, och det är inte bra för vattenrören. Så nu har vi tömt vattnet och tagit hem vattenpumpen, som inte tål minusgrader. Så nu är liksom allt måste-göra klart!;) Vilket också känns skönt då vi skall greja här hemma med att byta rum med Jiro, som kommer att ta en del tid.
Nu är hösten här och vardagen tillbaka! Eller, tillbaka och tillbaka – samhället är ju fortfarande avstängt och min vardag är ju helt annorlunda mot i början av året!
Nu jobbar jag deltid på the Mothership och på ett konsultföretag samt pluggar till journalist!;) Målet är att kunna leva på att skriva, på heltid!;) Under midsommarveckan blev barnboken jag skrivit och illustrerat klar och den har jag skickat in del ca ett tiotal förlag. De som hittills har svarat har sagt nej, men förlaget jag hoppas mest på har ännu inte svarat så håll tummarna!!!=) Men förutom boken så vill jag alltså kunna försörja mig som journalist och den stora drömmen är att vara frilansare!;)
Men vi får se vad som händer här under årets resterande månader! Nu är det plugg, jobb och jobbsökande som står på agendan. Och byte av rum här hemma och om exakt en månad idag så fyller Jiro tre år och då blir det barnkalas med kompisarna, nära och kära!;)
Det här året har också inneburit en hel del digitala möten, på gott och ont! Det är ju skönt att ha kunnat vara hemma mer, men samtidigt så har man ju också jobbat hemifrån så det har inte direkt varit någon större miljöomväxling. I längden blir det även ganska så tröttsamt med alla dessa digitala möten – man blir så sjukt trött i både ögon och huvud samt får ont i kroppen. Jag har tom fått gamnacke iom denna pandemi!=O
Faktum är att jag börjar tröttna lite grann på att vara politiskt aktiv. Det finns vissa delar som jag tycker är sjukt givande, t.ex. att sitta i stadsdelsnämnden och att vara ordförande i en fackpolitisk förening, men annars så tycker jag mest att vi står och stampar på samma ställe hela tiden och som att det mesta mest är formalia och att fokuset på förändring och utveckling näst intill glömts bort! Detta är inte något jag outat tidigare, men det är något jag tänkt på ganska länge nu!
Mycket har fått en att tänka detta speciella kaos-år!
År 2019 slutade med att jag och Thobbe hade det riktigt tufft – på vilket sätt får ni läsa om i uppföljaren till min självbiografi, när den kommer!;) Så jag och Thobbe har haft en del att jobba med under 2020.
Sedan så slutade jag ju på det jobb jag haft i nästan fem år. Min farfar dog plötsligt. Detta var precis innan Coronan slagit till rejält så vi fick iaf säga hejdå till honom, vilket jag är oerhört glad över!!!
Sedan så dog en av de släktingar jag haft bäst kontakt med i Finland – dit fick och får man ju fortfarande inte åka så där blev det sorgligt nog inget farväl, men min fina syssling Nina både fotade och filmade samt överlämnade våra blommor!!!<3<3<3
Japanresan blev ju som sagt inställd, men vi hoppas på att få åka nästa år istället!
Vi blev tvingade att stänga ned vår webbshop ett tag (väldigt många har svårt att tolka alla tillfälliga lagar och regler för småföretagare, som kommit under pandemin) men har nu fått öppna upp den igen.
Jag har slutat att snusa! Egentligen så gjorde jag ju det när jag upptäckte att vi väntade Jiro men jag har enda sedan dess snusat nikotinfritt och varit beroende av det – Nu är jag istället beroende av tuggummin, haha! I samma veva så slutade Jiro med napp och har nu endast napp när han sover!;)
Thobbe har börjat att plugga på deltid, för att bli bättre på att skapa datorspel!;)
Vi har knappt umgåtts med någon sedan Coronan tog över världen, så lite knäpp har man ju blivit!;)
Sen så dog en av de släktingar som nu är mig närmast i Sverige – en av min mammas kusiner. Bra helt plötsligt ifrån ingenstans! Den begravningen fick vi inte heller gå på!
Häromdagen hamnade Thobbes mamma på sjukhus – hon fick åka ambulans in, men det var som tur var ingen fara med henne!!!
Ja, nu försöker jag och Thobbe att förverkliga våra drömmar, samt få lite ordning och reda här hemma och i övrigt så är jag sjukt sugen på ett till barn!;) Men denna gång tänker jag se till att ha ett beviljat kejsarsnitt innan vi blir gravida – det var verkligen hemskt att gå och må dåligt av ovissheten i nästan åtta månader! Vilket jag också tror var en stor bidragande faktor till att jag sedan blev deprimerad.
Men först så måste Thobbe vara med på banan också – han tycker att vi kan vänta ett tag, medans jag känner att min klocka tickar på utav bara helvete och liksom vill ha det gjort, då jag mådde väldigt dåligt både psykiskt och fysiskt när jag var gravid.
Vi hörs snart igen och glöm inte att prenumerera och gilla och kommentera även gärna!;)
Cassandra Solback 