Kellys stammisfest

Äntligen så gjordes det en stammisfest för oss stammisar på Kellys!!!=)
    Jag har alltid längtat efter en sådan.
Vi brukar ha ”Reclaim Kellys” kring valborg.
Det brukar vara kul, då många stammisar samlas på K samtidigt. 
Förr så var alltid alla av oss där, så e det inte längre.
Ett tag så släpptes det in en massa bratz, och en del av oss undvek då att gå dit, och andra av oss gick dit för att visa att det e vårt place!

=) När jag gifter mig skall det stå ”Idag abonnerat pga bröllop”

Ett tag (i ca.1,5 år) så var jag på K sex dagar i veckan.
    Det var inte så att man var där till kl.03 varje dag, utan man hängde där några timmar, sex dagar i veckan.
Jag kunde tom ramla in där för att be bartendern att sätta på ”Family Guy” på TV=p.
På den tiden så var det fullt ös på fredagar och lördagar. Idag så e det knappt några stammisar där på fredagar, men en del på lördagar, ibland några få, ibland många fler.

Det bjöds på tacos och snacks

På den här stammisfesten så var det jättemkt folk, trots att det var en tisdag. De hade satt upp guld-drapperier och man fick champagne då man anlände och man fick öl-biljetter;)
    Det märktes verkligen att folk gillade själva idén med stammisfest, att man uppskattade den och att man hade riktigt kul.
Näe det var en riktigt trevlig kväll och det var enormt uppskattat och hedrande!;)

Vi satte oss ned för att käka, dricka öl, snacka skit, och njuta av tillvaron;)

Jag testade min coola mask som man fick

Sedan blev det livemusik, sådant finns inte annars på K. Det här e en stammis

Dem här e utifrån…

Personalen var finklädd. Jag blev jätteavis på Carolas snygga jacka i guld med Carlsberg-tryck på. De var kvällens sponsor. Dem anställda som var lediga var uppklädda och där privat;) Jag och min favoritbartender Simon, på bilden längst till höger, har alltid sagt att vi skall gifta oss med varandra om inte livet ter sig annorlunda för oss=P

Här kan man ju tro att alla rockers står och kollar på liveuppträdandet…

Men någon idiot satte på fotboll! Helgerån, vad fan hände med rockersen?! Jag var inte den enda som blev irriterad!

Det var en lovely kväll och en efterlängtad tillställning!
    Hoppas att det blir fler sådana!
Tack Blackie för ett bra jobb och tack Kellys för att du finns! Vi ses snart!!!

\\m//

Rädsla och rättvisa

Rädsla e jobbigt, men rädsla för sanningen kan vara ännu jobbigare…
    E nyss hemkommen ifrån kyrkan. Idag e det palmsöndagen…
På Jesus tid så stod folket, denna dag, och hyllade honom med palmblad, fem dagar senare så blev han förrådd.
Folket som tidigare hade prisat och hyllat Jesus blev rädda, då de som var rädda för honom bestämde sig för att avrätta honom, och backade.
    Sedan dess har man med sorg gått igenom dessa dagar som är vår påsk, även fast det inte hade behövt att vara så. 
Jag tycker att det e fascinerande hur folk reagerar beroende på hur andra beter sig.
Att kämpa för rättvisan och andras välmående är tydligen mkt, mkt farligare än att göra tvärtom. Jag förstår inte riktigt det, då de flesta borde vilja må bra och kunna vara glada tillsammans.
Men det e nog så att vägen till lycka och välmående e längre och trubbigare, och kräver därmed mer kraft, styrka och mod för att komma dit.
När man väl har börjat att kämpa för att komma dit, oavsett vad ens mål är, så blir rädslan för att drabbas av motsatsen så mkt starkare och oron för att bli straffad av de som tycker tvärtom, blir enorm.
    Likaså var det för Jesus. Han kämpade för rättvisan och för sina medmänniskor.
Till en början så var det enormt uppskattat, men han blev ”läskig” iom att han fick med sig en sådan stor folkmassa, och blev därmed ett hot.
    Det enda hotet jag personligen kan komma på att han var, var att han var ett hot mot de som gillar att ha makt, och att ha makt över andra msk.
De som ville ha makten, i detta fall Judas, såg det hela som att Jesus hade makten, men faktum e att Jesus hade varken makt, eller makt över mskna, utan han hade styrkan i att kunna se och höra andra msk och att våga kämpa åt deras vägnar.
    För har du makten över folk, så innebär det att du själv har tagit den och att du vill ha den över andra, och iom det så vill du heller inte se och höra eller lyssna till de andra, utan bara gå din egen väg och kräver att de andra skall vara under dig och följa dig till punkt och pricka.
Då det gäller historien om Jesus, så är handlingen om makt och kämpandet för rättvisa en väldigt stark och stor historia, men faktum e att vi dagligen stöter på dessa två delar, fast inte alltid lika stort.
    Om du bara tittar på då du skall handla, så stöter du på dessa två delar. Det e ett ständigt krig mellan olika mataffärskedjor om vilka som skall få flest kunder under sin kedja, vilken kedja som har störst makt över vilka etc etc.
Men något som också spelar in hos den enskilde mskan e Hur e personalen mot kunden?, Ger dem mig den tid jag behöver för att känna att jag som kund e något värd?, E det jag säger värt något i deras ögon och öron, eller vill de bara tjäna pengar på mig?
    Har man detta med sig i tanken så kan jag lova att man kommer mkt, mkt längre, för det e den enskilda mskan som räknas och det e det som man kommer ihåg och uppskattar.

Redan som barn så får vi lära oss att det är viktigt att skilja på rätt och fel, ont och gott, och att behandla andra som vi själva vill bli behandlade.
    Vi alla har den vetskapen och lärdomen inom oss, och det e enormt viktigt att vi tar med oss den in i vuxenlivet och inte nonchalerar eller glömmer bort den.
För vad e vi utan varandra?

Många har som barn sett ”Bröderna Lejonhjärta”, visst den e kanske lite för uppdelad i ont och gott, dels iom att Tengils riddare bär svart och de som vill få bort honom e klädda i ljusa kläder, men vi får inte glömma bort att det e en barnfilm.
    Men även fast det e en barnfilm och en sagolik sådan så tycker jag att den e väldigt verklighetsbaserad.
Vi kanske inte dagligen stöter på riddare som hotar med att kasta ett spjut i våra bröst och som har en ledare som äger en drake, men vi stöter allt för ofta på maktgalna msk som har en ”tjänare” och som hotar med att straffa de som inte följer honom.
    Hur ofta har man inte hört; ”Gör du så här så är du inte längre min vän”, ”Gör du si eller så, så e det slut!”, ”Här e det faktiskt jag som bestämmer så det e bara att lyssna eller att gå någon annanstans!”.
    Listan kan faktiskt göras lång, och när man har fått nog så börjar man sakta men säkert att ta itu med det hela för att nå rättvisa och frid.
I ”Bröderna Lejonhjärta” så styrs riket, vi kan säga två orter av Tengil.
Orterna e Törnrosdalen och Körsbärsdalen, själv bor han i Körsbärsdalen. Men för att ha så mkt makt och kontroll som möjligt, även över de i Törnrosdalen, så har han satt ditt en del av sina tjänare som skall bestraffa dalens(ortens) invånare, om de på något sätt visar att de inte tycker som Tengil.
    Orvar e en invånare ifrån Törnrosdalen som gick emot Tengil och fick invånarnas stöd.
Då han blev upptäckt så kidnappade man honom och satte honom i Katlagrottan i väntan på sin död. Men Jossi, som även han e en av invånarna i Törnrosdalen, han e rädd och springer med skvaller till Tengil om vad invånarna i bägge dalarna både tycker, tänker och känner angående Tengils ledarskap. Och iom det så skall han bli belönad med att bli ledare för en av dalarna då tiden e inne, fast under Tengil då förstås. 
    Men så har vi Jonathan Lejonhjärta.
En ung, modig man som tagit till sig invånarnas åsikter, sorg och strävan efter rättvisa och lycka.
Han har rannsakat sig själv och kommit fram till att han har tillräckligt mkt mod för att kämpa för de bägge dalarnas strävan mot rättvisa, lycka och frihet.
    Han e en, Tengil har en hel armé, men ändå så ser man ifrån den onda sidan ett enormt hot ifrån Jonathans sida och en enorm rädsla över hans existens.
Detta stärker min teori som är; Är du maktgalen så beror det på att du själv, varken har en ståndpunkt, självkänsla, medkänsla eller något som helst mod, då det enda du klarar av e att trampa på andra – för då blir du i dig själv något större än vad du i grunden e.
    Därför går man ut med en belöning till den som tillfångatar Jonathan. Men Jonathan har hela befolkningen med sig, men de väntar på rätt läge för att träda fram och förgöra den makt som inte har någon funktion förutom att tillfredsställa ett maktbegär.
I Tengils och hans tjänares ögon e Jonathan livsfarlig.
    Han har inga vapen, han slåss inte, hans syns inte, men e ändå livsfarlig i deras ögon, då de vet att han har ett enormt mod och troligtvis en plan på att segra med rättvisan.
Där någonstans, så e det in mina ögon klart synligt att man någonstans som Tengil inser att man gör fel. För har man inte folket på sin sida så skall man inte vara ledare.
    Likaså gäller mig, och nu kan man ju tycka att det låter som att jag jämför mig själv med Jesus och sagohjältar, men så e inte fallet!
Att jämföra mig med Jesus skulle jag aldrig i hela mitt liv göra. Och jag skall heller inte, ridandes på häst, fajtas med ondskan och hans drake. Men däremot så har jag i hela mitt liv velat fajtats för rättvisan och msks åsikter och rättighet till rättvisa och frihet.
    Jag har sedan barnsben fått fajtas för mig själv och tampats med motgång efter motgång.
Detta har gjort mig stark och enormt målinriktad.
Jag e troende och tror på sammanhållning, rättvisa, frihet, gemenskap och godhet.
    Folk kommer till mig då de har problem och ber mig om hjälp. Detta e jag stolt över, jag e stolt över att de ser problemen istället för att trycka ner sig själva och acceptera att bli överkörda, och glad över att de ger mig sitt fulla förtroende och stöd till att kunna hjälpa dem med deras problem.
Att hjälpa e en stor del av mig, jag ger hellre än tar och jag ger inte upp i första taget.
    Jag vill att msk skall må bra, vara glada och lyckliga – och mår dåligt om jag inte får hjälpa dem att komma dit.
Jag e vald av en grupp msk, jag e deras ansikte utåt och det e jag får att stå upp och kämpa för deras åsikter och rättigheter, inte för min egen.
Skulle jag någon gång hamna där och få storhetsvansinne och maktbegär så skulle jag omedelbart lämna min post och överlämna den till någon mer lämplig. För hamnar jag där så har jag gått åt helt fel håll!
    Då har jag lämnat Jonathans sätt att vandra och gått över till Tengils. Om jag nu får göra den jämförelsen.
Men precis som i Bibeln så baserar man på liknelser, liknelser som man skall kunna utgå ifrån då man själv gör sina egna val i livet.
    Men precis som vilken ”fajtare” som helst, som fajtar för rättvisan åt sina medmänniskors vägnar så får man fiender. Även om man bara ensam syns så ses man som livsfarlig.
 
Vetskapen ifrån den motsatta sidan, om att det finns fler existerar ju självklart, men frågan e vad som skulle hända då? Skulle det då bli krig eller vad skulle hända?
    Vad skulle ha hänt om befolkningen stod upp för Jesus?`Och vad skulle ha hänt om hela befolkningen skulle ha följt med Jonathan till Katlagrottan då han befriade Orvar? Skulle då fler ha fått lida lika mkt?
Någonstans så tror jag ändå på att inte visa sitt ”fulla vapen” direkt ifrån början, för då har man sedan inget mer att visa. Och samtidigt så blir jag chockerad av den dumhet som visas då man tror att någon som kämpar för dessa saker, ensam står och kämpar och e ute efter makt.
    För det e ju bevisat, både i Bibeln, i sagorna och i verkligheten att de som bara kämpar och strider för att själva få makt, e maktgalna msk med storhetsvansinne som inte bryr sig om varken målet eller sina medmänniskor.
Så iom det så e det ganska tydligt vad jag själv står för.
    Jag står inte här själv, jag står upp för mina kamrater och medmänniskor för jag har modet, kunskapen, viljekraften och förtroendet att göra det.
Utan det och utan dem så hade jag inte gjort det. Men vidgar man inte sina vyer så e det endast mig man ser och då måste jag ju säga att det e fruktansvärt roligt att jag som e under 1,60, e ung, kvinna och inte höginkomsttagare(Försöker inte trycka ner mig själv eller andra likasinnade, men det e dessa faktorer ”man” brukar utgå ifrån) e så fruktansvärt farlig att man knappt vågar ta en diskussion med mig, skaka hand med mig, eller vågar ha mig i närheten.
    Jag måste ju bara säga att jag tycker att de e fruktansvärt roligt!=P
Och sedan så vill jag bara tillägga, jag kommer att krypa igenom tunneln tills tunnelns slut då jag kan befria de som befrias skall!
Sedan så kommer jag att kämpa för de som har bett mig att kämpa för dem, om det så måste sluta med att jag måste återuppstå!=P

Såhär ser min mat ut

När jag var liten så lagade oftast pappa maten och det blev då oftast mat som gick snabbt att göra, samt att man fick lära sig att det mesta går att blanda;) Jag är vegetarian, älskar sås och vill att maten skall gå snabbt att göra, vara god och inte kosta så mkt. Så här ser maten ut på mitt bord:

Mackor med aioli, fiskpinnar, fetaost och ägg
Nachochips, quornfärs, gräddfil, smällt ost och pesto
Fiskpinnar, minimajs, halloumi, färska champinjoner, fetaost och bea
pasta, quornfärs, sallad, gurka, fetaost, avocado, aioli, balsamvinäger och grekiskvinäger
fetaost, sallad, quornfärs, gurka, aioli och gräddfil
Mackor med ägg, fiskpinnar och bea
Två dipper, gurka, babymorötter, färska champinjoner, mozarellasticks, macker och ägg

Gott och blandat

Surt, sött och lakrits…
    Just nu så rullar veckorna bara på.
Dagarna kommer och går men på något sätt så räcker tiden ändå till lite bättre. Eller så e det så att jag numer ligger hela två stycken steg före, istället för ett, och att jag iom det inte har samma stress som tidigare.
    Fast jag har fortfarande lite svårt att hinna med mig själv. Flera dagar i veckan så känns min kropp som en kaktus då jag inte hinner raka mig lika ofta som jag vill. Men det e ju inte hela världen så jag överlever.
Däremot så tycker jag att det e jobbigt att jag börjar att gå upp en del i vikt. Det blir en hel del stillasittande på fritiden, inte för att jag längre har någon fritid utan ägnar den till att jobba fackligt framför datorn, men det innebär ju att jag sitter still. Jag rör ju på mig hela dagarna på jobbet och det blir en hel del fysiskt arbete, men jag är van att vara ute och fladdra även på fritiden.
    Detta plus att min lilla pojke har fått mig att uppskatta att äta middag, och riktig mat till middag,har gjort att jag har ökat i vikt.
Måste försöka ta tag i det då jag inte riktigt trivs. Inte för att jag riktigt vet hur det skall gå till, då jag tidigare inte har ätit middag eftersom att jag har resonerat som så att jag inte behöver det, och att tid inte har funnits då det tar effektiv tid att stå och laga mat.
    Nu lagar jag t.ex brunch och jag hör hur det fräser i stekpannan ute i köket och borde springa ut och plocka av den…

 Men min lilla pojke tycker att det e viktigt att äta middag och han vill göra det varje dag. Han e ju duktig på att laga den också så det e klart att man äter när han har lagat mat.
Så jag får väl istället börja att laga middag till oss.
    Jag brukar lägga upp bilder på Facebook på det jag har lagat och jag brukar få reaktioner som; ”Men vad e det där?” och ”Vilken blandning! Är det där verkligen gott?!”, eller ”Fan vad konstigt, men det ser jävligt gott ut”.
    Men tiden till att laga middag finns ju inte, så jag får väl se till att göra klart min kokbok som jag har tänkt att göra. Fast jag hade tänkt att vänta med den lite till, då jag först vill få full fart på min självbiografi ”Innanför mina rosa små väggar”. Ju fler som läser den och ju oftare man läser den desto fler ”småfel” hittar man.
    Dem e nu ytterst små och inte så många, men jag måste ju fixa till dem så att jag kan få iväg den och påbörja processen snart!
Men just nu så lägger jag hela min ”fritid” på fackligt arbete. Det tar enormt mkt tid av mitt liv, men jag älskar det! Det e verkligen något jag vill hålla på med, förutom att bli känd rockstjärna, författare och krogägare;). 
    Jag vill verkligen bli ombudsman och jag märker att mina förutsättningar ökar för det då jag har upptäckt att jag har blivit mkt bättre på det skriftliga arbetet, paragrafer och lagar, att förhandla etc.
Jag har fått en hel del beröm ifrån medlemmar och ombudsmän och har nu tagit ett eget initiativ till att bli coach för nya ombud, som antingen redan varit ombud eller som jag har värvat till ombud.
    Jag har kontaktat medlemmar i närområdet som jobbar inom samma kedja som jag, och sagt att jag gärna coachar dem, hjälper dem med att komma igång med det fackliga arbetet, hjälper dem att värva medlemmar, samt är en stödperson som de kan kontakta om de behöver hjälp, råd eller feedback. Min ombudsman e helt inne på det spåret och tycker att det e ett bra initiativ, och de personer som jag har kontaktat har blivit glada, känt sig mer motiverade och tycker att det skall bli roligt och tryggt att genomföra detta=).
    Jag skall ut till en butik i nästa vecka och påbörja introduktionen där.
Just nu så håller jag på med en jättestor förhandling och flera små, men när det har lugnat ner sig så skall jag ta itu med det här projektet ännu mer.
Och när våren har tittat fram och våren kommit så ska jag ha en grillfest för medlemmarna. 

 

Filmtabbar!

Film är för mig ett riktigt stort intresse då jag är en drömmare!;)
    Jag ser på sjukt mkt film och har därför upptäckt en hel del tabbar och andra småfel.  Kanske är denna synlighet, för mig, precis sådan som den är då det gäller musik.
    Jag har pluggat musik i hela mitt liv och kan därför direkt höra vilka låtar man har inspirerats av, då man hör en ny låt, minsta lilla falska ton etc. och man nästan letar efter fel, man blir skadad helt enkelt!
Kanske är det även så med film, jag vet inte. Men det är riktigt frustrerande då man hittar fel i filmer som gör det hela så tydligt att det just är på film, inte på riktigt, påhittat! 
När jag kollar på film så vill jag leva mig in i filmen så att den blir verklig. Karaktärerna och handlingen existerar på riktigt för mig, men blir helt förstörd då man stöter på en tabbe och får det solklart för sig att det är på film.
    Många gånger så ser man vart de har klippt, iom att någons hår helt plötsligt är helt perfekt kammat från ena sekunden till den andra, eller att karaktärens armband bytte arm från ena sekunden till den andra, utan att man har fått se han/hon göra det. Men det värsta och mest förnedrande för tittaren är då det handlar om större saker, saker som t.ex har bytts ut mitt i en scen, utan att regissören brytt sig om att ta om scenen! Då fokuserar man bara på att fundera kring vad som hände med saken som byttes ut, gick den sönder? eller kändes den fel? Och betyder inte jag som tittare mer än så?
    Är jag inte värd att ägna en extra tagning åt, så att scenen blir fullständig och håller? Är inte jag som tittare ganska så värdefull? Vad vore du utan mig? Och mick i bild, vad fan e det? Sover kameramannen eller?! Jag stör mig som fan på filmtabbar! Här är några exempel på de tabbar jag har stött på:
”Vingar av glas” – I slutet av filmen så får vi se Nazli ha uppkörning på motorcykel.
    Man filmar Nazli på motorcykeln iklädd gul väst över sitt skinnställ. Sedan filmar man hennes pappa som står framför sin bil på parkeringen och tar emot henne. Sedan vinklar man kameran igen och vi får se Nazli köra in på parkeringen, men då SAKNAR hon väst!
    Vart fan tog den vägen?! Flög den av?!

”Familjehemligheter” – Mamman i familjen kryper ned i sängen med en frukostbricka medan pappan i familjen är i badrummet. Han kommer ut i sovrummet, tar en macka ifrån brickan och de börjar att bråka. Mamman reser sig då upp ifrån sängen, tar brickan och går ut ur rummet. Sedan får man se henne anlända i köket med brickan i famnen, fast det är INTE SAMMA BRICKA!
    Gick de ihopfällbara benen på den första brickan sönder och de var tvungna att byta bricka mitt i scenen, eller vad fan hände? Skitstörande och man borde klart ha tagit om hela scenen!

”Före detta fruars klubb” -I slutet av filmen så segerdansar Goldie Hawn, Bette Middler och Diane Keaton.  Dansnumret håller på i några minuter och börjar med en helkroppsfilmning så att man ser de tre karaktärernas hela outfit.
    När man lite senare i dansnumret får en till helkroppsbild så har Goldie ett par andra vita skor på sig, med helt andra klackar. Que?! Var det svårt eller jobbigt att dansa eller varför tog man det inte ifrån början?

”Sex and the city” – Mick i bild ett flertal gånger under hela säsong 3.

”Hursomhelst så är han jävligt död” – Mick i bild 3-4 gånger under filmen.
    Två gånger är det riktigt tydligt!

”Ogifta par” och ”Jönssonligan – spelar högt” – I ogifta par från 1997, som är en alldeles underbar film, så säger en desperat Samuel(Johan Ulveson)i scenen med Gösta Ekman på Gondolen att han skulle kunna spela Sickans lillebror ifall de skulle göra en till Jönssonligan-film.
    Tre år senare så kommer den senaste Jönssonligan-filmen och Sickan har helt plötsligt fått en brorsa som heter Sven-Ingvar, kallas för Sivan och spelas av Johan Ulveson. Det där med att Sickan skulle ha en bror som heter Sven-Ingvar kommer ju ifrån Lilla Jönssonligan, så det är väl nästan helt godkänt. Men att han helt plötsligt skulle dyka upp, 19 år efter den första filmen och dessutom spelas av Johan Ulveson får en att tänka ”Skulle det där vara roligt?
Att Samuel sitter i ”Ogifta par” och pratar med Gösta Ekman(som spelar sig själv) och ber om att få en roll om de gör en till Jönssonligan-film, och att det sedan blir så, trots att Gösta sedan 89 inte längre är med OCH att det sades i en film!”.
    Jag tycker att det är sjukt långsökt, patetiskt och förstår inte syftet. För att förstå att detta har ett sammanhang så måste man ha sett bägge filmerna, och om man har gjort det, ska man skratta då och tänka ”Näe vad roligt!”? Eller försöker dem, så som jag vill, att få film att kännas verklig och levande, genom att just göra så som dem gör?
Fast i sådana fall så bevisar de ju bara att ”Ogifta par” är på riktigt medans ”Jönssonligan – spelar högt” är en film.

”Äppelkriget” – Då Gösta Ekman åker runt för att få invånarna i Änglamark att sälja sina tomter och kommer fram till ”Jätteschysst-snubben” som i ”eftertexterna” kallas för ”Mannen i äppelträdet”, så ser man micken speglas i förarrutan på bilen ofantligt många gånger.
    Många reflekterar säkert inte så mkt över de två första gångerna men sedan så blir det sjukt tydligt och det e rent ut sagt obegripligt hur man kan ha missat det under inspelningen! Det e, enligt min mening, riktigt ovanligt att man gjorde sådana här typer av tabbar på film under 60-80-talet så jag e faktiskt riktigt besviken över detta!

”Miffo” – Carola har följt med Tobias hem till hans föräldrar för att vattna deras blommor då de e bortresta, yeah right!
Inne i hans barndomsrum så börjar de att kyssa varandra, han lyfter henne ur rullstolen och bär henne igenom lägenheten.
    Hennes ben är till en början ej fastspända i varandra, men då de kommer in i Tobias föräldrars sovrum så är de fastspända med ett svart kardborrband.
    Satte han det kring hennes fötter medan han bar henne genom lägenheten, för att sedan ta av det några sekunder senare, eller var det så att det var en omtagning där och de glömde bort att hon inte hade något kardborrband kring sina fötter i början av scenen?

Dessa är de jag kommer på i nuläget, men det finns MÅNGA, MÅNGA fler!

Jag har ADHD

 

Jag har alltid mkt att göra och mkt av det beror nog på att jag har ADHD…
Har man ADHD så har man enormt mkt energi – överskottsenergi.
    Detta innebär att jag har väldigt svårt att sitta still, ibland är det SJUKT svårt, ibland räcker det bara om jag sitter och bankar lite i bordet.
Det e som om det bor en kraft inom mig som har ett stort behov av att vara kreativ hela tiden.
    E jag inte kreativ så för jag panik, känner mig instängd och det känns som om jag skall explodera av all energi. Därför så har jag alltid sjukt mkt saker att göra och planera för minst två grejor till innan jag e klar med dem jag redan håller på med.
Gör jag inte så här så mår jag inte bra!
Detta är några exempel på saker jag brukar göra för att stilla mitt behov;

Jag hade lite tid över i förrgår, trots mitt intensiva fackarbete, och visste inte vad jag skulle göra, så jag gjorde en kalender med bilder på mig och mina vänner=)

Har ett fullproppat hem, både då det gäller möbler och väggar. Har länge funderat på hur jag skall få plats med bilder på mig och mina vänner som jag vill ha uppe. E ju bra att ha en kalender också;)

Den här SF-loggan gjorde jag en ledig dag ifrån jobbet, då jag hade sjukt mkt överskottsenergi. Det tog nästan en hel arbetsdag då jag målade hela på frihand, men det var nog bra för efteråt så var jag ganska så lugn. MYS-bokstäverna e även något jag har målat och satt upp, då en kompis var på besök, kan va jobbigt att sitta still även med sällskap..

The Simpsons e kul, så även det målade jag på väggen, medans jag pratade i telefon

En kväll i soffan med min pojkvän så fick jag spasmer och fyllde i över Coca Cola-fläckarna på väggen med lila färg. De hamnade där ifrån början då jag blev arg på min dåvarande pojkvän och sulade ett Cola-glas i väggen

Att klä om saker och ting med plasttapet e även något jag brukar stilla mitt behov med…Här e en hylla jag har klätt om

En till hylla

En hel möbel

En kväll så satte jag på ”Hem till byn” men fick panik av att sitta still så jag höjde volymen, gick ut i köket och satte mig och klippte ut alla dessa små rektanglar i plasttapet och klädde mina små kakelplattor i köket längs spisen och hela diskbänken med dem

Utöver det så sitter jag minst fyra timmar per dag och jobbar fackligt. Det kan va att jag planerar saker, lär mig saker, hjälper medlemmar eller hjälper andra butiker som jag nyligen har börjat med då jag känner att jag har mer energi att göra av med. Då det gäller det fackliga så finns det alltid enormt mkt arbete, vilket jag älskar och behöver och det tillfredsställer mig något enormt.
Annars så fysiska och mentala projekt. Jag försöker att umgås med en vän minst en vardag i veckan, trots tidsbrist iom alla mina projekt, små som stora. Jag skall nu i veckan börja att plugga norska, fast då via hörlurar så att jag kan göra annat samtidigt.

JAG ÄLSKAR SÖDER!!!

 
Det bor ett estetiskt moln här över söder.
    Folk går omkring och gör en massa estetiska saker i smyg, såsom att virka kläder till statyerna i parkerna, måla papperskorgar och parkbänkar i rosa, klä om och utsmycka papperskorgar med hårigt tyg eller spegelmosaik, rita små gulliga skyltar med blommor på som de sedan sätter i hundbajshögarna på gatan – med ett budskap till ägaren på. Sådana här saker e en av anledningarna till att jag trivs så bra som jag gör här på söder.
Inget är konstigt här, och man får vara sig själv.
    Jag går ofta och sjunger opera på gatan då jag går ifrån t-banan och e påväg hemåt. Thobbe tycker att det e jättekonstigt att folk inte säger något, eller kollar snett, så som folk annars ofta gör… 
    Så när jag tröttnade på att ha alla ballonger här i lägenheten, efter barnkalaset, så bestämde även jag mig för att göra något ”söderaktigt”…

Jag och Thobbe knöt fast ballongerna på stängslet till dagiset, bakom grillen, här bredvid. Och så satte jag upp en lapp i mitten med texten;”Ge ditt barn en ballong! Trevlig helg!;)”

Barnkalas för vuxna

Det var 31st vuxna barn som kom hit för att fira och leka med mig på mina 36 kvadratmeter!=D
    Det var trångt, men riktigt roligt!
När alla kom så fick dem en varsin lapp där det stod att man tillhörde en grupp t.ex Turtles, och att man, utan att tala om sin grupps namn, skulle leta upp sina kamrater.
Allt gick till en början lite segt då inte alla kom i tid så folk fick mingla och lyssna på barnmusik ett tag.

När alla hade kommit så skulle vi sjunga namnvisan, men det slutade med att jag ensam stod i mitten av alla de 31 barnen och sjöng deras namn=P Det tog ett tag innan jag upptäckte det och blev nervös, men jag kunde ju inte lägga av då så det var bara att fortsätta.
Sedan så åt vi alla korv och man fortsatte att leta rätt på sina kamrater. Efter det så var det dags för tårta, alla hade hittat sina kamrater och fick gå på tipspromenad inne i lägenheten.
    Det var frågor gällande barnprogram ifrån 70- och 80-talet. Sedan så var det dags för fiskdamm i duschen;) Alla fick en varsin påse innehållande godis, leksaker/klistermärken och en shot/en öl.

Resten av kvällen följdes av en rad lekar. Vi lekte dansstop då barnen fick dansa och göra rörelser till barnvisor som t.ex Huvud, axlar knä och tår och Imse vimse spindel. Jag var domherre och det var sjukt kul att se dem stå där och leka som småbarn, och vad trötta det blev!=P
När folk hade druckit lite spetsad saft så lekte vi Sätta knorr på grisen. Barnen fick blunda och blev sedan snurrade av mig för att sedan få gå ner på knä på golvet och sätta fast knorren på grisen som var fastklistrad där.

Vi lekte charader och man skulle då härma barnkaraktärer. Alla de vuxna barnen tog lekarna på ett riktigt barna-blodigt-allvarssätt och protesterade då de inte vann!=P
Det var priser till varje tävling och barnen vann ballonger, såpbubblor och Happymeal-leksaker.
    De sjöng för mig hela två gånger och Maria höll ett enormt rörande tal då hon beskrev mig som människa och vän. Jag blev riktigt rörd och började nästan att gråta.

Och så fick alla barn rita teckningar till födelsedagsbarnet, göra pärlhalsband och armband till sig själva, hoppa hage i köket, röka chokladcigaretter i lekparken(innergården), äta godis och dricka spetsad saft, kolla på Dunderklumpen som rullade på TV, och leka med de andra barnen.
Det var riktigt roligt och jag fick riktigt fina presenter!=D

Intensiv vecka

Barnkalas för vuxna:
På lördag skall jag ha födelsedagsfest. Årets tema är barnkalas för vuxna. Jag håller på och pular och donar så mkt som möjligt innan lördag då det är mkt som skall göras och jag dessutom jobbar först på morgonen. I söndags så gjorde jag en hopphage på golvet i köket av maskeringstejp som jag sedan färglade i olika färger. Jag har köpt hem alkohol, en massa godis, barnmuggar och tallrikar, ballonger och annat dylikt, gjort en massa lekar, gjort schema för kvällen, ritat en barnslig kalasskylt till ytterdörren etc etc.

Utöver det så har jag möblerat klart här hemma så att det är bättre med plats och det börjar att se riktigt snyggt ut! Jag bor på 36kvadrat och vi blir 28pers på kalaset.
Jag passade även på att måla de fula Coca Cola-fläkarna på väggen lila, så att det blev lite snyggare. Det ser ju bättre ut, nästan lite som ett konstverk men även lite som villavillekulla=P
De hamnade där från första början då jag blev arg på mitt ex då vi var tillsammans, och slängde ett glas med Coca Cola i väggen.
Jag har även påbörjat att bygga en till kökssoffa så att det blir mer sittplatser även i köket.
Mkt e kvar att göra innan lördag och innan dess så fyller jag först år på fredag och skall fira det på restaurang med Thobbe, och idag är jag nyopererad och ganska så slut och känslig.

Familjemiddag – såkallad söndagsmiddag och positivt graviditetstest!

Familjemiddag:
Thobbe har fått träffa min mormor, farmor och farfar, moster, kusin, mamma, pappa och lillebror.
Jag hade fått träffat hans pappa och hans särbo samt hans storebror på en teaterföreställning då vi inte var tillsammans och då man inte kan prata med varandra eftersom att man ser på teater. Dessutom så var hans pappas särbo en av skådespelarna.
Varje söndag så har hans familj söndagsmiddag, varannan gång hemma hos hans mamma och varannan gång hemma hos hans pappa. De senaste månaderna så har den typen av middagar dykt upp i mitt liv fast jag har aldrig medverkat. Det har varit vänner som haft sådant med sin familj, och killar jag dejtat. För mig har det där med söndagsmiddag alltid verkat lite snobbigt! Och det verkar bli ett jävla liv om man inte har tid att gå på en sådan! Men jag måste ändå medge att det är lite smått frustrerande och småsorgligt att inte bli medbjuden på en sådan. Dessutom så är en av mina värsta svagheter att jag har oerhört svårt med att hantera att inte vara accepterad, medräknad, eller att man inte vill lära känna mig. Jag hade nu en tid undrat varför jag inte hade blivit medbjuden på en söndagsmiddag till Thobbes familj. Varför ville de inte veta vem jag är och lära känna mig? Och varför ville inte Thobbes mamma och lillasyster träffa mig? Men så i lördags så ringde hans pappa och frågade om jag ville följa med på familjemiddagen på söndagen. Jag blev jätteglad över inbjudan och tänkte ”har de nu äntligen förstått att jag är hans flickvän?”. För av någon anledning så har inte Thobbe berättat det för dem, vilket är oerhört sårande! Vi har bråkat om det några gånger men aldrig riktigt kommit någonvart i frågan. Däremot så har han berättat för sin mamma men hon har lite svårt för mig, trots att vi aldrig har träffats. Thobbes mamma är oerhört mammig och väldigt gammalmodig. Hon är extremt rädd om sin lilla son och skyddar honom till tusen! Och så träffade han mig som är rak, framåt och går emot normen. Stackars hans mamma, det kan inte vara lätt!=P
Middagen hos hans pappa var iaf väldigt trevlig! Han hade gjort jättegod vegetarisk mat till mig och vi drack rött vin. De som medverkade var jag, Thobbe, hans pappa och särbo, hans storebror och hans lillasyster. Det var jättekul att få träffa dem igen och väldigt kul att få träffa en till familjemedlem, nämligen hans syster.
Under middagen så pratade vi om Handels, SL`s planerade utveckling för SL-korten (Thobbes pappa jobbar på SL), om Twilight och andra vampyrfilmer, om att skriva och läsa böcker. Efter middagen så drack vi kaffe och vin i vardagsrummet och tittade på ”Så ska det låta” och ”Äkta människor”. Det kändes oerhört Svensson men väldigt mysigt! Jag hade inte sett på ”Så ska det låta” sedan Harryson var programledare, sedan Whels spelade piano och poängtavlan var blädderblock. Och jag måste ju säga att ”Äkta människor” är sjukt larvigt och saknar helt och hållet egen fantasi från den som har skrivit den! Men man fick sig iaf ett gott skratt då och då;) Kanske blir jag så småningom medbjuden på söndagsmiddag hemma hos Thobbes mamma också, det återstår att se.
Återbesök på gyn:
Igår var det dags för återbesök efter min medicinska abort. I måndags så sa jag till en kollega att det inte skulle förvåna mig om det fanns något kvar i min mage, det är liksom lite min vanliga tur att det skulle vara så. Dessutom så har jag fortfarande ganska så ont i brösten, mår illa då och då om morgnarna, har halsbränna och sötsug emellanåt, vilket jag aldrig annars har. Och mkt riktigt, jag kom dit och gjorde ett positivt graviditetstest! Barnmorskan kom fram till mig med testet och sa ”Ser jag fel eller är det två streck i rutan?” varpå jag svarade”näe, det är två streck. Ett starkt och ett lite svagare..”. Sedan lämnade hon rummet för att prata med en kollega. Innan dörren stängdes igen så såg jag för ett ögonblick in i Thobbes ögon som satt i väntrummet och väntade på mig. Jag blev lite orolig för hur han skulle reagera om jag fortfarande var gravid, och hur fan skulle jag själv reagera egentligen?!
Barnmorskan kom tillbaka in i rummet och bad mig att följa med henne till ett annat rum för att göra ultraljud. Datorn var sjukt seg så det tog en bra stund innan skärmen kom igång så jag satt där med naken nederdel på gynstolen och väntade med en rörig hjärna. När skärmen sedan äntligen kom igång och vi kunde påbörja ultraljudet så konstaterades det att delar av fostret fanns kvar. De sa att det förmodligen var därför jag blödde så mkt och fortfarande hade sammandragningar och sa att det i vissa fall kunde bli så här men att det inte var så vanligt. I mitt liv hör ovanligheten och det sjukaste sjuka till vanligheten så jag blev inte förvånad, bara trött. Så nu måste jag genomgå en kirurgisk abort iaf och det blir då femte gången jag opereras där nere! Jag ser verkligen inte fram emot det utan mår faktiskt riktigt dåligt av det. Jag vill ju så gärna ha barn men det var fel på det här barnet och Thobbe är långt ifrån redo att bli pappa. Men ändå så verkar det oerhört svårt att få igenom den här aborten, varför om det inte ens var meningen att jag skulle ha det här barnet? Tankarna far omkring i mitt huvud, jag har ångest och känner oro inför kommande graviditeter, och så känner jag mig väldigt ensam. Thobbe pratar knappt alls om det här. Han pratade mer om barn innan jag blev med barn och har nog inte nämnt aborten en enda gång efter att den gjordes, och nu skall den göras igen. Det hela börjar att göra mig lite deppig och jag skulle verkligen behöva min psykolog nu. Vi lyckas alltid glida ifrån varandra när jag behöver henne som mest! Jag hade en tid första veckan i januari men fick förhinder, sedan har vi inte lyckats boka en ny tid. Jag träffade senast henne innan jul och när jag nu (när det än blir) kommer att träffa henne så kommer jag hittills på hennes fråga ”vad här hänt på sistone?” att svara ”Jo jag har träffat Thobbe mer intensivt, blivit med barn, blivit dumpad, gjort medicinsk abort, blivit tillsammans med Thobbe, råkade fortfarande vara med barn och fick göra en kirurgisk abort”. Jag hoppas verkligen att vi får till en tid snart och under tiden så skall jag försöka att inte tänka så mkt. Igår så fortsatte jag att fixa i lägenheten och borrade upp en jävla massa hyllor med pappas hjälp, ikväll jobbar jag en massa fackligt inför mormondagens möte med ombudsmannen på jobbet. På fredag skall jag och Thobbe på middag hemma hos min kompis Kicki och i helgen måste jag ta tag i min bok så att den blir klar till nästa vecka. Jag har satt sista deadlinen innan min födelsedag som är den 10/2. Boken är klar men jag kommer hela tiden på smågrejor som jag vill lägga till eller justera. Jag tror inte att man någonsin kommer att bli helt klar då det är ens lilla bebis, men jag måste verkligen släppa iväg den nu!
Vi får se vad mer för spännande saker som hinner hända innan dess!