Hejdå 2020 och välkommen 2021!!!

Ja men Gott Nytt År på er, så håller vi alla tummar och tår för 2021!!!=)
Det är snart redan en månad sedan det var nyår och 2020 avslutades, men jag har haft väldigt mycket att göra och har även funderat en hel del på hur jag velat lägga upp detta inlägg. 2020 var ju för de allra flesta i världen ett riktigt skit år rent ut sagt! Jag gillar inte att säga så utan vill vara tacksam för livet, men 2020 var verkligen ett riktigt tungt och jobbigt år!
Jag tänker därför inte grotta ned mig alldeles för mycket i vad som hänt under 2020 och hur det har varit – även fast det också har funnits en hel del fina stunder. Men jag tror att de flesta ändå bara vill fokusera framåt och hoppas på 2021!;)
Men en kort sammanfattning av året gör jag ändå och till det får ni njuta av bilder från vårt nyårsfirande som 2020 bestod av endast jag, Thobbe och Jiro.

2020 var året då jag och Thobbe firade sexårig bröllopsdag och så länge vi har varit gifta har vi firat nyår hemma hos oss tillsammans med min kära vän och Jiros moster Sara och hennes Johan. Det var även så vi invigde år 2020, men inte så vi avslutade 2020 utan som så mycket annat detta år så blev även vårt nyårsfirande annorlunda. Dock så firade vi i stort sett så som vi annars brukar göra, rent uppläggsmässigt. Vi åt fin middag, spelade Bingolotto och så körde vi laget runt med musikvideor som vi castade till TV´n. Nytt detta år var dock att Jiro kunde vara med och välja musikvideo han också, så det blev en salig och härlig blandning mellan rock, pop, nostalgi och barnmusik!;)
I vanliga fall (förutom nyår 2017 då Jiro var nyfödd) så brukar vi gå till Katarinavägen vid tolvslaget för att se på fyrverkerierna och pussas in i det nya året. År 2020 bråkade jag och Thobbe vid tolvslaget så pussen uteblev då, men när vi firade in 2021 så gick jag, Thobbe och Jiro iaf ut på gatan för att tända tomtebloss, se fyrverkerier på håll och för att pussas. Så slutet gott ändå, på det året!;)

Vi var uppklädda detta nyår, precis som vanligt, och försökte att låtsas som om allt var som vanligt men hela 2020 har ju varit allt annat än vanligt och känt så skumt på så många sätt och vis!
När 2020 startade så hade jag aldrig kunnat ana att det skulle bli som det blev och kaoset började redan i början av året! Först ut var varsel på jobbet – omorganisering och nytänk, pang bom! Jag var inte alls beredd på det men hade iaf ett halvårs uppsägningstid. Så det nya decenniet började med att kasta sig ut i världen, helt oförberedd och försöka hitta på något. Februari är en klassisk mötesmånad då alla årsmöten skall hållas då så den var som vanligt fylld av möten, jag fyllde år och hade en stor 90-talsfest och jag började att jobba i familjeföretaget the Mothership samt hade en hel del kurser inbokade.
Ryktet om något konstigt virus från Kina började att sprida sig och pang sa det i mitten på mars och allt vändes upp och ned igen. Men precis innan dess så dog min farfar – helt utan förvarning! Jag är ändå så glad över att jag, Thobbe och Jiro fick säga farväl till honom i hans hem på hans boende.
Sedan stängdes allt ned och den kundkrets jag lyckats bygga upp i företaget försvann och de kurser jag hade inbokade ställdes in. Men jag hade ju lön det första halvåret av 2020 så jag och vi klarade ju oss, men framtiden kändes väldigt oviss.

Jag och Thobbe firade som sagt var sexårig bröllopsdag, vilket alltså är Sockerbröllop. Detta var i maj och då var läget i samhället lite lugnare så svärmor kunde vara barnvakt medans jag och Thobbe kunde gå ut och äta middag och fira lite, men så mycket större firande än så blev det inte för vår bröllopsdag år 2020.
Precis innan sommaren så kunde jag även ha en liten sommaravslutnings-picknick tillsammans med Handels-Sossen där jag är ordförande, men det visade sig att det skulle bli sista gången vi i styrelsen kunde ses för resten av året. Årets övriga månader har, mötesmässigt, spenderats digitalt via Teams och Zoom.
Innan semestern dog även en släkting, jag alltid stått väldigt nära, i Finland och då gränserna var stängda så blev det ingen begravning att gå på.

År 2019 bokade vi in en resa till Tokyo, på två veckor denna gång, och hade sedan dess sparat för att åka dit i juli 2020. Men det var ju inte möjligt så vi tre drog ut till Landet Paradiset istället och var där så mycket som möjligt under sommaren. Hemma på Söder kryllade det av folk i både parkerna och på gatorna, så det var riktigt skönt att kunna vara ute på landet med stor sjötomt och egen badbrygga.
Jag blev tvungen att hitta en lösning för framtiden – vad skulle jag göra och hur?
Jag skulle gå på A-kassa för första gången i mitt liv och hur skulle arbetsmarknaden utvecklas under pandemin? Efter mycket om och men så fick jag godkänt att börja plugga deltid. Jag hade ju drivit en tidning i fem års tid så jag ville väldigt gärna fortsätta att skriva. Jag kom i på Poppius Journalistskola och vässade till mina kunskaper enda fram till jul. Men innan det hann bli höst så dog en annan släkting som stod mig väldigt nära – också bara pang bom. Inte heller denna begravning fick jag gå på, pga pandemin.

Efter att ha jobbat, näst intill 100 procent ensam, bakom datorn i ett halvår så var det så sjukt skönt att få åka till skolan och träffa folk! Läget verkade stabilare och restriktionerna var mer tillåtande. Jiro kunde ha sitt treårskalas och vi kunde träffa Thobbes familj för första gången sedan i maj och en snabbis i början av sommaren!
Men i början av november så sa det pang igen – skolan blev 100 procent digital och restriktionerna stramades åt rejält. Thobbe fick Corona och vi hamnade i karantän. Thobbe fick tack Gode Gud en mild variant av viruset och jag och Jiro verkar ha klarat oss – iaf från att ha blivit smittade då.

November kändes både extremt tuff och mörk! Ingen snö, kolsvart ute, det gick inte att träffa någon , oron för framtiden blev bara större och större. Arbetsmarknaden var kaos och allt kändes ovisst. Julpyntet åkte upp tidigare än vanligt och jag kämpade med att försöka lösa situationen för framtiden!
December bjöd på rekordfå soltimmar och allt kändes mörkare än jag vet inte när – Men straxt innan jul så fick jag godkänt att starta eget och är nu Överlycklig över att få satsa på det jag vill göra – nämligen att skriva och föreläsa!!!=) <3<3<3
Men även fast 2021 hittills och i tanken känns ljusare och mer hoppfull så kommer iaf jag att få kämpa som en galning för att ro allt i land – för det kommer jag fans e till att göra!;)

Avslutar med en bild på 2021´s allra första minuter, med ett folktomt Folkungagatan!
2021, nu kör vi!!!