Jag är en person som, framför allt, har två enormt starka viljor – att göra en massa och att bara chilla. Dessa två viljor går inte riktigt ihop och även fast jag ibland verkligen bara längtar efter att ligga på soffan och njuta av livet, så vet jag att jag endast klarar av det i några få minuter – jag är inte en sådan person helt enkelt. Jag mår bäst av att vara aktiv, fast jag har ständigt ångest för allt och inget, allt jag gör och inte gör. Jag börjar att förstå att det förmodligen har med min diagnos att göra och därför så måste jag nog också börja att tänka lite annorlunda.
På grund av att det ständigt är lite smått kaos i mitt huvud så kan jag också ha svårt att se vad jag egentligen är i. Jag befinner mig ju faktiskt just nu i min dröm! Drömmen som egenföretagare, där jag får prata, bilda, föreläsa, skriva, fota och skapa böcker. Jag har fått ett år att satsa på detta till 100 procent! Vilken jävla dröm alltså!!! =) Ändå så ser jag så sällan detta och låter på tok för ofta rädslan för att misslyckas att ta över!
En anledning är definitivt Jantelagen, som är så hårt inprentad i det svenska samhället och i våra hjärnor. Jantelagens så kallade budord var även något jag ofta fick höra hemifrån som liten, så det har liksom satt sina spår. En annan anledning är förmodligen min bråkiga hjärna – även fast jag är fullt övertygad om att vara egen är det absolut hälsosammaste för mig (Årskontrollen för ADHD visade även starkt på detta då min koncentration ökat med hela 40 procent och min hälsa blivit bättre) och även fast jag är sjukt bra på att jobba effektivt genom att vara snabb och göra många saker samtidigt, så innebär också den nya tillvaron en hel del nya ”spel” att lära sig. Att starta företag under en pandemi är en kamp i sig, men på ett sätt är jag glad över att min start har varit nästintill 100 procent digital. Jag kan ha så sjukt svårt för de sociala spelen – även fast jag anstränger mig enormt och oftast blir så trött att jag behöver sova middag efteråt!;) Jag vill liksom utföra och fokusera på det som är målet. Trots utmaningar pga pandemin så går saker och ting ändå fortare när beslut fattats, då det bara är att tuta och köra och inte krävs en massa extra möten och dylikt. Men att endast ha kontakt med folk digitalt (oftast mail i första hand) innebär också en utmaning kring att veta hur länge man skall vänta på svar och hur ofta man kan maila en och samma person i brist på svar – det tycker jag verkligen är skitsvårt!;)
Jag känner att mitt fokus och mål med detta inlägg blev lite rörigt!;) Ett tydligt tecken på att vissa delar är lite knepiga och jag funderar även en hel del på hur det skall bli nu då restriktionerna mer eller mindre upphävs, allt eftersom.
Ja, pandemin innebär både utmaningar och förenklade metoder, men jag tror att mitt huvudfokus måste bli att se vad jag har och att bara fokusera på det! Jag lever ju min dröm nu och även om jag är livrädd för att förlora den så är det inte värt att ge den rädslan alltför mycket utrymme – då missar jag ju drömmen jag befinner mig i! Går det åt helvete så går det åt helvete, men om jag inte har njutit, trott stenhårt på mig själv, satsat allt och kört på som en galning, så kommer jag att ångra mig!
Jag är tacksam, jag är glad – nu kör vi!!!
Cassandra Solback 