Tänk att det har gått hela sex år sedan vi sa Ja till varandra och lovade varandra kärlek och trohet tills döden skiljer oss åt, i Katarina kyrka hemma på Söder!;) Vi har nu firat Pappersbröllop (en del har denna som andra bröllopsdag – vi följer en bröllopsbok vi har där denna står först så vi firade detta vårt första år), Bommulsbröllop, Läderbröllop, Fruktbröllop, Träbröllop och nu Sockerbröllop!;) Tänket därför bjuda på en liten tillbakablick från den största dagen – då jag och Thobbe blev man och hustru!;)
Titta vad små vi var då! Haha! Jag var 28 år och Thobbe var 26 år. Jag var rakad på ena sidan av huvudet (sparade ett tag för att inte vara helt kal där!;) ) och Thobbe hade kort hår. Idag har han ju hår ned till midjan!;) Det var 123 vänner, nära och kära som var med och firade oss denna dag för sex år sedan. Tror att det var 76 stycken av dessa som sedan var med på vår bröllopsmiddag på krogen Kellys på Folkungagatan, som vi hade abonnerat denna dag. Anledningen till just Kellys var att det var min stammiskrog och för att jag och Thobbe kysstes där för allra första gången – i stammishörnet!;) Därför stod det också en hjärtformad blomma i det hörnet dagen till ära!;) Medans vi åt middag följt av bröllopstårta, lekte lekar och höll tal så var de övriga gästerna på picknick i Cornelisparken. Jag och Thobbe stod in till natten dagen innan bröllopet och gjorde pastasallader till picknicken. Sedan hade vi betalat några som stod i parken, under vigseln, för att passa mat, filtar och parkspel tills gästerna anlände!;) Sedan sammanstrålade samtliga på Kellys lagom tills jag och Thobbe dansade tryckare till en låt bestående av två stycken låtar som vi hade mixat ihop själva – en grymt bra mix om jag får säga det själv, är sjukt nöjd med resultatet faktiskt!;) Vi kunde inte komma överens om en låt så därav två;) Min låt var Jon and Vangelis – I,ll find my way home – ni vet låten som Kim och Mia badar nakna till i 80-talsklassikern G – som i gemenskap!;) Och Thobbes låt var Richard Marx – Right here waiting. Så fint!!!=) <3<3<3 Efter vår dans blev det livespelning av Dynazty.
Det var så mycket känslor denna dag på så många olika sätt! Både extremt glädjande men också något jobbiga! Man var ju rädd för att något skulle gå fel och man ville verkligen att allt skulle vara perfekt denna dag som vi planerat och sparat till i hela två års tid! Lite galet egentligen att man kan bli så besatt av att det skall vara så perfekt! Vi hade ju hela 28 grader varmt och skinande sol denna dag, vilket var helt underbart! Men sedan så hade vi haft en förhoppning av att få sova en stund innan – alltså att ha kommit i säng i god tid dagen innan, men vi stod ju som sagt var enda in på natten och gjorde pastasallad. Mitt i natten messade även min lillebror (mitt enda syskon) att han inte kunde komma på mitt bröllop. Det gjorde mig väldigt besviken, men jag försökte att inte tänka så mycket på det. Han kom inte på Jiros dop heller och har endast sett honom på håll vid två tillfällen. Thobbes syskon har aldrig träffat min brorsa. Vi visste inte heller om mina päron skulle dyka upp eller ej på bröllopet. Vi bråkade per sms enda in på natten dagen innan. Att gå omkring och grubbla över det och få svar först när man klev in i kyrkan, tog energi. Att min pappa skulle hålla tal under middagen stod med i programmet (för mig var det viktigt med ett traditionsenligt bröllop på en del punkter), men vi visste inte om det skulle bli av eftersom vi inte visste om de skulle dyka upp eller ej. De dök ju upp men när festkommittén skulle lämna över micken till pappa så tog mamma den istället.
Här sitter vi vid middagsbordet på Kellys – nygifta som man och hustru med våra uppfräschade förlovningsringar och våra specialgjorda vigselringar av vår vän Anna Skoglund Miss Unicorn.
Vi har en hel del bilder och filmer från denna dag – fotade av både proffsfotograf som vänner, nära och kära. Att ha mycket bilder från sitt bröllop är verkligen guld värt!!! Önskar dock att vi haft lite fler videoklipp. Vi hade ju flera som filmade men än idag, alltså sex år senare så har vi fortfarande inte fått alla klipp ifrån alla! Folk drar ut på det – det är krångligt att skicka, tar så mycket plats och sedan så rinner det ut i sanden. Men kanske en vacker dag!!!;)
Från kyrkan till Kellys, alltså typ bara runt kvarteret, så åkte vi rosa limmo med två motorcyklar bakom!;) Med oss i bilen tog vi min älskade mormor och min höggravida hederstärna!;)
Jag verkligen älskar den här bilden!!!=) Kolla vad extremt mycket ris som kastades på oss! Haha! Jag hade ris i hårbotten i en hel vecka! Såg ut som stora mjällkokor resten av bröllopsdagen och resan till Tokyo dagen efter haha! Vi har denna bild i både fotoalbum och uppsatt på väggen på toaletten hemma!;) Om någon av våra 123 gäster råkar ha detta inspelat så hojjta jättegärna till!!!=)
Från den 21/5 år 2014 till den 21/5 år 2020 – Här sitter vi och förfirar hemma lite granna!;) Jag älskar när Thobbe skapar saker till mig – här har han gjort en egen smyckesask föreställande en sockerbit med rosor ovanpå, visst är den superfin?!<3<3<3
Jag och Thobbe dricker champagne och Jiro dricker saft!;) Tillsammans åt vi chips med gräddfil och tångkaviar, mums!;)
Sedan kom svärmor över för att leka med Jiro medans jag och Thobbe tog oss upp i Skrapan för att äta på Himlen!;) Det var första gången vi var där och det var sjukt nice faktiskt!;) Jättegod mat, sommarvärme med solsken in i restaurangen och grym utsikt över hela Söder!;) Jag hoppas på en miljard fler år till tillsammans med dig min älskade make!!!<3<3<3 Älskar dig!!!<3<3<3
Vi har en del nyheter i familjeföretaget the Motherships webbshop!;)
Vi har en hel del planer på flera artiklar men fokuserar just nu på det vi har och så lägger vi en hel del tid på olika projekt! Thobbe tex håller på med vår barnapp och så har han även börjat att plugga en dag i veckan. Jag jobbar som en tok med min nya bok som jag hoppas på skall bli klar inom väldigt kort!;)
Besök jättegärna vår webbshop https://themothership.se/ och sponsra oss jättegärna med att köpa något – litet som stort, allt gör skillnad i dessa tuffa Corona-tider!
Något av det senaste är våra första feministiska örhängen i rosa plexi med nickelfria ringar och krokar! Det är Thobbe som har designat dem och jag som bygger ihop dem!;) Så stolt över dessa och vår förhoppning är att kunna skapa en hel del olika örhängen framöver, men som sagt att driva eget är ganska så tufft just nu då konsumtionen gått ned rejält!
Sedan så har vi ett gäng av dessa ursnygga miljö- och arbetssnälla ”Världskassar” som är riktigt bra att ha nu då skatten på plastpåsar trätt i kraft, vilket jag tycker är bra då vi måste tänka betydligt mer på miljön!
En nyhet är våra virkade grönsaks- och fruktpåsar i färger från växtriket, som man då lägger sitt frukt- och grönt i när man handlar, istället för att köpa engångs-plastpåsar som nu även dem kostar pengar.
Dessa är lätta att försluta och att sedan öppna – tål handtvätt och rymmer väldigt mycket då de är töjbara!;)
Och sedan så har jag börjat skapa lite A5-konst inom kategorin ”Fiffi och Tutt-konst” som alltså ritas för hand efter beställning – går nu att köpa på min Insta men inom kort även dem på the Mothership!;)
Jag vill inte på något sätt stjäla fokuset utan jag vill vägleda åt rätt håll i frågan när det gäller att utnyttja och att utnyttjas!
Dagens nyhetsflöde är egentligen inte unikt – det är något som drabbar oss kvinnor varje dag, världen över! Men när en offentlig person blir ”tagen på bar gärning” så uppmärksammas skiten på en helt annan nivå än till vardags – men när fanskapen hamnar i strålkastarljuset som några jävla oskyldiga små hundvalpar så går jag i lågor och spyr samtidigt!
Jag var destruktiv i princip under hela min tonårstid och i början av mitt vuxna liv, pga hur folk tidigare behandlat mig. Jag fick tidigt lära mig hur man skulle vara som tjej genom Disneys ”prinsen kommer på en vit häst och räddar prinsessan- upplägg” och hur man skulle se ut genom Baywatch som alla kids på lågstadiet fick glo på utan protest av någon! Silikon som var ett betydligt mer vettigt program sändes även betydligt mycket senare på kvällen (Baywatch sändes fan direkt efter skolan) och något man fick bråka för att se! När jag var 13 år fick jag en våldtäktsman, psykopat och en fullständigt livsfarlig man efter mig som trakasserade mig sexuellt, gjorde en barndomsvän psykiskt sjuk pga våldtäkt och som dagligen mordhotade mig innan jag hoppade på bussen till skolan. Fullt normalt ”håll bara avstånd” sa polisen till mig! Jag vet även att något sjukt och vidrigt hände mig (troligtvis innan jag fyllde sju år) men jag minns inte vad och sedan två stycken våldtäkter på det gjorde att jag skar mig själv i armar, ben och fötter och att jag lät mig utnyttjas sexuellt. Inte för att jag ville, inte för att jag njöt – utan för att jag mådde skit och för att jag hatade mig själv. Min omgivning hade lärt mig att jag inte var värd ett skit! Hur många vidriga killar och män har inte funnits i mitt liv?! Ju äldre jag blir desto mer äcklad blir jag över dem och över den värld vi lever i!
Så vad har detta gjort med mig?! Jo, jag har gått i sjukt många år i terapi och jobbar dagligen med min syn på mig själv – att se och förstå mitt eget värde och min egen vikt! Har jag någonsin tänkt tanken att utnyttja andra pga av detta? Nej, jag önskar ingen annan den skit jag själv gått igenom och den låga syn jag haft på mig själv!
Jag blir så jävla förbannad på denna sjuka mansdominerade värld som alltför sällan reagerar och ännu mer sällan agerar!
Näe det är inte synd om oss, men jag tror ändå att det är viktigt att få längta till saker och ting och att fortsatt ha drömmar – sånt är viktigt för den psykiska hälsan! (Detta är också en bildbomb!;) ) I december förra året bokade vi in 2020 års sommarsemester som skulle gå till Japan, Tokyo och denna gång även någon/några omkringliggande städer. Vi stannade hemma i Sverige hela 2019 för att kompensera för ytterligare en resa enda bort till Japan och för att spara. Denna gång var även tanken att vi skulle stanna i detta underbara och otroligt häftiga land i hela två veckor! Tidigare har vi bara varit där en vecka. Men det ser ju inte speciellt ljust ut med Covid-19 pandemin så någon resa till Japan lär knappast bli av i sommar! Vi hade verkligen behövt denna resa som familj just nu, men vem kunde ana att ett stort virus skulle ta över hela världen?!
Titta vad små vi är!=) Jag och Thobbe på smekmånad i Tokyo i maj 2014. Det var Thobbes dröm att åka till Tokyo – jag hade hellre åkt till New York, men vi gjorde så att Thobbe fick bestämma vart smekmånaden skulle gå och så fick jag bestämma temat på bröllopet!;) Nu i efterhand så är jag så glad över att det blev Tokyo och inte New York – nu är frågan vem av oss som älskar Tokyo mest!;) Det finns så mycket att se där, så mycket att göra och alla människor är så trevliga och lugna!=)
Här går vi på Tokyos gator i natten, nygifta och tittar på våra ringar!;) <3<3<3 Det kändes också som att när vi var där på smekmånad år 2014 så gick mycket tid åt till att lära känna staden, kulturen och att hitta. Så när vi sedan bestämde oss för att åka dit igen sommaren 2018 så tänkte vi att vi skulle ha stor fördel att ha varit där förut!;)
Ett av ställena vi besökte på vår smekmånad var ”Hello Kitty-land” Sanrio Puroland, vilket var en överraskning från Thobbe till mig. En hel värld för Hello Kitty och alldeles sådär supercoolt och galet som mycket japanskt är – så underbart! Så självklart var Hello Kitty-land ett måste även år 2018 när vi åkte dit med vår lilla Jiro och svärmor.
Jiro var ju bara åtta månader då och hängde liksom inte riktigt med. Faktum är att han somnade därinne ganska så snabbt – för mycket intryck!;) Det var även vagnförbud så större delen av Hello Kitty-land besökte vi inte då eftersom det var lite jobbigt att bära omkring på Jiro upp och ned för trappor. Hade säkert funkat jättebra om vi hade haft bärsele!;) Nu för tiden så älskar Jiro Hello Kitty!;)
Självklart besökte vi Star Bar även år 2018, vilket vi kunde göra eftersom Thobbes mamma var med som då var på hotellet och passade Jiro. Star Bar är en Super Mario-bar, där man år 2014 kunde spela TV-spel, men år 2018 var det förbjudet så då blev det endast Super Mario-drinkar och härligt snack med personalen som faktiskt kan engelska där!;) De gillar även Sverige på den baren och vet en del om Sverige, eftersom Star Bar nämnts i flera TV-spelstidningar i Sverige och TV-spelsnördar från Sverige har besökt baren och sedan skrivit om den. I Tokyo är det större skillnad på bar och restaurang än vad det är i Stockholm. Typ alla mastställen serverar alkohol, men barerna har oftast ingen mat utan som mest ätbart är snacks. På en bar kan man inte ta med sig barn. Inte för att musiken är skyhög utan för att folk röker hej vilt. Det är även tillåtet att röka på matställen, men då är det som det var i Sverige förut att man väljer bord för ”rökare” eller ”icke rökare”. Utomhus råder det dock rökförbud – där är rökning hänvisad till inglasade rökrutor! I sommar hade vi inte kunnat gå på ställen som Star Bar, då vi tänkt åka bara vi tre denna gång, men vi hade istället tänkt att besöka Disneyland och Pokémon. På Disneyland Tokyo var jag och Thobbe även på vår smekmånad!;)
Jag saknar verkligen den japanska sushin!!! Denna sushi är från en restaurang nära vårt senaste hotell i Shinjuku. Så sjukt god sushi! Vi år där hur många gånger som helst! Vi har även introducerat Jiro för sushi nu och han har fått öva lite med barn-pinnar inför resan i sommar!;) Han har även sushi-leksaksmat, vilket han fick väldigt tidigt!;)
Att vara i Tokyo är ju som att åka till framtiden och i sommar lär det har varit extra mycket framtid eftersom Tokyo planerat för OS 2020, vilket de redan hade börjat förbereda för när vi var där sommaren 2018. Men OS är ju inställt och det är väl lite det vi utgått ifrån…Vi tänkte att så länge japanerna inte ställer in OS så lär detta hinna ordna upp sig! Men så ställde de in OS och det var väl då vi började inse att vår sommarsemester till Japan inte kommer att bli av i år!=( Det är så surt! Det handlar inte om att vi inte förstår eller att vi inte respekterar detta utan det är bara så surt för vi hade verkligen sett fram emot detta och att ta med Jiro till Disneyland, att träffa Pikachu och Super Mario, samt att få visa allt som går att se och uppleva – alla spel, alla leksaker och hela atmosfären! Jiro hade älskat det!!! Men nu får vi väl helt enkelt försöka få tillbaka pengarna för resan och hoppas på nästa år istället! Dock så vet vi ingenting om nästa år i nuläget – är det någon som gör det?
Avslutar detta inlägg med min favoritbild på mig och Jiro ifrån vår Tokyoresa år 2018! Jag verkligen älskar denna bild, men konstigt nog så hittar jag den ingenstans just nu så detta är en lågupplöst printscreen från min insta, tyvärr!
Vi har ÄNTLIGEN öppnat upp Landet Paradiset, för säsongen!;) Varning för bildbomb! Tycker ni förresten om mycket eller lite bilder i ett inlägg? Var för övrigt länge sedan jag skrev igen – jag tycker att det är svårt att veta vad jag skall skriva om. Det är inte så att jag har idétorka, skriver ju halva dagarna om allt och inget överallt. Men jag vet liksom inte riktigt vilket fokus jag skall ha här i bloggen! Vad tycker du om att läsa om i mina inlägg? Kommentera gärna i inlägget!!!<3<3<3
Men vi öppnade iaf upp Landet Pradiset och se så soligt och fint det var! Näe – dessa två bilder är ifrån förra sommaren!;) Men de var liksom finare att ha som startbild än gråa bilder från när vi var där förr, förra helgen då det var iskallt och regnade! Jiros lekpark, till höger i bild, har förövrigt legat under vatten i vinter så hur hans sandlåda mår har vi inte vågat titta efter ännu! Faktum är att vattennivån stigit rejält jämfört med förra säsongen! Vår vänstra del av tomten (lite längre bort till vänster om bryggan) ligger än idag under vatten. Där brukar det vara fullt gångbart annars! Trots att det var kallt så var det så sjukt skönt att få komma ut dit – till tystnaden och lugnet! Var även kul att få plocka fram allt igen och börja att plantera sallad och grönsaker!;) Hemma på Söder så flockas folk i parkerna och på uteserveringarna så fort solen tittar fram, trots Covid-19, så det kändes faktiskt riktigt bra att få komma bort ifrån folk helt och hållet ett tag.
Som vanligt när man öppnar upp så är det Massor att fixa! Förbränningstoan slutade att fungera så vi fick ringa och prata med servicejouren – tack och lov så var det bara att skruva lite, på ett specifikt ställe så gick den igång igen!;) Vi lade flera tusenlappar på att reparera den förra sommaren så vi vill helst slippa det denna gång!;) Vattnet, som vi haft problem med enda sedan vi köpte stället, startade på första försöket i år så det var riktigt nice!;) Dock så har vi fortfarande inte vatten i bägge husen, då det är en del trasiga rör som behöver bytas och duschen sprutar om den är inkopplad, men men some day!;) Inför förr, förra säsongen, alltså sommaren 2018 så förberedde vi Landet Paradiset för en bebis, då det var Jiros första säsong. Den sommarn var lite jobbig rent fysiskt därute, med bebis – blind, döv och senil katt, samt att jag länge hade ont i magmusklerna efter snittet. Men inför säsongen efter, alltså sommaren 2019 så behövdes stället barnsäkras en hel del mer och betydligt fler barnsaker behövdes! Jiro gick och försökte testa ödet hela tiden, samt behövde en massa saker för att vara underhållen. Så då åkte vi dit flera vändor, under flera veckors tid för att fixa iordning innan vi började sova kvar där. Nu är Jiro så stor och vill också gärna hjälpa till med saker och ting så nu åkte vi ut och sov kvar samma dag som vi öppnade upp!;) Men Jiro har vuxit ur sin spjälsäng så vi behövde bygga upp en juniorsäng åt honom. Hemma i stan har han en hussäng som var skadad när vi fick den. Istället för att skicka en ny planka för att ersätta den planka som var skadad så skickade de en till säng så vi hade plötsligt två likadana sängar, fast en med en skadad planka. Perfekt att ha på landet tänkte vi, där vi ändå skulle behöva såga och bygga om sängen pga snedtak. Så det gjorde vi på lördagen, medans Jiro satt i vår säng och spelade på Bolibompa-appen!;)
Visst blev det bra?! Vi är supernöjda och Jiro likaså! Han tyckte att det var roligt att ha en likadan säng som hemma. Dock så slog han i huvudet i taket några gånger innan han vande sig med det låga taket.. Hemma i stan har vi tre meter i takhöjd men på landet så slår man i taket om man sätter sig upp i sängen utan att tänka – hände mig och Thobbe också första säsongen!;)
Det blev ju att möblera om lite där uppe för att få plats med sängen, vilket är lite bökigt pga takhöjden, trappräcket och den stupade trappen ned! Thobbe och Jiro fick vänta på nedervåningen medans jag flyttade om allt, annars hade det inte gått. En möbel fick vi inte plats med längre så den gick Thobbe med till andra huset – gästhuset. Så bra att ha ett ”reservhus” att lägga grejor i!;)
Vi var också tvungna att säkra fönsterna, eftersom att Jiro nu skulle nå dem då han sover i öppen säng. Jag kom på det av en ren tillfällighet när jag var och handlade innan vi åkte ut och Thobbe trodde inte att det var nödvändigt, men vad gjorde Jiro så fort han fick vandra omkring däruppe? Jo, han försökte öppna fönsterna!=O På övervåningen är det som två rum. Trappan är i det andra rummet så i dörröppningen rummen emellan sitter det en barngrind. Den satte vi upp redan förra året ifall Jiro skulle lyckas ta sig ur spjälsängen. Vi hade även babymonitor där ute då. Det har vi nu också och även kameraövervakning. Detta för att ha koll när han sover middag och vi är nere eller utomhus.
Men Jiro har alltid sovit i egen säng och i eget rum hemma i stan, så tanken är att han skall sova i det andra rummet på övervåningen, intill oss, så småningom. Där har vi även två stycken extrasängar som han egentligen hade kunnat sova i redan nu, men problemet är, som ni ser, trappan och trappräcket. Trappan är verkligen livsfarlig och ”hålet ned” är längre än vad räcket sträcker sig så man måste liksom ha full koll när man går i det rummet så att man inte råkar kliva i hålet och ramlar ned för trappen! Jag har alltid varit rädd för trappor och höjder så jag har alltid hatat denna trappens utformning! Så innan Jiro får vara i det här rummet överhuvudtaget så måste räcker förlängas upp mot taket på något sätt så att han inte kan ställa sig i sängarna, klättra över och ramla ned. Vi har funderat på många lösningar – nu senast funderade vi på plexiglas. Alltså att man sätter plexiglas från golv upp till take, på baksidan av räcket – då blir det heller inte mörkare i rummet. Sedan måste såklart även dessa fönster i detta rum barnsäkras. Det finns även två stora hål i väggen som man kan krypa in i och gömma sig i – där är nog smartast att sätta luckor. Varför de som byggde och ägde husen före oss inte gjort detta är lite konstigt. Allt annat är så välplanerat och precis! Men sen så har vi det här med trappen också…Hålet i golvet och sedan trappen ned. Vi försökte föst att sätta en grind där, innan vi satte den i dörrhålet mellan rummen, men den hade enkelt gått att klättra/ramla över så här behövs nog en stor grind som går från trappsteget och enda upp till taket. Vart man hittar en sådan vet jag inte!;) Detta får bli ett projekt, kanske nästa år!;)
Är verkligen jättenöjd med hur det blev och att det blev så snyggt även fast vi sågade av de två inre pinnarna på sängen och var tvugna att skippa hustaket. Anledningen till att vi behöll höjden på de tre främre pinnarna var för att sängen skulle få behålla en del av sin fina design!;)
Spjälsängen tänkte jag först skulle flyttas över till andra huset, men det var dels för omständigt att försöka få ned den i trappan utan att bygga isär den och så kom jag på att det ändå vore bra att ha en spjälsäng också där inne i sovrummet för tänk om det kommer ett syskon inom något år!;)
Såhär såg båten ut när vi packat den full för säsongsöppningen! Ja, vi tre fick också plats där i!;) Jiro tyckte att det var spännande och lite läskigt att åka båt, men satt stilla och fint i mitt knä medans Thobbe rodde. Förra året fick man verkligen träna armarna för att hålla reda på Jiro så att han inte skulle ramla ur båten och i vattnet. Självklart har han flytväst men är liksom lite onödigt och kan bli en traumatisk upplevelse att ramla i vattnet ändå! Jiro tyckte även att det var spännande att få leka med alla leksaker han inte sett sedan förra säsongen. Oklart vad han minns och inte från dess – det borde inte vara mycket men ibland verkar det ändå som att han minns en del från då. Jag har ju mina första minnen från när jag var tre år. På landet har vi ingen TV – eller jo, vi har två stycken TV-apparater med parabol men det är tysk TV och vi har aldrig fattat hur man får in något annat så vi kör en del barn-dvd på TV´n och sedan så streamar vi på datorn med nät från mobilerna.
Vi streamade även i värmen till frukost! Näe, även dessa två bilder är ifrån förra sommaren!;) Jag älskar verkligen att ligga där i hängmattan och bara vara! Fan vad skönt och underbart det är! I år kanske även Jiro har ro att ligga bredvid en ibland – tidigare år har det varit så att man har fått njuta i hängmattan i max 2 minuter innan man varit tvungen att hoppa upp för att rusa efter Jiro som varit på väg någonstans eller försökt att klättra upp på något!;) Är verkligen mycket mer att tänka på när det kommer till barn i samband med hus och tomt!
Slutligen så har vi två bilder från vår badpool på vår brygga från i somras!;) Den poolen är verkligen guld! Jag kan ta ett simtag i den!;) Dock så blev det inte riktigt lika mycket bada förra året som vi hade hoppats på, pga tråkigt väder. Får se hur det blir i år. Vår semesterplan är att åka till Japan, men iom världsläget nu så lär det ju inte bli av utan då blir det istället en till hel semester ute på Landet Paradiset!;)
Ibland lever man ”tryggt” i sin egen lilla bubbla och ser inte riktigt vad som sker utanför! På ett sätt är ”bubblan” på Söder en av de stora anledningarna till att jag älskar Söder så mycket som jag gör! Här är liksom en egen atmosfär som jag inte riktigt har upplevt och känt av någon annanstans – närmast är nog Tokyo i så fall, fast inte när det kommer till maten. På Söder är det ju väldigt vanligt att äta vegetariskt och veganskt och det är något i princip alla restauranger, caféer och gatukök serverar här. Det räcker med att åka två stationer, alltså till city, för att verkligheten skall vara en helt annan! Det är ju inte så att alla här på söder är vegetarianer eller veganer, men det ses oftast inte som något konstigt här. Det är liksom ingen som reagerar och det är en självklarhet med både vegetarisk och vegansk kost i förskolan. Förövrigt så driver vi Sossar på Söder att vegetariskt skall vara ”normen” i förskola och skola och att kött istället skall vara specialkost/tillval. Det är heller inte något konstigt att undvika socker helt här eller att småbarn inte äter så kallat ”riktigt godis”.
Jag blev vegetarian när jag gick i åttan på högstadiet och sedan dess har jag varit vegetarian. Eller ja, jag har även varit vegan i en period men jag tyckte att det var för jobbigt. Det var nämligen under en tid då man som vegan var tvungen att göra allt själv ifrån grunden då den veganska marknaden i Sverige inte var utbyggd – knappt heller den vegetariska marknaden, det fanns väl i princip quornfärs att köpa som färdigt vegetariskt protein. Som tonåring var jag nämligen inte så jättesugen på att stå och göra saker och ting ifrån grunden – jag hade heller inte råd med det då mina päron inte var jättepeppade på att jag slutade att äta kött och farmor var den som köpte en massa bönor och bakade bröd åt mig. Nu har jag levt majoriteten av mitt liv utan kött och jag ångrar inte det beslutet överhuvudtaget! Att kött inte skulle vara standard för Jiro ser jag därför heller inte som något konstigt – inte Thobbe heller som varit vegetarian i perioder under sitt liv och som nu äter mestadels vegetariskt. Därför är att dricka komjölk inget vi heller gör här hemma och något som för oss är konstigt. Jag och Thobbe är ju uppväxta under den tiden då alla barn skulle dricka komjölk och den skulle vara antingen röd eller grön när man var barn. Blå fick vuxna dricka och när sedan den gula minimjölken kom så drack alla den som vara rädda för att gå upp i vikt. Att dricka komjölk var nämligen något storbolagen berättat för oss var superviktigt för att bland annat inte börja lida av benskörhet. Något som man senare slagit hål på och nu äntligen så har till och med Arla ( efter en lång reklamkamp med fokus på att trycka ned växtbaserat ) börjat med växtbaserat och inte endast fokusera på komjölk. Vi tycker faktiskt att produktion av komjölk är väldigt brutal. För att en ko skall kunna producera mjölk (som även för en ko är för att kunna mata sina barn) så måste hon vara gravid. Därför ser man till att korna ständigt är gravida, genom att inseminera dem. Vidrigt tycker jag!
Att äta mycket och massor av olika grönsaker och bönor är vardag för oss och Jiro älskar detta! Han blir extra glad när vi dukar upp buffé på hans lilla bord i vardagsrummet och själv får plocka ihop till sin tallrik. Jag säger inte att vi på något sätt är bättre än de som dagligen äter kött – det är nämligen något som man ofta får höra när man säger att man äter vegetariskt – trots att man inte ”attackerat” köttätaren i rummet. Jag tycker snarare att väldigt många som äter kött är väldigt duktiga på att attackera oss som inte äter kött! Ofta får man höra saker som (och då extra ofta när man pratar om barns kost) ”Men nu får han i sig all näring han behöver?”, ”Barn behöver kött och mjölk när de växer!” precis som om det vore supernyttigt och extremt näringsrikt att äta en massa slafs och senrester som korv och köttbullar och annan gammal svensk husmanskost innehåller. Där finns på något sätt en tro om att denna mat innehåller någon slags magisk och livsnödvändig köttprotein och att det räcker alldeles utmärkt med att endast äta isbergssallad, tomat och gurka som grönsaker – typisk grillkiosk-sallad med 95 procent vatten. Hum. Och så den viktiga komjölken på det. ”Ja men det är ju inte gott att dricka havredryck!”. Vi dricker inte växtbaserad dryck till maten, varför skulle vi göra det? Komjölken vi växt upp med, drack man ju för att man trodde att det var livsavgörande medans man växte. Den växtbaserade mjölken är ju istället för komjölk och den använder vi i mat, till Oboy och Thobbe som inte dricker svart kaffe har den i kaffet. Till maten dricker vi vatten (en otroligt viktig och underskattad dryck!) eller juice! På samma sätt kan man bli attackerad när man inte ger sitt barn så kallat ”riktigt godis”! Vi dömer inte dem som ger barn godis gjort av gelatin och socker, men Jiros lördagsgodis består av fruktgodis, majsbågar och popcorn och han ÄLSKAR det! Här kan man få höra saker som ”Men jag tror att det är bra att ge barnen socker tidigt så att de liksom vänjer sig och inte får en extrem chock senare i livet!”. Jiro kommer hinna äta godis med ”riktigt socker” i, jag lovar! Men jag tror knappast att det är skadligt att han får vänta med det i några år! Ju äldre han blir desto fler kalas lär det bli och sedan blir det till slut oundvikligt. Slutligen – vi vet alla att vi äter på tok för mycket kött i världen och att köttkonsumtionen aldrig varit så stor och brutal som den är nu för tiden! Detta har en extrem miljöpåverkan och skapar även bakterier som kan vara riktigt farliga (kolla bara på vad vi befinner oss i just nu!) så att alla måste äta mindre kött är ett faktum. Sedan så har vi något i Sverige som kallas för BVC – det är frivilligt men gratis och går man där så behöver man aldrig oroa sig för sina barns värden och hur man växer! En sista tanke kan ju också vara varför så många försöker att få sina barn att till exempel äta broccoli, om nu korven är det nyttigaste?;)
Det är många som har frågat oss hur vi gjorde när Jiro blev blöjfri sommaren 2019 då han var ett år och åtta månader så jag tänkte skriva lite om detta!;) Vi använde oss av boken POTTRÄNING PÅ 3 DAGAR då man skall bli blöjfri under dessa dagar. Och eftersom jag själv är författare och vet hur irriterande det är när folk tar till sig ens böcker utan att köpa den eller låna på bibblan så kommer jag inte att gå igenom hela boken och dess metod, utan endast sammanfatta hur vi gjorde! Jag rekommenderar starkt denna bok!Till en början så är det idag väldigt olika hur länge man låter sina barn använda blöjor, mot vad det var förr. Det finns en jättebra bild som någon myndighet har publicerat, dock så hittar jag den inte nu, där man jämför barns pott- och blöjvanor från 1970-2005-talet om jag inte minns helt fel. Där kan man iaf tydligt se att för oss som växte upp på 70-80-talet så var det ett år som var ”standard” för att vara blöjfri, på 90-talet så blev det kring tvåårsåldern och att det i nutid är enda tills barnet är 3-4 år. Man kopplar ihop detta med att den största anledningen verkar vara blöjans utveckling. Alltså blöjan har både blivit bekvämare och mer funktionell under åren, vilket gör att de inte läcker ens i närheten av så mycket och ofta som de gjorde under 70-80-talet och dess formula gör att barnet inte känner av blöjan lika mycket nu som förr. Blöjans utveckling har gjort storproducenterna stenrika, då så pass många föräldrar idag väntar med potträningen tills barnen är kring 3-4 år. Man menar på att det är bekvämt att låta barnen fortsätta att ha blöjor idag, medans det förr ofta innebar en hel del olyckor och man pottränade barnen så tidigt som möjligt. Med det vill jag inte ”trycka dit” någon, utan detta har jag läst och jag tycker att läsningen och kopplingen är väldigt intressant. I Finland är det däremot vanligare att man börjar med potträning betydligt tidigare – många börjar så tidigt som när barnet är fyra månader. Min syssling i Finland frågade flera gånger om vi hade börjat potträna Jiro ännu och när sedan vår kontakt på BVC även frågade på 1,5 års kontrollen så bestämde jag och Thobbe oss för att börja potträna på semestern – eftersom vi ändå ”bara” skulle vara hemma sommaren 2019.
Vi visste inte riktigt först hur vi skulle börja eller hur vi skulle lägga upp det hela, så jag frågade min syssling i Finland via Insta och hon tipsade oss om att vara konsekventa och att ha flera pottor. I hennes familj hade de en potta inne, en på altanen och en i bilen. Hon tipsade även om att ha hundbajspåsar för att lättare kunna tömma pottan t.ex. i bilen. Jag införskaffade en potta innan jag gick på semester och likaså hundbajspåsar. Vi skulle fira midsommar ute på landet tillsammans med Thobbes brorsa med familj, så efter midsommarhelgen tänkte vi åka hem till stan igen för att då potträna. Men under tiden vi var på landet så började vi att presentera pottan för Jiro genom att ställa fram den, förklara vad det var och vad man gjorde med den. Vi satte även dockan Nils på en dockpotta, jag hade köpt en Bamse-pottbok jag hittat på nätet som vi skulle börja läsa för Jiro. Barn-toaringen till förbränningstoan på landet hängde redan på väggen då den kom med toaletten när vi köpte den, inann Jiro fanns. Att veta hur man skall få ett litet barn, som då inte pratade alltför mycket, att förstå hur man skall göra och när, kändes som en hel vetenskap så vi började att googla mer och mer. Vi hittade många som tipsade just om boken POTTRÄNING PÅ 3 DAGAR så när vi kom hem till stan igen så köpte vi den digitalt för att kunna börja direkt. Vi märkte redan under bokens första sidor att vi låg efter – att presentera pottan och förbereda barnet skulle man nämligen ha gjort flera veckor innan man startade det hela. Vi ville ju få detta klart helst så snabbt som möjligt men åtminstone under de fem veckorna vi hade semester. Det kändes liksom lättare och schysstare för Jiro att genomföra detta när han var ledig ifrån förskolan och där hade vi tydligen tänkt rätt – i boken så står det nämligen att man skall låsa in sig i fyra dagar! Jag tror iaf att det var fyra dagar, men jag kan minnas fel – det var iaf längre än en helg. Vi bestämde oss för att prova iaf, gick det inte så gick det inte och då fick vi väl försöka igen eller låta det ta längre tid.
Jiro hade blivit presenterad för pottan och vi hade förklarat för honom vad som komma skall – dock visste vi inte hur mycket han förstod av det vi hade berättat. Nästa steg skulle nu vara att vara konsekvent, precis som min syssling tipsat om. Alla blöjor skulle kastas och detta skulle man visa för sitt barn. Blöjor är ju svindyra och om vi skulle misslyckas så skulle vi ju få ångra att vi slängt alla i Jiros blöjkista som dessutom nyss blivit påfylld. Det är lite vår vanliga tur med planering, att se till att fylla på med blöjor dagarna innan man skall sluta använda dem!;) Vi gjorde iaf som så att jag gömde undan en hel drös med blöjor på ett ställe som Jiro inte hade tillgång till – sedan tog vi resten och slängde i soporna och förklarade för honom att vi nu slängde blöjorna då vi skulle sluta med dem och istället gå på potta. Vi skruvade även ned skötbordet och lade upp på vinden. Detta hade vi redan sett till att göra på landet och istället ställt det bord och stolar där som Jiro sitter och ritar vid på första bilden i detta inlägg. Vi presenterade Jiros nya läshörna för honom och förklarade att vi plockat bort skötbordet. Vi körde aldrig med ”Du är en stor kille nu” för den ”metoden” gillar inte jag och Thobbe, utan vi höll oss till att vi skulle lära oss att gå på pottan. Vi var även noga med att berätta för Jiro när vi själva var nödiga och behövde gå på toa. För nu skulle ju Jiro lära sig att känna av när han behöver gå på toa – det är ju något som spädbarnen till slut kopplar bort iom blöjan och som den där myndigheten jag pratade om, även menar på kopplas bort ännu mer pga dagens superbekväma blöjor som gör att barnen inte med en gång känner att det är blött och kladdigt i blöjan nu som förr. Att berätta för Jiro att vi gick på toan och att sedan bjuda med honom till våra toabesök var något som även var intressant för mig och Thobbe. Han och jag kissar med öppen dörr, men bajsar gör vi med stängd dörr och vi har aldrig ”sett” varandra bajsa och jag e ganska så nöjd med det!;) Vi har även en sådan där ”Stockholms-toalett”, alltså ett litet skrymsle som man ställt in en toastol i så det fanns ingen möjlighet att sitta där inne och bajsa med bara Jiro. Istället gjorde vi så att den förälder som inte bajsade stängde in sig i sovrummet under tiden. Vi var dock väldigt noga med att inte få Jiro att förstå att den ena föräldern ”gömde” sig, för att inte riskera att han kopplade toabesök med något att skämmas för. Jiro tyckte att det var spännande att få vara med på toa och jag och Thobbe överdrev det vi gjorde – alltså tog i när vi bajsade osv. Detta för att lättare få Jiro att hitta sina muskler och nödig-känslor igen.
Det absolut jobbigaste var isoleringen. Nu i dessa ”Corona-tider” är det ju perfekt att potträna, om man är isolerad och frisk vill säga. Fyra dagar skulle vi isolera oss och med detta innebar det att vi tre (alltså hela familjen) skulle vara hemma tillsammans alla dessa dagar. Vi fick inte gå ut alls och allt fokus skulle vara på Jiro och då menar jag verkligen allt! Ingen TV, ingen dator, inget mailläsande, ingen Insta, inget Facebookande, inte ens några sms eller telefonsamtal! Allt digitalt skulle ligga nere – detta tyckte både jag och Thobbe var sjukt jobbigt och Jiro saknade Babblarna. Enda gången vi använde mobilen (och då en utvald sådan) var när vi skulle läsa i Pottboken. Jag har lätt för att bli uttråkad och mitt tålamod är långt ifrån det bästa, så jag hade aldrig klarat detta utan Thobbe – han är enormt stresstålig och har ett extremt tålamod!!!<3<3<3 All eloge till honom!!!=) För förutom den totala isoleringen och att gå bakåt i tiden iom att allt det digitala försvann, så gjorde man inget annat än att torka upp kiss! Jiro bajsade nämligen inte på tre dagar tror jag att det var, vilket tydligen är vanligt vid potträning. Han gick nu omkring utan byxor och pang så kissade han hejvilt och då han inte hade någon som helst kontroll över snoppen så kissade han ÖVERALLT, på golv, möbler, saker och högt upp på väggarna! Vi klädde in så mycket vi kunde i handdukar, men alla våra handdukar blev snabbt nedkissade och då vi skulle stanna inne så kunde vi inte gå till tvättstugan. Vi använde oss då även av lakan. För första gången så hade Jiro hur mycket rena och torra kläder som helst (eftersom han bara gick i T-shirt) men allt annat i huset var i behov av tvätt, haha! Så man får räkna med att saker och ting kan bli förstörda och om det är något man är extra rädd om så bör man plasta in det/ställa bort det. Jiros Dino- och Ponnyhus som jag just ”lagt” nya golv i och tapetserat blev helt nedkissat. Något JÄTTEVIKTIGT här är att ALDRIG vara negativ i detta skede! Jiro fick ,under inga som helst omständigheter, aldrig känna att han gjorde fel när han kissade ned halva huset – detta för att han inte skulle skämmas eller förknippa kiss och bajs med något negativt! Det är ju helt logiskt tycker jag och tyckte vi, men oj så krävande för tålamodet att alltid vara jätteglad, le och säga ”Åh, vad duktig du e som kissar!”! Sedan så skulle man såklart försöka hinna sätta honom på pottan när han började kissa – som man skulle släpa med sig så fort man rörde sig i lägenheten (som tur är så bor vi inte så jättestort men om man gör det kanske man skall ”spärra av” delar av lägenheten/huset). Det dock tog ett tag innan man lärde sig att se när han skulle börja kissa, vilket man faktiskt gjorde efter ett tag. Och när jag säger efter ett tag så menar jag inte efter några veckor utan vi är fortfarande kvar på dessa fyra isolerade dagar, så såhär i efterhand så är man sjukt imponerad över hur duktig Jiro var och hur snabbt han lärde sig allt!
Men för oss så gick det inge bra med pottan. Jiro gillade inte pottan utan gallskrek så fort vi satte honom på den! Det kändes som om detta aldrig skulle gå vägen och på dag fyra så var mitt tålamod slut så vi bröt mot reglerna och jag gick ut och tog en promenad! Thobbes tålamod var nämligen inte slut – han e fan bäst alltså!;) Dock så gick jag inte ut bara för att få vara själv! Visst jag passade på att smyg-Facebooka och Instagramma lite och jag fick se folk och känna av solen och sommarvärmen en stund, men målet var att hitta en Bamse-pottbok och en annan potta. Vi hade nämligen lämnat kvar Bamse-pottboken på landet och hade nu fått för oss att denna var avgörande i detta projekt!;) Vi ville inte beställa den för att sedan behöva vänta på den i 3-4 dagar så jag gick till kringliggande barnaffärer och frågade runt men ingen hade den. Däremot så fick jag ett tips om att inte ge upp med potträningen och att räkna med olyckor, kanske under flera års tid. Det stod det ju också om i boken, men just nu så kändes det som att vi inte hade kommit någonstans alls! Vi hade fått nys om en specialpotta ifrån Kina som var en potta som blev en toapall när man vände på den och som också hade en avtagbar ring som fungerade som en barn-toaring när man tog loss den. Jag köpte denna och gick hem för att testa. Långt innan vi hade börjat med denna potträning så hade vi nämligen införskaffat en barn-toaring men då boken främst pratade om pottor och då Jiro kissade rakt upp de flesta gånger, så kändes den ringen som helt orimlig. Med toaringen som tillhörde pottan ifrån Kina hade som en vägg fram, med ett handtag på, som barnet kunde hålla i under toabesöket. Vi testade och kom ganska snabbt fram till att Jiro föredrog toan istället för pottan, vilket imponerade oss! Han kunde inte säga alltför många ord men han visste att han fördrog toan framför pottan, hur häftigt är inte det liksom?!;) Så det är ett tips – försök att komma fram till vad just ditt barn föredrar!;) Nu kunde vi Äntligen börja öva med själva toabesöket! Så fort vi tyckte att det såg ut som att Jiro skulle börja kissa så sprang vi med honom till toan. Ibland var det falskt alarm, men det gjorde inget eftersom detta även visade för Jiro att det är dit man skall när man tror att man behöver gå på toa. På bilderna ovan ser ni även hur liten toa vi har hemma!;) Thobbe skrev ut pedagogiska bilder och satte upp på väggen. Ni ser dem i bilden längst till vänster. Det är ett barn som sitter på toa, en bajskorv och ett barn som kissar. Vi pratade hela tiden om att man kissar och bajsar på toan. jiro älskade att peka på dessa bilder, fråga vad det var och så skulle jag och Thobbe förklara;). Vi satte även in en liten bokhylla (den ser ni i bilden längst till höger) med barnböcker som Jiro kunde läsa medans han satt på toa. Detta för att försöka få honom att vilja sitta kvar och försöka bajsa. Då han ännu inte hade bajsat så började vi att ge honom katrinplommonpuré. I boken stod et att det kunde ta flera dagar, men vi började ändå bli lite oroliga. Vi lät fortfarande Jiro ha blöja på sig när han sov på natten (inte när han sov middag), men han bajsade inte då heller. Vissa kör på blöja under natten och en del även under dagsvilan ett tag efter att man slutat med blöjor – andra inte. Men om man använde blöja under sovtiderna så är det viktigt att förklara för barnet att man har blöja bara för att man skall sova. När Jiro skulle sova middag, och då utan blöja, så sa vi ”Sov gott och så vaknar vi i en torr säng!”, vilket funkade och så sa vi väldigt länge efter att han slutat med blöjor.
Jiro var utan blöjor, förutom på nätterna, men det var inte så att vi hade kontroll på toabesöken ännu. Vi hade börjat använda TV´n igen, men vi spelade mest youtubeklipp om toabesök och vi fick snabbt två favoriter, som vi faktiskt än idag använder oss av när Jiro kommer in i korta perioder med flera olyckor i byxan. Våra två favoriter är Daniel Tiger och ett japanskt klipp. Klistrar in dem här nedan; https://www.youtube.com/watch?v=tAMSnbTbF58 https://www.youtube.com/watch?v=WDlKy_MDg18 Det bästa med det japanska klippet är kortvideon efter den tecknade familjen så fortsätt att titta!;) Vi tog även efter dansandet och jublandet och höll i flera månader på med att applådera när Jiro hade gått på toa!;) Efter några dagar så skulle man göra kortare utflykter, men så gjorde inte vi! Vi åkte ut till landet vilket kanske inte var jättesmart, med tanke på bilresa på minst 50 min och sedan ro med båt och starta upp toalett. Det skedde såklart olyckor med vi hade tänkt att stanna ute på landet större delen av semestern så därför åkte vi dit. Egentligen så skulle man ju heller inte ta på underbyxor förrän man hade helt koll på läget med toabesöken, vilket vi gjorde när vi åkte ut till landet. Så vi fick börja om lite när vi kom till landet. Då blev det naket nedtill igen som gällde. Trots att vi hade toaring på landet så tog vi med oss ringen vi hade använt hemma, eftersom Jiro verkade trivas bäst med den. Under dag sex så funkade det hela och vi var sjukt imponerade! Nu bajsade Jiro även och han premiärbajsade på toaletten!!!=) Det var inte så att han sade till när han behövde gå på toa utan nu hade han lärt sig att känna när han behövde gå och vi hade lärt oss att se när han behövde gå och hann då ta honom till toan innan han började att kissa eller bajsa!;) Nu blev istället fokuset på att få honom att hålla sig när han behövde gå och när det inte var möjligt att gå på toa på direkten. Till exempel när vi var ute och körde, då förbränningstoan mitt i allt gick sönder och behövde ett nytt element och vi var tvugna att åka till Norrtälje för att köpa ett nytt. Vi gick på toa innan vi åkte (är viktigt att gå på toa innan man går ut och innan man går och lägger sig) men efter ett tag i bilen så märkte vi att Jiro behövde gå på toa igen. Vi hade då med oss pottan och hundbajspåsar, så vi stod parkerade, satte pottan i framsätet på bilen och satte sedan Jiro på den. Men han bara skrek, han gillade verkligen inte pottan. Vi stod dock på tomten tillhörande den lokala hantverkare vi hade köpt elementet till förbränningstoan av, så Thobbe sprang in med Jiro och toaringen för att fråga om de fick låna toan. Det fick dem och nu hade plötsligt jiro lärt sig att hålla sig. Denna utveckling var så sjukt häftig! Detta är alltså fortfarande under en och samma vecka!;)
Nu kunde vi göra små utflykter utan en massa olyckor! Jiro indikerade när han behövde gå på toa och vi såg alltid till att ha hans toaring med oss! Pga väldigt pendlande sommarväder så åkte vi fram och tillbaka mellan stan och landet. Vi var på landet när det var varmt och soligt och hemma i stan när det var mulet och regnigt och gick då på museer och dylikt. Dock så är ju Stockholm inte den bästa staden när det kommer till toaletter! Man måste nästan vara ute med bilen för att då kunna svänga förbi en mack vid behov eller vara på ett museum eller dylikt som har toa för långt ifrån alla restauranger och caféer ”godkänner” att låta barn använda toan, utan att man sätter sig ned och beställer mat eller fika. Om vi kommer iväg till Tokyo i sommar (beror ju på Coronavirusets utveckling) så kommer det att vara något helt annat! Där finns det nämligen fräscha gratistoaletter i varje tunnelbana – utanför spärrarna! Det var inga som helst problem med att byta blöja på Jiro, på en toa, när vi var där sommaren 2018.
Under resten av semestern så blev Jiro mer och mer van vid att gå på toa – hemma, på landet och på offentliga platser – bara han fick ha sin egen toaring och hade någon bok att läsa. Vi var dock lite oroliga inför att förskolan skulle börja igen så vi övade och övade på att få honom att muntligt säga till när han behövde gå på toa, så att pedagogerna på Föris skulle veta om när han behövde gå. Vi övade även extra mycket på att kunna pausa lekandet, även när det var jätteroligt, för att gå på toa och fortsätta att leka efteråt. Detta tar youtubeklippet Daniel Tiger upp väldigt pedagogiskt och vi använde oss även av deras sång ”När du måste gå på toa bryt, gå direkt sätt fart! Spola, tvätta, sen e det klart” Fast vi sjöng ”När du måste gå på toa bryt, gå direkt sätt fart! Kissa, bajsa, sen e det klart!” och sjunger fortfarande när det sker olyckor vid lek. För olyckor sker fortfarande men mest i korta perioder på 1-3 dagar och då mellan 1-3 gånger per dag och då handlar det oftast om att han inte sagt till att han behövt gå på toa när han har lekt och haft väldigt roligt. Men då Föris hade stängt två veckor längre än vad vår semester var och Jiro pendlade mellan att vara med mig på jobbet och att vara hemma med sin farmor så hann vi få kläm på att få honom att säga till när han behövde gå. Under semesterns gång så lärde han sig nämligen att prata en hel del och hann lära sig att säga ”Gå på oa!” tills det var dags att börja på Föris igen!;)
Inför Förisstarten så mailade vi förskolechefen för att berätta att Jiro slutat med blöjor och hur hans toavanor såg ut. Man behövde nämligen fortfarande ta honom på toa innan man gick ut, före läggning och efter att man vaknat. Vi berättade också att Oa betydde toa och bad chefen att meddela övriga pedagoger och vikarier om detta. Sedan så pratade jag och Thobbe en hel del med Jiro om detta och vikten av att säga till de vuxna när han behövde gå på toa. Jag pratade också med pedagogerna varje morgon när jag lämnade på Föris och min och Jiros morgonrutin blev att gå på toa på Föris i lugn och ro innnan vi sa hejdå och jag åkte iväg till jobbet. Är oftast jag som lämnar och Thobbe som hämtar men Thobbe och Jiro har samma rutin!;) Jiro har med sig sin toaring till Föris. Allt gick strålande och det hände inte en enda olycka på föris under den närmsta tiden. Vi slutade med blöja även på nätterna och där pendlade det mellan olyckor ett tag men inte alls länge. Jiro lärde sig även att acceptera pottan i bilen, som vi använder vid behov då det inte finns någon toa i närheten men det är bråttom att gå!;) Nu är det nio månader sedan Jiro slutade med blöjor och vi slängde de sista undanlagda blöjorna (majoriteten gav jag bort till en kompis i vintras) häromdagen – de hade bara råkat vara kvar i skåpet vi gömt dem i. De senaste två veckorna har det för Jiro varit en del olyckor men det verkar ha handlat om att han haft för roligt när han lekt på Föris, väntat till sista stund och sedan inte hunnit få av sig alla vinterkläder och hunnit till toan, innan det kommit lite i byxorna. Nu i Coronakrisen har det även varit väldigt mycket vikarier och Jiro verkar heller inte alla gånger ha blivit hörd när han behövt att gå på toa. Han kan säga toa numera och han blir numera arg om man bara tar honom på toa utan han säger till själv när han behöver gå. Dock så underlättar det såklart om alla i hans närhet vet om att han går på toa och då har detta i åtanke och lättare märker när han försöker berätta att han behöver gå. I övrigt så funkar allt jättebra och det känns som att en längre ledighet är att föredra mer än en helg, för om barnet gör på sig hela tiden så kan förskolan sätta på en blöja och då är det bara att börja om! Att göra detta när det är varmt ute och det är lättare att gå naken nedtill underlättar nog också, men barn är så sjukt duktiga och kan verkligen mer än man tror så det allra viktigaste är nog tid och extremt mycket tålamod!;) LYCKA TILL!!!<3<3<3
Vem jag är och vad jag vill vet jag egentligen – jag har alltid vetat vem jag är och vad jag vill. Eller, det var under flera år i grundskolan då jag tappade bort mig själv och inte hade någon aning om vem jag var och mådde riktigt dåligt över det. Jag har också alltid lidit av ångest, vilket är en stor del av mig, men när ångesten blir stor, kommer ofta eller pendlar kraftigt så kan den också bidra till att jag blir förvirrad och inte riktigt vet vem jag är. Men annars å känner jag väl nu, mer än någonsin att jag vet vem jag är, att jag både får och kan vara mig själv och att jag trivs och är lycklig med livet och min älskade lilla familj!!! Vad jag vill har jag väl också alltid vetat, även fast mina mål kan och har varierat under livets gång. När jag var liten och fram till tidig vuxen ålder så ville jag bli artist, eller popstjärna som man sa när jag var lite. När jag var kring sju så sa jag att jag skulle springa bak backstage och amma mellan mina konserter – ordet konsert var också bland de första ord jag lärde mig att stava till!;) För en ca nio år sedan så var min dröm att bli facklig, förhandlande ombudsman, efter det blev mitt huvudmål att bli Sveriges första, kvinnliga statsminister!;) Under tiden så har min plan varit att fortsätta att jobba fackligt och med kommunikation och att skriva. Det som egentligen gör mig förvirrad i nuläget är väl åldern. Jag har i flera tidigare inlägg nämnt att jag tror att jag kommer att få en rejäl 35-årskris nästa år när jag fyller 35 år. Jag fick en rejäl 30-årskris, vilket för mig var oerhört oväntat eftersom jag i väldigt många år längtat efter att fylla 30. På något sätt så känns det som att man i 30-års åldern skall ”hinna med” och ”styra upp” det man vill med livet. Och då pratar inte jag om att hinna se världen, hinna parta och strula runt så mycket som man vill och önskar – har aldrig förstått hysterin kring det där. Att se världen gör jag mer än gärna med min familj, men det får gärna ske utbrett över livets resa – vi behöver även tänka på klimatet. Det jag pratar om är att hinna bli det man vill och önskar och då menar inte jag att jag känner att nu jävlar börjar det bli bråttom med att bli statsminister här så nu måste jag sätta fart!;) Ett första mål har varit att bli riksdagsledamot och det är fortfarande väldigt intressant och lockande, men samtidigt så börjar jag mer och mer känna att jag vill prata med folk och prata om fackpolitiska saker på ett nytt sätt, jag vill skriva fler böcker och skriva mer överlag – jag skulle jättegärna vilja vara ledarskribent på någon fackpolitisk tidning, men inte att skriva för en tidning på heltid. Det blir mer och mer viktigt för mig att få styra och utveckla mitt eget arbetsliv, märker jag. Att leva som egenföretagare, nästan helt och hållet, är något som verkligen lockar och i drömmen så ser jag hur Jiro, som tonåring, jobbar extra i familjeföretaget!;) Jag har också alltid varit en estet, som liten och tonåring så var det ju mestadels musik som gällde men jag spelade också teater och målade en hel del. I mitt vuxna liv har jag skrivit massor, på väldigt många olika sätt och vis, vilket bland annat resulterat i fem stycken böcker. Men jag målar också i perioder, älskar att pyssla och skapa saker till Jiro och nu är jag väldigt sugen på att börja göra smycken och att sy barnkläder. Att sy har aldrig varit min starka sida, då mitt tålamod ofta inte är min allra bästa vän, så hur detta skall gå återstår att se!;)
Jag och Sara på min 34-års fest, med temat 90-tal
Jag tycker att åren mellan 20-30 tog enormt lång tid men åren mellan 30-34 har gått sjukt fort! Jag tycker att Jiro växer och blir äldre extremt fort men när jag tänker på att jag ”bara” var 31 när han föddes så blir jag förvirrad! Thobbe, den sötnosen var bara 29 år!;) ❤ Som förälder så har sjukt många barndomsminnen kommit tillbaka för min del – saker jag inte ens visste om att jag mindes. Många av dem är inte så jätteroliga att minnas, men det är också en hel del som man blir nostalgisk för. Att 90-talet en dag skulle bli nostalgiskt har alltid varit omöjligt för mig, och också för många av mina vänner som också växte upp då, men plötsligt så är 90-talet nostalgi och min barndom har blivit retro – en del kids kallar den även för vintage! Detta ger mig panik! Visst 80-talet kan vara retro, men vintage är fan 60-talet! Att bli äldre och närma sig 40 väcker en hel del skrämmande känslor! Känslor som att tiden går och att det börjar att bli bråttom, samt en oro för att bli ännu mer begränsad fysiskt! Att bli rynkig och gråhårig är inget jag är särskilt oroad över eller tycker är jättejobbigt. Faktum är att jag redan nu är sjukt gråhårig när jag inte färgar håret!;)
Med ett par kompisars barn år 2009 och med Jiro år 2019
Det här med barn är också något jag tänker på mer och mer ju äldre jag blir. Jag var ju 31 när Jiro föddes och jag har alltid tänkt ”Det finns ganska gott om tid!” men som kvinna så är det ju omöjligt att veta hur länge man är fertil. Har vänner som slutat menstruera och hamnat i klimakteriet straxt efter 40 och för en del av dem var detta en chock! Jag vill jättegärna ha ett barn till och samtidigt som jag längtar så efter ett till barn, så vill jag styra upp och utveckla mitt arbetsliv först och det vill även Thobbe. Men jag blir stressad av att det nu bara är fem år och några månader kvar till 40. Jiro blir ju tre år i höst och vart dessa tre år tog vägen vet jag inte!;)
Till vänster på Kreta (om jag inte minns fel) år 2009 och till höger på hotell med maken år 2019
Att den släkt jag stått närmast dött ifrån mig under de senaste sex åren påverkar såklart också tillvaron. Det visar starkt att livet är skört, att man inte kan ta det för givet och att det faktiskt tar slut en dag. Att dessa personer lämnat jordelivet gör att Thobbe och Jiro blir ännu mer viktiga för mig! Det gör också att jag blir mer orolig för dem – dels för att något skall hända dem, men också för att familjen inte skall leva tillsammans. Ibland kan detta göra mig så nojig att jag glömmer bort men jag är och inte riktigt ser min egen tillvaro och lycka – att jag faktiskt har och lever med världens finaste familj!!!
Till vänster på Kellys sommaren 2009 och till höger på Bommersvik våren 2019
Jag vet vem jag är och vad jag vill, det gäller bara att försöka utveckla sig själv, fortsätta att utvecklas tillsammans med sin livskamrat, värna mer om familjen och ta vara på småbarnsåren, samt försöka fokusera och nå målen i arbetslivet!;)
I torsdags var jag på väldigt bra humör, efter att ha varit förbi Riksdagen och pratat med en politisk kollega och syster om framtida feministiskt arbete! När jag satte mig i bilen så såg jag att min pappa hade ringt så jag förstod att det var något speciellt och tänkte direkt på farfar. Även fast jag tänkte att det hade med farfar att göra så blev jag chockad när jag hörde orden ”Farfar är död”. Vi lade på och jag ringde till Thobbe på jobbet för att berätta. Jag ringde även till det ålderdomshem farfar numera bodde på, för att höra ifall jag fick komma förbi för att ta farväl och det fick jag. Sedan sa det bara pang och jag grät utav bara den! Jag blev så glad över att jag grät och det kanske låter konstigt men jag har börjat bli orolig för att bli känslokall! Det har hänt så sjukt mycket under de senaste två åren och bara de senaste tre månaderna, så jag hänger inte riktigt med mentalt känner jag och den största anledningen till det är väl att jag hela tiden måste vara så stark – det finns liksom ingen möjlighet till att ligga och gråta i lugn och ro! Det kan inte vara nyttigt att inte ha den möjligheten!
Jag, Thobbe och Jiro åkte ut till Saltsjöbaden för att ta farväl av min farfar! På detta sätt har jag tagit farväl av min morfar år 2000, min mormor år 2015, min farmor år 2018 och nu också min farfar år 2020. Nu är de alla borta – dem som jag stått så nära!!! Jiro är ju bara 2 år och 4 månader, men han har sagt farväl till min farmor, vår katt Gregge som dog i slutet av 2018 och nu även farfar. Denna gång förstod han betydligt mer än tidigare gånger, då han är äldre, så först blev han lite rädd när han såg farfar ligga där i sängen, både vit och smått gul. Sedan frågade han varför gammelfarfar inte vaknade. Vi sa till Jiro att gammelfarfar inte kommer att vakna mer, då han har flyttat till himlen och att vi därför säger hejdå till honom. Sedan har vi pratat om att vara ledsen. Jag och Thobbe tror att det är viktigt att inte dölja för sina barn att man är ledsen eller att man sörjer utan att detta är något man skall prata om och förklara kring. Personalen på farfars hem var så snälla och trevliga och de hade gjort både honom och hans bädd så otroligt fin! Jag tackade dem så mycket för allt – de gav mig en kram och sa att jag när som helst fick komma dit och prata eller fika om jag ville. De skickade även fina och stöttande sms till mig under kvällen.
Denna bild är från farmors och farfars bostadsrättsförenings brygga ute i Saltsjöbaden, våren 2018 när farfar fyllde 85 år. Jag, Thobbe och farfars granne (till höger i bild) bestämde oss för att styra upp ett litet födelsedagsfika ute på bryggan. Detta var kort efter att farmor lämnat jordelivet. Efter ett tag kom det flera grannar dit, som bjöd på plockmat, frukt, vin och fina tal! Åtta månader efter farmors bortgång, flyttade farfar till ett äldreboende, vilket blev en stor omställning för honom då han förlorade det hem och den trygghet han haft tillsammans med farmor – de har levt ihop i hela sina vuxna liv! Han förlorade även den dagliga kontakten med sina grannar och vänner, som han alltid hjälpte på olika sätt då han var väldigt händig. Sedan farmor blev sjuk i början av 2018 så har jag och farfar pratat väldigt intensivt i telefon, enda tills sommaren 2019. Jag mådde inte toppen, var väldigt sönderstressad och behövde fokusera lite på mig själv och på min familj vilket gjorde att vi inte hördes så mycket under semestern. Farfar blev då snabbt sämre och kunde sedan inte hantera sin mobil, så den plockades bort tidigt i höstas. Detta gjorde att vår kontakt förändrades markant och blev betydligt mer gles. Det har nämligen varit en del svårigheter med att hälsa på honom, då de gärna inte vill att man kommer under middagstid (som för dem var mellan kl.17-18) vilket var den tid som funkade bäst för mig, då jag kunde komma förbi efter jobbet. Och senare än så var inte heller lätt då de hade sina kvällsrutiner. Så det var i princip helgerna som gällde så till en början åkte jag dit med Jiro de helger Thobbe jobbade, men ju större han blev desto svårare blev det att lyckas få honom att vara hyfsat lugn på hemmet, så sedan blev det lättast att jag försökte åka dit själv när Thobbe var hemma. När farfars kontakt med omvärlden blev mindre och mindre så förvärrades hans tillstånd oerhört snabbt och hans demens tog mer och mer över. De senaste gångerna jag besökte honom så satt han mest och blundade och det tog minst en timme innan man fick honom att prata. I torsdags så hade han dock pratat en hel del och varit väldigt pigg så personalen var chockad över att han sedan bara dog. Det är så otroligt sorgligt allting och hur farfars liv både blev och slutade efter att farmor lämnade jordelivet i maj 2018! Det gick ju otroligt fort för henne också, bara tre månader. Farmor och farfar som alltid varit så mycket starkare än jag – de har alltid ätit bra, tränat till tusen, inte rökt och knappt druckit alkohol! De var så pigga och tränade varje dag enda fram tills farmor blev dålig i januari år 2018.
Här är jag, Thobbe och farfar (Jiro i vagnen) ute på Waxholm för att äta Waxholmsströmming sommaren 2018. Det var nämligen en tradition för mig och farmor (ibland var farfar med) så efter hennes bortgång bestämde vi oss för att föra traditionen vidare med farfar. Jag och farmor och farfar hade en hel del traditioner ihop. Efter att det brakat helt mellan mig och mina föräldrar så har farmor och farfar, varje år firat jul hemma hos oss, vilket är de senaste åtta åren för farfar och sju för farmor. Nu senast så besökte jag och Jiro farfar på hemmet på julafton, innan vi hämtade Thobbe på jobbet. Under min barndom så var det alltid farmor och farfar man semestrade med. Det är med dem jag har lärt mig att åka längdskidor, slalom och snowboard, då vi reste till fjällen på sportloven. På somrarna åkte vi på campingsemester runtom i Sverige, till släkten i Dalarna eller släkten i Finland. Farmor sydde till mina brudtärnor klänningar och farfar var den som gick med mig i altargången fram till Thobbe. När Jiro döptes var det farmor som bakade tårtorna och när jag har flyttat så har farfar kommit över för att borra upp saker och ting. Farmor stod jättenära min mormor, som för mig var min bästa vän och jag och farfar fick en helt annan relation och kom varandra betydligt närmre när han blev ensam. Jag har lite svårt att få fram ord och känslor märker jag – farfar var liksom den sista nära som ”försvann”. Visst har jag fler släktingar på håll, men vi ses tyvärr inte alltför ofta och eftersom vi inte umgås med min familj så är det nu extremt tomt! Tack för allt farfar Ola!!! Hoppas att du hittat farmor där uppe!!!<3<3<3
Det här blir ett inlägg med väldigt många bilder!;)
Sedan en månad tillbaka så har jag satsat stenhårt på att driva eget, på främst två sätt! Jag har byggt ut och utvecklat mitt och Thobbes företags hemsida och webbshop themothership.se och jag har börjat att fakturera som författare och föreläsare och håller därför även på att bygga ut min hemsida cassandra-solback.com!;)
Om vi då börjar med familjeföretaget the Mothership så ´har vi försökt att förtydliga företagets områden och syfte. the Mothership är företaget som tror på allas lika värde och rätt, som är för genusmedvetenhet, som tror på att kärlek till ett barn ifrån vuxna är viktigare än vilket/vilka kön dessa vuxna har, som tycker att vi måste värna om vår miljö – tänka klimatsmart och äta växtbaserat, som tycker att köndfördelade barnkläder och leksaker hör hemma på 1900-talet, som är för teknik och utveckling, som är feminister och som tycker att det är kul med normkritisk och ställningstagande inredning!;)
Våra huvudkategorier är;
– BARN – Framtiden & Nuet
– FEMINIST – En Självklarhet
– GAMERS – Lek & lev Livet
– KLIMATET – Jorden är vårt Hem
– STÄLLNINGSTAGANDE INREDNING – Allas lika värde & Rätt
Inom dessa kategorier så säljer vi Affischer, Klistermärken, Böcker, Kläder, Skyltar, Gnuggisar, Kassar och Drink/glasunderlägg. Inom kort så kommer vi att sälja kläder med tryck på inom samtliga av dessa kategorier, samt egengjorda barnkläder – våra barnkläder är för barn, inte för kön! Vi kommer även att sälja egengjorda smycken och inom en snar framtid så kommer vi även att sälja appar.
Det här är jätteroligt att hålla på med och vi hoppas verkligen att många vill köpa lokalnära och ha ett bredd, modernt tänk när det kommer till barn, jämställdhet, klimat, teknikutveckling och inredning.
Under de senaste elva åren har jag varit fackligt aktiv. Jag har haft en mängd olika förtroendeuppdrag, varit kurshandledare, handledare och mentor inom en mängd olika områden och haft flera fackliga anställningar. Att föreläsa, hålla kurs och få igång diskussioner, som sedan leder till organisering är bland det roligaste som finns – jag älskar det! Under åren har jag varit med och organiserat och styrt upp en mängd olika grupper och nätverk samt skapat egna kurser – för olika åldrar och inom en mängd olika fackpolitiska frågor och områden. Jag tycker att hela arbetarrörelsen är i stort behov av mer organisering och mobilisering och framförallt utveckling och modernisering! Detta föreläser jag nu om, med några specifika inriktningar och det går att boka mig på min hemsida.
Jag har även en stor förhoppning om att få fortsätta mitt skrivande i de fackpolitiska tidningarna och hoppas på att få vara kolumnist eller krönikör, 1-2 dagar i veckan på 1-2 tidningar.
Mitt övriga skrivande eller mitt författande kanske jag skall säga har hamnat i en slags ny dager. Jag skulle ungefär nu börja med uppföljaren till min självbiografi INNANFÖR MINA ROSA SMÅ VÄGGAR men det går inte i nuläget så om jag inte kommer att ha möjlighet till detta i höst så får det bli under våren 2021. Min förhoppning är dock fortfarande att hinna ge ut uppföljaren lagom till julhandeln 2021. Men jag håller i nuläget på med en annan slags bok som jag hoppas mycket på, men eftersom jag inte vet något ännu så håller jag på detta ett tag till, men om allt går som jag önskar så kommer jag att outa detta straxt innan sommaren!;) Det går nu även att boka mig för att ha författarmöten, kring fyra av mina fem utgivna böcker – bokning sker via min hemsida eller via mail!;)
Följ och Gilla jättegärna min Facebooksida; https://www.facebook.com/CassandraSolbackWriter/
I veckan så kommer jag även att börja podda – något jag har velat göra väldigt länge!;) Exakt hur och upplägg kommer jag att avslöja inom de närmsta dagarna. För snabba uppdateringar, följ mig på insta; https://www.instagram.com/cazzidy_solback/ Jag hoppas verkligen att jag kommer att lyckas med att blogga, helst 1-2 gånger i veckan framöver – jag skall iaf kämpa för det!;)
Ha en fortsatt trevlig helg!!!<3<3<3
Cassandra Solback 