På väg till filminspelning!;) Jag tog med min svägerska på filminspelning på fotografiska museet en kväll intill natten. Vi skulle vara uppklädda med mkt smink och rött läppstift. När vi kom dit fick vi även en massa fjädrar att sätta på oss.
Filmen är en djup, estetisk kortfilm som kommer att visas på SVT i höst. Den skall skildra olika delar i Sverige, och vi var då med och representerade sthlm. Fotografiska var omgjord till en krog med folk i svart,vitt, grått, mkt silver och väldigt mkt fjädrar och smycken, som längtar efter en lång och rolig utekväll. Större delen av sthlms-delen utspelar sig i en krogkö där vi står och dansar och snackar skit, samt får uppleva slagsmål. Och mitt i allt så börjar en tjej att sväva!;) Jag tror att denna film kommer att bli mkt vacker och det skall bli spännande att få se helheten när den är färdig!;)
Konstutställning!
Testuppställning i vardagsrummet inför Runös röda kulturfestival!;)
I ordning gjord inför Runös röda kulturfestival där jag skulle vara och representera LUKEN´s konstutställning. Jag har väldigt länge sett fram emot denna festival, men det var riktigt stressigt och krångligt dagarna innan, och på själva dagen jag skulle dit. Det var bara jag ur LUKEN som hade möjlighet att åka dit, vilket gjorde det hela svårt då jag inte hade någon möjlighet att kunna köra dit grejorna dagen innan (det löste sig i sista stund). Jag hade bara möjlighet att vara med några timmar på fredagen, utav hela helgen, då jag senare på fredagen skulle på Handels-sosse-möte och kräftskiva, och på lördagen och söndagen skulle jag vara i riksdagen. Men det var trevligt de få timmarna jag var där, och jag fick växla några ord med Kålle, vilket var ett tag sedan sist.
Här är våra konstverk!;)
Vårt tema för vår utställning var ”Otrygga anställningar”. Jag hade gjort en tavla föreställande ”Handels ark” som samlat upp människor med alla olika typer av anställningar och seglat iväg i ovädret, mot en bättre framtid.
Ur fönsterna håller folk ut anställningsbevis, semesterersättning etc etc
Sedan gjorde jag ett konstverk utav mina gamla skyddsskor!=P Under skorna är det blodiga fotavtryck, och ur skornas luftintag rinner det ut blod.
Jag byggde upp en sophög med hjälp utav tapetklister, och högst upp i högen ligger ett riktigt otryggt anställningsbevis med så lång visstidsanställning man kan ha enligt lag. Med tio timmar i veckan, för låg minimilön, frukostavdrag på lönen, och så döpte jag den anställde till Utbyt Bar med bostadsadressen ”bostadssökande”!
Och så gjorde jag en tavla med en QR-kod på. Kolla vart den går?;)
Riksdagen!
Sedan så var det dags att jobba lite för S-kvinnorna i Riksdagen!;) Det var riktigt kul och spännande!;) Och shit vad stort det är där! Där måste det spöka, var min första tanke, vilket sedan väktarna bekräftade, och jag själv fick uppleva!=O
Väktarna var riktigt trevliga och några av dem hade jobbat där sedan Palmes tid och berättade att han ofta sprang till höger och vänster och ofta hade fullt upp!;) Jag trivdes verkligen där, och jag riktigt kände i hela kroppen hur gärna jag vill jobba där!!! Detta trots spökena som jag fick uppleva då jag gick på toa i det största huset!=P Jag har nog aldrig någonsin gått så snabbt på toa! Och då brukar jag annars alltid vara väldigt snabb, men detta måste varit nästintill världsrekord!=P Jag gick över det stora torget, där posten och resebyrån är, och gick in på toa. Toaletten var väldigt stor, så jag började med att stå några sekunder och titta på själva rummet. Sedan vände jag mig om och låste dörren, och när jag sedan vände mig mot rummet igen så började toaletten att spola, precis som om någon just rest sig upp och tryckt på spolknappen. Min första tanke var att det var något fel på den, så jag brydde mig inte utan gick fram till toastolen. Men då började vattenkranen till handfatet att rinna på full styrka! Då rös jag till och blev rädd! Men jag var så sjukt kissnödig, så jag bestämde mig för att gå på toa ändå, så jag drog ned byxorna, men så spolade toaletten igen! Jag satte mig ned, beredd på att den skulle börja spola igen, men det gjorde den inte. Istället började vattenkranen till handfatet att rinna på full styrka igen! Precis som om två personer gått på toa efter varandra. Jag slet ut toapappret så det flög papper till höger och vänster, innan jag fick grepp om en bit och kunde torka mig!=P Så fort jag ställt mig upp och slitit upp byxorna så spolade toaletten igen! Jag sprang fram till handfatet, som jag inte tidigare varit i närheten av, och just då jag kom fram till det så började kranen att rinna på fullt ös igen! Jag tvättade händerna och kutade ut därifrån, över torget och in i matsalen för att äta lunch. Då jag skulle fylla mitt glas med dryck såg jag hur mkt jag skakade! Mina kollegor hade redan hämtat mat och satt sig vid bordet. Då jag kom fram till matdisken, var ingen personal där, men radion sattes på och en anställd kom ut ur köket och mumlade för sig själv; ”suck, inte nu igen..” och stängde sedan av radion och serverade mig mat! Jag berättade sedan detta för mina kollegor, men det var inte många av dem som trodde på mig, så jag spanade ett tag efter en väktare jag kunde berätta detta för!=P När jag hittat en berättade jag hela storyn, och han trodde på mig och berättade om egna upplevelser, samt sa att dem var snälla!;)
Vår käre partiledare Stefan Löfven kom förbi och fikade med oss och höll sedan ett tal. Så nu har man träffat honom också, fast jag vågade inte gå fram och prata med honom, tyvärr!=P
Min allra största dröm är att bli Sveriges första kvinnliga statsminister!;) Här står jag i ett litet rum med porträtt på Sveriges första kvinnliga talesman, minister etc etc och här är en spegel, och under spegeln står det ”Sveriges första kvinnliga statsminister”!;) Tänk om det kunde bli jag!!!
Middag på Norra latin
Sveriges roligaste, kvinnliga komiker 2012 – Marika Carlsson stod för en del av underhållningen
Jag fick några nya vänner!;) På lördagskvällen var det middag med underhållning på Norra latin. Marika Carlsson stod för en del av underhållningen med skämt om svenskars rädsla för mörkhyade på t.ex flygplan=P, män och kvinnor, fylla i dåtid och nutid med och utan risk för fyllesms/mail, och sthlmare, skåningar och göteborgare!;) Jag träffade många intressanta mskor, lärde känna en hel del trevligt folk, och hade riktigt spännande och intressanta diskussioner om framtiden!;) Under denna helg så hittade jag även min politiska nisch!;) Förutom den fackpolitiska delen så skall jag även fokusera en hel del på kvinnofrågor, såsom misshandel och sexuella övergrepp, och i höst skall jag hålla ett föredrag på ett S-kvinnomöte om detta!;)
I juli åkte jag och min pojke till Paris i ca. 2,5 dagar!;) Vi åkte inte iväg utomlands någonstans förra sommaren, då vi redan då bestämde oss för att gifta oss år 2014 och skulle börja spara. Nu har inte sparandet gått allt för bra och vi kände att vi verkligen behövde få ett miljöombyte denna sommar efter allt som hänt, så vi bestämde oss för att ta en liten tripp till Paris!;) Ingen av oss hade tidigare varit i Frankrike och för mig är det ganska viktigt att resa till olika länder då man reser, eftersom det finns så otroligt många platser i världen. Och i Paris finns både:
Eiffeltornet
Triumfbågen
Notre dame
och Euro Disneyland!=)
Eiffeltornet har jag velat se väldigt länge, och Disneyland har jag alltid velat åka till! Och förutom detta så finns ju även:
Amelie from Montmartre!=)
På den korta tiden i Paris hann vi besöka och se oerhört mkt! Det första vi gjorde var att bekanta oss med Frankrikes tunnelbanor! De ligger decennier före Sverige på detta område! Allt var så oerhört logiskt, och det gick att ta sig precis överallt!
Den här praktiska lilla fick-kartan fick vi på flygplatsen och den hade vi med oss överallt! Istället för, som i sthlm, att alla linjer heter som slutstationen, som t.ex Åkeshov eller Hagsätra, så är alla linjer siffror och färger. Visst vi har också siffror och färger – Hässelby strand är ju t.ex grön linje 19, men vi använder oss aldrig utav siffrorna, och definitivt inte på t-banekartorna.
Jag kan förstå att många turister, eller de som inte kan svenska språket så bra, har svårt att hitta här i sthlm, då det enda de kan göra är att försöka memorera de konstiga namnen (som det blir för dem) på slutstationen och sedan utöver det försöka komma ihåg det konstiga namnet på den station de skall av på! Och så får vi ju heller inte glömma att vi är en av de få länder som har Å, Ä, Ö i alfabetet! Utöver det skall de även lyckas förstå att många linjer går på samma linje, fast inte till samma stationer. Som t.ex den gröna linjen mot västerort. Tågen ifrån Hagsätra, Skarpnäck, och Farsta strand är olika linjer fram till Gullmarsplan, sedan blir det helt plötsligt samma linje enda fram till Alvik, där de helt plötsligt blir tre linjer igen! Åker du då ifrån Farsta strand och skall till t.ex Ängbyplan så sitter du helt plötsligt på fel linje och är vid slutstationen. Det här är inte så jävla lätt att lyckas lista ut om du inte är här ifrån! Och utöver detta så skall du till råga på allt hålla reda på hur jävla mkt du skall betala och lyckas ha koll på de olika zonerna i t-banan, samt lyckas hänga med på vad för konstigt namn som står på displayen i vagnen, hitta det namnet på din värdelösa t-banekarta och sedan leta reda på det konstiga namnet på stationen du skall av på! Och om du sedan skall åka med röda linjen så kan du ha riktigt otur att hamna på ett gammalt tåg utan display!
Lyckas du ta dig fram problemfritt, i Sthlm, trots allt detta och är turist eller nyinvandrad så borde du fan få medalj!!! I Paris hade vi jättesvårt att komma ihåg vilka stationer vi skulle av på, och det blev inte lättare av att alla stationer uttalades på ett helt annat sätt än vad vi tyckte att de borde göra, och lät mkt, mkt kortare! Men självklart hade Paris även en lösning på detta!;):
Precis som i sthlms t-banevagnar, om ingen rivit bort klisterlappen, så sitter det kartor på linjen. Men istället för att ha en karta på alla linjer så är det endast en karta på den linjen man är på, och när man närmar sig nästa station så börjar stationens lampa att blinka på kartan. När man sedan lämnar den stationen så släcks lampan, smart va?!;)
Utöver att man med, utan krav på hög IQ, kan åka runt hur enkelt som helst i denna stad, och enkelt kan se att om jag är i Jussieu och skall till Bonne Nouvelle så skall jag fortsätta på rosa linje 7, kliva av i Chatelet och byta till mörkrosa linje 4 och åka till Strasbourg Saint-Denis och byta lila linje 8 och åka en station så är jag sedan framme! Detta skulle vara den absolut snabbaste vägen att ta sig dit, men långt ifrån den enda, vilket gör att alla väljer olika beroende på vart någonstans de åker ifrån, vilket på så vis minskar överfulla tåg! Även fast denna resa kan låta krånglig så är den riktigt jävla busenkel, och risken för att åka fel är minimal! Och för att göra det ännu lättare än lättast, så står det jättetydligt och enkelt skyltat hur man skall gå, då man klivit av plattformen och skall byta linje, det står precis överallt, så det kan inte heller bli fel!
Paris t-banesystem fascinerar verkligen mig och både jag och min pojke var helt tagna av den! Och eftersom den är så sjukt välutbyggt och sträcker sig överallt över hela staden så väljer väldigt många mskor att använda kollektivtrafiken, vilket i sin tur gör att väldigt många är snällare mot miljön! Och inte nog med detta så går tågen med max tre minuters mellanrum, HELA dagarna! Ja, det gör dem väl här med tänker kanske ni, men gör dem verkligen det? Det står ofta tre minuter på displayen i taket på perrongen om du e i sthlms innerstad i rusningstrafik, men glöm då inte bort att det då endast e en linje som då kommer om 3min. Om du t.ex står i Slussen, som jag oftast gör, och skall till medis så stör det dig inte så jättemkt om det står 3min på displayen för du kan ta det tåget oavsett om det är Hagsätra, Skarpnäck, eller Farsta strand som rullar in. MEN det kan inte den som bor efter Gullmarsplan göra, utan då kan den personen få vänta i 6min, trots rusningstrafik! Och hur ofta får vi inte höra av folk som bor i förorten; ”Det är så skönt att bo i slutet av linjen, på mornarna, för då får man sittplats, men det e värre när man skall hem, för då tar alla första bästa tåg och det e inte alltid man då får plats på sitt tåg utan för låta 2-3 tåg hem åka förbi!”? Detta för att våra tåg, återigen, delar på samma spår, vilket också gör att vi har så kraftiga förseningar, speciellt i rusningstrafik, tror jag. I Paris har, som sagt var, alla linjer sitt eget spår, och därför kan trafiken rulla på utan problem, och det finns ingen som helst anledning att hoppa på vilket tåg som helst hem, för då kommer du inte hem! Så sjukt jävla smart och vi borde definitivt ta lärdom utav detta, istället för att bygga nya linjer för flera miljoner/miljarder som går längst de stationer vi redan har, och inte så mkt längre än så! Vad fan är poängen? Man flyttar ju bara på problemet!
En annan bra grej är att t-banorna i Paris har helt andra hjul än vad våra t-banor har. De är mkt, mkt större, och vissa ser verkligen ut som bildäck, fast då med stort tåghjul inuti däcket. Detta gör att de kan starta mkt, mkt snabbare och stanna mkt, mkt lättare, utan tvärnit eller gnissel! Därför går det också mkt snabbare att ta sig fram i Paris t-bana än i sthlms, och det finns ju heller ingen risk för att krocka eftersom linjerna inte delas med andra linjer och stoppar upp nästkommande tåg!
Men inte nog med detta! Nu känner jag att jag börjar att låta som TV-SHOPS – ”Men vänta…”!=P Men det finns nästan hur mkt positivt som helst att säga om denna kollektivtrafik!;)
Detta ovan e en bild ifrån en av Paris t-banestationer, visst e det sjukt fint?! Sthlms t-banestationer e också väldigt fina, det e inte det jag syftar på, men vad har vi som inte Paris har (finns det något sådant?=P) ? Jo, KLOTTER! Jag och min pojke åkte sjukt mkt t-bana i Paris, vart vi än skulle, och vi såg fan inte klotter någonstans! Min teori e att det e så pass många som väljer att ta sig fram med deras t-banor, så väldigt många fler bryr sig om att det e fint därnere!;) Ah, hajar ni vad vi kan göra med sthlm?!;)
Jag skall bara nämna två sjukt bra grejor till, om Paris t-bana, innan jag går vidare!;) Och det e biljettsystemet! Köp en biljett, enkelt i någon utav automaterna nere vid spärrarna. Antingen med kort eller kontant, och välj något utav världens alla språk, så att du vet vad du gör och hur! Eller gå till informationsdisken, som finns vid varje spärr, och köp den där. Och där fick vi då även en lösning på spärrkö-problemet!;) Då du köper en biljett så får du en som fungerar liknande som våra gamla SL-kort i papp med en remsa på baksidan, fast mkt mindre. Du stoppar in den i spärren, som läser av biljetten, och så åker den ut på andra sidan. Biljetten kostar ca. 12kr, fungerar i några timmar och du kan åka hur långt som helst i t-banan!;) (Du kan givetvis köpa periodkort). Billigt och bra, och ännu ett skäl till att ta tricken istället för taxi eller bil!;) Och inget jävla straff för att du inte bor mitt i smeten, som det e här, då det e mkt dyrare att åka utanför zon A som är innerstan! Och därav får de in mkt, mkt mer pengar, eftersom det e så billigt och bra, och kan säkert då lägga ned pengar på bra fungerande tåg/reparationer, vilket vi i sthlm e helt jävla värdelösa på, och gnäller bara på befolkningen! Och den sista grejen då!;)
Detta e inget konstigt, eller problematiskt för fransmännen..glasskydd med dörrar mellan plattform och spår, vilket e en dröm man har att fixa här i sthlm! Men det e dyrt och krångligt här! Ja, här skulle man ju bli tvungen att stänga av en station efter en under en längre tid, och på så sätt sabba för flera stationer och linjer som åker förbi samma station! Och pengarna, vart skall de komma ifrån? Priserna för att åka med kollektivtrafiken i sthlm bara höjs och höjs, och färre och färre åker, eller så skippar de att gynna det hela genom att inte köpa biljett och istället planka. Och vad gör vi? Jo vi lägger ned enormt stora pengar på att forska fram och konstruera avancerade spärrar, som byts ut en efter en, medans befolkningen kommer på nya knep att planka på, som att t.ex skapa en egen fake-APP!=P
Det här är Paris pendeltåg, dubbeldeckare!;) De går inte lika ofta som t-banan, men mkt oftare än våra, och iom två våningar och längre tåg så får väldigt mkt folk plats på varje tåg, och man slipper trängas och det e inte svårt att få en sittplats!;) Om deras pendeltåg ser ut som våra modernaste X2000 så undrar jag hur deras tåg som korsar landet ser ut!;) Så! Nog om kollektivtrafiken!;)
Utöver att hänga nere i Paris t-bana, så åkte vi faktiskt med en sådan till Eiffeltornet!;) Vilken skönhet!;)
Vi tog hissen hela vägen upp i tornet!
Detta är halvvägs!;)
Detta är Eiffeltornet ifrån planet hem! Näe, det var en grym upplevelse, och det e riktigt kul att få ha sett henne på riktigt och åkt hela vägen upp till den blåsande toppen!;) Man fick tryckutjämna väldigt många ggr!=P
Sista dagen tog vi pendeltåget till Disneyland och spenderade våra fem sista timmar där, innan det var dags att ta planet hem! Det var svindyrt att gå in, och en Fish and chips kostade 130 spänn! Det var det billigaste vi hittade att äta! En 33cl´s läsk gick på 40 spänn!
Men jag var lyckligast i världen och som ett barn på julafton!;) Vi köpte bara inträde till ena parken, det finns två – nöjesparken och studioparken med mkt filmhistoria. Och tur var väl att vi gjorde så för vi hade inte en chans att ens hinna se halva parken på dessa 5 timmar! Och då gjorde vi nästan inget annat än att bara gå runt! Vi hann inte åka så mkt, för det var så mkt att se överallt, och vi åt på bara några minuter!;) Allt var så sjukt fint och genomtänkt! Det kändes verkligen som om man var i en sagovärld!=D Det var så mkt färg, detaljer, och glädje överallt, så sinnena var helt upptagna varje sekund!;) Varenda liten tegelsten var specialdesignad! Allt för att skapa rätt känsla och göra sagornas värld till verklighet!;)
Ett Alice i underlandet-café!;)
Jag skjuter min pojke med en Buzz Lightyear-pistol i en av de alla grymt fina souvenirbutikerna!;) Verkligen allt ifrån Disney fanns här! Både gammalt och nytt;)
Man fick träffa flera utav sina favoriter!;) Men alla hade skrämmande stora huvuden och leenden!=P
Och vi hade turen att vara där på 20-årsjubileumet och fick se en jättefin karneval med sprudlande glädje!=D
Jag var helt i sagornas värld och varken såg eller hörde något utanför den!;) Barnet inom en kom verkligen fram här!=D
Min nära döden-upplevelse! Mitt i glädjen så dök det även upp jobbiga känslor! Jag bestämde mig för att åka den klassiska Space Mountain. Min pojke e inte så förtjust i att åka bergochdalbanor och liknande, så jag åkte själv, och jag trodde att det var det sista jag någonsin skulle göra, och att jag aldrig mer skulle få se honom igen!!!
När man stått i kö mellan det klassiska slinger-stängslet, utanför en åkattraktion, så fortsatte kön inomhus (hela bergochdalbanan var inom hus). Där inne var det nästintill kolsvart och endast lite små dekorationer i from av planeter och dylikt som lyste. Jag ser riktigt dåligt i mörker och fick panik då kön rullade på så snabbt att folk sprang! Så jag tog tag i e liten tjej framför mig, höll i henne och sprang efter henne!=P
När det sedan var dags att sätta sig i själva tåget så satte jag mig ganska så långt fram som vanligt, då jag tycker att det e roligast. En fransktalande mamma med sina två barn satte sig i min vagn i tåget, och hon frågade, med hjälp utav tecken, om hennes yngste son på ca.8 år fick sitta bredvid mig. Franskarna e sjukt dåliga på engelska som känt är! Jag kollade att den lilla pojken spände fast sig ordentligt, innan jag själv spände fast mig. Då jag försökte med det upptäckte jag att min spärr inte kom närmre än 1dm ifrån magen. Jag tänkte att det med all säkerhet inte skulle vara så, och tittade på pojkens spärr som satt tajt mot hans mage. Jag tryckte ned den mot magen flera gånger, men den stannade inte kvar utan gled upp igen. Jag testade då att slita den högre upp och upptäckte att även detta gick! Den lille pojken förstod allvaret och såg förtvivlad och rädd ut. En anställt gick förbi och ryckte i allas spärrar och när hon ryckte i min, så väntade jag nån sekund på att hon skulle vända sig om och säga: ”Ojdå! Du måste byta plats, den här e trasig!”. Men istället för att ens reagera så gick hon bara vidare och jag började att försöka få kontakt med personalen, som totalignorerade min engelska! Jag kunde inte kliva ur då jag inte fick upp spärren över huvudet så pass högt att jag kom ur, och precis då jag ropade: ”Pardon!” så såg jag hur de tryckte på startknappen och tåget började att rulla!!! Jag insåg att det enda jag kunde göra var att hålla i mig så sjukt jävla hårt jag bara kunde! Jag höll i metallhandtagen utanpå spärren, högst upp över mitt huvud, och pressade den nedåt så hårt jag bara kunde! Ovanför benen fanns en liten kant, så jag satte fötterna under den och pressade allt vad jag hade uppåt och hoppades på det bästa! Jag tänkte ”Om den här kommer att åka uppochned så kommer jag att dö!!!”. Jag förstod att den med all säkerhet skulle göra det eftersom spärren gick över huvudet och ned mot magen. Tåget åkte i mörka tunnlar föreställande rymden, så det var svårt att veta vilka planeter som möjligtvis kunde vara en mjuk installation, och vad som var datagjort! Jag letade hela tiden efter något mjukt att landa på, men frågan e om det skulle hjälpa?
Det var två långa tåg som åkte samtidigt i tunnlarna och skulle jag flyga av så skulle jag troligtvis, antingen bli överkörd av mitt eget tåg, då jag satt långt fram, eller utav det andra tåget! Jag fick panik, hjärtont och det bara snurrade i mitt huvud! Skulle jag missa mitt eget bröllop?! Skulle jag aldrig mer få träffa Thobbe igen?! Var det här slutet, och det var mitt eget fel då jag prompt vara tvungen att åka bergochdalbana?! VARFÖR???!!! Och pang så åkte vi snabbt uppochned! Jag började att gallskrika! Inte på ett sådant sätt som folk brukar skrika då de e på tivoli, utan jag skrek som om någon försökte mörda mig, och ungen bredvid mig blev livrädd! Jag kände hur min spärr rycktes uppåt och jag pressade ned den allt jag bara kunde! Två gånger åkte den uppochned! Andra gången gallskrek jag: ”MAMMA!!!”. Hade den åkt uppochned en gång till så vet jag inte om jag hade orkat att hålla emot! Man blir verkligen sjukt stark då det står mellan liv och död!!! Jag kunde ju inte försäkra mig om att de hade kameror inne i alla tunnlar och att de skulle vara snabba nog att trycka på nödstopp om jag flög av! Och även om de skulle det, skulle jag då ha klarat smällen?!
Då jag klev av tåget så visste jag inte om jag skulle gråta, spy, kissa på mig, eller svimma! Då jag gick fram till min pojke så såg jag mer död än levande ut och skakade som ett asplöv!!! FY FAAN säger jag bara!!! Jag åkte inget liknande efter det!!! Istället så åkte vi saker som varken åkte uppochned eller i höga backar!
Detta är bilder på ”levande” robotar som underhöll gästerna medans de stod i kö till en åkattraktion! Ett mkt fiffigt sätt att få gästerna att hålla humöret uppe trots långa köer! Samtliga robotar är i mskostorlek!;) Och för att få folk att bli ännu gladare så kunde man med jämna mellanrum registrera sin inträdesbiljett i en automat och så fick man gå före hela kön, till den attraktion man valt, en specifik tid. Mkt smart!;)
Vi trivdes väldigt bra i Paris, och det var riktigt skönt att komma bort ifrån allt en stund!;) Men vi blev bestulna två gånger! En gång av en servitör som stal mitt rosa Eiffelstorn, och andra gången blåste en annan fransman oss på tågbiljetterna hem ifrån Disneyland, så hade inte jag fört över pengar till mitt kort dagen innan, så hade vi inte kunnat ta oss därifrån, då våra kontanter var slut, och missat flyget! Det där sista fick oss faktiskt att bli lite trötta på drygheten mot turister!!!
Facket på sommarjobbet är en sommarkampanj som LO-distrikten har varje sommar. Det är fackligt anslutna som får chansen att, under fyra veckor, åka runtom i hela länet och leta upp sommarjobbare som tillhör något av de 14 förbunden. Detta var mitt andra år i kampanjen, och det var lika givande, viktigt och lärorikt som vanligt! Detta år var jag med i tre veckor och precis som vanligt är det hårt arbete och mycket blåsor under fötterna!;) Jag befann mig med två kollegor i Stockholms västerort längst den blå och gröna linjen, samt i olika delar av Stockholms skärgård. Det var första gången detta år som vi tog hela skärgården, vilket var väldigt bra tycker jag då det annars lätt kan bli så att arbetsgivare långt ute på öarna känner sig ”säkra” då det e långt ut och kan tro att de kan göra/bete sig hur som helst för att de e ”bortglömda”. Jag tycker att denna kampanj e riktigt bra och sjukt viktig, och den gör att en väldigt mycket högre procent har möjlighet att träffa på facket på arbetsplatsen, och har chansen att prata med oss, och detta även om de inte är medlemmar. Detta då denna kampanj e riktad mot sommarjobbare och LO har en speciell facklig hjälptelefon för sommarjobbare under sommaren. Väldigt många ungdomar, som arbetar på sina sommarjobb, får just vid detta tillfälle sin allra första kontakt med arbetslivet, och de e väldigt sällan fackligt anslutna. Anledningen till detta tror jag är att man för ca 20 år sedan slutade att prata om fackets vikt hemma vid middagsbordet, och eftersom det på tok för sällan, om inte aldrig, pratar om detta på lektionerna i skolan så vet väldigt många ungdomar inte ens vad facket är! Detta är förjävligt, och något vi måste göra något åt, och då är denna kampanj en väg att gå till väga. Många ungdomar tror antingen att de automatiskt är med i facket, bara för att de arbetar, då de tror att detta är något deras arbetsgivare anmäler dem till. Andra tror att det är något i stil med ”livets ord” och har därför inte brytt sig om att ta reda på vad det egentligen är. Eller så vet de att det e något viktigt, men inte riktigt på vilket sätt, och vågar varken ta reda på det eller bli medlemmar, då de e rädda att förlora sina sommarjobb om de gör detta. Alla dessa teorier är riktigt hjärtskärande! Av de tusen medlemmar vi träffar under denna kampanj så är procentenheten gigantisk låg på de som känner till fackets innebörd, men något man inte får glömma e att arbetsgivarna ofta känner till detta, och det e väldigt sällan en arbetsgivare INTE är fackligt ansluten själv! Detta är något vi också berättar för ungdomarna, alla dem under 30 år som kampanjen yttrar sig till. När man berättar detta så kommer de väldigt ofta till insikt och börjar att ställa frågor som t.ex; ”Får man verkligen jobba gratis?”, ”Vad är semesterersättning?”, ”När har jag rätt till rast?” etc etc. Sedan får dem våra broschyrer som innehåller deras rättigheter, samt en checklista på saker och ting de måste ha som t.ex anställningsbevis, och så får de numret till LO´s hjälptelefon för sommarjobbare under 30 år. När man jobbar med denna kampanj så blir man ofta ledsen då man ser hur illa och utnyttjade vissa blir! Glad och överlycklig då man hittar sommarjobbare som har någorlunda koll på sina rättigheter och ibland tom e anslutna! Och så blir man arg och frustrerad över hur illa det faktiskt kan se ut i ens eget samhälle! Detta får mig att vilja kämpa ännu mer för att förändra det hela!
Det värsta jag stött på denna sommar är: Två sommarjobbare på 6 respektive 10 år! (Lagen säger 13 år som minimum ålder!). Det mest tragiska jag stött på denna sommar är: En arbetsgivare som sa till sina sommarjobbare, i vår närvaro, då sommarjobbarna blev intresserade av vad vi hade att säga, att det var urlöjligt med anställningsbevis! Det sjukaste jag stött på denna sommar: Att inte bli insläppt på ett stort etablerat företag med kollektivavtal! Det finaste jag stött denna sommar: En arbetsgivare, på en arbetsplats med kollektivavtal, som var väldigt mån om att följa avtalet och att göra så rätt som möjligt och ställde ingående frågor på det hon var osäker på!=)
Glöm inte att ha koll på dina egna rättigheter på jobbet!
Tänk på att utan kollektivavtal så är du 9 gånger av 10 inte försäkrad, har lägre lön, och ingen pensionsgrundande inkomst, och är väldigt otrygg! OCH
Glöm för all del INTE bort att berätta om detta för dina barn, och förklara vad facket är!!!
På onsdag, i nästa vecka, är det bara åtta månader kvar! Vi bestämde oss för äktenskap i juni 2012, alltså två år innan vigseln – vart har det första året tagit vägen egentligen???!!!
Men jag har längtat varje dag sedan dess, och nu närmar det hela sig med stora steg! Men oj så mkt det e kvar att planera! En massa pengar skall sparas och all detaljplanering kommer verkligen att ta tid! Det e mkt, mkt mer än man kan tro!
Hittills så e kyrkan bokad och det e min församlings kyrkoherde som viger oss, vilket jag ser som en riktig ära!:) Vi har en festkommitté som kommer att stå för mkt av det praktiska på själva dagen. Fem brudtärnor, en hederstärna och en bestman. Vi har bokat mitt stamhak för bröllopsmiddagen och bröllopsfesten. Vi har en silversmed, en florist, och en fotograf. I höst kommer vi att veta exakt hur många som kommer att medverka under vår stora dag, och då kommer vi att kunna planera maten, samt fixa alla detaljer. Så väldigt mkt jobb återstår under hösten och vintern!;) Hittills har 100 gäster tackat ja, och vi har ca.40 middagsgäster än så länge!=)
Snart utvecklas våra förlovningsringar till vigselringar!;)
För snart tre månader sedan flyttade jag. Shit vad tiden går fort! Skönt att jag hann det iaf…
Jag har velat flytta i två års tid, men har inte haft ekonomin till det förrän nu. Det blev alldeles för trångt i min 1,5. Nu har jag en tvåa på 47kvadrat, men det börjar redan att bli trångt!=P Jag älskar verkligen saker! Jag tror en femma skulle passa mig som handen i handsken!=P Men det är en riktigt fin lägenhet med högt i tak, och jag är nybliven sekreterare i styrelsen i huset!;)
Detta inlägg innehåller reklam för min självbiografi.
Innanför mina rosa små väggar”Min bok är ute i butik sedan ett tag tillbaka!Den finns att köpa på: http://www.cdon.se,www.adlibris.com, http://www.bokia.se,www.bokus.com Och går att låna på landets alla universitetsbibliotek, samt Kungliga biblioteket!Så har ni inte råd att/vill köpa den, så låna den! Finns den inte på ert bibliotek så har dessa skyldighet att ta in den!;)
Jag har fått en uppenbarelse och det känns både extremt skönt och läskigt på samma gång! Att jag aldrig någonsin har tänkt på detta tidigare! Och att aldrig någon tidigare har sagt detta till mig! Men så e det väl, att saker och ting sker när tiden e inne, och man e mogen för det, och det har jag kanske inte riktigt varit förrän nu!
Jag har en ny psykolog, sedan en tid tillbaka, och hon e riktigt grym! Förutom att hon är väldigt mkt för lagar och rättvisa och tycker att man skall stämma folk som gör fel (hon e amerikanska;)) så ser hon mig! Jag behöver inte skämmas för henne och jag känner inte att hon ser ned på mig på något sätt, som jag tyckte att min förra psykolog gjorde. Och nu, nu har hon fått mig att förstå hela mänskligheten!=P Det kan kanske låta väldigt konstigt, och det är det också, men shit vad mkt tydligare allt blev efter vårt senaste samtal! Och vad det har fått mig att tänka efter!
Min psykolog frågade mig i onsdags i förra veckan vem jag var. De svaren jag gav henne var svar på vad jag gör, hur jag e, vad jag tycker, och vad jag e. Hon fortsatte att ställa frågan Vem är du? och till slut så förstod jag! Tanken kändes igen! Sedan sa hon: ”Jag har tagit upp något med dig, ett flertal gånger, och jag tror t.om att jag gjorde det första gången vi sågs”. Hon sa att jag har en enorm inre styrka och e extremt envis, och att jag lägger denna styrka och envishet på att lösa svåra saker och att hjälpa andra. Hon berättade för mig att det jag gör är att endast jobba för andra. Jag kämpar för andra i svåra frågor och lägger all min energi på det. Därför antar jag mig alltid stora, svåra, och komplicerade fall så att jag skall ha så mkt som möjligt att göra! Hon sa att jag har en extrem motor som tuggar och tuggar hela tiden, och när den inte får tugga så får jag panik! Nu har jag förlorat allt och vet inte vart jag skall lägga min energi. Därför har jag nu svårare än någonsin att sova, det kliar konstant i hela kroppen, mina tvångstankar har blivit grövre och jag ligger i stor risk för att hamna i en riktigt djup depression!
Sedan flera år tillbaka har jag varit livrädd för spisar och hatar eluttag och jag kontrollerar dem ständigt… Kontrollerar att spisen verkligen e av och drar ur proppen/stänger av huvudgasen. Kollar så att eluttagen e rena och så att inget brännbart ligger i närheten av dem, eller kan trilla ned på dem. Släcker lampor som är i riskzon för att något skall falla på dem. Detta gör jag dagligen, och jag kontrollerar extra innan jag går hemifrån, eller efter att vi lagat mat. Men på sistone har detta blivit värre! Jag kollar flera gånger innan vi går och lägger oss, har svårt att lämna köket efter matlagning, och kan ibland avbryta en film för att gå och dubbelkolla. Min psykolog säger att detta beror på att jag inte längre e inne i ett svart moln där jag måste kämpa mig blå för att reda ut och lösa saker och ting, och att jag därför omedvetet ökat detta kontrollbehov bara för att bygga upp en falsk trygghet, och få en chans att fly ifrån mig själv. Oerhört intressant måste jag säga!;)
Hon sa att jag e så rädd för att komma i kontakt med mig själv och mitt inre och kommer att fortsätta att göra allt för att fly enda tills jag tar tag i det. Hon påminde mig om att det hela nyss fått mig att vara ett hårstrå ifrån att gå in i väggen och att hon då var riktigt orolig för min hälsa, och att denna motor nu satt mig i riskzon för att hamna i en djup depression, eftersom jag just nu inte har en massa stora saker att fixa, eller folk att hjälpa! Hon förklarade för mig att jag e tvungen att skaffa en till motor, en motor som är endast för mig. En motor som driver mig, mina drömmar, och den jag är framåt. Men först måste jag ta kontakt med mig själv, fråga mig själv Vem är jag? Hon sa att hon vet att det bor en glad och livfull tjej inom mig och frågade om hon fick komma med råd och läxor. Jag väntade med spänning på nästa mening, efter att jag sagt ja! Hon bad mig att börja göra saker som jag gjorde och tyckte om som barn – att göra sådana där konstiga saker som man tycker om, och som bara en själv oftast vet om. Att skriva och rita, samt ta papper och penna med mig till vattnet, sätta mig där, helt ensam och skriva ned vem jag är. Men inget negativt, bara positiva saker! Detta för att mskan i naturen alltid fokuserar på de negativa sakerna om sig själv!
Hon avslutade med att säga att vi alla mskor vill bli tillfredsställda på olika sätt, men att vi aldrig kommer att uppnå den tillfredsställelsen, eller riktig lycka, om vi inte vågar vara trygga i oss själva. Då kommer ångesten aldrig att försvinna! Sedan sa hon att de flesta mskor gör fel som fokuserar på sina problem i livet, eller gör allt för att undvika dem. Hon sa att självklart skall man lösa problemen och kämpa för det man tror på, och sa att jag gjorde alldeles rätt där, men man skall inte fokusera på sina egna rädslor och att man just e rädd för något, eller fokusera på att undvika/stöta bort problem bara för att det e tryggare utan.
Ett klassisk exempel där, är ju som man brukar säga ”Gör dig av med energitjuvar, du behöver inte dem!”. Men att göra så e ju knappast att lösa något! Hon förklarade att det man måste fokusera på i livet, det är att finna lycka och tillfredsställelse. De två sakerna kommer ALDRIG automatiskt, däremot gör problemen ALLTID det! Och är man lycklig, tillfredsställd och trygg så blir man ännu lyckligare och tryggare när man löser de problem som uppstår! Alltså det här är ju bara för bra för att vara sant!!!
Plötsligt så förstår jag allt! Plötsligt så ser jag sambandet!!! Hur många gånger har jag inte undrat När skall jag få ett lugnt liv?! Och hur många gånger har jag inte fått höra; ”Varför händer det alltid så mkt i ditt liv? Det låter ju som rena dockusåpan och vi tror inte på hälften! Du vill bara ha uppmärksamhet!”, av andra och sedan blivit djupt sårad?! När jag var liten så visste jag vem jag var och jag var inte rädd för att göra det jag tyckte om! Jag hade inga som helst problem med att uppträda inför publik, att dansa eller att sjunga solo, att hålla i saker inför klassen etc etc. Så var det fram till mitt allra första sommarlov, efter första klass i skolan. Eller rättare sagt, så var det fram till att jag blev riktigt kär för allra första gången! Riktigt sådär ordentligt kär, då man inte kunde tänka på något annat och varje dröm och teckning handlade om att få vara med den där personen! DÅ började jag att fundera på VEM är jag??? Är jag tillräcklig??? Och det var det, det som började att förstöra mig!
Jag såg Grease på TV och såg hur förtjusande bra det gick för Sandy att få Danny efter att hon gjort om sig själv och bytt både stil och attityd, och gjorde samma sak själv! Det misstaget får jag lida av än idag! Någonstans så har jag alltid vetat detta, och det står t.om om just detta i min självbiografi ”Innanför mina rosa små väggar”, men jag trodde att jag hade hittat tillbaka till mig själv för långe sen, men det var bara inbillning!
Då jag började andra klass så hade jag bytt ut flickkläderna mot svarta, tuffa kläder, och jag hade skaffat mig en ”cool” attityd! Jag hade övat hela sommaren på hur mitt nya JAG skulle vara, och när sedan killen jag var så förälskad i lät sin bästa vän berätta för mig att han inte längre kände igen mig, och därmed inte längre var kär i mig, så krossades inte bara mitt hjärta utan jag frågade mig själv Vem VAR jag? Jag hade glömt vem jag själv hade varit, och visste inte längre vem jag var och ägnade hela resten utav lågstadiet, samt mellanstadiet och början utav högstadiet till att hitta tillbaka till denna person! Men jag gjorde fel! Istället för att känna efter så gick jag endast på materiella ting! Såsom, vilka färger jag gillade, vilka typer av kläder jag hade då jag var liten, vad jag brukade göra och säga etc etc. Även om man vet vem man är så står inte tiden still, utan man utvecklas! Men jag, jag gick istället bakåt i tiden och kom ingenstans! Jag blev som ett levande museum! Jag klädde mig i de typer av kläder jag hade gillat som yngre/eller i de typer av kläder jag trodde att jag skulle ha gillat i denna ålder, om jag fortfarande var mig själv. Jag fokuserade oerhört mkt på färgen rosa som jag älskade som barn, och kämpade oerhört hårt för att bli den lilla sjuåring jag en gång var! Men vad hände? Jo, jag blev deprimerad, jag tappade bara mer och mer av mig själv, jag började att svälta mig själv, jag klarade inte längre av att stå på scen utan att må riktigt dåligt utav att folk tittade på mig, för vem var det de tittade på? Jag visste ju inte! Och solonummer var ju rena döden!
Från att ha gått ifrån att älska att tävla inom sång och dans så blev jag tyst och tillbakadragen, och till slut började jag t.om att skära mig själv! I slutet utav högstadiet hittade jag tillbaka till mig själv igen, och sedan dess har allt varit mkt, mkt bättre! Men jag har varje dag sedan dess fortfarande undrat varför jag har så sjukt svårt att stå inför publik! Att stå och prata inför en stor massa med mskor, eller att sjunga och rockaloss like hell! Dessa två saker som jag verkligen älskar! Nu vet jag äntligen varför!!! Jag har bara lurat mig själv!
Jag hatade färgen svart i många, många år efter det som hände. Sedan några år tillbaka vågar jag tycka om färgen och bär näst intill ingen annan färg! Jag vågar återigen stå för det jag tycker och tänker, och jag vågar säga det rakt ut! Jag vet vad jag tycker om, vad jag vill, och hur jag vill ha det, samt vad jag vill med mitt liv! Men dessa grejor är så oerhört små, jämfört med det jag ännu ej har koll på!
Jag vill bli politiker, men jag klarar fortfarande inte av att prata inför grupp då jag hatar när folk tittar på mig! Jag älskar fortfarande att sjunga och skriva låtar, men jag klarar inte av att sjunga rent inför folk som stirrar på mig, utan blir stel som en pinne och har därför näst intill lagt ned sången helt och hållet, samt tappat mer än hälften av mitt register! Och varför??? JO, för vem ÄR jag??? Vem är jag dem tittar på? Vem är jag som står på scenen?!
Det enda jag vet, det e vad jag: tycker, tänker, vill, gillar, älskar, och drömmer om, men VEM FAN ÄR JAG??? Jag vet att jag är: sosse, socialist, vegetarian, förlovad och kär, envis och bestämd, kristen etc etc Jag vet att jag gillar: rosa (fortfarande), nitar, lack, korsetter, hårdrock, festivaler, demokrati, jämställdhet, rättvisa, arbetsrätt, att sjunga, att rita, dansa, hålla tal, hålla på med fackliga och politiska saker etc etc Jag vet att jag vill: Sjunga på världens stora scener, bli statsminister, kunna hjälpa folk både i Sverige och i andra länder, vill skriva fler böcker och låtar, vill bli gift, vill bli mamma etc etc.
Jag vet också vad jag inte är: moderat, fascist, egoist, rövslickare, feg, nazist, rasist, kapitalist, maktgalen, fähund, förbrytare, kriminell. falsk, oärlig etc etc.
Men på frågan; Vem är du? Kan jag bara säga; Cassandra, och sedan vad jag tycker tänker, vill, gillar, tycker om och älskar, och står för!
Allt detta förklarar varför jag haft sånna problem som jag haft! Inte minst med killar! Jag blir förvirrad på en gång då jag gillar en kille, och tappar bort mig själv igen! Jag vet inte vad jag tycker, vet inte vad jag vill, eller vem jag är, utan gör allt jag bara kan för att tillfredsställa denna individ, på alla tänkbara sätt! Inte konstigt att jag träffat sådana svin som jag gjort! Jag har ju tillåtit folk att få vara svin mot mig! Jag har inte fattat! Tänk om jag hade fattat allt det här mkt tidigare, vad mkt smärta jag hade sluppit då! Men samtidigt så hade jag ju mist en hel del livserfarenheter, och dem e ju alltid bra att ha!;)
Detta har även fått mig att inse att väldigt många mskor faktiskt inte vet vilka de egentligen är! Om vi återgår till det här med lycka och tillfredsställelse, som man endast kan uppnå av äkta vara, då man har kontakt med sig själv, och så tänker vi på dem som gör hemskheter för att uppnå den tillfälliga lyckan och tillfredsställelsen…
Då jag var 14 år gammal satt jag i rättegång och fick en man fälld för sexuella trakasserier… Han förstörde mitt liv genom sina trakasserier och mordhot, och så våldtog han en gammal barndomsvän till mig! Det kom fram att denna unga man själv hade blivit sexuellt utnyttjad som barn. Jag hatade honom mer än något annat under denna tid, men samtidigt så tyckte jag synd om honom! NI FÅR ABSOLUT INTE TRO ATT JAG FÖRSVARAR NÅGRA SÅDANA HÄR HANDLINGAR NU! MEN jag tror att denna man, liksom många andra som gjort/gör som honom, har en otrolig vrede och ångest inom sig, samt ingen som helst kontakt med sig själva. De går så långt att de måste ha någon slags tillfredsställelse för att överleva. Vissa väljer droger, andra alkohol, andra begår våld mot andra, eller blir kriminella på andra sätt och uppnår ett slags rus av adrenalinet.
Varje gång denna man hade permis, så var jag livrädd! Livrädd för att han skulle kontakta mig, lyckas våldta mig, eller ibland t.om döda mig! Men vad hände då han kom ut ur fängelset helt och hållet? Jo hans behov av att uppnå sin tillfälliga tillfredsställelse var extremare än någonsin, och han våldtog flera flickor! Han hade alltså inte lärt sig någonting alls, och samhället hade hjälp till med att bygga upp hans sjuka behov ytterligare! Jag säger inte att fängelsestraff e fel, men det måste vara mer än att bara sitta innanför lås och bom! Iaf för de som begår sådana här typer utav brott! Det tjänar ingenting till att dessa personer skall sitta inlåsta i flera år för att sedan komma ut och vara värre än de var innan de kom in! Utan jag tycker att de skall gå i terapi, och utföra djupa undersökningar i varför denne person gör som han/hon gör, och hjälpa till med att få ett slut på det! Det hjälper personen och det hjälper samhället i stort! Att bara spärra in och sedan släppa ut, är bara en förnekelse av problemet!
Ja, denna uppenbarelse och klarsynthe,t min psykolog fick mig till, skulle jag kunna tala om i evigheter! men jag tror inte att ni orkar läsa så mkt längre nu!;) Det jag själv kommer att göra e att; ta mig till vattnet och skriva ned ord på vem jag är, åka ut till den ort jag vuxit upp i, och som sårat mig så oerhört hårt, i alla år, för att ta en fika på ett café! Hatar att vara där, och det e så oerhört skönt att nu slippa behöva åka igenom skiten, men samtidigt så etsar det sig fortfarande fast i mig! Och jag har fortfarande släkt där ute som jag vill kunna hälsa på! Sedan så skall jag åka till mormor och kolla på ”Jungfru på Jungfrusund” som på den gamla goda tiden!;) Och jag skall försöka påbörja att förlåta de tonårsbarn som satte djupa spår i mig, då jag var tonåring, så jag kan slippa få ont i magen och bli osäker så fort jag ser en 15-åring! Det e detta jag skall börja med! Återkommer om hur det går!;) Men jag vill inte längre va fast i mitt förflutna! Och man får aldrig glömma att världen e så sjukt mkt mindre än vad man egentligen tror! Bara som den grejen att min pojkvän råkade köpa en lägenhet i exakt samma trapphus som den man jag satte i fängelse då jag var 14 år, och som fortfarande bor där! Hur många trapphus finns det inte i sthlm? Men det råkade bli just denna! Därför har jag aldrig sovit hemma hos mig pojkvän, vilket jag aldrig tidigare varit med om!
Jag har heller aldrig någonsin kunnat känna mig så avslappnad och kontrollerad av mig själv som med honom. Och med kontrollerad menar jag att jag inte tappat bort mig själv med honom, vilket aldrig heller tidigare har hänt! Så sköter jag mina läxor väl, i nästa vecka, så kommer jag förhoppningsvis framåt, även på detta plan!;)
Läskigt va?;) Fy fan vad jag har saknat att skriva! Under tiden har jag skaffat en egen bloggkanal ”Cassandra Demo”, där jag pratar om lite allt möjligt, men det går sådär, varför förklarar jag i ett annat inlägg!;) Jag har också äntligen förstått vad fan Twitter är och börjat att twittra. Där heter jag Cassandra Solbac. Och nu så skall jag äntligen börja att blogga igen!!!;) Men vad var det egentligen som hände?
Jag tyckte att det stod att mitt senaste inlägg var ifrån januari, vilket är hela SJU månader sedan! Innan dess så var bloggen privat, i några månader, och jag var tvungen att godkänna de som skulle få läsa den, vilket inte alls har varit roligt och tillslut kunde jag inte längre blunda för den obehagliga känslan av att inte själv få bestämma om jag skall blogga eller ej! Därför la jag till slut ned helt och hållet.
Själva syftet med denna blogg, förutom att skriva av sig lite ifrån sitt inre, är att få nå ut med mina åsikter och syner på saker och ting. Samt att försöka få folk att tänka till. Jag vill självklart att så många som möjligt skall läsa min blogg. Antingen för att man tycker att den är intressant, att den får en att må bra, eller att den bidrar till något positivt. Precis innan jag spärrade min blogg, för offentligheten, så hade jag högre läsarsiffror än någonsin, vilket jag tyckte var extremt roligt! MEN, det visade sig att det inte var mina ”vanliga läsare” som bidrog till dessa siffror, utan folk som endast var ute efter att skada mig och smutskasta min blogg!
Till en början så visste jag inte riktigt hur jag skulle reagera. Tanken på att man suttit och googlat på mig och sedan haft högläsning/genomgångar av mina ord i hopp om att kunna beskylla mig för något, var helt chockerande. Efter chocken kom ironin…återigen var jag, en ung arbetarkvinna på 1.59cm lång så skadlig/obekväm att man börjat att forska om mig, helt sjukt! Jag kunde inte för mitt liv förstå det hela, och återigen fick jag smaka på mskans förmåga att förvränga ord och meningar. Efter ironin kom förnedringen och utsattheten, jag kände mig psykiskt våldtagen. Jag har alltid varit en väldigt öppen person, som gärna delar med mig mkt av mig själv såsom erfarenheter, upplevelser, tankar och historier. Men i detta fall så kändes det som om någon hade rotat i mitt inre och sedan skadat det! Detta fick mig att inte längre kunna skriva! Det gick bara inte! Jag riktigt såg ögonen, anteckningarna, skrivarna – eller vad det nu kan vara, framför mig och det fick mig att känna mig förnedrad! Men jag älskar att skriva och ville hemskt gärna fortsätta! Därför spärrade jag min blogg för offentligheten och lät endast ett fåtal ha tillgång till den. Men till slut så gav det mig ingenting.
Jag kände mig ännu mindre fri än vad jag redan hade gjort! Jag var instängd, och återigen hade någon tagit sig rätt att ha makten över mig. Makten över mitt privatliv, och makten över mitt inre, mina tankar och värderingar. Jag stod inte ut! Räckte det inte redan med allt hackande och skitsnack? Eller att jag och min kärlek var tvungna att spela vänner för att överhuvudtaget få ett privatliv?
Det räckte tydligen inte, och i början av 2013 fick jag kraftiga magbesvär som gjorde att jag spydde flera gånger om dagen och man började att göra en magsårsutredning. Trycket blev bara hårdare och hårdare, och jag blev bara mer och mer utsatt. Mitt privatliv försvann helt och hållet, likaså mina fritidsintressen såsom politik och balett, och jag hade inte makten att själv få bestämma om jag ville sysselsätta mig med detta eller ej.
Min mail kapades på nytt och min psykolog sa att jag var ett hårstrå ifrån att gå in i väggen och bli långtidssjukskriven! Nu är allting över och det är återigen jag som bestämmer över mitt eget liv! Jag kan nu ägna mig åt mig själv och vad jag vill få ut av livet! Jag kan ägna mig åt min kärlek och planera vårt bröllop som kommer att äga rum om åtta månader!=) Och jag tänker fortsätta att kämpa för mänskliga rättigheter och lika värde, och håller nu på med min nästa bok ”Kampen”.
Hösten bjuder på en hel del fackliga och politiska utbildningar, samt balett, vilket jag ser fram emot. Men jag står fortfarande på bergets topp, och nu ännu närmre stupet, och har inte själv valt att stå där! Jag har ett stort jobb framför mig efter detta enorma vulkanutbrott, och jag har många sår att läka ihop. Men en sak är jag riktigt glad och stolt över, och det är att jag inte lät mig köpas och trampa på andra mskor! Jag kämpade in i det sista för det jag tror på, och för de som behövde mig. Därför kan jag fortfarande se mig själv i spegeln och stå för de val jag gjort i mitt liv!
Nu har jag framtiden framför mig, och jag kommer att göra allt jag kan för att göra något bra utav den, för att sedan en dag kunna säga; ”Det här gjorde jag utav mitt liv, och jag ångrar mig inte för en sekund!”. Jag hälsar er hjärtlig välkomna tillbaka till min blogg! Och till er andra, som garanterat kommer att läsa detta, säger jag…jag hoppas att ni en dag kommer till insikt, och att ni slipper detta hat inom ert bröst!
Dagen, veckan, månaden, året… Idag firar jag och min pojke ett år! Vi e dödströtta bägge två, så vi gick till kellys och käkade lite, och umgicks sedan med några av mina vänner. Nu har vi bråkat. Det e den här ständiga fajten, och vår olikhet. Klockan är nu 21 och han sitter och snarkar, jag blir irriterad, och han blir sur då jag försöker väcka honom. Inatt sover vi på skilda håll, i samma lgh, men han i sängen och jag i soffan. Var väl inte riktigt min plan, men, men. Det blir bra sen. Han kallade mig ego, kanske e jag det. Det känns så många gånger, då jag väljer bort honom och mig för att jobba. Men det tär hela tiden inom mig! Jag vill så jävla mkt, och jag mår dåligt så fort jag inte kommer framåt! Tror det e därför jag mår dåligt när jag sover, även fast jag e helt slut. Jag kan knappt sova för det mesta. E så mkt som måste fixas, och så mkt som jag vill förändra! Men min pojke e bäst! Finns ingen som ställer upp så mkt på mig som han, och som försöker och vill så mkt för mig och med mig som han. Så kanske e jag hård, då jag kräver ännu mer. 2012 har nu passerat. Det året så blev jag ännu mer fackligt aktiv genom en kommitté, mkt mer eget fackligt arbete, politiskt aktiv, och vinst av stora förhandlingar! Jag har gått ifrån fackombud till klubbordförande, och även blivit handledare i fackliga utbildningar, samt skolinformatör. Det mesta av mitt liv består utav arbete, arbete på fritiden. Det finns alltid något dokument som skall skrivas, eller en fet bunt papper som måste besvaras. 2012 så var jag gravid, igen. Detta har bidragit till att jag e livrädd för att bli gravid igen, då man tror att jag inte klarar av fler aborter för att sedan kunna skaffa barn när ja väl vill. Och jag SUGER på att ta mina mini-piller! I sommar kommer en ny p.stav som är mindre, mjukare, och hälsosammare. Jag har blivit rekommenderad att använda denna. Kanske bör jag göra det, men mkt kan hända innan sommarn! När jag tänker på 2012 så snurrar det bara i mitt huvud! Allt jag hör e; Jobb Fackligt arbete Facklig aktivering Kärlek Familjeproblem Utgiven bok Grova arbetsproblem För lite tid/för korta dygn Besvikelse Ilska Ensamhet Vrede Frustration… Året slutade iaf med min allra första riktiga julafton i mitt hem, samt en nyårsfest.
Människan, vem är egentligen det?
Är det du, är det jag? Eller är det någon annan? Någon/något utifrån oss själva?
Ett konstaterande är att mskan är ett flockdjur och i stort behov av andra mskor.
Det är väl därför så många av oss är så lättmanipulerade! Men faktum är att mskan kan göra så fruktansvärd stor skillnad i världen!
Det är vi som är det dominerade djuret, det är vi som styr.
Varför gör inte majoriteten det på ett sätt som gynnar de flesta av oss och som gör att vi får en bättre och friskare jord, samt en fredlig anda?! Mskan är girig, och gömmer oftast sin innersta sorg i materiella ting. Det är väl därför pengar är ett stort intresse. Men hur långt kan man egentligen gå?
Vart skall man sätta gränsen?
Har folk inga gränser längre? Vart gömmer ni ert dåliga samvete?
Detta beteende är inta bara fruktansvärt egoistiskt, utan även extremt äckligt!
Att välja att trampa ned, krossa,manipulera och förstöra andra mskor/för andra mskor, för att själv få sitt namn på listan eller få några pappersark med Gustav Vasa på, är rent ut sagt vidrirgt!
Hur mkt värd är egentligen din frimärkssamling, ditt sparkonto, eller din nya padda, jämte dina medmänniskor, vänner och kamrater?! Har du någonsin tänkt på det? Eller gömmer du bara ditt dåliga samvete i ännu mer ondska och materiella ting?
Vad hände med samhörigheten och gemenskapen?
Kampen om rättvisa och ett samhälle där alla är lika mkt värda? Detta beteende kräver mer och mer manipulation för att överleva. Dessa personer äter mskor!
Att säga att det inte finns några kannibaler är att vara fullt blind!
Det är precis lika illa som att säga att det i dagens Sverige inte finns någon slavhandel när vi har FAS3! Detta beteende är ren ondska och dessa mskor är rena rama Judas!
Det finns många vägar att välja mellan, men finns det verkligen så många olika vägar att gå? Jag börjar att tappa tron på mskan! Ensam är inte stark! Ändå så privatiserar vi oss så mkt det bara går på alla möjliga olika nivåer.
Eller så manipulerar vi de runt omkring oss, och tar på så sätt över deras yttrandefrihet. Är demokrati inget vi längre vill ha?!
Hur vill du ha det?
Vill du låta dig själv köpas?
Eller tänker du ställa dig upp, sätta ned foten, och tillsammans gå emot dessa vidunder?!
Cassandra Solback 