En fyrkantig värld är inte för alla och ingen mår bra av det

Samhället är konstruerat för en viss typ utav människor och passar man inte in i den fyrkantiga normen så får man i princip skylla sig själv – eller så blir man placerad i boxen udda och annorlunda.
Jag har alltid fått höra att jag är annorlunda och jag har alltid känt mig annorlunda – inte för att folk sagt det utan för att jag märkt att många andra uppfattar saker och ting på ett annat sätt än vad jag gör. Detta blev extra tydligt för mig när jag började skolan. Jag såg verkligen farm emot att börja skolan då jag alltid har gillat att lära mig saker och ting och att lära känna nya människor. Men jag lärde mig ganska snabbt att skolan bara var för dem som lärde sig genom att lyssna och läsa – inte genom att diskutera och göra, och för de som kunde koncentrera sig genom att sitta helt stilla och knäpptysta – inte genom att behöva tänka högt eller röra på sig. Jag lärde mig ändå saker och ting snabbt i ettan men även fast jag låg före i de ämnen jag var extra intresserad av så hamnade jag efter i flera kärnämnen redan i tvåan. Jag märkte att om man inte råkade uppfatta det som läraren sa (på den tiden Fröken) så var man körd! Förutom det fanns en massa normer att leva upp till – som tjej skulle man vara lugn och inte energisk – jag var energisk och tappade tålamodet när det inte gick eller när det skavde i hela kroppen då alla skulle sitta knäpptysta för att läsa en bok jag inte kom vidare i. Faktum är att jag endast läst fem böcker i hela mitt liv (däremot har jag snart givit ut sex böcker), men jag är ganska så beläst ändå, fast jag har lärt mig genom andra sätt och metoder. Man skulle verkligen vara på ett sätt som tjej och på ett annat som kille. Jag hade vuxit upp med att leka med bägge könen och blandade leksaker, men nu delades man upp i tjejer och killar. Jag hade även en egen stil (det har jag alltid haft – vems stil skulle man annars ha liksom? Har aldrig fattat det) och jag ville vara jag så i tredje klass kom mobbingen in för första gången.

Hela min skolgång var tuff – både med mobbing och rent skolmässigt då jag inte lärde mig genom normen. I låg- och mellanstadiet såg jag dessutom väldigt dåligt men för att det skulle vara rättvist (enligt fyrkantig rättvisa) för alla så skulle alla rotera runt i klassrummet och sitta på alla ställen – det innebar att jag endast kunde se vad fröken skrev på tavlan de veckor jag satt längst fram.
I högstadiet placerades jag in i olika specialgrupper, som var för oss som inte ”fattade”, men istället för att ta in en extra lärare som fanns tillgänglig att fråga under ordinarie lektionstid så skulle dessa grupper samlas separat, i en annan del av skolan många gånger och utanför lektionstid. Jag somnade ofta på soffan när jag kom hem efter skolan – jag var så sjukt trött efter att ha kämpat med att försöka hänga med i allt på ett sätt som inte var för mig.

I gymnasiet fick jag blomstra! Där var det nästan bara ämnen jag var intresserad av och de jag inte var intresserade av eller hade svårt för, där fanns det ofta rätt till extrahjälp och det var ok att ställa en massa frågor. Vi var dessutom bara 12 personer i klassen, vilket gav oss alla betydligt mer utrymme.
Det var väl under gymnasiet som jag kände att jag vaknade ur någon slags dvala – tidigare hade det alltid känts som att jag gick omkring i någon slags avskild värld i den värld som alla andra levde i. Men på gymnasiet så var det som om jag såg världen för första gången – som om jag vaknade och fick vara en del av den. Fast jag var fortfarande annorlunda. Jag läste fler ämnen än vad man fick i skolan och jag kan än idag inte förstå varför det måste finnas en gräns för hur många ämnen man får räkna med i sitt betyg? Så flera ämnen är inte medräknade i mitt slutbetyg.
Det var även under gymnasiet som jag började att jobba, då jag flyttade hemifrån som 16-åring. Jag började att jobba i en matbutik och skulle sitta i kassan. Sitta still alltså – det funkade då det bara var några timmar och jag lärde mig jobbet snabbt och då jag inte förstod att man inte behövde lära sig alla koder utantill så kollade man förvånat på mig när jag under min andra arbetsdag kunde i princip alla PLU-koder (koder som knappas in för varor som inte har någon streck-kod, t.ex. frukt och grönsaker) utantill. Jag trodde att man skulle det så jag gjorde en sång om dem som jag satt och pluggade på under kvällen efter min första arbetsdag.

Jag kan inte multiplikationstabellen – jag har aldrig förstått varför jag skall kunna den och därför har jag väl heller inte lärt mig den, för egentligen är den något jag borde kunnat lära mig då jag har fotografiskt minne. Det var nämligen genom mitt fotografiska minne jag pluggade till prov i ämnen jag tyckte var ointressanta, på gymnasiet, men jag fick alltid göra omprov framför en lärare då de trodde att jag fuskade. Jag svarade nämligen inte på frågorna utan skrev av kapitlen, utifrån bilderna i huvudet – utan att jag förstod vad jag skrev, jag var ju inte intresserad. Ibland blev jag godkänd, ibland inte – jag bröt ju mot normens mönster så lärarna hade ofta svårt att veta om de kunde godkänna mig eller inte. Samma sak var det med matten – jag älskade matte i ettan på lågstadiet, men sen blev det så mycket stört som liggande stolen (där var magisterns lösning att jag inte behövde lära mig den – jag var den enda i klassen som inte ”behövde” det – de hade inte tid att försöka förklara för mig) och sen alla jävla äpplen, päron och bananer som inte fick blandas ihop för det finns inget som heter ”bäpplen”. Jag kände mig som ett jävla bäpple och fattade nada – sen kom x och y in och saker och ting skulle höjas upp eller sänkas ned, que? Samtidigt så sa alla lärare jämt ”Detta kommer ni däremot aldrig att behöva använda er av i vuxenlivet, om ni inte skall bli mattelärare, matematiker eller ekonomer”. Men jag ville klara matten så jag kämpade och fick till slut rätt på proven, MEN jag kunde inte redovisa hur jag tänkt – alltså hur jag hade kommit fram till svaret, så även fast svaret var rätt så kunde läraren inte ge mig godkänt för jag kom inte ihåg hur jag hade tänkt efter att jag hade kommit fram till svaret. Men i gymnasiet så var det en vikarie som Äntligen såg mig! Han förstod att jag ville, men att jag inte fungerade som normen krävde och mitt slutbetyg hängde på att jag skulle klara matten. Jag hade höga betyg i de ämnen jag var intresserad av och låga betyg i de ämnen jag inte var intresserad av. Iaf så fick jag läsa in en hel termin på bara några veckor med prov varje dag efter skolan, tillsammans med vikarien. Jag fick tänka högt och lyckades då skriva ned hur jag tänkte så att jag både fick med tankegång och resultat.

2012 fick jag min ADHD-diagnos och den förändrade hela mitt liv, men inte omvärlden! Det är så sorgligt att höra folk säga ”Var och varannan har ADHD nu för tiden”, vadå är det något fel att många har en diagnos och att världen inte består av endast en sorts människa? Är det negativt att forskningen gått framåt så att man kan diagnostisera folk? Det är inte så att man bara får en diagnos hur som helst och sen är det bra med det. Resultatet av min utredning innehåller så sjukt mycket viktig fakta för mig som har öppnat upp en helt ny värld för mig! Nu vet jag hur jag funkar (eller det visste jag ju redan innan på ett eller annat sätt men att ha det bekräftat på papper har fått mig att sluta fokusera på att försöka funka på ett annat sätt) och har skriftligt på vad jag är bättre på än vad normen säger. För ofta så tror folk att vi som har diagnoser är sämre än normen på allt, men så är det inte. Visst jag ligger under normen på en del saker men på andra saker ligger jag långt över normen. T.ex. så ligger mitt minne och min EQ långt över normen.
Men jag funkar fortfarande inte som du som tillhör normen och det kommer jag aldrig att göra, vilket är något jag måste acceptera, men det måste du också och det här är det absolut största problemet! ADHD är en stor och bred bokstavskombination och ingen med diagnosen funkar exakt som någon annan med diagnosen – vi är individer precis som du som tillhör normen är. I mitt fall har jag en hel del drag av asperger – faktum är att man först trodde att jag hade asperger, innan de påbörjat min utredning. Jag tänker väldigt mycket utanför boxen och älskar nya utmaningar och utveckling, men en del saker går bara inte. Du kan t.ex. inte bara tro att det går att flytta på en sak hur som helst (gäller såklart inte alla saker) t.ex så pluggade jag japanska innan Jiro föddes, men en dag så började en klassis att ta min plats och från den dagen så handlade japanskan för mig om att få sitta på min plats. Det kanske inte är det minsta viktigt för dig, men för mig så kan en sådan sak förstöra hela tillvaron. Jag kan också ta dig på orden och tro att du menar det du säger, fast de flesta människor ljuger eller förskönar – men här kan det också bli extra jobbigt för mig för kom ihåg, min EQ ligger långt över normen så ibland så kan jag ha väldigt svårt att förstå vilken del av det du säger verbalt, i kroppsspråk, i ögonen och i kemin som är menat att jag skall ta in. Jag kan därför fråga hur/vad du menar eller kanske råka avslöja att du ljuger. Det är inte min mening, jag försöker bara förstå.
För mig är det viktigt att göra rätt jag blir därför ofta kallad/klassad för/som perfektionist (vilket den som verkligen känner mig vet att jag inte är – haha, sånt har jag verkligen inte tålamod för!) besserwisser och har även smeknamnet ”Samvetet” i en specifik konstellation. Det folk inte fattar här är att jag dels är helt beroende av klockan för att kunna funka, då jag har noll tidsuppfattning när det kommer till tiden som i klockan (ja för mig är det skillnad på tid och tid. Klockan är tid som går i medsols medans tid som i dagar, månader och år är tid som är rund och går i motsols – du behöver inte förstå eller hålla med, men så är det för mig), jag behöver mina regler och rutiner för att funka och de regelverk som du som tillhör normen har satt upp försöker jag bara att följa, så bli inte sur på mig när jag försöker anpassa mig efter dina och era regler.

Sedan så har vi det här med hyperaktiviteten – en del tolkar mig som lugn och andra som hysterisk, men det är få som får se mig hyperaktiv eller som förstår när jag är det. Jag medicinerar, nej inte för att bli frisk (det funkar inte så, ADHD är ingen sjukdom) utan för att orka försöka anpassa mig till din värld, vilket många gånger tar sjukt mycket energi av mig – därför äter jag medicin som gör att min hjärna mer funkar som din än som min som annars använder bägge hjärnhalvorna samtidigt och kan få svårt att sortera saker så som normen sorterar saker och ting.
De som tolkar mig som hysterisk brukar inte syfta på att jag står och skriker som en galning eller så, utan på att jag går in för något till 110 procent eller kör på i en betydligt snabbare takt än vad du gör. Därav även smeknamnet ”Duracell-kaninen”. I min värld så förstår jag inte varför saker och ting måste ta så lång tid och gå så jävla segt jämt så jag kör på – något som ofta har uppskattats av arbetsgivare, men mindre av arbetskollegor. Men jag kan också vara hyper i form av överenergisk och det kan jag vara hemma med min familj eller med nära vänner. Då är jag den där ”Jobbiga-Cassandra” eller den där ”Superroliga och underhållande-Cassandra”, som jag varit enda sedan jag var liten. Då skrattar jag högt, sjunger, springer, är jätteglad och det är fullt ös medvetslös!;)

Men jag får också ofta höra att jag är sur eller arg. Detta får jag oftast höra av de som inte känner mig så bra som de kanske tror. Väldigt få ser mig nämligen sur och ännu färre har sett mig arg. Jag saknar nämligen filter så precis som jag kan vara så extremt jävla glad så kan jag också vara extremt jävla arg. Jag är sällan lite arg utan är jag arg då märker du det, jag lovar! Jag tro att det du egentligen ser är att jag inte är som du, inte som normen. För när du kan uppleva mig som sur så har jag bara pratat, men jag har inte lagt energi på att lägga till det där extra som tillhör normen neutral för dig – jag kan nämligen inte göra allt för din skull. För kom ihåg att jag dagligen, i hela mitt liv har och måste anstränga mig för att funka i det som är din norm – jag äter till och med starka mediciner för att orka göra det hela dagarna. Kan det inte vara ok då att jag kan få vara jag när jag stämplat ut för dagen?
Kan inte världen bara få vara allas?

Är servetter en klassfråga?

Middag och efterrätt på Landet Paradiset

Det är en sak jag har tänkt på länge och då jag inte kommit fram till någon rimlig förklaring så måste jag fråga – är det ett aktivt val att bojkotta servetter? Är det en klassfråga eller vad är själva grejen med att inte använda servett när man äter?

Nu träffar man ju mest folk online och ser folks vardag mer online än tidigare och på var och varannan bild som dyker upp på middagsbord och mat så saknas det en servett, varför? Vad torkar man då munnen med? Händerna eller torkar man inte munnen? Jag fattar verkligen inte.
MEN, det finns också ett undantag – på majoriteten av matbilder på snabbmat, exempelvis Mc Donalds så innefattar dem servetter och då inte bara en var utan MASSOR av servetter. Är det för att mat från Mc Donalds är kladdig? Förmodligen. Men vem blir inte kladdig runt munnen av att äta mat, även om det inte syns? Det är ju samma sak när man dricker något eller sitter folk och drar näven över munnen, likt efter en vattenklunk under ett maratonlopp?

Hemma hos oss har vi alltid servett när vi äter – oavsett om vi äter frukost, lunch, middag eller mellis. Man behöver ju liksom alltid torka sig runt munnen när man äter och har ätit och Jiro behöver ju även torka sig om händerna, så även han är van att använda servett och om man inte får en på bordet med detsamma så frågar han efter den.
Det kanske inte är det miljövänligaste med pappersservetter men det finns ju också tygservetter. Vi har även sådana, i linne som jag fått av min farmor, men jag har märkt att en del vägrar att använda tygservetter. Varför vet jag inte, men känslan jag får när detta händer är att man tycker att det känns konstigt att torka munnen med tyg.

Mellis hemma på Söder

Men då kommer också nästa fråga – hur gör man då när man har borstat tänderna och skall torka bort den överblivna tandkrämen runt munnen, torkar man sig inte med en handduk då? Eller är det pappret som dyker fram då eller någon form av servett kanske?;) Eller går man omkring med tandkräm runt munnen resten av dagen?;)

Varm choklad efter utelek

Det är absolut inget förakt ifrån min sida, jag försöker bara förstå vad själva grejen är med att vägra servett och att inte torka sig runt munnen, för mig är det väldigt konstigt och ologiskt nämligen. Därför börjar jag undra om det ligger någon djupare anledning bakom, någon form av ställningstagande, likt det gör för en del röda som inte vill dricka skumpa eller champagne utan tycker att det är dryck som hör till överklassen. Är det så även med servetter? Varför i så fall och varför skall i så fall överklassen både ha bubblor och nöjet med att duka med fina servetter?
Nej, mer champagne och rekorrika servetter åt folket!;)

35 – vad händer nu?

Jaha, idag den 10 februari blir jag alltså hela 35 bast – 35, jävla bast!
Hur är det möjligt? Hur har tiden gått så fort?
Under majoriteten av 20-års åldern så drömde jag om att bli 30, då jag trodde att allt skulle va så mycket bättre och lättare kring 30. När jag sedan blev 30 så fick jag panik och har sedan tyckt att man kan stanna där. När man säger så, menar man ju inte att livet skall ta slut då eller att man inte vill fylla år mer för det vill man ju, iaf jag – jag älskar att fylla år. Man har ju liksom en enda dag av 365 som är ens egen – klart som fan att man skall fira den då! Utan det man menar är ju att man inte vill åldras mer och nu är jag hela fem år äldre och nog fan känns det i kroppen som värker, inte orkar allt och sträcker sig när man gör sådant som tidigare i livet har varit standard. Det finns också något som skrämmer mig och det är det här med att livet går och att den en dag tar slut. Samtidigt så tror jag att det rent ut sagt är livsfarligt att leva efter förutsättningen att man kommer att bli gammal, för vem vet? Det är klart att jag vill hinna bli gammal och åldras tillsammans med Thobbe, men man vet ju samtidigt aldrig när livet tar slut och det försöker jag att tänka extra mycket på nu!

Ja, eftersom man inte kan ha varken någon fest eller födelsedagsfika pga covid-19 så får ni nöja er med ego-bilder på mig, tagna hemma i förmiddags!;)
Jag tror att det är första gången sedan jag fyllde 15 år som jag inte har fest med mina vänner och födelsedagsfika för nära och kära. Anledningen – corona. Det är liksom som det är och det är bara att gilla läget. Jag har dock bjudit in en massa vänner till en stor fest med temat ”Nobel a la alternative style” med datum När coronan är över/vaccinet gör dte möjligt för oss att leva normalt igen. Så jag har ju något att se fram emot, men när detta kan äga rum vet vi ju inte – kanske i sommar, kanske i höst, kanske i vinter – eller kanske inte alls i år? Och när det är möjligt så kommer jag att bjuda in nära och kära till fika och det vore ju faktiskt riktigt kul om man kunde göra det under sommaren för en gångs skull och då ha fikat på Landet Paradiset!;) Det gäller att tänka positivt! Och som jag sa så är det positivt och modigt jag försöker att tänka just nu. Mitt självförtroende och min självkänsla fick ta så sjukt mycket stryk under min uppväxt med icke supportande päron och mobbande klassisar, men nu – 35 år gammal så tänker jag att det fan i mig är dags att följa sin dröm och min dröm nu är att vara min egen chef och att skriva och tala!;)
Jag driver ju mitt nystartade Cazzidys AB där jag jobbar som frilansjournalist, författare och föreläsare. Målet är att främst vara opinionsjournalist – skriva ledare och krönikor, men jag vill också skriva om kultur. Jag har en förhoppning om att ta över ansvaret för mina tidigare utgivna böcker, så att jag har full koll på dem vilket jag definitivt inte har nu. Jag kommer dessutom att ge ut en egenskriven och egenillustrerad barnbok nu under våren – även om releasen kommer att bli digital. Och jag håller i en massa cirklar och föredrag och har som mål att vara en professionell talare organisationer bokar!;) Visst, det är lite läskigt att kasta sig ut och satsa på detta nu mitt i pandemitider, men frågan är – finns det egentligen någon tid som är helt rätt? Det kanske liksom bara är att köra!

Och på tal om att köra så är jag så sjukt sugen på ett barn till och att Jiro skall få ett syskon! Hela min kropp bara skriker efter det!!! Visst, det är väl hormoner och att klockan tickar och allt sånt skit, men jag har ju nästan hela tiden varit inställd på två barn. Thobbe har däremot velat ha tre barn, men nu vet han inte om han ens vill ha två så jag kämpar med att få honom på bättre tankar för jag kommer att ångra mig i resten av livet om vi inte skaffar ett barn till! Jag har ju en halvt trasig livmoder, efter flera konjiceringar, och en lite knasig äggstock – dessutom så är det ju sjukt jobbigt att vara gravid och jag vill heller inte att det skall vara allt för många år mellan Jiro och syskonet så jag vill verkligen att det skall ske väldigt, väldigt snart – helst i år!
Tidigare har jag tänkt att vi måste flytta till större först och att vi måste ha kommit dit vi vill karriärmässigt först, men varför då? Allt går bara man kämpar tillsammans och samarbetar! Och som sagt, det finns nog ingen perfekt tid utan om man väntar på den så kanske man väntar alldeles för länge.
Faktum är att jag längtar så mycket efter ett till barn att jag redan har börjat att printscreena barnsaker – sängen här ovan är den jag vill att vårt kommande barn skall ha!;)
Näe, nu skall jag ta mig hem till mina prinsar!;)
Ha en fin kväll!!!<3<3<3

Hejdå 2020 och välkommen 2021!!!

Förrätten på Nyårsafton

Ja men Gott Nytt År på er, så håller vi alla tummar och tår för 2021!!!=)
Det är snart redan en månad sedan det var nyår och 2020 avslutades, men jag har haft väldigt mycket att göra och har även funderat en hel del på hur jag velat lägga upp detta inlägg. 2020 var ju för de allra flesta i världen ett riktigt skit år rent ut sagt! Jag gillar inte att säga så utan vill vara tacksam för livet, men 2020 var verkligen ett riktigt tungt och jobbigt år!
Jag tänker därför inte grotta ned mig alldeles för mycket i vad som hänt under 2020 och hur det har varit – även fast det också har funnits en hel del fina stunder. Men jag tror att de flesta ändå bara vill fokusera framåt och hoppas på 2021!;)
Men en kort sammanfattning av året gör jag ändå och till det får ni njuta av bilder från vårt nyårsfirande som 2020 bestod av endast jag, Thobbe och Jiro.

Jiro blev stormförtjust i krustader med gräddfil och tångkaviar!;)

2020 var året då jag och Thobbe firade sexårig bröllopsdag och så länge vi har varit gifta har vi firat nyår hemma hos oss tillsammans med min kära vän och Jiros moster Sara och hennes Johan. Det var även så vi invigde år 2020, men inte så vi avslutade 2020 utan som så mycket annat detta år så blev även vårt nyårsfirande annorlunda. Dock så firade vi i stort sett så som vi annars brukar göra, rent uppläggsmässigt. Vi åt fin middag, spelade Bingolotto och så körde vi laget runt med musikvideor som vi castade till TV´n. Nytt detta år var dock att Jiro kunde vara med och välja musikvideo han också, så det blev en salig och härlig blandning mellan rock, pop, nostalgi och barnmusik!;)
I vanliga fall (förutom nyår 2017 då Jiro var nyfödd) så brukar vi gå till Katarinavägen vid tolvslaget för att se på fyrverkerierna och pussas in i det nya året. År 2020 bråkade jag och Thobbe vid tolvslaget så pussen uteblev då, men när vi firade in 2021 så gick jag, Thobbe och Jiro iaf ut på gatan för att tända tomtebloss, se fyrverkerier på håll och för att pussas. Så slutet gott ändå, på det året!;)

Vi var uppklädda detta nyår, precis som vanligt, och försökte att låtsas som om allt var som vanligt men hela 2020 har ju varit allt annat än vanligt och känt så skumt på så många sätt och vis!
När 2020 startade så hade jag aldrig kunnat ana att det skulle bli som det blev och kaoset började redan i början av året! Först ut var varsel på jobbet – omorganisering och nytänk, pang bom! Jag var inte alls beredd på det men hade iaf ett halvårs uppsägningstid. Så det nya decenniet började med att kasta sig ut i världen, helt oförberedd och försöka hitta på något. Februari är en klassisk mötesmånad då alla årsmöten skall hållas då så den var som vanligt fylld av möten, jag fyllde år och hade en stor 90-talsfest och jag började att jobba i familjeföretaget the Mothership samt hade en hel del kurser inbokade.
Ryktet om något konstigt virus från Kina började att sprida sig och pang sa det i mitten på mars och allt vändes upp och ned igen. Men precis innan dess så dog min farfar – helt utan förvarning! Jag är ändå så glad över att jag, Thobbe och Jiro fick säga farväl till honom i hans hem på hans boende.
Sedan stängdes allt ned och den kundkrets jag lyckats bygga upp i företaget försvann och de kurser jag hade inbokade ställdes in. Men jag hade ju lön det första halvåret av 2020 så jag och vi klarade ju oss, men framtiden kändes väldigt oviss.

Nyårsmiddag och TV-underhållning!;)

Jag och Thobbe firade som sagt var sexårig bröllopsdag, vilket alltså är Sockerbröllop. Detta var i maj och då var läget i samhället lite lugnare så svärmor kunde vara barnvakt medans jag och Thobbe kunde gå ut och äta middag och fira lite, men så mycket större firande än så blev det inte för vår bröllopsdag år 2020.
Precis innan sommaren så kunde jag även ha en liten sommaravslutnings-picknick tillsammans med Handels-Sossen där jag är ordförande, men det visade sig att det skulle bli sista gången vi i styrelsen kunde ses för resten av året. Årets övriga månader har, mötesmässigt, spenderats digitalt via Teams och Zoom.
Innan semestern dog även en släkting, jag alltid stått väldigt nära, i Finland och då gränserna var stängda så blev det ingen begravning att gå på.

Mina älskade prinsar!!!<3<3<3

År 2019 bokade vi in en resa till Tokyo, på två veckor denna gång, och hade sedan dess sparat för att åka dit i juli 2020. Men det var ju inte möjligt så vi tre drog ut till Landet Paradiset istället och var där så mycket som möjligt under sommaren. Hemma på Söder kryllade det av folk i både parkerna och på gatorna, så det var riktigt skönt att kunna vara ute på landet med stor sjötomt och egen badbrygga.
Jag blev tvungen att hitta en lösning för framtiden – vad skulle jag göra och hur?
Jag skulle gå på A-kassa för första gången i mitt liv och hur skulle arbetsmarknaden utvecklas under pandemin? Efter mycket om och men så fick jag godkänt att börja plugga deltid. Jag hade ju drivit en tidning i fem års tid så jag ville väldigt gärna fortsätta att skriva. Jag kom i på Poppius Journalistskola och vässade till mina kunskaper enda fram till jul. Men innan det hann bli höst så dog en annan släkting som stod mig väldigt nära – också bara pang bom. Inte heller denna begravning fick jag gå på, pga pandemin.

Jiro har disco och leker med konfetti på nyårsaftonskvällen – svår som vanligt att fånga på bild!;)

Efter att ha jobbat, näst intill 100 procent ensam, bakom datorn i ett halvår så var det så sjukt skönt att få åka till skolan och träffa folk! Läget verkade stabilare och restriktionerna var mer tillåtande. Jiro kunde ha sitt treårskalas och vi kunde träffa Thobbes familj för första gången sedan i maj och en snabbis i början av sommaren!
Men i början av november så sa det pang igen – skolan blev 100 procent digital och restriktionerna stramades åt rejält. Thobbe fick Corona och vi hamnade i karantän. Thobbe fick tack Gode Gud en mild variant av viruset och jag och Jiro verkar ha klarat oss – iaf från att ha blivit smittade då.

November kändes både extremt tuff och mörk! Ingen snö, kolsvart ute, det gick inte att träffa någon , oron för framtiden blev bara större och större. Arbetsmarknaden var kaos och allt kändes ovisst. Julpyntet åkte upp tidigare än vanligt och jag kämpade med att försöka lösa situationen för framtiden!
December bjöd på rekordfå soltimmar och allt kändes mörkare än jag vet inte när – Men straxt innan jul så fick jag godkänt att starta eget och är nu Överlycklig över att få satsa på det jag vill göra – nämligen att skriva och föreläsa!!!=) <3<3<3
Men även fast 2021 hittills och i tanken känns ljusare och mer hoppfull så kommer iaf jag att få kämpa som en galning för att ro allt i land – för det kommer jag fans e till att göra!;)

Avslutar med en bild på 2021´s allra första minuter, med ett folktomt Folkungagatan!
2021, nu kör vi!!!

Nu är det jul igen!;)

Juldekoration i vårt vardagsrum

Idag är det den 3:e december och som julälskare så är det såklart julpyntat i hela lägenheten och i år startade vi extra tidigt!;)
Kring den första advent brukar allt julpynt dyka upp här hemma och sedan så brukar det vara kvar tills efter att jag fyllt år den 10 februari. Men detta deppår så kände vi (eller oki då, mest jag och kanske Jiro – Thobbe är inte så förtjust i varken jul eller julpynt) precis som många andra i detta avlånga, mörka nordiska land, för att julpynta tidigare.
Jag och Jiro tog oss några vändor upp på vinden helgen den 14-15 november för att hämta alla julsakerna – sedan pyntade vi loss och bakade även pepparkakor!;) Supermysigt var det! Och nu är jag riktigt glad över att vi fick detta gjort då, för efter det blev Thobbe sjuk, vilket senare visade sig vara Corona och vi blev isolerade. Nu mår alla bra igen och Tack och lov så klarade vi oss bra!!! Tack käre gode Gud för det!!!<3<3<3

Vårt vardagsrum är ju inte jättestort, utan traditionellt stort från den tid huset byggdes år 1913-1914. Det är väl det egentligen det som jag kan tycka är det jobbiga med denna lägenhet, att vardagsrummet – där man skall samlas, är mindre mot vad jag är van vid. Är uppvuxen i ett 60-tals hus och har i mitt vuxna liv bott i hus byggda mellan 1930-2000 tal, så även fast jag bott i mindre lägenheter så har vardagsrummet varit större än det vi har nu.
Det blir alltså något trängre när julpyntet är uppe och så fort man gör någon justering under året så måste man ha i åtanke vart granen skall få rum när det sedan är dags!;) Och efter hela sju år i denna lägenhet så står granen, för andra året i rad, på den perfekta platsen!;) Man brukar ju säg att det tar ett tag att bo in sig!;) Men denna gång så behövde vi flytta på en fåtölj, detta efter att vi monterat ett skrivbord på väggen bredvid granen, som måste kunna användas även när granen står där. Det kommer ett inlägg om våra nya arbetsytor, färdigställandet av vårt nya sovrum och uppfräschningen av köket och hallen – men det blev en massa oförutsedda lösningar i sovrummet, pga skitvägg som allt lossnar från, så nu är det plötsligt en del kvar att måla därinne!;)

Julpynt i sovrummet

Men självklart är det julpyntat även i sovrummet!;)
Här ser ni en tomte utan ansikte (jag Älskar tomtar utan ansikte! Det låter brutalt när man säger så, men ni vet – tomtar som man bara ser näsan på!;) ) tillsammans med två små porslinstomtar med ljus, som jag fått av min mormor. Och så den svart medelstora granen – säger medelstor eftersom de minsta vi har är kring 30cm och denna är kanske 60cm. Den svarta lilla, granen fick i år de rosa skimriga paketen och de lila trådkulorna från när jag var liten (hade dem på min gran på mitt sängbord när jag var liten. En gran i samma storlek, fast en grön sådan) och så fick den discokulorna och de guldiga motorcykel-kulorna som jag inte använt på några år. Granen står på hyllan ovanför skrivbordet i sovrummet.

Jiros rum

Om vi tittar lite på Jiros rum så har han fått den gran som vi brukade ha i fönstret när jag och Thobbe hade detta rum. Det är verkligen bra med stora fönster när man bor litet och i detta gamla hus är fönsterna både djupa och höga. I både ett av Jiros fönster och i fönstret i vårt sovrum har vi golvlampor!;) Då fönsterna är så stora så ser det ut som stora bordslampor, men i ett fönster i ett 60-tals hus hade de inte fått plats. Jiro har ju burspråk i sitt rum, vilket är extra bra då vi även kan förvara en hel del leksaker där.
Jag köpte denna medelstora gran (är väl lite kortare än jag som är 161cm lång) till första julen när jag bodde på andra sidan Folkungagatan. Men det är första gången i år som jag blir nöjd med pyntet i den! Jag älskar den rosa granen i vardagsrummet och gillar väl egentligen alla granar som inte är traditionellt gröna, då jag tycker att de är roligare att klä. Men i år när jag tänkte ”barn” och ”Disney” när jag klädde denna gran i Jiros rum så blev jag supernöjd med resultatet, visst blev det bra?;)
Idag skall han julgardiner upp också, sedan är nog hans rum färdigpyntat!;)

Fler vardagsrumsbilder

Som sagt, fönsterna är bra att ha som förvaring!;)
Straxt innan förra julen så hade vi en skänk framför vardagsrumsfönstret, men vi tog bort den då vi skaffade en schäslong eftersom det började bli något trångt att vara två vuxna och ett barn i 2,5-sits soffan. Sedan i somras har vi en sjusitssoffa och schäslongen har flyttat in i Jiros rum, där den blivit som en liten soffa för honom. Men när skänken försvann i vardagsrummet så försvann ju också en yta att ställa fina prydnadssaker på, som jag älskar att ha framme!;) Som ni ser så är det som en liten hylla som står mitt i fönstret och som ljusstakarna sedan står på. Den byggde jag själv för några år sedan, inför jul såklart, för att ha på bardisken, som då stod där granen och skrivbordet står nu, för att få två våningar att duka fram julmat på. Detta var när vi hade det lilla köket som då var i det rum som sedan blev Jiros och som nu är mitt och Thobbes sovrum, låter det rörigt?;) haha! När vi sedan byggde det större köket i den inre delen av hallen så har jag ställt fram denna hylla till jul för att duka upp mat på, likt ett litet julbord, på julafton. Årets övriga dagar har den alltså stått i fönstret i vardagsrummet och gett extra utrymme för prydnadssaker, så som ljusstakar och dessa saker har sedan flyttats ned på skänken framför, när hyllan använts i köket. Men utan skänk så går det inte riktigt att hitta plats för dessa. Därför gjorde jag en ny hylla, fast lite mindre, för ett tag sedan – som kan stå i köket på diskbänken hela tiden, utan att ta plats – smart va!;)

Mer vardagsrumsmys, här till filmen Totoro

Här har vi då fler fina tomtar utan ansikte och som självklart är gråa! Jag tycker att gråa tomtar, gärna i mysiga luvor och med mysigt skägg, är finast!;)
På bardisken, som nu för tiden står framför TV´n har vi ett pepparkakshus i plast, med belysning. Jag tycker att det varje år går onödigt mycket tid till att laga det där jävla pepparkakshuset som skall rasa i tid och otid – man bränner sig rejält på det spunna sockret (nej, kristyr eller dylikt funkar inte! Jag har aldrig fått det att funka, hur gör ni som får det – sitter och håller i flera timmar?) och sedan vill både man och barn äta upp det äckligt dammiga pepparkakshuset!=O Nu har vi ett superfint i plast, med belysning, som vi kan återanvända år ut och år in!;) Har dock inte hittat någon ny plats för tåget och tågrälsen ännu, men än har jag några veckor på mig!;)
Nu kan man ju också se på julkalendern och öppna luckan tillsammans!;) Vi försöker att göra det på morgnarna då det är en extra mysig start på dagen. Tycker att årets julkalender är jättemysig! Förra årets med tomteverkstaden och julfacket var också jättebra, men denna är riktigt spännande. Jiro tycker ibland att den är lite läskig – det är främst det svarta hålet som är läskigt, och så har han svårt att förstå det här med att barnen bytt kropp med varandra. Hur förklarar man en sån sak för en treåring? Det blir lite knasigt, men han tycker att den är rolig iaf!;) Har ni sett den ännu?

Och på grund av isoleringen så blev det en nödlösning med vita, korta ljus i Ernst adventsljusstake!;) Har alltid silverljus (nu för tiden, för några år sedan hade jag alltid svarta ljus) i adventsljusstaken, men nu har jag bytt ut dem vita till något högre silverljus.

Det hopfällbara skrivbordet i vardagsrummet

Nu när julgranen är på plast så måste man sitta på andra sidan av skrivbordet, men det går jättebra det också. Dessutom så får man då en jättefin vy av julgranen!;) Forskning säger att man blir lyckligare av att julpynta – det var väl därför man kunde se julstjärnor i väldigt många fönster runt omkring redan innan första advent. Väldigt många sitter ju hemma och jobbar eller pluggar vid datorn om dagarna, utan att träffa speciellt många människor irl, sedan Coronan tog över världen. Och som det ser ut nu, så här vid årets sista månad, så kommer även det nya året att fortsätta så.

Var rädda om er och håll avstånd med kärlek i bröstet!;)

Jiros nya rum!

Jag hade tänkt att göra ett inlägg om hela rumsbytet men det skulle bli ett superlångt inlägg så jag tänker att detta får bli om Jiros nya rum och att jag sedan gör ett om mitt och Thobbes nya rum – våra nya arbetshörnor, tillpiffningen av vardagsrummet och ommålningen av hall och kök!;)
Det var förresten några veckor sedan sist igen nu! En av anledningarna är att jag varit helt slut efter denna renovering och att jag haft väldigt mycket att göra i skolan och med jobb. Men nu skall ni få se Jiros nya rum som hela familjen är sjukt nöjda med!;)

Jiros rum i dagsljus och med stjärnlampan tänd på kvällstid, visst är det fint?;)
Vi tycker att det blev så mycigt och Jiro är så glad över att ha lite mer plats att leka på!=)
Det är också väldigt skönt att slippa leksakslådor och dylikt i vardagsrummet, som inte fick plats i Jiros förra rum!;)
Det är fortfarande kvar att måla högst upp på den blåa och den lila väggen och tapeten skall beskäras högst upp. Ni ser detta om ni kollar noga!;) Men jag nådde inte (trots att jag stod på stege) då vi har väldigt högt i tak så detta får Thobbe göra, dock kan det dröja innan det blir gjort haha! Detsamma gäller maskeringstejpen som sitter uppe i taket i vårt nya sovrum – hälften går knappt att ta bort nu då det sitter hyllor med saker på framför – Thobbe i ett nötskal!;) ❤

Det var iaf sjukt slitsamt att få detta klart på så kort tid som tre veckor (tror jag att det var). Har använt varje ledig stund under kvällstid jag kunnat, samt när Thobbe jobbat helg. Målet var ju hela tiden att hinna klart innan Jiros födelsedag den 23/10 och det hann vi, men det sista blev klart sent på kvällen den 22/10! Jiro sov sin första natt i sitt nya rum natten till sin födelsedag vilket var jättemysigt att det kunde bli av så att jag kunde ge honom frukost på sängen när han fyllde år. Thobbe började kl.06 den dagen, så han missade tyvärr detta!
Det är svårt att fånga varje vy och vinkel på bild i detta rum med många vinklar i sig, men här ser ni hur det står ut när man just gått in i Jiros rum.

Här har vi Jiros nya säng. Vi sålde juniorsängen, trots att han bara haft den ett år, men Jiro växer så mycket och är väldigt lång så det kändes skönt att skaffa en stor säng så slipper vi byta snart igen. Dessutom är det jättemysigt att nu kunna ligga bredvid honom när man nattar, vilket man inte kunde i juniorsängen då den inte klarade det rent viktmässigt. Och vi skaffade en våningsäng till Jiro – detta för att kunan ha en del förvaring på överslafen, där vi sedan också har planer för att bygga som husväggar och ett tak så att det blir som en koja där uppe. Sedan så är det ju också perfekt med våningsäng så att Jiro kan flytta upp om han får ett syskon!;)

Det ”försvann” ju en del väggyta för Jiro när vi bytte rum, konstigt nog då detta rum är betydligt större. Men det beror helt enkelt på att han tidigare ”bara” hade ett fönster – nu har han ett helt burspråk. Det är jättefint att burspråket framhävs mer och på ett finare sätt än när jag och Thobbe bodde i detta rum, men det var lite marigt att få plats med allt på väggarna!;) Dock så har vi ju, liksom i förra rummet, använt en hel del av fönsterbrädorna som hyllor med böcker och leksaker i. Här ser ni lite olika vinklar i burspråket.

Jiros säng är numera sjukt mysig! Satte upp hans boklister precis ovanför sängen, så att han enkelt kan plocka ned en bok han vill att vi skall läsa vid nattning eller som han själv kan bläddra i under dagen. Det blev alltså inte bara en säng utan även en mys- och chillhörna!;) Nu får även Mio plats i sängen och slipper ta upp soffa eller golvyta!;)

Den här delen (vid Jiros sängs fotände och direkt till vänster när man kommer in i rummet) min garderob, är dock kvar! Tanken här var och är ju att sätta upp en vägg så att Jiro får en garderob framför den väggen, och göra ett dörrhål in till min garderob ifrån köket. Hantverkaren som var här sa att väggen troligtvis inte var bärande, men det var den tydligen så detta blir alltså ett större projekt än vad vi var beredda på så detta får ske längre fram helt enkelt. Dock så störs varken jag eller Jiro av att min garderob är där i hörnan. Detta hörn e ju så avskilt ifrån övriga rummet så det funkar bra. Dock så längtar jag verkligen efter att slippa ha alla kläder vikta på hyllor. Att ha dem upphängda på stänger är så mycket bättre så att man ser vad man har för något och lättare hittar allt.
När min garderob byggs bort ifrån rummet och Jiros garderob kan monteras upp så skall vi ta bort den svarta byrån som nu står i mitten av burspråket – då får han ännu mer plats i rummet.

Men hur gick det hela till då?;)
Jo, efter att mitt och Thobbes nya sovrum blivit klart för inflytt så flyttade jag och Thobbe in där och Jiros sov till en början kvar i detta rum i sin juniorsäng. Sedan så sålde vi den. Jag började med att måla fönster och burspråk och när jag gjorde detta så såg man verkligen vilken skillnad det blev – det var ganska så gult innan! Detta har gjort att jag nu också vill måla fönstret i vardagsrummet, men det får nog bli efter jul av praktiska skäl!;)
Om ni förresten undrar varför jag gjort majoriteten av renoveringen så beror det på att när vi bestämt oss för att något skall bli gjort så vill jag oftast att det skall ske snabbt, så jag tog på mig att göra mest. Jag har också varit extremt understimulerad ett tag (ser ju alltid till att ha något slags projekt på gång, som en ny bok, måla tavlor, skapa saker för the Mothership etc) så jag behövde få ur mig en hel del energi så jag och Thobbe kom överens om att jag skulle dra det stora lasset i denna renovering. Det var dessutom jag som gärna ville ha det klart innan Jiros födelsedag. Så jag höll på lite varje kväll och på helgerna.
Förutom burspråket och fönsterna så målade jag även taket, men då runtomkring loftet så att den inte skulle bli förstörd! Vi fick nämligen vänta ca en vecka innan de kunde komma för att plocka ned loftet. Vi fick det alltså inte sålt, utan loftet är i lager hos han vi köpte det av och vi hoppas på att få det sålt och få lite pengar för det. Loftet kostade ändå kring 40tkr, så det är inte direkt en summa vi bara vill kasta bort! Sedan så kommer vi ju inte att få i närheten av det, men några tusenlappar skulle iaf sitta fint!;)

När burspråket är såhär tomt så kommer ljuset verkligen in och rummet känns nästan som ett uterum!;)
Så fint!!!=) Tanken är sedan att Jiro skall kunna sitta i fönstret och titta ut och kanske vinka till grannbarnen för att sedan springa ut och leka med dem!;)

Här kan man se hur gult det var innan – titta ovanför rören, där jag sedan tapetserade samma tapet som på Jiros fondvägg.
Här målar jag rör, lister samt grundmålar väggarna och har täckt över Jiros stora silverbil!;)

Under tiden var det såhär tjusigt i vårt vardagsrum, haha! Omöjligt att städa och man var tvungen att flytta på något hela tiden för att lyckas utföra saker och ting. Ja, det är inte superlätt och supersmidigt att byta rum och renovera, med allt kvar i lägenheten, när man bor på 45 kvadrat!;)

Till sist så var loftet äntligen nedplockat och det gick att börja spackla, fortsätta att grundmåla och måla klart taket.

Eftersom loftet nu var borta och rummet kunde slutföras med all målning och tapetsering, så behövde det tömmas. Till vänster ser ni hur vårt badrum såg ut på grund av det och till höger hur halva vår soffa såg ut på grund av det!;) Duscha? Javisst, men då måste allt plockas ut och placeras i lämplig hög någon annanstans. Eftersom det blev ett projekt att duscha så ökade jag takten rejält så att vi skulle bli klara!

Thobbe och Jiro åkte hem till Thobbes pappa direkt efter föris en dag och då körde jag gärnet tills de kom hem vid middagstid! Jag tapetserade fondväggen – nådde såklart inte hela vägen upp, ens med stege så fick ta hjälp av skurborsten. Och vad gjorde jag med den då, tänker ni. Jo, jag klistrade väggen, lade tapeten på huvudet, klättrade upp på stegen och tryckte upp tapeten högst upp på väggen med hjälp av skurborsten, smart va?;)
På bilden längst till höger ser ni det sista spåret av den kakelugn som en gång i tiden stod där det idag är ett badrum. Nu är den övermålad med Jiros underbara golvfärg och syns inte alls!=(

Jag lyssnade på Robyn, drack läsk, tuggade tuggummi och kämpade med yrsel iklädd trosor och natt-T-shirt! Efter att tapeten var klar gick jag direkt på att måla väggen intill blå, samt att tapetsera klart bitarna i burspråket. Sedan så målade jag den lilla väggen direkt till höger i rummet (precis till höger om mig där jag står när jag tar detta foto) och väggen runt dörrposten i lila. Sedan så slipade jag trägolvet. Hade sjukt ont i ryggen dagarna efter detta kan jag säga.

Thobbe messade att han och Jiro nu var på väg till bussen för att åka hem. Men jag hade ju ”bara” golvet kvar nu så kändes helt och, så jag målade och målade och jag tycker att trixet med att måla trägolv är att måla jättetjockt! Då blir det absolut snyggast och då håller det, vilket man verkligen vill att färgen skall göra i ett barnrum! Jag målar dessutom med bred pensel (den som ligger på golvet i bild). Många säger att det blir jämnare att rolla, men nej – jag håller inte med, inte på trägolv iaf.
Visst är färgen underbar?<3

Tada!!! Här stod jag och var så sjukt nöjd och helt jävla slut, när mina två prinsar kom hem och det var dags att äta middag!;)
Så skönt att det äntligen började att gå framåt nu! Det var nu den 20/10 och alltså tre dagar kvar tills Jiros födelsedag, så kvar var endast den 21:a och den 22:a.

Thobbe jobbar kväll så jag skall försöka bygga ihop en IKEA-våningssäng själv!;) Det börjar bra, med IKEA´s traditionella förakt mot singelhushåll och ensamarbete!;) Men nej, detta var inte lätt – jag fick använda mig av den blåa väggen och två färgburkar för att lyckas hålla ihop delarna. Och så gällde det såklart också att inte skrapa i det nymålade golvet, som egentligen inte alls var redo för en massa möbler och dylikt.

Men Jiro ryckte in för att hjälpa till!;) Dock så hann vi inte klart då två skruvar fastnat och satte stopp för hela arbetet! Alltså denna säng var verkligen under all kritik och långt ifrån IKEA standard! Så sjukt jävla frustrerande och det fanns verkligen inte tid till att skjuta på detta tills dagen efter, som då var dagen före Jiros födelsedag – men jag hade inget val, då jag inte lyckades fixa till skruvarna!

Sådär var sängen tänkt att stå så jag ställde den åt rätt håll och gjorde den redo för att målas. Vi skulle nämligen ha en vit, men den var såklart slut i lager i hela Stockholm och kunde först levereras efter några veckor, så det var bara att beställa denna och skaffa ännu mer vit färg!;)

På kvällen när Thobbe kom hem så var vi tvungna att göra så mycket som möjligt – vi hade ju bara en eftermiddag till på oss, sedan så var det Jiros födelsedag! Men eftersom det nu var kväll så kund evi inte bygga klart sängen, då det skulle ha låtit för mycket, så jag passade på att måla den medans Thobbe skruvade ihop låd-trappan till sängen. Vi kom även fram till att sängen inte kunde stå så som vi hade planerat! Den kom inte helt in till den blåa väggen på grund av rören och så blev det ett utrymme som bara försvann där nere vid fotänden. Så vi beslutade oss för att ställa sängen åt andra hållet istället. Så då var det bara att måla den sidan av sängen också. Ja, jag målar bara den delen av sängen som syns – jag gör oftast så!;) Jag har ju ADHD med kort tålamod och tycker att det tar för lång tid att hålla på att måla alla sidor – alla sidor syns ju ändå inte!;)

Vi hann klart och Jiro fick sova första natten i sin nya säng i sitt nya rum och vakna upp därinne på sin födelsedag!!!=)
Dagen efter födelsedagen var det ju kalas och dagen efter det kom min kompis Lisa (Jiros Gudmor) och min Guddotter förbi på födelsedagsfika. Straxt efter det så sa det pang i min rygg och jag kunde knappt röra mig! Trodde att det var ryggskott men det var det tack och lov inte, men jag har ont till och från än idag och nu är det snart exakt en månad sedan.
Jiro älskar sitt nya rum och leker jättemycket därinne. Vi blir också inbjudna till lek och vi alla kan leka tillsammans på ett helt annat sätt än tidigare!;)

Jiro har fyllt 3 år!!!

Fredagen den 23:e oktober fyllde Jiro hela 3 år!!!
I hela tre år har alltså jag och Thobbe varit föräldrar till vår underbara lilla Jiro!!!=) <3<3<3 Jag väckte honom men frukost på sängen, ”Ja, må han leva”, ballong och paket! Men Jiro kan ha ett riktigt dåligt morgonhumör så han skrek bara ”Nej, sluta Mamma, tyst!” haha! Han hade heller ingen lust att öppna presenten utan det skulle jag göra åt honom. Men han åt iaf upp sin donut själv, som han beställt denna stora dag!;)
Att fira födelsedag på morgonen är något som är viktigt för mig. Detta då vi aldrig gjorde så när jag var liten utan man firade när man kom hem efter dagmamman/förskolan/skolan. Därför var det alltid så jobbigt för mig när lärare frågade ”Vad fick du för något imorse då?” för jag fick ju aldrig någon present på morgonen utan det var alltid upp i ottan och bråttom iväg! Vi brukar också ha bråttom på morgnarna hemma hos mig och Thobbe och i vår lilla familj, men vi försöker att inte börja dagen med stress! Så därför är det självklart att Jiro firades på fredagsmorgonen den 23:e innan Föris! I år så blev det dock tyvärr så att Thobbe inte var med på morgonen då han börjar jobba kl.06 de flesta dagar i veckan och denna dag var en sådan dag.
I present fick iaf Jiro en liten leksaksbil och ett långt gosedjur föreställande en tusenfoting – snarlik sådan som fanns när jag var liten och som jag hade – en smilande, färgglad lång mask med converse-skor på alla sina små fossingar!;) Jag hade både en lång och en kort sådan. Den Jiro fick har inga skor men är ändå väldigt lik de som fanns på 80-talet så när jag såg den i butiken var jag bara tvungen att köpa den!;) Fast vi kallar den för masken, då det låter lite mysigare!;) Tanken var att ge Jiro något litet denna dag, bara för att ge en present – den stora presenten, förutom sitt nya rum då, fick han dagen efter när han hade sitt kalas.

Så efter att jag och Jiro ätit frukost tillsammans i hans säng och han blivit på iaf lite bättre humör så gjorde vi oss klara och gick till Föris. Efter dagens slut så hämtade jag och Thobbe honom tillsammans och vi hade med oss en stor Greta Gris-ballong som uppskattades av alla barn på Föris!;)
Dagen efter, på lördagen, skulle han alltså ha sitt kalas. Det var definitivt inte självklart att han skulle ha ett kalas i år, bland annat pga Coronan, men vi beslutade oss sent för att han skulle få ha ett kalas men drog då kraftigt ned på vuxna gäster (släkten fick komma efteråt), satte hårda krav på att man skulle vara frisk och kompisarna skulle helst endast ha med sig en vuxen istället för två.

Vi hade kalaset i vår föreningslokal som är godkänd för 200 personer, men vi var 36 personer. Vi dukade med avstånd för fikat men när barnen leker så leker dem ju – precis som dem gör på Föris om dagarna.

Jiro tyckte att det var så kul att ha kalas! Detta år har ju minst sagt varit speciellt och med det menar jag inte att man därför är värd dittan och dattan eller att man därför har rätt till/får unna sig, utan jag bara konstaterar att det är ett tufft år för alla men på väldigt olika sätt och olika nivåer och att få leka loss ordentligt med sina vänner tyckte Jiro var superkul!
Efter fikat så försökte vi får de vuxna att stanna kvar i köksdelen av lokalen för att fortsätta att fika, chilla och snacka med andra vuxna och låta barnen få leka av sig ordentligt i den inre delen av lokalen. Jag och Thobbe hjälptes åt att underhålla och serva både barn och vuxna i de olika delarna av lokalen!;)

Trots att det känns som att Jiro är jättestor nu då han fyllt tre, så är han ju fortfarande ganska så liten och hans vänner är mellan 1-3 så det går inte att styra upp ett kalas alltför mycket och Jiro hade heller inte alltför många önskemål, men de han hade var tydliga!;) Han ville ha tårta med blåbär och minimaränger på och ha såpbubbelmaskinen med, precis som när han fyllde två.
Jiro älskar blåbär så han har tjatat om dessa tårtor i flera veckor nu och alla på hela Föris har vetat om att det skulle ätas blåbärstårta när han fyllde år, haha!
Jag bakade fyra tårtor, i olika färger, med choklad och vanilj i med blåbär ovanpå och med minimaränger på två av dem och marshmallows på två av dem. Sedan var det kakor, sockerfri saft och bananskivor.

Vi hade ett fåtal större leksaker på plats – mest fokus låg på att få barnen att umgås med varandra. Vi började lätt med att spela upp lite barnmusik från Youtube, sedan så släckte vi ned lite, satte på discolamporna och startade bubbelmaskinen och barnen började att dansa och röja runt, jätteglada;!)
Vi försökte ett tag att styra upp ”huvud-axlar-knän och tår” och ”dans-stopp” men de hade för kul för att fokusera så vi lät dem leka på och röja loss så mycket de orkade! Bubbelmaskinen gör golvet kladdigt efter ett tag så det var extra kul att småfastna i golvet och att fylla kladdet med popcorn och russin, haha! Vi hade även fyllt golvet med uppblåsta ballonger som de sprang omkring med.

Det var efter att de dansat ett dag som vi ställde fram popcorn – med slev och småskålar att fylla, vilket de gjorde till en början men sen så började de plötsligt att äta popcornen blixtsnabbt och det blev någon slags tävling mellan dem om att äta snabbt!;) De åt och skrattade så att de kiknade!;) De fyllde även Jiros leksakshäst, som man kan åka omkring på, med popcorn som de sedan stoppade föraren på när de ville smaka!;)

Trots att vi stressade in i det sista och var supertrötta redan innan kalaset börjat, då vi var uppe sent dagen innan och fixade samt renoverat om supersnabbt hemma, och trots att endast jag fick en speciell T-shirt dagen till ära (Jag skulle ha en My little pony-tshirt och Thobbe en Super Mario-t-shirt men bägge var försmå så vi returnerade och trodde inte att vi skulle hinna få nya men det fick vi, men då råkade de skicka Thobbes i ”tjejmodell” alltså superliten) så var kalaset superlyckat och viktigast av allt – Jiro och hans vänner hade jättekul!!!=)

Vi avslutade med fiskdamm och efter att kompisarna gått hem så hjälpte Thobbes familj till med att städa lokalen. De hade anlänt straxt innan kalaset var slut. Sedan så lekte de ute på innergården medans jag och Thobbe råddade in med alla saker i lägenheten innan de sedan fick komma in och äta vegetarisk buffé som vi stått och lagat kvällen innan!;)
Det var Thobbes föräldrar, Thobbes pappas särbo, Thobbes syskon med respektive och Jiros kusin och Jiros moster.

Och då jag var så trött så tog jag självklart inte EN ENDA bild på dukningen av vårt långbord för elva pers – varken på själva dukningen eller när alla satt till bords, utan endast denna halvdana bild, haha!
Det var iaf jättemysigt att få avsluta dagen med nära och kära! Vi satt och paratde om allt och inget och Jiro lekte med sin kusin Julia i sitt nya rum. Sedan så öppnade vi alla fina presenter han fått och otroligt nog så fick han inte en enda dubblett av något och inget han redan hade, i år heller!;)

Men det blev försent för att bygga ihop cykeln som han fick av mig och Thobbe, och testa den så det gjorde vi dagen efter istället!;) Och medans Thobbe och Jiro tog en cykeltur på innergården så fixade jag i ordning inne för nästa besök, nämligen Gudmor Lisa och min Guddotter Nicole!;)

Nu byter vi rum med Jiro!=)

Oj, hela tolv dagar senaste inlägget! Vart har jag varit då?
Jo, jag har lagt en stor del av min lediga tid på att renovera här hemma för det är nämligen så att nu har vi påbörjat vårt rumsbyte med vår älskade lilla Jiro och det kommer att bli så jävla bra det här!;)
På bilderna ovan ser ni hur det ser ut nu, visst blir detta bra?;)
Det är så många som har underskattat storleken på Jiros gamla rum och sagt till oss ”Men hur skall ni få plats med er säng?”. Som ni ser så får den plats mer än väl och det är dessutom fullt möjligt att skaffa en bredare säng ifall vi skulle vilja det. Vi har en 140-säng nu, då vi gillar att sova nära varandra, men ja det blir något trångt när Jiro kommer över också, vilket han gör ibland!;) Men vi skulle få plats med en 160-säng utan att behöva ta bort sängbordet på bild. Vi skall dessutom ha något liknande sängbord på andra sidan av sängen, vilket också går även om vi skulle skaffa en 160-säng, men att byta säng är inte något vi kommer att prioritera i nuläget i alla fall, då vi inte har något direkt behov av det. Sedan så finns det en hel del utrymme mellan sängen och dörröppningen så där kommer vi att ha ett litet skrivbord så att Thobbe kan fortsätta att gå undan och skapa spel ostörd, när han vill det!;)
Vi har platsbyggt hyllor till höger om sängen som vi fyllt med böcker och skall även platsbygga hyllor till vänster om sängen, där vi skall ha pärmar och album.

Här ser ni hyllorna och böckerna. Det är mestadels böcker om arbetarrörelsen historia och kvinnorörelsen och dylikt, samt mina egenskrivna böcker också såklart!;) Är ju lite komiskt att jag har så många ”klassiker” när jag själv inte läser!;) Men jag älskar att titta på dem och att ha dem i bokhyllan!!!=)
Har även fått upp Barbie-tavlan som min tatuerare Sandra La Rubia Loca, i Uppsala gjort, och som jag köpte av henne år 2016. Under dessa år har tavlan stått lite undanskymd i ett fönster i vårt numera förra sovrum.

Vi hade ju tänkt att ha en annan blå, blommig tapet (se tidigare inredningsinlägg) men den blev på tok för dyr för oss då vi inte kan lägga 2000 spänn på att tapetsera en liten fondvägg. Så det blev denna goding istället och jag är verkligen sjukt nöjd – jag tycker att det blev jättefint! Den var dock extremt svårtapetserad – riktigt hård och kraftig och omöjligt att kunna följa mönstret! Tittade dock inte på om de skickat samma nummer på bägge rullarna, men det utgår jag ifrån att de gjorde!
Tapeten är inte rakskuren högst upp, men där tänkte jag att vi skulle sätta någon liten fin stuckaturlist senare!;) Vårt gamla badrumsskåp sitter på väggen och i det har jag nu mina halsband och dylikt. Längs fönstret, ovanför dörrhålet, skall vi platsbygga en hylla där vi kan ha vårt företagslager som vi nu har uppe på loftet i vårt gamla sovrum – Jiros nya rum. Loftet skall vi ju inte ha kvar utan det ligger uppe till försäljning på Marketplace och Blocket, så är du eller någon du känner sugen så passa på att fynda detta oerhört praktiska och stilrena loft!;) https://www.blocket.se/annons/stockholm/loftsang_med_stege_och_belysning/92334986?fbclid=IwAR1wYW6qGtse3E2xKqhxOme0wu4e88JjFJykKtHitX1o5aagT8Hiii4wCwI

Jag bara älskar vår nya sovrumslampa, visst är den fin?!
En modern och fräsch kristallampa i krom istället för guld, så sjukt nöjd med denna ifrån Cellbes!;) Har svårt att sluta titta på den, haha!

Men att genomgå denna renovering och rumsbyte på så liten yta och dessutom med småbarn är verkligen en prövning! Det står saker precis Överallt! Det är totalt kaos och är extremt svårt att städa så blir superskitigt jättesnabbt!
Jag är dessutom väldigt mån om att komma framåt och målet (har jag ej sagt till Thobbe, tror jag!;) ) är att bli klar innan Jiro fyller år den 23/10!;) Dagen efter skall vi nämligen ha en massa middagsgäster här hemma!;) Så även fast Thobbe jobbade helgen som var nu senast så gav, korta jag mig på att tapetsera denna blommiga fondvägg i vårt nya sovrum, med Jiro klängandes på mina ben samtidigt!;) Det var sjukt tufft, tog sjukt lång tid och jag var helt genomsvettig efteråt men jag lyckades!!!=)
Jag älskar också den blommiga fondvägg med fjärilar, som redan var, men den skall Jiro ha i sitt nya rum också!;)

Förutom att tapetsera så är det jag som har målat taket, fönstret och fönsterna, väggarna, dörrposten, listerna, hyllorna och golvet!;) Det känns så sjukt fräscht där inne nu alltså och jag verkligen älskar att vara där och sover som en drottning!;) Dock så är golvet fulla av travar med pärmar och smålådor då den vägghylla vi beställde från Jollyroom kom helt kvaddad så vi väntar på att få en ny och det är först när vi får den som vi kan flytta över resterande pärmar och dylikt som fortfarande står kvar i Jiros nya rum.

Medans målandet av Jiros gamla rum och vårt nya sovrum ägde rum så sov vi alla tre i vårt gamla sovrum – Jiros nya rum!;) Samtidigt som det var överfyllt av grejor i vårt vardagsrum, men också såklart där vi sov.
Det var faktiskt riktigt mysigt att sova alla vi tre i samma rum. Vi har ju liksom aldrig gjort det eller det är ju klart att vi har sovit i samma rum alla tre, det gör vi ju varje gång när JIro kommer över till oss på natten eller morgonen och på Landet Paradiset så delar vi ju sovrum. Men Jiro har aldrig haft sin säng i vårt sovrum här hemma utan han har ju alltid haft och sovit i eget rum – enda sedan han föddes. Så det var faktiskt sjukt mysigt att få dela sovrum med vår lilla älskling i några dagar, dock så blev det väldigt kvavt i sovrummet!;)

Och såhär ser det alltså ut nu i köket, hallen och vardagsrummet med saker och högar Överallt!;) Så fort vi kan få upp allt på väggen i vårt sovrum så kan vi skruva upp det utfällbara skrivbordet som skall sitta i vardagsrummet och få bort väldigt många högar för att sedan kunna påbörja renoveringen av Jiros nya rum!;) Men först måste det där jävla loftet monteras ned ifrån vägg och tak och sedan bli sålt!;)

Jiro är numer riktigt taggad på att få se sitt nya rum växa fram!;) Vi har förberett honom väl och håller honom kontinuerligt informerad om vad som komma skall och han tycker att det är jättespännande!;)
När loftet sedan är borta så är det dags för att måla igen – taket, väggarna, burspråket och fönsterna, listerna, dörrposten och dörren samt golvet. Sedan skall det tapetseras en fondvägg, införskaffas en ny säng, som även den skall målas och sedan så är det bara att montera upp alla hyllor och dylikt för att sedan fylla rummet med alla leksaker som är precis Överallt just nu.
Efter det så skall golvet i köket och hallen slipas och målas och det vore guld om även detta hanns med innan Jiros födelsedag!;)

Ses snart!!!=)


”Allt ser fint ut, men banta”!

Oki, jag har inte varit med om detta förut – samtidigt så har jag bara väntat på det. Men nu när jag upplevt det så var jag tvungen att smälta det i några dagar! Nu känner jag att jag har gjort det och vill berätta hur jag tänker!

Om en månad är det tre år sedan jag födde barn och enda sedan dess har jag haft ont! Jag har inte alls lika ont nu som då, men jag tycker att det är orimligt och omänskligt att man som kvinna år 2020 skall lida av daglig smärta bara för att man har fött barn! Samtidigt så är jag fullt medveten om hur förlossningsvården ser ut och att kvinnor lider livet ut, då kvinnor i det patriarkala samhället inte prioriteras utan vi skall helt enkelt nöja oss med orden ”Det ser fint ut!” och sedan leva med våra komplikationer!
Att detta är en politisk fråga om något är glasklart – samtidigt så har den inte hög prio någonstans och det är sjukt långt kvar innan vi ens är i närheten av en human förlossningsvård och eftervård i Sverige. Och det är inte bara underbemanning och olika typer utav nedskärningar som är problemet, utan även okunskap och konservativa åsikter.

Jag födde ju med planerat kejsarsnitt – något som jag och Thobbe stred för i nästan åtta månader innan vi till sist fick ett besked. Efter förlossningen gjordes det ingen gynundersökning på mig då man sa till mig ”Det behövs inte eftersom att du inte fött vaginalt”. När jag sedan hade återbesök på mödravården så sa man ”Det var det dummaste jag har hört! Du får ju tryck nedåt av fostret oavsett hur du föder!”. Då fick jag också veta att även jag skulle göra knipövningar.
Då jag hade extremt ont i magmusklerna i nästan ett helt år, så var det svårt för mig att känna hur allt annat kändes i Fiffi-landet! Dock så hade jag väldigt ont när jag kissade, men fick höra att detta förmodligen skulle gå över!
Efter ett år så upplevde jag fortfarande stora smärtor i magen (nu hade magmusklerna lugnat ned sig, men det värkte fortfarande en hel del i magen) och ont när jag kissade. Detta begränsade mitt liv, vilket blev tydligare ju äldre Jiro blev och ju mer man kunde leka med honom. Jag fick brutalt ont av att leka med honom och fick som foglossning efter varje gång och var tvungen att vila. Detta gjorde mig oerhört ledsen! Jag besökte mödravården igen men allt såg så fint ut så!

Att kroppen förändras efter en förlossning är något man får räkna med och som jag lärt mig att leva med under dessa år. Då pratar jag om saker som sprucken hud, överflödig hud och annan höftform. Det var svårt för mig att acceptera detta i början men så är det väl med allt som har med kroppen att göra – den ändras och åldras och så är det bara! Idag har jag inga som helst problem med varken bristningarna på magen, kejsarsnitts-ärret eller den lilla hängmagen!;) Håret och synen är också annorlunda och det är ju faktiskt inte konstigt att kroppen förändras efter att en annan människa har grott, vuxit och bott i ens mage! Alltså allvarligt talat, konstigt vore ju annars! Men innebär det att man skall behöva ha ont i resten av sitt liv? Det beror väl på vem du frågar, för så fort det kommer till vård kopplat till kvinnor och våra kroppar så blir det en debatt av dess like!
Jag lider fortfarande av smärtor – har t.ex. ont just nu när jag sitter och skriver detta inlägg! Jag har konstanta smärtor i magen, foglossningssmärtor, extremt ont så fort jag blir kissnödig, ont när jag kissar och får olidligt ont efter att jag gjort knipövningar så det undviker jag helst!

Därför så har jag i flera veckor stått i kö (är just nu enorma köer inom gyn i Stockholm) för en tid till min gynekolog. Ja, jag går helst hos samma och jag tycker faktiskt att man skall ha rätt att själv få välja vem man vill skall kika in i ens Fiffi, även när det kommer till gyn! För mig är detta dessutom extra viktigt då jag tycker att det är väldigt jobbigt att bli undersökt. Dels på grund av att jag har varit med om två stycken våldtäkter i mitt liv och undersökningarna på akutmottagningen för våldtagna kvinnor, direkt efter en våldtäkt har satt sina spår kan jag säga. Men också efter att även blivit utsatt för en manlig gynekolog som undersökte mig på ett helt annat än proffsigt sätt! Så de gånger jag varit tvungen att uppsöka gynakuten (har alltid dragit mig för det) så säger jag Nej till manliga gynekologer. En del män har accepterat detta och sagt ”Inga problem, det är du som bestämmer!” medans andra blivit sura och ifrågasatt varför jag nekat dem bara för att de är män (alltid all denna jävla förklaring så fort vi kvinnor vill bestämma över oss själva!). I vintras när jag uppsökte gynakuten så var det en kvinnlig gynekolog, men som utan förvarning hade en manlig praktikant med sig. Jag sa att det var ok när hon frågade om han fick undersöka mig, då jag behövde hjälp snabbt och hade för ont för att tjafsa! Men han blev så generad och fumlig när han undersökte så hon fick ta över iaf och jag blev så sjukt obekväm så aldrig igen säger jag!
Men det var inte det jag skulle prata om utan det jag ville ha sagt var att jag därför har gått till samma gynekolog enda sedan jag var tonåring. Så vi känner varandra bra och jag litar på henne. Därför så blev jag både sårad och förvånad när jag nu sökte hjälp en gång för alla och hon säger ”Allt ser fint ut, men gå ned i vikt så kanske smärtorna försvinner!”.

Alltså jag gick i trean på lågstadiet när jag började att banta och blev ätstörd! Jag har bantat i majoriteten av mitt liv och har vid två tillfällen i livet även slutat att menstruera när jag varit som smalast!
Under nästan två år så var jag utan mat ett helt dygn, som straff, efter att jag hade ätit en riktig måltid – övrig tid levde jag på två mackor om dagen. I nästa hela mitt vuxna liv har jag gått hungrig, varje dag – då jag ansett att det varit viktigare att vara smal än att vara mätt.
Som förälder måste jag tänka extra mycket på mina värderingar och på vilka signaler jag sänder ut till mitt barn och hans omgivning. Det är väl egentligen föräldraskapet som har fått mig att våga sluta banta och att vara mätt! Under 2020 har vi därför inte haft någon fungerande våg hemma – jag vet inte vad jag väger och jag bryr mig inte heller! Men det betyder inte att jag inte varje jävla dag tampas med mina egna hjärnspöken. Jag är uppvuxen och uppfostrad i en norm som har fått mig att svälta mig själv och misshandla både kropp och själ – det är inget man bara kan radera ut sådär – det tar tid, om såret ens någonsin läker! Och även fast jag vet att det patriarkala samhället fungerar på detta sätt så blir jag ändå ledsen och arg, för ingen jävel inom sjukvården har någonsin kommenterat att jag svält mig och att jag vägt väldigt lite – men nu när jag mår bra så skall man kommentera! Man tycker alltså att jag skall börja banta igen för att se ifall mina smärtor i underlivet lindras – annars får jag fortsätta att ha konstant värk och ha blöta trosor!
Någonstans har all den skit jag varit med om i livet gjort mig stark och fått mig att inte acceptera vad som helst, så på ett sätt är jag ändå glad att detta drabbade just mig – men tyvärr så drabbar det väl i princip var och varannan kvinna som söker hjälp efter en förlossning! För att säga till någon som misshandlat sig själv i så många år att börja göra det igen, kan vara så sjukt mycket farligare än att ha några bilringar på magen! Så till denna rekommendation säger jag bara
ALDRIG I FUCKING JÄVLA, HELA LIVET!!!

Och då jag blev vänligt bemött och då hon sa att hon förstod att jag inte gillade det hon sa, när jag sa att jag precis slutat att banta som svar på hennes kommentar, så tog det några dagar innan min ilska kom.
NEJ, jag vill inte leva i en värld där män och kvinnor skall se ut och vara på ett visst sätt – jag vill leva i en human och jämställd värld – svårare än så är det inte!
Banta har jag gjort klart i mitt liv!

Mycket på gång!;)

Så vad händer då?;)
Jo, en hel del faktiskt och väldigt mycket har också hänt under detta speciella Corona-år som snart går in på sin tionde månad! Nu ”drog” ju inte Coronan ”igång” förrän i mars men januari och februari känns ju extremt långt borta – likaså tiden då man skakade hand med folk och kramades!

Sommaren spenderades iaf ute på Landet Paradiset. Planen var ju att vara i Tokyo i två veckor – en resa som vi bokade i december 2019 och sparat till. Men nu blev det ju som det blev och Landet Paradiset är ju ändå vårt paradis!;) Dock så är det ju alltid så mycket jobb att göra därute, men så är det ju med ett landställe och när man har hus. Vi har ju dessutom två hus (i trä såklart – varför skall hus i Sverige prompt vara i trä?!) med två stora altaner, en stor träbrygga och en gigantisk tomt att ta hand om!
De förra ägarna var där ett halvår åt gången och fixade alltid med något. Vi är ju bara där varannan helg när vi jobbar och sedan några hela veckor under sommaren. När man dessutom har småbarn så blir det ännu krångligare med att hålla på att fixa stup i kvarten. Det blir ju liksom inte så jättekul för Jiro om vi skall fixa hela tiden, så det blir att vi försöker göra så mycket som möjligt när han sover middag, men då är vi helt slut sedan, haha! Att tiden blivit ännu mer knapp de senaste tre åren sedan vi blev tre, har nu börjat märkas rejält därute. Trät på delar av bägge altanerna och på bryggan har börjat att mörkna, ena husets fasad har fått svartmögel och tomten har vuxit igen! Att ha allt i trä är verkligen idiotiskt och vi fattar verkligen inte varför man prompt skall ha allt i trä jämt i Sverige? Det blir ju så sjukt mycket som skall underhållas stup i kvarten och varje år är det något som skall slipas och målas om, oljas om eller bytas ut!
I år målade jag hela altanräcket på lilla altanen. Det är väl fjärde gången jag gör det! Bryggan brukar vi också behöva måla om varje år och i år är den värre än någonsin, då den nästan legat helt under vattenytan i vintras då vattennivån var extremt hög! Men vi bestämde oss för att skita i brygga och altaner i år och istället satsa på att fixa till och måla om huset med svartmögel. Dock så hann vi bara med halva huset så resten är kvar och måste vänta tills det blir varmt och regnfritt igen! Bryggan och altanerna tänker vi satsa på att byta ut mot nya – helst bägge till nästa säsong, men har vi inte råd med det så kommer vi att satsa på den större altanen, som mår sämst. Tanken är då att bygga i komposit och att ha stålräcken så att vi slipper hålla på och greja så fort vi är ute i vårt paradis!;)

Att ha kunnat hänga utomhus i värmen och bada ostört utan att behöva vara nära andra människor i dessa Corona-tider har ju dock varit guld och vi är så tacksamma över att vi har detta Paradis!!!=) Hemma på Söder har det ju vimlat av folk så fort solen tittat fram så att då kunna packa bilen och dra iväg är ju riktigt nice!;)

Nu har vi stängt igen landet för i år! Vi åker ju ut och tittar till det då och då, men alla utemöbler och så är inplockade. Det blev en kort säsong i år men förra året så kom vintern så fort därute, vilket gjorde att vi inte lyckades komma över förrän i november för att tömma vatten etc, då isen var för tjock innan, och det är inte bra för vattenrören. Så nu har vi tömt vattnet och tagit hem vattenpumpen, som inte tål minusgrader. Så nu är liksom allt måste-göra klart!;) Vilket också känns skönt då vi skall greja här hemma med att byta rum med Jiro, som kommer att ta en del tid.

Nu är hösten här och vardagen tillbaka! Eller, tillbaka och tillbaka – samhället är ju fortfarande avstängt och min vardag är ju helt annorlunda mot i början av året!
Nu jobbar jag deltid på the Mothership och på ett konsultföretag samt pluggar till journalist!;) Målet är att kunna leva på att skriva, på heltid!;) Under midsommarveckan blev barnboken jag skrivit och illustrerat klar och den har jag skickat in del ca ett tiotal förlag. De som hittills har svarat har sagt nej, men förlaget jag hoppas mest på har ännu inte svarat så håll tummarna!!!=) Men förutom boken så vill jag alltså kunna försörja mig som journalist och den stora drömmen är att vara frilansare!;)
Men vi får se vad som händer här under årets resterande månader! Nu är det plugg, jobb och jobbsökande som står på agendan. Och byte av rum här hemma och om exakt en månad idag så fyller Jiro tre år och då blir det barnkalas med kompisarna, nära och kära!;)

Det här året har också inneburit en hel del digitala möten, på gott och ont! Det är ju skönt att ha kunnat vara hemma mer, men samtidigt så har man ju också jobbat hemifrån så det har inte direkt varit någon större miljöomväxling. I längden blir det även ganska så tröttsamt med alla dessa digitala möten – man blir så sjukt trött i både ögon och huvud samt får ont i kroppen. Jag har tom fått gamnacke iom denna pandemi!=O
Faktum är att jag börjar tröttna lite grann på att vara politiskt aktiv. Det finns vissa delar som jag tycker är sjukt givande, t.ex. att sitta i stadsdelsnämnden och att vara ordförande i en fackpolitisk förening, men annars så tycker jag mest att vi står och stampar på samma ställe hela tiden och som att det mesta mest är formalia och att fokuset på förändring och utveckling näst intill glömts bort! Detta är inte något jag outat tidigare, men det är något jag tänkt på ganska länge nu!

Mycket har fått en att tänka detta speciella kaos-år!
År 2019 slutade med att jag och Thobbe hade det riktigt tufft – på vilket sätt får ni läsa om i uppföljaren till min självbiografi, när den kommer!;) Så jag och Thobbe har haft en del att jobba med under 2020.
Sedan så slutade jag ju på det jobb jag haft i nästan fem år. Min farfar dog plötsligt. Detta var precis innan Coronan slagit till rejält så vi fick iaf säga hejdå till honom, vilket jag är oerhört glad över!!!
Sedan så dog en av de släktingar jag haft bäst kontakt med i Finland – dit fick och får man ju fortfarande inte åka så där blev det sorgligt nog inget farväl, men min fina syssling Nina både fotade och filmade samt överlämnade våra blommor!!!<3<3<3
Japanresan blev ju som sagt inställd, men vi hoppas på att få åka nästa år istället!
Vi blev tvingade att stänga ned vår webbshop ett tag (väldigt många har svårt att tolka alla tillfälliga lagar och regler för småföretagare, som kommit under pandemin) men har nu fått öppna upp den igen.
Jag har slutat att snusa! Egentligen så gjorde jag ju det när jag upptäckte att vi väntade Jiro men jag har enda sedan dess snusat nikotinfritt och varit beroende av det – Nu är jag istället beroende av tuggummin, haha! I samma veva så slutade Jiro med napp och har nu endast napp när han sover!;)
Thobbe har börjat att plugga på deltid, för att bli bättre på att skapa datorspel!;)
Vi har knappt umgåtts med någon sedan Coronan tog över världen, så lite knäpp har man ju blivit!;)
Sen så dog en av de släktingar som nu är mig närmast i Sverige – en av min mammas kusiner. Bra helt plötsligt ifrån ingenstans! Den begravningen fick vi inte heller gå på!
Häromdagen hamnade Thobbes mamma på sjukhus – hon fick åka ambulans in, men det var som tur var ingen fara med henne!!!

Ja, nu försöker jag och Thobbe att förverkliga våra drömmar, samt få lite ordning och reda här hemma och i övrigt så är jag sjukt sugen på ett till barn!;) Men denna gång tänker jag se till att ha ett beviljat kejsarsnitt innan vi blir gravida – det var verkligen hemskt att gå och må dåligt av ovissheten i nästan åtta månader! Vilket jag också tror var en stor bidragande faktor till att jag sedan blev deprimerad.
Men först så måste Thobbe vara med på banan också – han tycker att vi kan vänta ett tag, medans jag känner att min klocka tickar på utav bara helvete och liksom vill ha det gjort, då jag mådde väldigt dåligt både psykiskt och fysiskt när jag var gravid.

Vi hörs snart igen och glöm inte att prenumerera och gilla och kommentera även gärna!;)