Vi lever inte i en jämställd värld och även fast Sverige är ett av världens mest jämställda länder så är det inte jämställt här heller.
Något som påverkar jämställdhetsutvecklingen negativt är stereotypa könsnormer och allvarligt talat – finns det egentligen någon som mår bra av dem?
Redan innan ett människobarn föds så bestämmer vuxna vilket fack hen skall tillhöra, där hen inte är ett alternativt – valet står mellan hon och han, rosa eller blått!
Redan innan bebisen ens har hunnit att bli en bebis så är det alltså bestämt vilket kön hen skall klassas som, vilket pronomen som skall användas och vilken färg barnet sedan skall älska. Här har man alltså gjort en tydlig uppdelning på hur det är att vara pojke och flicka – vad som passar och vad som inte passar.
Nästa steg blir sedan leksaker, barnrumsinredning, böcker, filmer, värderingar och uttryck.
Dockan till flickan, bilen till pojken. Rosa och gulligull i flickrummet, blått och tufft i pojkrummet. Prinsessböcker till dottern, fordon och våld till sonen. Färgglada filmer med undergivna tjejer i filmerna för henne, mörka färger med tuffa djur och robotar – killar som tar plats, för honom. Hon uppfostras till att bli lugn, skötsam, artig och snäll – får mer än gärna visa känslor. Han uppfostras till att ta för sig, vara fysisk, få utlopp för sin energi – skall resa sig upp vid ett fall istället för att gråta.
Det här kanske är övertydligt generaliserat för vissa, medans det för andra är ren verklighet – oavsett vad så har vi alla påverkats av dessa stereotypa normer och styrs därför av dem på ett eller annat sätt, bara mer eller mindre. Varför? Jo, för att vi alla som är vuxna nu har vuxit upp i ett hårt könsstereotypiskt samhälle – för att vi lever i en ojämställd tillvaro och värld. Enda sättet att ändra på detta är att komma till egen insikt och sedan aktivt jobba med sig själv genom att ge alla människobarn hela färgpaletten, alla känslor och uttryck, olika leksaker, normkritiska böcker, filmer med bra värderingar och friheten att få vara sig själv.
Ingen mår bra av våld, varken fysisk eller psykisk – ta bort alla våldsamma leksaker i form av svärd, pistoler och handgranater istället för att aktivt försöka göra alla med snopp till brutala krigare.
Införskaffa dockor med olika hudfärger och funktionsvariationer, sätt en klänning på Ken, ha Barbiedockor som är astronauter, läkare och piloter – ge dockorna aktivt till de med snopp, bilar och andra stereotypa leksaker blir de tillräckligt påprackade ändå!
Ha färgglada leksaksfordon, låt regnbågens regera i barnrummet och i barnkläderna – dela inte upp kläder efter kön, det finns absolut ingen vettig anledning att göra så! Läs barnböcker med olika familjekonstellationer, där inte endast barn med långt hår har kjol och klänning medans barn med kort hår har byxor och shorts – tänk på hur du som högläser könar karaktärerna (oftast efter förutfattade meningar?) och köna tvärtom samt introducera Hen. Visa inte barnprogram där de som benämns som Han är tuff och stark i blått/svart/grönt/på sin höjd gult eller rött medan de som benämns som Hon (i samma ålder) har betydligt pipigare röst, är svagare och känslig i rosa/lila. Visa inte gamla klassiker som ”Skönheten och Odjuret” där mannen är ett odjur och kvinnan (som av outgrundlig anledning benämns flicka) umgås med honom mot sin vilja för att bli kär i honom – vilka värderingar ger egentligen det? ”Den lilla Sjöjungfrun” där Ariel, 16 år drömmer om att gifta sig och skaffa barn (alltså barnäktenskap) och blir kallad för slampa – eller ”Peter Pan” där Lena, som klassas som tjej med två bröder, är den som skall vara omhändertagande och skall utvisas från barnkammaren då man som tjej måste sluta leka och bli vuxen tidigare än killar.
Att tänka efter kring dessa saker gör enorm skillnad för barnen, omgivningen och utvecklingen! Ju fler som tänker till desto humanare uppväxt får barnen och desto snabbare går utvecklingen framåt mot en jämställd och inkluderande tillvaro.
Säg ifrån när äldre nära och kära säger till kidsen att de skall gifta sig och skaffa barn som stora – för det första så är det inte lag på att varken gifta sig eller skaffa barn. Och för det andra så utgår äldre generationer väldigt ofta ifrån att alla är heterosexuella – därför måste vi redan i småbarnsåren aktivt visa att man blir kär i den man blir kär i och det är ok oavsett vilket kön denna person råkar ha. Säger äldre släktingar, eller andra vuxna och barn, tokiga saker så ta den diskussionen framför alla – det är enda sättet att gnugga bort ohälsosamma, konservativa normer!
Du gör barnen en megatjänst som du ger dem hela regnbågen och paletten istället för endast det som ingår i den könsstereotypa normen. Då slipper dessa individer (som det faktiskt är) sedan ägna år åt att försöka/våga bryta sig ur dessa normer och ”komma ut” när de inte är heterosexuella – och så slipper de, ofrivilligt, bidra till ett fortsatt gödande av stereotypa normer, patriarkat och förtryck.
Cassandra Solback 