Det här är min mage. Den har varit min enda sedan den bildades i min mammas mage, och den kommer att vara min så länge jag lever. Har aldrig varit med om att någon annan, någonsin, påstått att min mage ägs utav någon annan – ingen skulle nog komma på tanken. Och eftersom att den är min så är det också jag som bestämmer över den. Jag bestämmer vad jag skall stoppa i den, hur den skall se ut, och vilka som får peta på den. Eftersom jag bestämmer om magen jag äger, så har jag valt att pierca den. Inga konstigheter!
Det här är min kropp – mitt mänskliga skal! Skalet jag känns igen igenom, skalet som syns utåt – skalet jag äger, eftersom det är en del utav mig själv. Eftersom jag äger detta skal, så är det också jag som bestämmer över det – liksom min mage. Jag bestämmer hur det skall se ut, vad jag vill göra med det, och vilka som får peta på det. Ägaren är jag, makten har jag – ingen annan. De flesta är ändå faktiskt beredda att hålla med mig om detta – det är inga konstigheter – bara ibland. Ibland tror sig folk att kroppen likställs med en produkt – en vara – en sak, med uppfattningen att står inte ägarens namn på produkten – ingen skylt med texten ”Rör ej”/”Obehöriga äga ej tillträde” så har den som vill tillträde till produkten – den som först hittar/ser den. Man kan aldrig jämföra en levande varelse med en produkt/sak – aldrig någonsin, och väldigt få skulle ändå säga att man kan göra detta – om ens någon – ändå görs det! Därför har vi skapat lagar kring detta.
Vi är även överens om att vissa saker inte är lämpliga att göra innan en viss ålder – även dessa saker finns det lagar kring. Det är inte konstigt att, om du ser ut att vara minderårig, får frågan om leg utav kassören på ICA när du skall göra ett tobaks-/alkoholinköp. Kassören känner inte dig, och får inte endast gå på sin teori – och för att säkerhetsställa detta har man till och med infört en säkerhetsmarginal som gör att kassören måste fråga alla han/hon/hen tycker ser ut att vara under 25 år. Gör kassören inte detta är denne personligt ansvarig, samt begår ett brott om det skulle visa sig att du som kund är minderårig – det räcker alltså inte med att bara ställa frågan! Och du får inte sälja alkohol till någon som är påverkad. De flesta, som har åldern inne, tycker att detta system är bra – minskar fylla och beroende, och ökar hälsan. Detta gäller produkter/saker/varor – människor är inte till salu – aldrig någonsin! En vara bestämmer du själv om du vill köpa eller ej – säger du NEJ, så är det nej som gäller, och du bestämmer vad du skall göra med varan. En människa äger sig själv och har ingen prislapp – ALLA vet vad NEJ betyder – oavsett ålder! Och även som människa finns det saker du inte bör göra innan en viss ålder – innan du är mogen, är redo, och du själv vill. Inte heller detta är några som helst konstigheter, och de allra flesta är faktiskt beredda att hålla med mig här! Men för att göra det extra tydligt finns det även här lagar att följa – som säkerhetsställer, eller i alla fall är det tänkt så! Hur kommer det sig då att det i vissa fall, inom vissa områden – främst när det gäller kvinnor och barn, är ok att antingen bara anta en ålder – utan minsta som helst säkerhetsmarginal, eller att inte ens ställa frågan?! Hur kommer det sig att det är ok att totalt bojkotta äganderätten utav någon annans kropp, som till och med har en förmyndare som minderårig?! Och hur kommer det sig att helt plötsligt så är NEJ allt annat förutom just NEJ?! Och detta trots lagar!?
Utanför matbutiken, verkar en osynlig butik existera – med osynliga prislappar, oskrivna regler, där fylla, omyndighet, ett visst kön, eller en ålder verkar vara ett plus för förnedring, brutalitet, och sjukt vidrigt beteende! En plats där lagar, regler, logik, förnuft, vett, kärlek, respekt och allt vackert inte verkar ha betydelse – en plats som är vårt samhälle! Sånt här kan få mig att bli ond och vilja spränga jorden!
Ett annat skede då ägaren inte bestämmer över sitt ägande – som kvinna; Oki, kroppen är min…. – jag äger den – jag bestämmer över den!
Hur kommer det sig då att nästa jävla område den skall inkräktas på är slutskedet i en graviditet – hur det skall gå till!? ”Man skall själv välja när och om man vill ha barn – och med vem!”, ”Man väljer själv hur många barn man skall ha, och vem som skall vara pappan!” – tack så mycket – får jag bestämma allt det där själv?! Men vem bestämmer då hur detta/dessa barn skall förlösas – lämna min kropp – kroppen jag äger och bestämmer över? Borde inte det också vara ägaren till kroppen?! – Rent logiskt så borde det i alla fall vara så! Men om jag nu inte vill bajsa offentligt, spricka upp/bli uppklippt upp till ändtarmen, hellre vilja vara död än levande pga total utmattning och smärta i minst ett halvt dygn, och låta mitt barn fastna och klämmas fast pga litet utrymme och total utbrändhet – skall ägaren utav kroppen inte få slippa detta då, och ha möjligheten att välja ett behagligare, skönare, bekvämare, hälsosammare och modernare sätt – om ägaren vill?! NEJ – här betyder verkligen NEJ – NEJ! Du som äger dig själv, skall inte själv få bestämma hur detta skall gå till – det är inte en mänsklig rättighet att kunna gå på toa utan komplikationer, att kunna njuta av sex – att äga och bestämma över sin kropp! I alla fall inte som tjej!
Som tjej behöver du aldrig någonsin vara varken myndig eller byxmyndig! Vara nykter, eller ha en egen vilja! För det spelar faktiskt ingen roll – du är ju tjej! Som tjej äger och bestämmer du över din egen kropp – precis som killarna gör! Enda skillnaden är att det inte finns någon som helst respekt i detta – och jag vågar påstå att INGEN respekterar detta – inte ens lagen – då hade det inte varit som det är! När äger en tjej egentligen sin kropp???!!!
KVINNOR IDAG – Igår var det den internationella kvinnodagen… Igår var jag sjuk och kunde inte blogga – mår inget vidare bättre idag, men bloggar ändå. – Denna mening symboliserar så mycket annat i en kvinnas liv!
Under min uppväxt både upptäckte jag och fick höra att dåtidens kvinnor hade det så mycket bättre än vad t.ex min farmor och mormor hade haft det – jag skulle dessutom komma att få det ännu bättre och lättare. Visst har jag det bättre och lättare än vad farmor och mormor hade det när de var unga, men hur mycket bättre har det blivit sedan mamma var ung, och – är det ännu bra?! Om man tänker rent utvecklingsmässigt så är det ofta bättre nu mot vad det var förr, ändå brukar man alltid säga Det var bättre förr, men hur skall något kunna bli bättre ,och till slut bra, om vi accepterar nuläget så som det är och inte strävar framåt?! När jag var flicka, och började skolan, fick jag snabbt veta min plats – som tjej skulle man vara lugn, städad och stilla i klassrummet – en roll jag än idag tampas med, och fajtas mot! När jag blev tonåring började jag att skära mig själv i armar, ben och fötter – något jag slutade så sent som för fyra år sedan! Som tonåring blev jag utsatt för grova sexuella trakasserier och mordhot – något som satt spår i mig som aldrig verkar försvinna! När jag var ny i vuxenlivet var jag med om två våldtäkter – något jag aldrig lär glömma, och kanske heller aldrig komma över! När jag var en ung kvinna i början av 20-års åldern varierade tilltalet till mig ständigt mellan flicka och kvinna – när blir man egentligen tillräcklig för att ses som kvinna?! När jag passerade 25-års åldern fick jag höra att jag både var ung och höll på att bli gammal – går åldrandet som kvinna snabbt, medans mentaliteten och erfarenheterna hamnar decennier efter?!
Detta är en snabbresumé av en del utav mitt liv som flicka, tjej, och ”halv-kvinna”, men är denna resumé unik? NEJ! Dagens skolflickor får precis som jag och min farmor och mormor – ÄN IDAG, veta sin plats och roll i skolan! Ca. två tonårstjejer, i varje skolklass, skär sig eller har någon annan form utav självdestruktivt beteende – ÄN IDAG! Tonåringar och unga kvinnor, trakasseras sexuellt, i skolan, på arbetsplatsen, på fritiden, på nätet – ÄN IDAG! IDAG mordhotas unga kvinnor till och med för att de spelar dataspel online -IDAG! Det kvinnliga könet – oavsett ålder, våldtas – runtom i världen, i vårt land, i vår hemstad, i vår kommun – ständigt, utan att något händer – ÄN IDAG!
Jag blir äldre som alla andra, och har idag fler år bakom mig än det som nämns i min resumé. Hur mycket äldre jag blivit (rent siffermässigt), har jag slutat prata om. Detta då jag naivt trott att om jag raderar ut dessa siffror, så kommer jag att bli behandlad på samma sätt, och med samma respekt som mina jämnåriga manliga medmänniskor – SÅ ÄR INTE FALLET! Jag har börjat att förstå att som kvinna så kommer man aldrig riktigt dit – iaf med denna förtryckta, bakåtsträvande strategi som vi i dagens samhälle använder oss utav, och som utav någon sjuklig anledning får oss att kalla samhället jämställt! MEN VISST! Jämför vi dagsläget med dåtidens Sverige, och Sverige med länder som ligger ännu mer efter så är det ju mer jämställt – men det är FORTFARANDE INTE JÄMSTÄLLT!
ÄN IDAG, händer det att jag tilltalas som flicka – jag blir nästan äcklad när detta händer! VAD ÄR ERT PROBLEM?! ÄN IDAG, är jag både ung och gammal – samtidigt! Jag har förstått att det som åldras är kroppen, men inte ens inre – detta trots de brutala, förtryckta, och förjävliga upplevelser och erfarenheter, så många kvinnor tvingas få i sådan tidig ålder! KAN DET BLI EN TYDLIGARE KÖNSSKILLNAD?! KAN DET BLI TYDLIGARE ATT DET ÄR OJÄMSTÄLLT?! IDAG är jag en ”Kvinno-flicka” som är i kapitlet ”FARLIG ATT FASTANSTÄLLA OCH GE HELTID PGA BARNRISK” och är beroende utav min mans inkomst, och lär även vara det utav hans pension – PRECIS SOM MIN FARMOR OCH MORMOR – om det fortsätter på detta sätt! SER INGA BEVIS PÅ MOTSATSEN! ÄN IDAG tjänar vi kvinnor mindre än männen! ÄN IDAG dör kvinnor under förlossning och abort – och det är ännu inte kvinnans rätt att själv bestämma hur hon skall förlösa SITT BARN ur SIN EGEN KROPP! Det är fan inte ens kvinnans eget val om hon skall ha barn eller ej! OCH det enda vi får höra är att VI SKALL HÅLLA KÄFT OCH SLUTA GNÄLLA?! SAMT GRÄVA NED VÅRA UPPLEVELSER OCH ERFARENHETER I DET MÖRKA – GLÖMMA BORT DEM, SKÄMMAS, OCH BLUNDA FÖR DESS FORTSÄTTNING – KVINNA TILL KVINNA! VI HAR HÅLLIT KÄFTEN LÄNGE NOG, OCH DET HAR INTE GETT OSS ETT JÄVLA SKIT!!!
Jag tycker det är ganska intressant att många gånger när vi skall förklara för en grupp hur något/några/någon är och fungerar så förklarar vi det oftast ur en och samma synvinkel…Hur blir det om man vänder på det? Hur upplevs gruppen? Gruppen följer massan och har ett gemensamt system och regelverk. De ställer en väckarklocka som de vaknar till när det är dags att gå upp. De gör sig i ordning, äter frukost och lämnar sitt hem – morgonrutinerna tar näst intill exakt lika lång tid varje gång, och är inget de egentligen behöver tänka så mycket på. Sedan hoppar de på samma buss/tbana/tåg som alltid – smälter in i massan, läser sin tidning – helt orubbade av mummel, musik, skratt och trängsel. De är en fisk i det stora stimmet! Arbetsdagarna går på rutin, man gör varken mer eller mindre än vad som behövs, och förnyelse eller framförande av fler/andra arbetssätt ses som något jobbigt och flummigt. Tillbaka i hemmet äts middagen så nära samma tid som möjligt, varje dag. En mängd TV-serier följs och kvällarna avslutas sedan med minst 8 timmars sömn – annars blir hela kommande dag förstörd! Till helgen har man fredagsmys, med oftast samma mat och snacks framför TV`n eller så ser man 3-timmars långa filmer på bio. AW i högljudda lokaler eller någon form utav mingel är också populärt och givande. I övrigt spenderas mycket av gruppens tid i olika slags köer, med att sitta still och rakryggad bakom ett skrivbord, att ha ett stort behov utav sömn och stillastående träning i ett rum fyllt av andra människor där var och en sköter sitt, tyst, tillsammans. De har en inbyggd klocka som ständigt styr och håller koll på vad man gör, och de vet exakt hur lång tid varje sak tar! Och det mest fascinerande är att gruppen alltid tolkar alla uppgifter på exakt samma sätt, och sedan framför det hela snarlikt varandra! Och räkningarna betalas in exakt samma datum varje månad – om du inte lagt allt på autogiro så att du slipper tänka själv!
Vilka är det jag egentligen pratar om? Känner ”ni” igen er, eller är det för generaliserat? Det ÄR väldigt generaliserat och fördomsfullt – precis som när ni bedömer hur en person med ADHD är och fungerar! För er kan det vara kaos, främmande och mentalt jobbigt att försöka förstå och följa ”oss” i vårt tempo och i våra visioner och utförande – jag förstår det! Men frågan är om ”gruppen” förstår hur främmande den kan vara för ”oss”?! Bara för att vi inte har samma behov utav era basrutiner som ni, betyder inte det att vi inte har några rutiner – vi har rutiner som passar oss! Vi ingår i gruppen tillsammans med er – men hur klarar ni av att föra en konstruktiv konversation och faktiskt lyckas både tänka och lyssna samtidigt som resten av flocken står och gör samma sak inom samma kvadratmeter?! Hur kan ni sitta och läsa en megatjock bok på tbanan samtidigt som en hel Björk-låt produceras runt omkring er?! Hur kan ni sova så sjukt jävla mycket, men ändå alltid vara trötta och i behov utav mer sömn?! Hur kan ni tycka att det är bekvämt att sitta rakryggad på en stol, med fötterna placerade med exakt 1dm`s mellanrum på golvet – utan att det börjar klia i hela kroppen?! Hur kan ni tycka att det mest intressanta och kreativa föreläsningssättet är att stå som en pinne, rakt upp och ned och föra envägskommunikation tillsammans med brutalt mycket text?! Hur kan ni sitta stilla i en biostol med litet benutrymme 3 timmar i sträck och fortfarande förstå handlingen på vita duken – så länge ni har cola och popcorn?! Hur kan ni alltid förstå vad ni i gruppen säger och menar – medans se ut som frågetecken när vi, tusen år innan, sagt exakt samma sak – talar vi inte samma språk?! Och hur kan ni alltid bedöma en uppgift på exakt samma sätt och välja snarlik redovisningsform?! – Vart finns dessa oskrivna regler och facit?! Vart finns rymden bakom orden och meningarna?! Varför kan man inte blanda? Är vi inte kända för att gilla lagom?! Det är inget fel på gruppen – det är inget fel på oss heller! Därför är det farligt att generalisera! Vi gör samma saker – vi har behov utav samma saker – skillnaden är bara att mängden inom vardera område skiljer sig! Likaså utförandet och tempot. Vi är inte annorlunda – inte ni heller – vi är bara väldigt främmande för varandra, men det är just våra skillnader som kan bli vår största styrka – tillsammans! ❤
Om vi verkligen vill framåt – om vi verkligen vill uppnå målet – då måste vi vakna NU – agera, och modernisera oss! Allt handlar i grunden om vår människosyn. Om vi verkligen vill ha ett samhälle för alla så måste vi också se och höra alla. Vi skulle idag, aldrig någonsin, acceptera att kvinnor inte skulle få rösta, att män inte är föräldralediga, att homosexualitet är olagligt. MEN, vi accepterar att individualiseringen krossat vår starka gemenskap och nu fortsätter att styra vårt samhälle. Att klasskillnaderna ständigt växer, att kvinnan fortfarande är betydligt mer mindre värd än mannen och det värsta utav allt – att den enskilde människans enda liv på jorden inte är värt en andra chans! Fattar vi inte att dessa frågor motsvarar den modernisering och utveckling våra förfäder en gång drev igenom, som t.ex. allmän rösträtt? Enda skillnaderna är att punkterna på dagordningen bytts ut mot nya punkter, då tiden går framåt, samt att de drev igenom kampen tillsammans, medans vi bara står och tittar på! Har vi glömt bort hur man gör, eller vad är det frågan om? I åtta års tid har man klagat på hur det borgerliga styret förstört vårt samhälle, ändå lever vi nu som om borgerligheten vore det enda rätta! Individualiseringen verkar ha etsat sig fast i våra hjärnor, och kommer att vara här för att stanna om vi inte börjar reagera och agerar! Vi litar helt och hållet på att det kollektiv och den styrka, våra förfäder en gång byggde upp och fajtades för, skall skydda oss, sammansvetsa oss, och föra oss framåt. Historien är en stark och viktig grund, men det är inte den som utvecklar oss och för oss framåt – det är aktivism och kamp – något vi mer eller mindre lagt på hyllan! På våra förfäders tid fegade man inte ur – oavsett vad som stod på spel! Sket det sig gick kollektivet ihop, stöttade och hjälptes åt! Idag handlar det för många om karriär, att mätta sin egen mage, och skapa sin egen trygghet. Står detta på spel, skyddar vi först och främst oss själva – klappar de modiga på axeln och går vidare. På detta sätt dödar vi inte bara det vi en gång byggt upp och kämpat för tillsammans, vi dödar även vår utveckling och framtid. Kampen måste ständigt vara vid liv för att leva vidare! Den är som en brasa som måste brinna – utan dess glöd tappar vi kraft, förståelse, motivation, och insikt! Det är inte konstigt att folk inte förstår! Vi har satt oss i borgarnas knä och blivit ett regelverk där inte alla får vara med! För att ha en chans att kunna utvecklas och kunna gå framåt, så måste man förstå vikten utav det hela – man måste känna det i kroppen! Det räcker inte med bara ord! Saker som Allas lika värde, jämställdhet, feminism och solidaritet är saker samtliga färger i palettplattan kan stava till, men alla kan inte känna dem. Vi kan känna dem och vi har känt dem – vi måste börja göra detta igen! Ett samhälle blir aldrig ett samhälle utan ett starkt kollektiv – då blir det endast ett geografiskt område! Vilket vill vi ha? Lilla Sverige har varit känt i hela världen – känt för sin demokrati, yttrandefrihet, välfärd och allas lika värde. Detta då vi haft en vision, ett mål, en längtan, en strävan efter något stort, vackert och betydelsefullt! Idag ägnar vi oss åt regler för regler, utdragna utredningar och miljontals utav analyseringar – saker som i sin tur leder till miljontals utav diskrimineringar – något vi påstår oss inte vilja ha! Hur kommer det sig då att frustrationen ständigt växer i vårt samhälle? Att skillnaderna oss emellan ökar? Att diskrimineringen växer? Att fientligheten blir större, och att kriminaliteten blir värre och värre? Individualiseringen har skapat en stor egoistisk drivkraft hos folk. Idag handlar det om att rädda sitt eget skinn, sköta sig själv och skita i alla andra! Detta gör att alla inte får plats, inte får vara med, att överlevnaden hamnar i gungning. Detta leder till frustration som i sin tur leder till panik och hat! Vi låter det fortsätta och står sedan förvirrade och undrar vad fan det är som händer! Som lösning på det hela skapar vi fler utredningar, fler regler och stramar åt varandra med känslomässiga kattstrypare! Utöver detta så ökar vi pressen och stressen från brutal till absurd, i tron på att om folk vet att de endast har en chans i livet så kommer de att ta den! Är det verkligen så enkelt? Och vad händer då med fajten? Klart som fan att ingen vågar känna efter och agera på riktigt! För 129 år sedan hamnade en arbetande fighter vid namn August Palm i fängelse då han kämpade för det kollektiva samhället, och han var inte den enda! I sin cell fortsatte han att driva aktivism, att mobilisera, att få folk att gå ihop. Likaså efter att han kommit ut. Idag sätts folk på pottan för en p-bot eller en betalningsanmärkning, och höjer du rösten alltför mycket och har allför stora visioner kan du få sota därefter – ENSAM! Idag tror vi på att svälja skiten, sopa under mattan, på ordning och reda i form av byråkratiska regler anpassade efter normen, och hamnar du i skiten skall du stå ut med att vänta, kanske 1-2 år, tills dess att just den utredning du är i behov utav för individuell överlevnad skall bli klar. Under tiden skall du sitta tyst, snällt och vänta, och gör du inte det kan detta få konsekvenser som saboterar hela din framtid – alla dina visioner och drömmar! Följer du inte regelverket kan du glömma en andra chans – ditt enda liv på jorden handlar inte om att leva, att utvecklas, förverkliga, skapa och uppfylla – det handlar om att anpassa sig till normen – normen vi påstår oss hata! Jag frågar mig bröder, systrar – medmänniskor.. VAD FAN SYSSLAR VI MED?!
Idag blir jag ett år äldre – äldre än igår, men fortfarande jag – likaså imorrn! Det är intressant det här med ålder tycker jag – eller egentligen tycker jag att det här med ålder är ganska så ointressant, men det är intressant att det är så betydelsefullt för så många, och inom många områden – på olika sätt och vis.
I högstadiet började jag att längta efter att bli vuxen – till friheten, självständigheten och till att leva så som jag ville – där jag ville. Många vuxna sa även att allt skulle bli så mycket lättare som vuxen – man bör tänka på vad man säger till barn tycker jag! Trots att jag då var omkring 15-16 år så var det ju barn jag ändå var, trots att jag själv inte tyckte att jag var det. Jag tyckte inte att jag var vuxen heller, utan somewhere in between – tonåring.
När jag sedan passerat 20 så började jag att längta till att bli 40 – till friheten, respekten och acceptansen – för att bli sedd, hörd och få göra det jag ville.
Jag har länge undrat varför så många – så ofta, saknar att vara ung! Jag har varit ung i hela mitt liv, och ständigt längtat framåt! I sju års tid har jag inte ens pratat om min ålder för att jag inte velat vara just ung. Jag har alltid velat vara jag – oavsett hur många jordvarv runt solen jag upplevt! Nu har jag börjat, både märka och känna av, att ungdomen börjar hamna bakom mig. Det är konstigt hur något man levt i, under hela sitt liv, helt plötsligt börjar bli ett minne blott. Nu menar inte jag att jag börjar bli gammal – det är jag fortfarande väldigt långt ifrån – jag är bara på väg vidare – längre fram. Men det sjuka är att jag som nyss var vuxen, som nyss var ung – nu verkar vara tonåring på nytt! Nu menar inte jag att jag på något sätt gått bakåt i varken utveckling eller tid, utan förra gången när jag var tonåring så var jag det inom ”barnboxen”, nu är jag det inom ”vuxenboxen”.
Vi är väldigt bra att placera in varandra i olika fack inom detta släkte – människan, och det är precis som om man inte vetat vart man skall göra av folk som är i den tidsaxeln jag befinner mig i just nu. Jag är för ung, men samtidigt för gammal… Jag är för gammal för de unga, och för ung för de äldre. För mig personligen spelar detta ingen roll, och det vore väldigt skönt om det också kunde få vara så rent allmänt.
Vi lever i en tid där indelande regerar – ålder, kön, size, läggning, klass, ursprung, yrkesgrupp, civilstatus, boendeform etc etc – vi måste ständigt dela upp oss och skilja oss ifrån varandra. Ändå vill vi alla bli lika respekterade, vara lika mycket värda, och ha samma rättigheter som varandra. Allt indelande saboterar denna dröm, detta mål – samhället.
Som ung skall du passa på att göra misstag, som äldre skall du ha slagit dig till ro och kommit någonstans i ditt liv – som gammal skall du vara nöjd.
Ändå kan det ibland kännas som om det vore riktigt skönt att bara få sätta sig ned och leka med Barbie för en dag!;)
Men oavsett inom vilken/vilka av dessa boxar, du tvingats befinna dig i, så skall du ha ofantligt mycket erfarenhet, meriter och utbildning i ditt bagage. Du skall följa normen! Men är detta EGENTLIGEN normen?
Nej – med dessa krav och begär omfattas endast eliten utav normen – de som infinner sig i fel box, eller inte uppfyller samtliga krav sållas bort – diskrimineras.
För mig handlar livet om att lära sig så mycket som möjligt, och att försöka uppfylla sina mål och eftersträvanden.
Erfarenheter får vi hela tiden under livets gång – mer eller mindre och på olika sätt, inom olika områden – oavsett boxar!
För mig kommer det alltid att vara viktigt att kämpa för det man vill uppnå eller vill förändra – oavsett skede – oavsett arkivbox.
Min vision kommer alltid att handla om en kollektiv jämställdhet, gemenskap, samhörighet, glädje. Ett samhället där alla får bo och gro.
Det finns ingen kategorisering i världen som kan ändra på detta – det är JAG!
Somewhere in between I will find my way home. But it has to be outside the box…
En skola för lärdom och utveckling Borde ändå inte skolan vara för eleverna, och inte för politikerna eller lärarna? I dagens skoldebatt kan man lätt konstatera att många har mycket att lära för att eleverna skall kunna lära sig! I Björklunds skola reser vi nästan 100 år bakåt i tiden! Eleverna skall vara knäpptysta, sitta rakt på en trästol bakom ett bord, och behöver du extrahjälp får du nästintill skylla dig själv! – Enda skillnaden är att agan ännu inte återinförts, samt att klasserna blivit enormt mycket större och den enskilde läraren har därav fått betydligt större ansvar och arbetsbelastning på sina axlar! Något annat som skiljer dagens skolgång idag från förr är dess längd och vikt. Idag måste du gå betydligt fler år i skolan än vad våra förfäder behövde, och kommer du inte in på gymnasiet är i princip din framtid körd, då man kraftigt begränsat möjligheterna till att återuppta sina studier. Är du dessutom kulturellt intresserad, eller har fastnat för ett hederligt arbetaryrke, så blir du behandlad så som man blev förr i tiden – utfryst, dumförklarad, och har ingen som helst rätt till högskola! BETYG FRÅN FJÄRDE KLASS – 2000-TALETS BARNAGA! Skolresultaten i Sverige har kraftigt försämrats de senaste åren! Sverige har gått från att ligga i topp, till att ligga i statistikens bottenskikt! Lösningen på detta tycker borgarna är betyg ifrån fjärde klass – hade det varit för brutalt att rakt ut föreslå barnaga?! För vad innebär då detta? Jo, det innebär en fortsatt särbehandling där man gör skillnad på barn och barn, och där läraryrkets status ännu är riktigt lågt värderat! I alla tider har överklassen gjort enorm skillnad på oss och dem, och arbetarungarna har aldrig setts som likvärdiga med överklassens snorungar. Efter att kvinnan frigjorts, arbetarklassen gått samman och rest sig upp, och barnkonventionen bildats förändrades skolan och påbörjade sin resa mot en mer jämlik sådan – hur kan detta vara något negativt?! För de med en förkärlek till klasskillnader, för de som ser individuella skillnader som något farligt och negativt, för de som inte vill att alla skall vara lika mycket värda och ha samma chanser i livet – för dem kommer jämlikhet alltid att vara något negativt! Idag, år 2015, har vi dessutom ännu fler och bättre möjligheter till att göra skolan ännu mer jämlik, och till att faktiskt se till att varenda liten unge får lära sig det han/hon/hen behöver och vill! Är det där skon klämmer? Är det denna vetskap som påbörjat detta sabotage för dagens barn och framtidens vuxna?!
När jag var liten var skolan betydligt mer mänsklig än när t.ex. min mormor var liten, och möjligheterna för att lära mig betydligt mer än vad hon fick fanns – om jag bara hade varit som normen. När jag började första klass insåg jag ganska snabbt att jag inte var som majoriteten utav mina klasskamrater. Jag kunde inte säga hur, eller varför, jag bara visste att det var så. Jag märkte detta väldigt tidigt, och till sist gjorde även skolan detta, men de hade inte rätt kunskap och resurser för att kunna hjälpa mig på bästa sätt. Redan i förskolan märkte jag att jag behövde kämpa mer än mina kompisar för att uppnå samma resultat. Jag var sist i klassen med att lära mig att stava mitt namn – det gjorde inte saken bättre att jag hade längst namn utav alla, och på denna tid även ett ovanligt namn som långt ifrån alla kom ihåg, men detta mönster skulle komma att följa med mig resten utav min skolgång! I lågstadiet var jag den som blev aggressiv när bokstäverna i min skrivbok inte blev så som jag hade tänkt mig, jag var ständigt förvirrad över vad som sades och gjordes då jag hade svårt att ta in allt och samtidigt hänga med – fråga kompisen bredvid en fick man absolut inte göra då det ständigt skulle råda total tystnad i klassen. Och sedan blev ju inte saken bättre av att jag såg så fruktansvärt dåligt och trots glasögon med glas tjocka som flaskbottnar så hade jag svårt att se vad som skrevs på svarta tavlan. Detta var något mina föräldrar tidigt började påpeka för skolan och önskade att jag skulle få sitta i den främre raden i klassrummet så att jag hade lättare att se och därav även kanske skulle få lättare att hänga med. Men skolan menade på att det skulle vara rättvist för alla barnen i klassen, och att jag därav inte alltid kunde få sitta längst fram. Det var den tidens syn på rättvisa – en rättvisa som återigen har börjat regera i vårt samhälle! RÄTTVISA ÄR INTE ATT ALLA BARN BEHANDLAS PÅ SAMMA SÄTT – RÄTTVISA ÄR ATT ALLA BARN BEHANDLAS UTEFTER DERAS INDIVIDUELLA BEHOV! I mellanstadiet fick jag problem att hänga med i bland annat matten – skolan gick väldigt snabbt ifrån att vara något jag längtat efter och sett fram emot, till att bli något som bara blev svårare och svårare och gav mig sämre och sämre självförtroende. Mitt självförtroende hade redan fått sig en kyss då jag i lågstadiet tvingades att gå till skolans talpedagog för att träna bort mitt södersnack och lära mig att använda ”Ä” när jag pratade. Jag förstod att det var förbjudet att sticka ut, och jag hatade det! Ämnena blev bara fler och fler, och jag fick bara lättare och lättare att bli frustrerad och aggressiv. Jag sågs som den stökiga tjejen i klassen och placerades in i samma fack som klassens så kallade dampbarn utav det motsatta könet! Jag och klassens dampbarn väsnades och gnabbades – ibland kunde det till och med bli slagsmål. När jag gick i tredje klass fick min klass stämpeln ”OBS-klass” och rektorn hade för avsikt att splittra på oss! Här gjorde vi något som man i nutid borde ha i åtanke…vi använde oss utav demokratin. Vi gick ihop i klassen och skrev brev till rektorn om att vi inte ville dela på oss. Vi försökte förklara att det inte var oss det var fel på, utan att vi ville ha en annan stämning i klassrummet – ett annat upplägg, och vi ville ha en mer trivsam miljö! Detta hjälpte inte – vi var redan dömda och skulle inte längre få vara klasskamrater med varandra, men idag är jag oerhört stolt över att vi ändå försökte! Vi lyckades i alla fall få igenom ett möbelbyte i klassrummet. Våra bänkar hade bytts ut till runda bord, men ingen utav oss trivdes med det. Vi fick tillbaka våra bänkar och fick igenom att ha dem placerade så som vi själva tyckte var bra! Även detta gjorde att vi stack ut i skolan – vi var inte bara skolans ”OBS-klass” utan även den enda klassen i skolan som hade bänkar! Det jag idag förstår utav denna story är att vi, i min klass, hade förstått något som både lärarna och skolan i sin helhet hade tjänat på att förstå – återkommer till detta senare. Men tyvärr var enda skälet till att vi fått igenom detta ett plåster på såren – eftersom de skulle splittra på oss!Trean var den årskurs jag började skolka i. Jag fortsatte att vara ”annorlunda” resten utav min skolgång – både inuti och utanpå! I mellanstadiet fick jag börja i en klass som var så tyst att man knappt vågade räcka upp handen. Jag ville inte klassas som en bråkstake – jag ville ses som lugn och snäll, så som jag själv tyckte att jag var egentligen! Jag fick koncentrera mig så mycket att det ibland hände att jag somnade på lektionerna. Jag började återigen att skolka. I perioder i årskurs 5, 6 och 7 fick jag gå i en liten matte- och engelskagrupp som var för oss som hade det svårt! Jag kände mig bara dum som var tvungen att gå i dessa två grupper, och jag lärde mig inte särskilt mycket mer i dessa heller, då de undervisade på exakt samma sätt som för de övriga i klassen – det var någon annan slags hjälp jag var i behov utav, men jag visste inte vad och hur! I perioder blev det även tydligt att lärarna själva inte heller visste vad och hur jag behövde hjälp med, då de kunde säga saker som; ”Det är nog ingen idè att du lär dig detta moment, då jag inte kan förklara så att du förstår!”, ”Hur kommer det sig att du klarar dessa moment utmärkt på de vanliga lektionerna, men inte på de internationella proven?”, ”Jag och mina kollegor har kommit fram till att vi inte kan godkänna dig i matte,vilket är synd – du svarar ju rätt på frågorna, men reglerna säger att du tydligt måste ställa upp uträkningarna och hur du har kommit fram till svaret!”. Det sistnämnda var något som följde med mig enda till sista terminen i gymnasiet då en lärare, efter mycket tjat och gnat ifrån min sida, gick med på att låta mig få läsa upp matten – enskilt med honom, med ett prov om dagen – där jag under provets gång även muntligt fick förklara hur jag tänkte! Jag kan göra denna story hur lång som helst, men sammanfattningsvis så hade jag aldrig klarat min skolgång om jag inte hade fått hjälp utav mina föräldrar, min moster, och matteläraren i slutet utav gymnasiet! Och hade inte estetiska programmet funnits och gett behörighet till högskolan, så hade jag nog aldrig gått gymnasiet, utan gett upp efter högstadiet! Hade jag redan i lågstadiet vetat om att jag hade ADHD så hade detta hjälpt mig enormt! Jag hade vetat hur jag fungerar, hur jag på bästa sätt lär mig saker och ting, och hur jag kan använda mina extra slipade sidor för att lära mig ännu mer! Men detta hade inte hjälp mig på den tiden jag gick i grundskolan. Nu låter det som att det var hundra år sedan, vilket inte är fallet, utan faktum är att vi på 2000-talet kommit så oerhört långt inom forskningen och det gör mig ont att dagens barn tenderar att få en sämre, jobbigare, och brutalare skolgång än vad jag hade – då man väljer att inte använda dagens kunskaper på ett effektivt sätt! Hade jag tvingats få betyg i fjärde klass, hade jag inte ens klarat mellanstadiet! Det är inte tidiga betyg, strängare regler, mer läxor, fler obligatoriska prov, och större klasser som ger barnen kunskap och framtidstro! Det är precis tvärtom! Alla barn har inte ADHD, men att år 2015 med all forskningsinformation vi har, tro att alla barn fungerar och lär sig på samma sätt är inte bara ren särbehandling och utfrysning, utan även REN IDIOTI! ÅR 2015 ÄR DET VÄL ÄNDÅ PÅ TIDEN ATT SKOLAN ÄR TILL FÖR ALLA BARN!? Det är bevisat att det endast är en minoritet som lär sig via auditiv och visuell undervisning, dvs genom att se och lyssna! Betydligt fler lär sig genom praktiska övningar och genom att få använda sina händer. År 2015 vet man att vissa lär sig genom att läsa/lyssna/skriva/titta på saker – en del behöver få röra på kroppen för att ta in saker, en del behöver sitta helt stilla vid ett bord, en del behöver sitta mer mjukt och avslappnat i t.ex. en fåtölj, en del behöver klämma och känna på något under tiden den lär sig, en del behöver ha det väldigt ljust, en del behöver ha dovare belysning, en del behöver ha det knäpptyst, en del behöver ljud runtomkring sig, en del behöver digitala saker, en del behöver analoga saker etc etc – ALLA ÄR VI OLIKA – ALLA LÄR VI OSS PÅ OLIKA SÄTT! Ändå skall vi trilskas med att ha det knäpptyst i klassrummen, att ha en belysning liknande ett omklädningsrum på H&M, att sitta på rader på en trästol bakom ett bord, att tvingas sitta rakt – med fötterna på golvet, och att endast undervisa för dem som lär sig genom att lyssna och läsa! VARFÖR I HELVETE DÅ?! In med spotlights och blanda omklädningsljus med dovare belysning, blanda mellan den traditionella skolbänken, fåtöljen och ståbordet! Blanda undervisningen med att skriva på tavlan, använda musik, film och praktiska övningar! Köp in både läseböcker och ljudböcker, använd både det traditionella skrivhäftet, datorn och paddan! Låt de som behöver ha ljud runtomkring sig få använda sina hörlurar, köp in kläm och känn-leksaker och tillåt de som behöver pilla med något för att höra vad du säger, få spela på sin mobiltelefon! OCH FÖRMINSKA STORLEKARNA PÅ KLASSERNA, OCH LÅT LÄRARNA FÅ VARA LÄRARE OCH INTE DELTIDS KONTORISTER! Samt lägg till pedagogik och inlärning – i modern version, som ett ämne i lärarutbildningen! Gör vi detta så skall ni se att vi kommer att få glada ungar som är skolmotiverade till tusen, och Sverige kommer återigen hamna i topp i skolresultaten! Skolan måste vara till för alla barn – inte för et fåtal %, och endast för överklassens barn som kan köpa sig privat undervisning och läxhjälp, och inte för att tillfredsställa Björklund – det får han ordna på annat sätt! Det ligger i människans natur att vilja lära sig saker och ting, låt då alla få samma chans och rättighet till det – gör om skolan till EN SKOLA FÖR ALLA!!!
Vad är det egentligen som händer med folk när de går in i en mataffär?!
På restaurang är svensken skitfeg och vågar inte ens svara nej på frågan ”Smakade maten bra” om den inte gjorde det, men som kund i en mataffär är det helt annorlunda!
Vid ingången till en mataffär sitter en del skyltar på dörren. Skyltarna visar saker som att man inte får förtära glass, åka rullskridskor, röka, eller ha med sig hunden in i affären. En del butiker har även satt dit en bild på en överkryssad korv med bröd, kanske för att någon/några förtärt en korv med bröd inne i butiken, då kunden tyckt att butiken endast hänvisat till att man ej får förtära glass i butiken, för vad händer alltför ofta med en människa som går in i en butik och förvandlas till kund?
Jo, de lämnar inte bara hunden utanför, utan även hjärnan! Detta trots att det inte finns ett klistermärke föreställande en hjärna som är överkryssad på dörren in till butiken! Hur kommer det då sig att alltför många människor, som förvandlas till kunder, då lämnar just hjärnan utanför?
Kanske för att ”Kunden har alltid rätt”!?
När människan förvandlas till kund får den inte bara en fruktansvärt arrogant och divig attityd, den blir även fruktansvärt inkompetent! I sitt eget hem – när kunden är människa, skulle denne ALDRIG få för sig att lägga den frysta fisken bland brödet i brödlådan, smaka på en godis och sedan lägga tillbaks den i godispåsen/godisskålen, slänga det bröd som inte är bakat under dagen, lägga krossade ägg bland kaffet, lämna mjölken på ett annat ställe än i kylen så att den blir sur och sedan måste kasseras etc etc. Men i mataffären, då människan är kund, gör den allt detta plus mycket, mycket mer, bara för att som kund har man ALLTID rätt – även om man är en idiot! Vart och när annars har man alltid rätt, så varför då inte använda denna makt till max?! IDIOTISKT! Som kund kan du vara hur otrevlig du själv känner för att vara, så divig du bara vill, dra alla tråkiga skämt du kan komma på – med vetskapen om att den anställde måste serva dig, samt skratta och le åt dina tråkiga skämt, som dessutom oftast är samma 100 kunder innan dragit, just bara för att du är du – nämligen KUND!
Det spelar ingen roll om den anställde egentligen vill spy på dig och skrika ”Vad fan är ditt jävla problem, din idiot?!” – du vet att den anställde inte får göra detta, men har du någonsin tänkt på att dessa tankar kanske svävar omkring och tänks om just dig?!
Som kund har du även rätt till att klaga på precis ALLT OCH INGET!
Brödet skall vara bakat SAMMA DAG som just du vill ha, just denna brödsort! Det spelar ingen roll vilka förklaringarna är till att detta inte går!
Skulle alla butiker ha dagsfärska ”köpelimpor”, dessutom kl.07:00 på morgonen då du prompt skall ha detta färska bröd, så skulle detta behöva börja bakas kl.00:01 och det skulle inte räcka med att brödleverantörerna börjar kl.03:00 – då skulle de inte hinna till alla butiker innan kl.07:00 – packa upp och fixa och göra det fint tills just DU kommer, utan de skulle behöva börja ÄNNU tidigare – till och med innan brödet ens hunnit bli klart i en så stor mängd så att detta skall kunna finnas kl.07:00 i precis ALLA butiker, eftersom du inte är den enda diviga kunden i världen, utan en av några miljoner! Baka skiten själv då!
Men det är väl inte dit fel? DU har ju ALLTID rätt!
Du har all rätt i världen att klaga på att du aldrig vinner på de Trisslotter du köper – att det sedan står på baksidan hur många vinster det finns bland alla tusentals lotter är inte ditt fel – DU kan nämligen inte läsa! Du kan inte skillnaden på gram och kilo, och du har ingen som helst aning om att det finns skinka med olika märken – ser du en Extra pris-skylt så gäller detta för ALLA skinkor i hela disken – inte bara för den skinka, vars märke och gram står på Extra pris-skylten! ”Men det står ju med sån liten text! Det är lurendrejeri!” – Tro mig, det spelar INGEN SOM HELST ROLL hur stor text det än är på skyltarna – DU kan ändå inte läsa, då du anser att du inte behöver kunna det då du handlar, eftersom du ALLTID har rätt oavsett vad!
Som kund behöver du heller inte tänka på miljön FÖR FEM ÖRE!
Att du källsorterar och fryser in hemma, spelar ingen som helst roll för när du är kund har du all rätt i världen att vägra köpa varor med ”Bäst före datum” om 5 dagar, även fast detta inte är ett vetenskapligt bevisat GILTIGT datum – DU kräver varor med lååångt ”Bäst före datum” och att butiken skall kassera resten – oavsett hur många som fått sätta livet till för att du sedan skall vägra att äta upp dem pga en datummärkning!
Skall du ändå, mot förmodan, köpa dessa varor för att inga ”bättre” datum finns, så skall du ha det lilla livet näst intill gratis! Att detta sedan varken är ekonomisk för butiken och producenterna spelar inte dig någon som helst roll – DU har ALLTID rätt!
Sedan, när du ändå är i gång, så passar du på att lägga lite kyl – och frysvaror bland torrvarorna, då du inte orkar gå tillbaka två meter för att lägga dem på rätt plats, då du ångrat dig!
När du sedan divat och förstört klart inne i butiken, så passar du på att vara lite extra odräglig, bitter och sur på vägen ut!
Du klagar på totalsumman för de varor DU har plockat ihop! ”Fy fan vad dyrt det är på detta ställe! Här har man ju inte råd att handla!”. Du leker barn och bygger ett högt fort utav alla varor på bandet, så att den anställde skall få det lite extra jobbigt i axlar och nacke då han/hon/hen betjänar dig allsmäktige höghet! Men vadå, du tvingades ju stå i kö i hela FEM MINUTER, med TVÅ HELA KUNDER FRAMFÖR DIG! Inte skall väl DU behöva stå i kö för att handla heller!
Du kommer sedan på att du behöver något att bära dina matvaror i – även denna gång, men inte skall väl DU behöva betala hela 2kr för en plastkasse?! Näe, du smusslar ned den i fickan och stjäl den istället!
Sedan avslutar du cirkusen med att klaga på kassören, du inte hälsat på (men som vänligt och glatt hälsat på dig), för att denne lagt dina ömtåliga varor åt sidan och du måste använda armarna lite för att nå dem – går sedan mot butikens utgång och fnyser mot medmänniskan som sitter där på backen och frågar om du kan ge denne 2kr – 2kr du precis berövat samhället på!
Sedan vandrar du hemåt och blir långsamt människa igen – lagom tills du kommit in i ditt eget hem och reglerna är väldigt viktiga att följa! Kunden har inte alls alltid rätt – kunden är alltför ofta en stor gris, som själv borde ligga i ”Extra pris-disken”!
Utomstående kan inte bestämma när, och om någon skall växa i mig!
Man är ofta minst två som skaffar barn, på något sätt. Det krävs i alla fall minst två involverade för att skapa ett människoliv!
Hur kommer det sig då att kvinnan, alltför ofta, får frågan om när hon skall skaffa barn?
Första gången jag fick frågan var när jag skulle söka nytt jobb, som ung kvinna.
I detta fall ses det som en ”risk”! Det var en risk att jag som ung kvinna sökte jobb, som faktiskt kan komma på tanken att skaffa barn – min partner (man) fick inte den frågan när han sökte jobb!
Denna ”riskzon” verkar vi kvinnor placeras in i tills ”risken” för att menstruationen skall existera, inte längre finns, men som ung, gift kvinna räcker det inte bara med ”risken”, utan nu kommer även ”kravet”! NÄR BLIR DET BARN DÅ? Flera gånger, under självaste bröllopsdagen, fick jag denna fråga. Det var precis som om det föråldrade ”förlora oskulden på bröllopsnatten/placera bullen i ugnen” levde kvar! Varför kom annars inte frågan, dagligen, innan äktenskapet trädde i kraft?
Hade vi lika gärna inte kunnat skaffa barn då, eller visste vi inte hur man gjorde innan vi gift oss??
Idag har vi varit gifta i 8 månader, och jag kan näst intill räkna på fingrarna de dagar jag inte fått frågan om en fulländad penetration! Detta är ett sexuellt övergrepp – jag blir sjukt äcklad! Det har gått så långt att jag aldrig någonsin mer varken kan vara extra hungrig, må illa, vara trött, ha ont i brösten, visa lite extra mycket känslor, eller ha en konstig dröm utan att utomstående antingen messar eller mailar frågan ÄR DU GRAVID?
Vilka har egentligen med detta att göra, förutom jag och min man?
Inte en jävel! – men just nu så känns det som om halva omgivningen är med oss inne i sovrummet!
Vad fan har ni där att göra?! Är det inte jävligt privat vad som händer och inte händer där?! Är inte det vår ensak, och är det inte mitt eget val när och om någon skall växa till liv inne i min alldeles egna kropp?!
Jag vill ha barn – ja, men den dagen det sker, om detta fortsätter, så kommer det kännas lika jobbigt som den dagen ens föräldrar fick veta att man inte längre var oskuld!
Förutom att ingen utomstående – oavsett vem, inte har med denna penetrering att göra, så är det jävligt respektlöst att ställa frågan ”Är du med barn?”…om jag, eller vi inte kan bli med barn då – hur roligt är det då att ständigt få denna fråga?!
Vi kanske tänkt att adoptera, eller vi kanske inte ens tänkt att skaffa barn?
Men det värsta av allt är att jag ser detta som ett sexuellt övergrepp när så många utomstående anser att jag skall ha fulländat sex, utan att ens fråga vad jag vill! Och inte här heller räcker det med att jag säger NEJ – man förstår inte i alla fall, och hur jag än uttrycker mig så är jag inte tillräckligt tydlig! Måste även barnskapandet skrivas in i en samtyckeslag?!
Min kropp verkar inte längre vara min, och min vilja har ingen som helst betydelse längre – normen och det föråldrade tänket styr och bestämmer, och man är även väldigt duktig med att påminna mig om att klockan tickar!
Vill bara upplysa er om, även fast jag varken har någon som helst skyldighet till det, eller ens skall behöva göra detta men min kropp är BARA MIN och bildandet utav vår familj är BARA MIN OCH MIN MANS ENSAK!
Utöver detta kan jag upplysa om att i Stockholm – där vi faktiskt lever och bor, är det dessutom väldigt vanligt att skaffa barn mellan 35-40, men detta är oerhört irrelevant!
Det är möjligt att jag kanske är lite extra känslig, då jag har en del erfarenheter utav sexuella övergrepp i bagaget, men på vilket sätt är detta sexuella intrång acceptabelt och ok?! VI bestämmer när våra bullar skall bakas, och JAG bestämmer när jag vill grädda dem!!!
År 2014… Året med många kommande händelser, och många drömmar jag ville skulle slå in! Men hur blev det då?
Dag nummer två på året åkte jag till Bommersvik för att gå på nyårskurs med SSU. Det var första gången jag var på Bommers, men det tog inte många sekunder innan jag älskade det!;) Förutom att platsen är ofantligt vacker, så är andan och känslan där helt obeskrivlig! Det dånar solidaritet och folkrörelse igenom hela luften!;) På denna utbildning, som varade i nästan en vecka, fick jag spetsa till mina politiska historiekunskaper, bli en vassare debattör, lära mig hantera mediapress, starta upp kampanjer på nolltid, förbättra min politiska tal- och skriftförmåga, samt lära känna ett helt hav av härliga SSU:are runtom i landet!<3 Med mig hem fick jag, förutom mer kunskap och fina minnen, en massa bra böcker och en låda full av positiva lappar ifrån mina klasskamrater!;) Ett minne för livet!!!
Jag gick på S-kvinnors ”Efterjulfest” tillsammans med min blivande man. Blev pushad att hålla ett tal, samt fick frågan om att sitta med i styrelsen. Jag blev invald i styrelsen här på söder, blev ombud i Arbetarekommunen, samt ombud på S-kvinnors distriktsårskonferens. En bra början på året!;)
Det blev även dags för mig att fylla år och årets tema var Prinsar och Prinsessor, eftersom vårt bröllop skulle vara detta år!;) En utav mina bästa vänner hade även sitt årliga kalas. Det blev även en del Fackpubar, innan supervalåret satte igång på allvar – självklart dök även If-metallaren och vår framtida statsminister Stefan Löfven upp, så ofta han hade möjlighet!;)
Hela två veckor spenderades ute på underbara Runö, för att gå den stora och djupa kursen Insikter!;) En kurs där man fördjupar sig i arbetarrörelsens historia, går igenom nationalekonomi, lär sig allt om alla ismer, analyserar framtiden – pluggar som en galning och har alla möjliga typer utav redovisningar dag in och dag ut!;) På nyårskursen lärde jag mig sjukt mycket, men på Insikter växte jag som människa!<3 Kvällarna ägnades åt plugg, simning, gym och härlig socialistisk sång utav en klasskamrat!;) Min muntliga redovisning utav Palmemordet, och min teori och varför och hur, fick inte bara mig att börja gråta, utan även en del utav mina nyfunna kamrater. Sista dagen tog jag och två nya tjejkompisar över i klassrummet och började att sjunga ”Åååh tjejer” – en succé som spred sig på skolans hemsida!;) Under sista veckan var det dags att besöka riksdagen igen – jag var borta halva den dagen, då mormor hamnade på sjukhus. Min självbiografi ökade brutalt i försäljning under dessa två veckor, och boken sålde slut på Runö!;) Helgen mellan dessa två veckor åkte jag till Stockholm för att vara ombud på SSU`s årskonferens – på väg utåt igen höll jag på att förfrysa fötterna något brutalt, efter nästan 4km vandring ifrån bussen till skolan, i alldeles för tunna skor! Som tur var fanns en sköterska i klassen som tog hand om mig och mina fötter, och såg till att jag fick en normal kroppstemperatur igen!<3 Under dessa två veckor växte jag något brutalt som människa, fick behålla mina fötter till mina bröllopsskor, lärde mig otroligt mycket, lärde känna många fina människor – och kom flera riktigt nära, samt fick en helt egen Mini-Me – en mini-Cassandra!;)
SSU`s årskonferens – ARSKEN! Den pågick i 2,5 dagar och innehöll MASSOR utav viktiga motioner, valpepp, tårar och glädje!;) Jag debuterade i talarstolen inom SSU, och fick igenom min motion mot FAS3!=)
Början utav året och tidig vår ägnades väldigt mycket åt demonstrationer, SSU-utbildningar, SSU-kampanjer och bröllopsplanering!;)
2014 var året då jag fick bröllopsnerver, och skaffade mig en sömmerska för första gången i mitt liv!;)
2014 var året då jag gick till en frisör för första gången på 21 år!!! Men hon fick inte klippa mig!;)
Var en hel del häng med mina kommande tärnor!<3 – Middagar, vinkvällar, planering, och måttagningar!;) 2014 var året då jag och Sara började att umgås igen – vi hittade ett eget ställe att ses och umgås på!;)
Jag kom ut med min andra bok ”Kampen – I det moderna samhället”, en fackpolitisk bok där jag förklarar vad och vilka facket är – och dess vikt, varför historien är viktig för framtiden, vikten med fackpolitisk samverkan, vikten av att rösta, och att allt faktiskt är politik!;) Releasefesten hölls på söder, och boken kom ut några veckor innan EP-valet. 2014 var året då jag blev registrerad författare!<3
Valborg firades med S-kvinnor och Södersossar på Riddarholmen. Blev en del aktiviteter med SSU och resten utav tiden ägnades åt försäkringar och pensioner, samt att hålla försäkringsutbildningar. Ägnade en hel del tid med försäkringsmannen framför Dramaten!;)
Årets första majtåg var större och viktigare än på länge – i och med supervalåret! I år gick jag med Regionala ungdomskommittén, där jag blev invald i år!;)
2014 var året då mina finaste tjejer arrangerade möhippa för mig!<3 De lurade mig in i det sista att jag inte skulle få någon möhippa, och lagom tills jag hade börjat att bli riktigt deppig, så ringde de på dörren och kidnappade mig!;) Jag kidnappades till en härlig picknick med snöinslag, för att sedan hamna på sexparty, och avsluta med en härlig middag med en massa rosa drinkar på Kellys!;)
Precis som hela 2013 års hösts onsdagar tillbringades även hela 2014 års vårs onsdagar med denna man på ABF – Aftonskolan som varit rikligt lärorik led nu mot sitt slut! Läraren köpte in min senaste bok som delades ut till nästan samtliga föreläsare under de sista veckorna – till riksdagsledamöter som till ABF`s chef!;) Skolan avslutades med en resa till Bryssel och Europaparlamentet, med avresa samma dag som mitt bröllop! Klassen skickade en gruppbild till mig lagom till vigseln!;)
Första valrörelsen för detta supervalår var nu igång för fulla muggar! Stefan, Kålle och Andrea invigde den i LO-borgen. Nu var det många dörrar som skulle knackas, men även många dörrar som tvingades utsättas för rasistisk propaganda! Skylten på min dörr provocerade många! Förutom all dörrknackning, så stod man även i valstugan – många var arga och stugor vandaliserades. Eftersom valet skulle äga rum då vi var på smekmånad så förtidsröstade vi – men jag påminde självklart våra bröllopsgäster om att inte glömma bort att rösta, i inledningen i mitt tal till min make!;)
2014 var året då jag blev fru och min pojkvän blev man!;) Vigseln ägde rum i Katarina kyrka på söder, med 123 stycken gäster – släkt och vänner!<3 Mina föräldrar kom, trots kaos in i sista stund – min bror närvarade ej. Denna dag åkte vi i årets coolaste bil från kyrkan till Kellys där middagen och bröllopsfesten ägde rum. Det vara många fina tal och roliga lekar – ljusen visar på många lyckliga och trygga år!;) Bröllopstårtan var både ståtlig och grymt god!;) 2014 var året då en utav mina stora drömmar gick i uppfyllelse, samt året då jag sjöng live tillsammans med Dynazty, som var livebandet på vår bröllopsfest!;) Efter festen tog vi vårt pick och pack och satte oss i en taxi till hotellet vi skulle spendera bröllopsnatten på!;)
Bröllopsnatten skulle spenderas i en utav sviterna på Clarion Hotell i Skanstull. Den invigdes med champagne!;) På morgonen åt vi en underbar frukost i sängen, sedan tog jag ett bad innan det var dags att ta taxi till Arlanda. Ett halvt dygn senare landade vi i Japan och satte oss på snabbtåget mot Tokyo. Med halva bröllopsfrillan kvar i huvudet satt jag på tåget och mådde skit! Jag var för första gången i mitt liv jag var jetlaggad!
Tokyo – staden där ingenting omöjligt är omöjligt!;) Sprudlande utav färg med fullt utav människor överallt – trevliga som sjutton trots att det ej gick att kommunicera med majoriteten utav dem, då de inte kan engelska. Färgglada telefonkiosker, skyskrapor i miljoner, en sjukt välutbyggd tunnelbana med alla förbindelser man kan önska sig – utan trängsel och långa väntetider! Tokyo är staden där Pizza-glass är populärt, där skorna är både riktigt snygga och billiga, där matportionerna är minimaliska och sjukligt animaliska – om du så beställer en vanlig sallad! I Tokyo levde jag på nötter, färdigkokta ägg i singelförpackning, samt bananer. Vi besökte vårt andra Disneyland, och självklart innehöll Tokyos Disneyland världens häftigaste ljusshow – både på Disneyslottet och som parad!;) Tokyo är staden som har ett eget Hello Kitty-land där allt är rosa och man blir barn på nytt!;) Tokyo är staden som har en egen TV-spelsstadsdel med Super Mario-krogar!;) Tokyo är staden med fotoautomater som ger dig större ögon, mer smink, och gulliga ikoner runtomkring dig. Tokyo är staden där man känner sig blek och tråkig, när man kommer dit! Vi vill dit igen!<3
När vi kom hem ifrån Tokyo gick vi på Hermans och åt n riktig vegetarisk buffé!;) Sedan fortsatte vår smekmånad till Sölvesborg – Norje och Sweden rock festival!;) Vi tog bussen ned och delade husvagn tillsammans med två vänner. Efter festivalens slut blev vi hämtade utav våra före detta kollegor Hanna och Alex och spenderade två dagar hos dem nere i Skåne!;)
Det är inte alla som får chansen att visa upp sig i sin brudklänning två gånger på kort tid!;) Jag gick modell på Årsta slott för min sömmerska, iklädd min bröllopsklänning. Midsommarafton firades, som vanligt, tillsammans med en massa vänner i Tanto. Vi firade vår första månad som gifta och gick ut och åt på restaurang och drack champagne!;) Vi fick en massa fina, roliga brev utav våra bröllopsgäster som vi skall öppna på specifika platser/under ett visst väder!<3 Det bröt ut en tågstrejk när vi skulle ta oss hem ifrån Skåne, som pågick i några veckor!<3 Vi gjorde en stor tacktavla till personalen på Kellys som arrangerat vårt bröllop så fint och bra! Vi fick ett jättefint tårtspadesett med våra namn ingraverade!<3 Jag försökte hålla träningen vid liv under sommaren!;) Söder fylldes utav färgglad glädje och fest för bättre tider. Mormor, som legat på sjukhus så många gånger sedan slutet utav 2013, spenderade en hel dag hemma hos mig!<3 Jag klippte henne, vi pratade minnen, och tittade på ”Monica Z” – hon sa att hon älskade denna dag och att det skulle vara ett minne väldigt länge! Jag och Thobbe gick ut och umgicks med lite vänner, som undrat vart vi tagit vägen sedan vi gift oss!;)
Även denna sommar blev det ”Facket på sommarjobbet” som avslutades med Prideparaden – denna gång gick jag med LO. Under sommaren har jag jobbat i de allra snobbigaste kvarteren, Stockholm svämmade över, och mitt i allt var det dags för SSU`s valläger tillsammans med LO!;) Stefan Löfven peppade inför valet, och Göran Persson höll ett lysande tal om miljöfrågor samt hur en politiker skall vara. Åkte hem tillsammans med SSU<3 Festkommittén för bröllopet kom på grillfest hemma hos oss på innergården. Jag och min man gick på museum innan det var dags att dra igång nästa valrörelse och spendera dagar, kvällar och helger tillsammans med detta härliga gäng!<3
Spenderade tiden med detta gäng i lite mer än en månad!;) Jag stod med fanan vid Anna Lindhs grav på årsdagen<3 Jag tog tag i körlektionerna igen, så att jag inom kort kan köra en sån här häftig Hello Kitty-bil!;) Var en del SSU-häng, samt nattaffischering och valstugejobb!;) Bokus gjorde reklam för min senaste bok tillsammans med Ingvar Carlssons, vilket jag tror bidrog till den stora ökningen utav försäljningen!;) Sedan blev det valvaka hemma hos mig, för de som inte är partimedlemmar.
Efter valvakan på hemmaplan var det dags att göra sig klar för partiets valvaka!<3 VI VANN!!!<3<3<3@-}– @-}– @-}– 2014 var året då Sverige fick en ny regering som kämpar för alla människors lika värde och jämlikhet!!!<3<3<3 Vi i Södra Kvinnoklubben inledde vårt första styrelsemöte efter detta med en skål!;)
Efter allt valarbete och debatterande och debattarrangerande så återgick vardagen till försäkringar och pension!;) Jag började att måla tavlor igen – denna gång politiska sådana!;) Jag var tillbaka på Runö för att prata om min bok, och var för första gången ombud på arbetarekommuns representantskap!<3 En gammal barndomsvän dök upp i mitt liv igen – hon tog hand om min kära mormor på sjukhuset, där hon än en gång låg. Det blev dags för min man att sälja sin lägenhet och skriva sig hemma hos mig på söder!;) För lägenheten köpte vi ett Paradis – ett landställe med strandtomt med två stora hus på!<3
Det blev dags för 2014 års Socialistiskt forum!<3 Jag höll min första politiska kurs för medlemmar i Socialdemokraterna!;) Det rådde kaos i riksdagen och Stefan tvingades varna för extra val! Moderaterna som stod utan partiledare fick nu sin första kvinnliga, och halva Sverige började förbereda sig för ännu en valrörelse. Det blev även dags för min make att fylla år, lika så för ”Svart Lucia” som arrangerades även detta år!;) 2014 blev året då vi återigen fick en säng att sova i och slapp sova på golvet!;) 2014 var första gången vi firade jul tillsammans som man och hustru. Den avslutades med midnattsmässa i Katarina kyrka, och en sväng förbi Kellys för att kramas med vänner!;) Fyra dagar innan årets slut kom beskedet om att förhandlingarna i riksdagen gått vägen och att ett extraval inte skall bli av! En Socialdemokratisk budget kommer att träda i kraft till våren 2015, i och med det, som kommer att kallas för decemberöverenskommelsen!=)
2013 2014
2014 var året jag blev 12kg mindre!;)
Årets allra sista dagar jobbade jag som en galning, samt gjorde mackor utav all julmat och delade ut till hemlösa som sover och bor på våra gator och torg! De fick ett paket julmacka och ett paket julgodis. Gör ont i hela kroppen och man får hålla tillbaka tårarna när man ser sina medmänniskor ligga på madrass mitt på gatan i minusgrader!
År 2014 avslutades med middag hemma med maken, sedan kom Sara och Johan förbi och skålade – tillsammans gick vi till Katarinavägen vid tolvslaget. Det var kraftig dimma och det var svårt att se fyrverkerierna. Efteråt gick vi hem till oss igen och umgicks fram till småtimmarna!;) Det hände mycket detta år – samtidigt så gick det rysligt fort! När vi gifte oss hade endast 5 månader gått utav detta år, idag har vi varit gifta i 7 månader! Giftermålet var en av årets drömmar som slog in. Likaså valsegern och att vi återigen har en Socialdemokratisk regering i Sverige!=) Min mormor var med på mitt bröllop, jag fick ut min andra bok, och min lilla bebis blev myndig!;) Men det är även en del drömmar som ännu inte gått i uppfyllelse… Jag har ännu inte ens kommit i närheten utav mitt drömjobb – hade hoppats på att i alla fall komma en bit på vägen detta år, men jag har i alla fall fått en hel del nya kunskaper, erfarenheter och meriter. Körkortet skulle ha varit klart i november, men i och med allt strul, den nya körskolan innebar, så blev det sorgligt nog inte så. Och jag sitter ännu inte i riksdagen!;) Men ÅR
skall jag fortsätta att kämpa – både för ett bättre och varmare samhälle, och för att komma dit jag vill!!! Jag skall se till att klara körkortet i början utav året. Det blir en del utbildningar – både för mig själv, men också som jag håller för andra. 2015 är året då vår första bröllopsdag inträffar – hoppas jag!!!;) Jag kommer att påbörja min tredje bok, som förhoppningsvis kommer ut till hösten!;) Och vi kommer att kunna vara på vårt landställe och njuta under våren och sommaren – där vi ännu inte kunnat vara!;) Skall även försöka börja sjunga jazz och hoppas på en del uppträdanden – gärna även med mina egenskrivna låtar. Mer än så vet jag inte ännu, men jag hoppas att det blir ännu ett givande år, och att man kommer längre fram på vägen – bara Gud vet!;) Och jag hoppas att alla nära och kära fortsätter att vara friska och finns kvar i mitt liv även detta år och många, många fler!!!<3<3<3 Och så får vi se om det blir några flygande bilar, svävande skateboardar och skor som knyter sig själva som Dr. Emmett Brown avslöjade om år 2015!;) Gott nytt år!!!
Julen är en symbolisk tid – glädje som skall delas med nära och kära. Men för många är julen riktigt jobbig! Den kostar en del då mycket läggs på mat och klappar, men den kan även vara psykiskt jobbig – på många olika sätt! Denna jul var för mig ovanligt jobbig, rent psykiskt…
Jag kan inte säga att jag minns exakt varje jul från när jag var liten, för det gör jag inte – även om jag minns ofantligt mycket ifrån min barndom. Jag tror att anledningen till att jag inte minns specifikt vad som sagts och gjorts under de julaftnar jag upplevt, beror på att de är väldigt lika varandra. Visst minns jag helheter – vilka som var med och vart vi var, och även de julaftnar som inte var riktigt lika roliga.
När jag var liten så firades julen hemma hos min mormor och morfar, tillsammans med min familj och min mammas syskon med familj, och ibland även med min mormors bror med familj. Där umgicks vi tillsammans hela dagen intill kvällen, och hade det riktigt trevligt och mysigt! På Julafton så åt vi alla tillsammans, gav varandra julklappar, och ingen alkohol förtärdes – då min morfar var nykter alkoholist, som då och då fick återfall. För mig var detta inge konstigt, och för mig var detta julen och den dag då alla var glada och hade det trevligt tillsammans. Senare under min uppväxt firade vi istället jul hemma hos min farmor och farfar – då var släkten på olika håll och kanter och det var bara min familj som närvarade. Varför alla inte längre var tillsammans, vet jag inte, och varför farmor och farfar inte kunde vara med hemma hos mormor och morfar vet jag inte heller. Sedan ändrades traditionen igen, och julen började att firas hemma hos min familj tillsammans med mormor – ibland med morfar, och med farmor och farfar. De övriga som tidigare hade varit med på Julafton var på eget håll. Julölen dök nu upp på julbordet. Jag minns att jag tyckte att det var riktigt mysigt att fira jul hemma hos min familj, då det alltid var så mycket julpynt där, men jag saknade den övriga släktens närvaro.
Sedan flyttade man hemifrån och julen blev sig ännu mer olik! Nu fick man åka runt till höger och vänster för att kunna träffa de man ville träffa – julsnapsen dök upp i mitt julfirandet – det som alltid hade varit tabu! År 2005 separerade jag och min sambo som jag var förlovad med – jag firade inte jul detta år… Sedan jag blev vuxen har jag drömt om en jul lika stor som när jag var liten! Jag har väckt frågan många gånger, och försökt få övriga att vilja samlas på ett och samma ställe igen – utan resultat.
Detta år var första julen som gift – det kanske inte låter som något gigantiskt, men tro mig – något händer i en när man gifter sig – man får andra perspektiv och verkar ha lättare för att bli lite sentimental ibland. Att jag börjar närma mig min första ålderskris, åt rätt håll, när nog inte heller direkt någon fördel!;) Som gift får man en ny släkt – eller en till rättare sagt. Visst, den fanns ju där redan innan, men nu tillhör man den på ett helt annat sätt, men det betyder ju inte att min släkt inte längre existerar – jag är ju inte bortgift som förr i tiden!?
I år, precis som de två senaste åren firade jag och min man julen hemma hos oss. Jag tycker det är mysigt att ha den hemma hos oss med mycket julpynt och där jag får bjuda på mat och försöka få alla att trivas!;) Mina föräldrar har jag inte firat jul med på tre år, och övriga släktingar har jag slutat att besöka på Julafton då det känts som att jag våldgästat dem. Min farmor och farfar, min mormor och ibland även hennes bror har varit hos oss under dessa år – men i år var det bara min farmor och farfar ifrån min släkt som närvarade. Visst är jag självfallet jätteglad över att min farmor och farfar firar jul hemma hos mig – utan dem hade ingen utav min släkt närvarat, men det känns som att alla ifrån min sida bara faller bort, och det gör ont! Min farmor och farfar är numer de enda som hör av sig och frågar om hur Julafton skall firas – ifrån övriga är det helt tyst – de har sitt!
För mig är julen något heligt – den är symbolisk, vacker och varm! Julen är för mig viktig, rent religiöst, och skall tillbringas med nära och kära – släkt/vänner. Man skall umgås, äta gott, mysa, njuta av varandras sällskap och ge varandra små gåvor – precis som man gjorde till Jesus, och det skall inte vara för mycket alkohol – det klarar jag inte av denna dag – för mig är julen en nykter dag! Man behöver inte ge varandra mycket saker, eller dyra saker – det räcker med en blomma, men själva givandet är för mig symboliskt för själva högtiden. I år var endast min farmor och farfar här ifrån min släkt, resten var någon annanstans. Folk kom antingen jättesent eller gick väldigt tidigt. En del kan inte umgås med andra, och julklappsdebatten dök upp än en gång – fick inte ens ge alla julklappar till en början. För mig är Julafton den dagen då man verkligen håller ihop – då man umgås och bryr sig om varandra. Så har det varit sedan jag var liten. Jag vet att jag egentligen inte får klaga, och att det kunde vara betydligt mycket värre, men för mig har Julafton gått ifrån att vara en dag då vi alla tillsammans håller ihop, umgås och värnar om varandra, till att bli en dag då man blir utskälld och måste kämpa för att få folk att stanna kvar. Julafton får mig att längta efter att bilda egen familj…
Cassandra Solback 