Året 2011:

2011 är nu slut och ett nytt år har kommit!
Egentligen så gör ju inte det själva nya året en sådan stor skillnad. Nyårsafton är ju bara en vanlig dag som dör då klockan passerat tolv. Den enda skillnaden är att en siffra till förändras, nämligen den sista i årtalet. Nu blev det en tvåa istället för en etta. Den tvåan är konstant i ett helt år till skillnad från klockslag som kommer igen varje dtgn, fast tiden får vi aldrig tillbaka utan den tickar konstant iväg!
Många börjar om den första januari, bestämmer sig för att sluta med saker och ting eller hoppas på bättre tider. Men precis som vilken veckodag som helst så förändras saker och ting inte bara så där utan man måste fundera ut hur man skall göra för att förändra saker och ting. Det är inte så att du kommer att sluta röka utan problem eller rent av automatiskt bara för att du slutar den första januari då det är ett nytt år. Det är heller inte så att det är lättare att gå ner i vikt bara för att du börjar att banta en måndag. Det är heller inte en ny värld du vaknar upp i då du den 1/1 sätter dina fötter på golvet nedanför sängen. Men däremot så kan man planera kring vad man vill få ut av det nya året, vilka mål man strävar efter och vilka planer man har. Man kan även då konstatera att ytterligare ett år av sitt liv har passerat och fundera kring vad som hände det året och vad man lärde sig av det eller fick ut av det.
Mitt 2011 såg ut på följande sätt:
De sista minuterna av 2010 så bråkade jag och min dåvarande pojkvän Tim. Det blev ingen kyss vid tolvslaget och de sura minerna fortsatte efter det. Vi hade haft nyårsfest med mina vänner hemma hos mig där även Tim tidigare hade bott en tid.
Januari månad var deppig, jag var less på min tillvaro och trött på att aldrig bli involverad i Tims liv på något sätt. Det var ganska så dåligt mellan oss och hade varit det ganska så länge men vi lyckades inte komma fram till ett gemensamt sätt att försöka att lösa det hela på.
Jag gick på antideprissivatabletter sedan en några månader tillbaka och februari månad blev inte ljusare den heller. Jag började med att fylla år vilket jag tycker är riktigt kul. Jag gillar att vi alla har en helt egen dag som bara är vår så jag tycker om att fylla år. Dessutom så blir man äldre, vilket jag alltid eftersträvar, fast jag blir aldrig tillräckligt gammal.
Jag hade planerat en gemensam födelsedagsfest för mig och Tim då han hade fyllt år i januari. Jag hyrde en lokal, planerade i veckor och satt uppe en mängd kvällar för att göra olika typer av tävlingar såsom frågesporter, göra plakat, göra en 48 timmars spellista plus mkt annat till vår fest med temat 80-tal. Det kom 45personer på festen och den blev riktigt lyckad och det pratades om den ett bra tag efter.
I mars månad så sjönk jag ännu längre ner i det mörka. Det var ännu sämre mellan mig och Tim och vi sågs knappt. Då mitt liv alltid har varit händelsefullt och inte alltid på det positiva planet så jag har varit med om våldtäkter, blivit sexuellt trakaserad, mordhotad, extremt mobbad i skolan, alltid känt mig annorlunda, blivit utnyttjad och för bakom ljuset av väldigt många samt hittills bara träffade rötägg till killar så tog min livsgnista slut! Den 5 mars så bestämde jag mig för att det var dags för mig att lämna denna jord. Jag hade tänkt tanken många gånger tidigare men jag är troende och den största synd man kan begå är att självmant ta död på det finaste Gud har gett oss, nämligen livet. Men jag såg ingen utväg utan svalde halva mitt apotek med tabletter som jag samlat på mig under åren av depression och fysiska smärtor. Mitt i allt så dök min ena bästa killkompis Timo upp. Hans impulsiva besök räddade mitt liv. Efter ett dygn på SÖS så blev jag inlagd på psyke. Efter tre dagar lyckades jag till slut få dem att gå med på att släppa ut mig därifrån då jag bara mådde sämre där och var rädd för de andra patienterna. De flesta som bodde där hade psykoser. En tjej gick runt en fåtölj oavbrutet i flera timmar, andra satt och stirrade in i väggen, gick i sömnen eller bara grät.
Efter det här så slutade jag med mina antidepressiva. Jag fick en ny-vändning på något sätt. Jag var återigen glad över att leva fast jag skulle komma att förlora mkt. Tim umgicks med mig tre dagar efter att jag hade fått komma hem, sedan så gjorde han slut på vårt treåriga förhållande per sms via min moster. En del vänner var arga på mig i och med mitt självmordsförsök, andra var riktigt oroliga för mig och en del bröt kontakten med mig.
På något sätt så lyckades jag ändå att börja om. Jag mådde riktigt bra av att jag och Tim hade gjort slut även fast jag saknade honom något´enormt och verkligen hade hoppats på oss två. jag går alltid in i ett förhållande till 110% och planerar att spendera resten av mitt liv med den personen. Däremot så mådde jag dåligt av att ha sårat så många av mina vänner pga mitt självmordsförsök och jag hade en extrem ångest och ågren över de som hade försvunnit helt.
Resten av mars och enda fram till maj så tog jag tag i mig själv och försökte att hitta tillbaka till mig själv igen. Jag började att sjunga, vilket jag inte hade gjort på flera år. Jag började att rita igen, började att skriva egen musik igen, lärde känna nytt folk och så träffade jag en kille. Men han blev inte så långvarig! Det visade sig att han bara var en ny skit som kom in i mitt liv, ljög en massa för att sedan stampa på mitt hjärta och dra.
Varje år i juni så åker jag på srf. Det är det bästa jag vet! Jag mår så otroligt bra av att vara där nere och det är så fruktansvärt kul. Men 2011 så var jag osäker på om jag skulle klara av det. Jag var ju singel, ny-sårad och det var inte alltför länge sedan jag hade gjort ett självmordsförsök. Jag var rädd för att bli destruktiv som jag ibland kan bli. Då festar jag riktigt hårt, känner mig sjukt ensam och övergiven och kan ha sex med folk jag egentligen inte vill ha det med. Efter lite övertalning från en annan nära vän och min chef så bestämde jag mig iaf för att åka på srf. Och där träffade jag en ny kille, Thomas.
Juni till juli så hängde jag med Thomas. Han verkade till en början riktigt gullig. Jag var sjukt skeptisk och livrädd för att bli sårad men han hävdade bestämt att det gick att lita på honom. Men så fick jag veta att han knarkade och låg med en annan tjej då han inte var hemma hos mig. Jag blev riktigt kär i Thomas så jag blev enormt bränd! Dessutom så blev jag med barn men fick missfall. Fast han brydde sig inte. I juni så började jag även att skriva min självbiografi ”Innanför mina rosa små väggar”.
Då man bestämmer sig för att vara ensam så träffar man alltid någon och då man inte har tänkt att dra hem någon ifrån krogen och därför har skitit i att diska på en vecka så tar man alltid med sig någon hem. Varför är det så?
Jag sprang på ett gammalt ex bästa vän straxt innan 03 på mitt stam-hak Kellys. Det var kul att träffa honom och vi började att hångla för sakens skull. Sedan så gick jag hem och sov. Dagen efter så var jag på raggarfest i Farsta och då ringde Filip och frågade om vi skulle ses. Han hade hittat mitt nummer på Eniro så det tog ett tag innan jag förstod att det var han. Jag var destruktiv den kvällen. Jag hade druckit en hel del, en av mina bästa tjejkompisar hade brutit kontakten med mig pga något skitsnack hon hade hört av någon. Jag fick inte veta vad det handlade om och hon ville inte prata med mig. Så jag var lite låg och kände mig extremt ensam. På raggarfesten så hängde jag med en snubbe jag inte kände. Han var trevlig och vi pratade hela kvällen. När han sedan skulle åka hem så fick jag panik och kände mig ännu mer ensam så jag drog upp honom i skogen och hade sex med honom. En timme senare så var jag hemma och Filip ringde på dörren.
Filip och jag sågs från augusti-oktober med ett uppehåll på tre veckor efter att han hade gett mig klamydia och inte ville träffa mig. Han visste om att han hade det men hade hoppats på att inget skulle hända. Sedan kom han tillbaka och vi fortsatte att ses varje helg. Alltid hemma hos mig och han hade tagit sig friheten att behålla min reservnyckel. I slutet av oktober så dumpade han mig sedan per sms för en annan tjej, men han vägrade att lämna tillbaka min dörrnyckel.
Så i november så fick jag och två stycken nya vänner åka till hans håla för att leta rätt på honom så att jag fick min nyckel. Jag var återigen ensam och tänkte att det kanske skulle vara bra att vara det ett tag. Men även fast Filip var en riktig skit så saknade jag honom så att jag nästan gick sönder. Jag bestämde mig för att vara själv ett tag och för att se om han skulle komma tillbaka. Statistiken för 2011 har visat att det tar ca. 3 veckor innan det kommer in en ny kille i mitt liv som jag inleder ett förhållande med, så jag var lite nervös för vem som skulle bli nästa. Jag åkte på Rock-kryssning med mina vänner och hade extremt kul! Men jag har riktigt svårt att vara själv och när jag känner mig sådär ensam så är det svårt att inte bli destruktiv. Så jag hade sex med en italienare som jag inte ens visste vad han hette. Fast mitt i akten så fick jag panik och slängde ut honom ur min hytt. Sedan gick jag och la mig och vaknade av att en av mina bästa vänner gick övergränsen och satte vår vänskap i gungning.
I slutet av november så började en arbetskollega att sova hemma hos mig. Vi hade sedan i september pratat dagligen i telefon och nu började vi även att umgås. Jag hade aldrig tänkt på honom som en kille jag skulle börja att dejta då han bara var 23 år och jag är van med killar mellan 32-45. Det hela utvecklades och vi hamnade i stadiet då man varken är vänner eller tillsammans. Han förklarade sina känslor för mig, jag var rädd för att ge mig in i något jag inte visste om jag ville vara i. Han skrämde mig även genom att han visade för mig att han tyckte om mig och genom att vara riktigt snäll och att han ville umgås med mig en hel del. Vi fortsatte så under hela december men vi kom varandra närmre och närmre. På juldagen så gjorde jag ett positivt graviditetstest och det hela blev riktigt rörigt. Han hade pratat om att han tyckte att vi skulle skaffa barn, trots att vi inte var tillsammans, Jag har sedan många år tillbaka velat ha barn och efter min abort hösten 2010 så sa jag att jag skulle behålla barnet nästa gång jag blev gravid så jag var extremt förvirrad. Det hela satte vår nya relation på spel, vad det nu var vi hade för något. En dag så smällde det till i magen, jag ramlade ihop och näst intill spydde av smärtor, efter det så kände jag mig inte riktigt lika gravid längre. Under en undersökning så konstaterades det att fostret såg konstigt ut och att det troligtvis var dött.
Dagarna rullade på och i början av 2012 så bröt jag och min kollega till en början och jag gjorde medicinsk-abort. Jag hade aldrig tidigare gjort en sådan då den förra var en kirurgisk, men jag valde att göra en medicinsk då det inte är lika skadligt för kroppen. Jag har aldrig varit med om något värre! Vilken olidlig smärta! Kollegan ville vara med mig på sjukhuset men jag tillät honom inte. Under det dygnet vi var ifrån varandra så upptäckte jag hur jävla mkt jag tyckte om honom och hur mkt jag saknade honom. En tjejkompis till mig ringde upp honom för att försöka få klarhet i saker och ting. Han ringde sedan upp och berättade att han liksom jag hade gråtit enda sedan vi hade lagt på luren då han bröt med mig. Vi började att ses igen och efter sex dagar så blev vi ett par=)